Peo

Peo's prylar

Recommended Posts

4 hours ago, octavia rs said:

Kul att du är tillbaka @Peo du är saknad :) kommer vi att få se dig skriva i fler trådar? 

Tack, det känns positivt att höra. Vi får se hur det går.

 

2 hours ago, AlfaGTV said:

Jadu Peo, av mig får du inget annat än medhåll i dina resonemang kring RIAA-steg. :) De Whest jag hört har alla gjort ett utmärkt jobb, och jag är säker på att detta inte är något undantag. Jag är själv liite sugen att skicka mitt The Groove till Tom Evans på en SRX-kur!

Det är väl fördelen med engelska tillverkare, det finns alltid uppgraderingsmöjligheter, eller inbytes-dito!

Riaa-stegen är hos många en förbisedd lite burk som "bara" ska lösa problemet med att förstärkaren saknar Phono-ingång. Nästan som en kabeladapter. Det är ju ingen lätt uppgift att vara riaa-steg, framför allt inte när det gäller att ta hand om MC-pickuper med låg utsignal och det är där man verkligen märker skillnaden mellan olika konstruktioner.

40 dB klarar många riaa-steg med hedern i behåll, men behövs >60-65 dB förstärkning är det betydligt färre som fortfarande står upp efter 1:a ronden.

 

"SRX-kuren" lär vara en riktigt bra uppgradering, så varför inte. Idel positiva recensioner.

 

1 hour ago, Taxmannen said:

Fin-fina prylar - grattis! 

Tack.

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kul att du är tillbaka @Peo!:) Har saknat dina initierade trådar!

 

Ser fram emot att veta mer om Whests riaa, som jag också hört hos Marten och även stött på i andra sammanhang. Just anpassningsmöjligheter till olika pickuper ser jag som intressant, eftersom jag kör med två armar till min Clearaudio.  Har i mitt ASR-riaa flera anpassningar, men naturligtvis inte samma extensiva anpassningsmöjligheter men väl batteridrift som jag kan tycka sänker brusnivån en del, men kanske på bekostnad av dynamik? Kan dock välja nät eller batteri. Förstärkning av just lågspännings-MC kan vålla problem men har hittat en lösning med Ears MC4 stepup med olika  ingångar genom flera primärlindningar som möjliggör flera  samtidiga picupanslutningar och impedansanpassningar. Men detta phonosteg totalt ligger sannolikt på en lägre nivå om man ser till det ljudmässiga utfallet, därför mitt intresse för Wests som jag hört positivt av och kring.

 

Calm

 

Edited by calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det sitter ingen stepup i Whest utan hela förstärkningen är aktiv.

Att göra det brusfritt med bibehållen linjäritet är en bedrift i sig.

 

Men hur kan han låta bli att bygga ett sånt riaa utan ett enda rör?

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nu satte du griller i huvudet på mig @Peo  

Får nu ta en allvarlig funderare på om jag ska skicka in mitt PS.30RDT för uppgradering till ”Special Edition” eller inte. 

Share this post


Link to post
Share on other sites
12 hours ago, Apexorca said:

Marten har alltid gillat Whest och spelat med dem mycket. 

De har väl också varit distributör av Whest? Enligt Whest hemsida finns ingen representation i Sverige idag.

Share this post


Link to post
Share on other sites
13 hours ago, calm said:

Kul att du är tillbaka @Peo!:) Har saknat dina initierade trådar!

Tack.

 

13 hours ago, calm said:

Förstärkning av just lågspännings-MC kan vålla problem men har hittat en lösning med Ears MC4 stepup med olika  ingångar genom flera primärlindningar som möjliggör flera  samtidiga picupanslutningar och impedansanpassningar.

 

5 hours ago, calle_jr said:

Det sitter ingen stepup i Whest utan hela förstärkningen är aktiv.

Att göra det brusfritt med bibehållen linjäritet är en bedrift i sig.

Det är inte så många riaa-steg som klarar +60dB utan att använda stepup och att göra det med en brusnivå motsvarande ett lågbrusigt MM-riaa är utan tvekan en bedrift. 

 

5 hours ago, calle_jr said:

Men hur kan han låta bli att bygga ett sånt riaa utan ett enda rör?

:app:

 

4 hours ago, Vox said:

Nu satte du griller i huvudet på mig @Peo  

Får nu ta en allvarlig funderare på om jag ska skicka in mitt PS.30RDT för uppgradering till ”Special Edition” eller inte. 

För mig är det ingen tvekan. :thumbsup:

 

4 hours ago, Bebop said:

De har väl också varit distributör av Whest? Enligt Whest hemsida finns ingen representation i Sverige idag.

Det stämmer. Marten var generalagent när detta utspelade sig, men verkar ha släppt eller eventuellt tappat agenturen.
Nu är det alltså fritt fram att göra affär direkt med Whest igen och James Henriot är en mycket sympatisk herre att ha att göra med.
När jag köpte mitt första Whest-riaa fans det heller ingen distributör i Sverige, inga problem svarade han, jag skickar ett till dig för provlyssning. Några dagar senare dök det upp ett paket och i paketet låg förutom riaa-steget en "pre paid" fraktsedel tillbaka till England. När vi senare gjorde upp affären frågade jag honom om varför han t.o.m. bjöd på returfrakten, och fick svaret: "No problem, no one has ever used it".

Share this post


Link to post
Share on other sites

Taggad av ert positiva gensvar är det nu dags för del 2 och jag traskar vidare i vinylavspelningens spår.

 

Phonokabel:

En motsägelsefull teori, en del mätningar, några simuleringar, en hel drös beräkningar och som vanligt en massa jämförande tester resulterade så småningom i en ny kabel mellan tonarm och riaa-steg.
Jag ska försöka göra en lång historia så kort som möjligt.


Upprinnelsen till det här projektet är en teori om att inte bara MM-pickuper, utan även MC-pickuper påverkas av sin kapacitiva last. Jag vet att många inte håller med mig, men problemet är nog lite komplexare än bara ett kategoriskt ja, eller nej.
Jag ville förvissa mig om och hur förhållandet mellan pickupens belastningskapacitans och dess belastningsimpedans påverkar ljudet.
Min gamla tonarm (Kuzma Stogi Ref) hade en kabelkapacitans på totalt 114 pF inklusive den interna tonarmskabeln och kontakter, med den armen/kabeln föredrog jag en belastningsimpedans på 135 ohm till min pickup (Lyra Kleos).

Höjde jag impedansen till 220 ohm började ljudet bli lite "frissigt" i det övre registret. Det blev inte en ökad betoning av diskantregistret som med en felanpassad MM-pickup,  utan det kändes mer som att en liten mängd okontrollerad, hyperaktiv energi adderades till toppen. Det är svårt att sätta ord på fenomenet och begreppen som brukar användas för att beskriva ljud räcker inte riktigt till, men jag hoppas ni kanske förstår vad jag menar. 

Bilden nedan är ett annat försök att beskriva vad jag menar.

image.png

Oavsett om ni köper min flummiga beskrivning eller inte så orsakade den där extra "energin" kort o gott, lyssningströtthet. Ljudet blev på något vis lite livligare (alertare) och diskantregistret blev kanske något mer utsträckt uppåt, men samtidigt, ack så jobbigt att lyssna på i längden.

 

För ett par år sedan bytte jag tonarm till en Kuzma 4-Point och den levereras med en Cardas-kabel som har en kapacitans på 74 pF inkl. kontakter. Med denna tonarm/kabel fungerade det däremot alldeles utmärkt att höja belastningen till 220 ohm och jag gillade verkligen vad jag hörde, men med 360 ohm kom tendenser till "frissigheten" tillbaka.

4point-vta-tower.jpg

Eftersom kabeln är fast monterad i tonarmen är det inte så lätt att byta, men jag testade med att addera en 39 pF kondensator till befintlig kabel och då kom problemet tillbaka. Det blev en tydlig och odiskutabel skillnad, inte vansinnigt stor, men heller inte försumbar. Här finns helt klar ett hörbart samband mellan kapacitans och impedans och det behövde redas ut för att jag skulle få lugn i sinnet.

Efter några samtal med Franc Kuzma skickades tonarmen till Slovenien för modifiering. Originalkabeln från Cardas avlägsnades och ersattes med en 5-pol kontakt och nu kan jag enkelt testa med vilken kabel jag vill,  nu blir det Playtime.

DSC_0426.JPGDSC_0427.JPG

Jag hade en hel del ångest innan jag bestämde mig, för visst vet jag att kontaktytor är av ondo, men samtidigt misstänkte jag att "rätt" kabel skulle kompensera den eventuella förlust som en extra kontakt medförde, med råge.

Originalkabeln som amputerats från armen försågs med en 5-polig Furutech FP-kontakt hos Kuzma och jag behöll den mest för jämförande bruk.


Armen med originalkabeln på plats igen efter resan.

DSC_0430.JPG

Hade det blivit någon försämring med de extra kontakt? :NailBiting:
Jag kunde definitivt inte höra någon skillnad utifrån mitt ljudminne, skönt. 


Nu var det äntligen dags att börja testa teorin på allvar. Första steget blev att hitta en kabel med så låg kapacitans som möjligt och efter en tids sökande hade jag bestämt mig för en lämplig kandidat.

Det var inte en problemfri jakt, till slut lyckades jag ändå landa en Lyra Phono Pipe, men jag var tvungen att gå under radarn. Branschen har lite (i mina ögon) korkade regler om vem som får sälja till vem. Nog om det här.

phonopipe.gif

Phono Pipe är en riktigt lågkapacitiv kabel med en totalkapacitans på endast 32 pF, inkl kontakter och helt enligt både mina och Jonathan Carr's (Lyra) teorier kunde jag nu höja belstningsimpedansen ett pinnhål. Jag kunde lätt öka impedansen till 360 ohm utan några som helst biverkningar. Vinsten med den högre belastningsimpedansen blev ett påtagligt öppnare/luftigare och mer dynamiskt ljud, men utan att orsaka några tendenser till lyssningströtthet.

 

Lyra skickar med en tabell till sina pickuper för att användas som riktlinje vid valet av belastningsimpedans. Lägg ihop kapacitansen på tonarmens interna kablage (~20pF om ni inte vet värdet), din kabels kapacitans och riaa-stegets ingångskapacitans. För min del blir det 18+32+47 = 97pF med Lyra Phono Pipe. Om tabellens värden  är tillämpbara på andra pickuper än Lyra Kleos, det vet jag inte, men den ger ändå en hint om att det faktiskt finns en relation mellan kapacitans och impedans och den borde rimligtvis finnas hos alla MC-pickuper.

image.png

 

Eftersom möjligheterna till ett enkelt kabelbyte nu erbjuds kunde jag givetvis inte låta bli att låna hem ett antal olika kablar för jämförande test.

image.png

Det var kablar från bl.a. Black Rhodium, Ortofon,  Chord,  Kimber, Origin Live och tre olika från Nordost som testades och teorin om kapacitans vs impedans höll hela vägen. Många av kablarna hade dock en likvärdig kapacitans och då var det bara kabelns egensignatur som var intressant. Majoriteten av kablarna funkade bäst med impedansen 220 ohm, men några var så kapacitiva >90pF att jag fick välja 135 ohm. Ingen av dessa fungerade dock helt tillfredsställande med 360 ohm.

 

Metodik: (detta avsnitt kan med fördel hoppas över)

Samtliga kablar var begagnade/använda  och förhoppningsvis inspelade (om det nu behövs). Kabeln installerades och därefter gjordes upprepade provlyssningar med impedanserna 135, 220 och 360 ohm. Samma musik och samma volym vid alla tillfällen. Efter avslutad lyssning mätte jag kapacitansen i respektive kabel. En del tillverkare anger kapacitansen i sina datablad, men inte alla och dessa värden går inte alltid att lita på ändå. De flesta verkar har glömt att lägga på momsen, värdet som anges är oftast bara omkring 75% av det uppmätta. Jag skickade en fråga om detta till flera av tillverkarna, men fick bara svar från en. "Värdet som anges i specifikationen är pF/m och utan kontakter. Eftersom kabeln kan levereras i valfri längd och med olika kontakter, har vi valt att göra så." Det hade väl varit klädsamt om man angivet detta i specen. Just denna kabel som jag refererar till råkade vara 1,5m lång, alla andra har varit 1,2 m. Databladet sa tydligt "Parallel capacitance - 47 pF", vilket var lockande lågt, men i verkligheten uppvisade kabeln (inkl. kontakter) en kapacitans på 88 pF. Hade jag vetat detta från början hade jag inte ens lånat hem den. Jag vill kanske inte sträcka mig så långt som att anklaga dem för att ljuga, men att som tillverkare vilseleda konsumenten med otillräcklig information är svindlande nära lögn i min värld. Detta fenomenet gäller nog för de flesta tillverkare. Ni ska inte tro att en förstärkares S/N-värde är uppmätt i ett vanlig rum och med förstärkaren spänningsmatad från ett vanligt vägguttag. O nej, mätningen är gjord i ett mätlab uppbyggt som en Faradays bur för att eliminera alla störfält och är spänningsmatad från en PowerPlant eller motsvarande nätregenerator som står i ett annat rum.
Ortofon och Lyra var faktiskt de enda som höll vad de lovade.

 

Valet var enkelt, Lyra Phono Pipe får stanna tillsvidare, jag gillar den skarpt. Den gav klart bäst totalresultat (pris/prestanda) av alla de testade kablarna och den verkar dessutom vara helt immun mot störningar utifrån (vilket definitivt inte alla kablarna var). Jag hatar när elektriska störningar, typ brum och knäppar, besudlar musiksignalen och stör lyssningen.

DSC_0434.JPG
Slutsats: Jag är helnöjd med operationen och det blev ett prisvärt slutresultat utifrån mina värderingar. Detta var en typiskt givande "övning" som både lyfte ljudkvalitén ett snäpp och samtidigt lyfte min kunskaps och erfarenhetsnivå ett snäpp. Två flugor på smällen alltså.

 

 

I del 3 spinner jag vidare på ämnet "kabel".

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag kompletterar inlägget ovan med ett av de uttalande av Jonathan Carr (Lyra) som fick igång min experimentlusta.

 

"I should now debunk another myth regarding loading, which is that low-impedance MC cartridges are insensitive to capacitive loading. OK, the MC cartridges themselves aren't particularly sensitive to capacitance, but the inductance of the cartridge coils will resonate with the distributed capacitance of the coils and the capacitance of the tonearm cable to create a high-frequency spike, and this spike certainly is sensitive to capacitance.

In general, the less the capacitance the better. Having more capacitance (across the plus and minus cartridge outputs) will increase the magnitude of the high-frequency spike and lower its frequency, neither of which is good news for phono stage stability or phase response.

Generally speaking, the greater the capacitance across the plus and minus cartridge outputs, the heavier the resistive loading needs to be to control the resulting high-frequency spike. Conversely, less capacitance allows the resistive load on the cartridge to be reduced, which will benefit dynamic range, resolution and transient impact.
 

From the above we can deduce that tonearm cables for low-impedance MCs should have low capacitance.

 

The possible frequency range occupied by the high-frequency resonant spike also includes the frequency range encompassed by LP pops and ticks, and these can likewise be of quite large magnitude (larger than any music signal inside the groove). Just as with the high-frequency resonant spike, controlling pop and tick energy is the task of the phono stage (although it is a big help if the cartridge has a low-mass moving assembly). The phono stage and cartridge can have an immense influence on how "noisy" your LPs appear to be.

 

If the phono stage does not have high overload margin at ultrasonic frequencies, or not-so-favorable linearity at ultrasonic frequencies, the ultrasonic spike resulting from high-value resistive loads (the spike can be in excess of 30dB at 5-7MHz) can easily result in ringing and intermodulation distortion which will obscure real information."

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Då förra inlägget om "resan" som resulterade i en ny tonarmskabel inte verkade engagera publiken nämnvärt, höjer jag spänningen i ett nytt försök.

Här kommer del 3.

 

Kraftmatningen:

 

l_swepol.jpg

 

"Polenkabeln, officiellt kallad Swe-Pol Link, är en kraftledning för likström på Östersjöns botten mellan Sverige och Polen. Den går mellan Stärnöhalvön utanför Karlshamn och Bruskowo Wielkie nära Slupsk i Polen.

Från Karlshamnsverket till den svenska Östersjökusten går en 2 kilometer lång undermarkskabel. Sedan sträcker sig sjökabeln 239 kilometer lång till där den går i land nära Ustka i Polen. Därifrån sträcker sig en 13 kilometer lång undermarkskabel till elverket i Bruskowo Wielkie.  SwePol Link började läggas ut i maj 1999 och togs i drift 2000 och har 450 kilovolts spänning och kapacitet på 600 megawatt."

 

Nej, det här ska inte handla om den s.k. Polenkabeln, men väl om en kabel från Polen.

 

Som en fortsättning på mitt konstant pågående experiment med strömförsörjningen har jag nu bytt ut kabeln mellan central och hifiuttag.
Min befintliga Ölflex 3 x 2,5 mm2

 olflex.jpg

har ersatts av en GigaWatt LC-Y mk3 3 x 4 mm2.

gigawatt-lc-y-3x4-01.jpg

Närmare beskrivning av LC-Y finns på GigaWatts hemsida.
 
Nu var inte areaökningen från 2,5 mm2 till 4 mm2  den primära orsaken till bytet, den fick jag så att säga på köpet, däremot var en av anledningarna valet av skärm.
Ölflex är skärmad med en relativt kraftig, men inte speciellt tät skärmfläta. Denna skärmning är framförallt avsedd att förhindra utgående strålning från kabeln så att den inte ska sprida smitta omkring sig till närliggande kablar och apparater.
Vi använder den på jobbet som anslutningskabel till bl.a. frekvensomriktade motorer. De störningar som just den applikationen alstrar brukar ligga i frekvensområdet 50 Hz - 50 kHz och där är en skärmfläta riktigt effektiv. Ju högre ström som går genom kabeln, desto kraftigare fält, men jag har inga problem med utstrålade fält från min hifi-matning, strömmen är för låg och kabeln ligger alldeles för långt ifrån min anläggning för att kunna påverka. 


LC-Y är skärmad med aluminium-polyesterfolie i stället och den här typen av folieskärm har sitt arbetsområde betydligt högre upp i frekvens. Vi snackar om > MHz-området och avsikten är att alla de högfrekventa störningar från vår moderna och våldsamt HF-besudlade omgivning inte ska ta sig in i kabeln.
Jag har tidigare konstaterat att majoriteten av de högfrekventa störningarna som jag hittar i hifi-uttaget har tillkommit efter centralen, d.v.s. i matningskabeln och det är alltså eterburna störningar från min närmiljö som är den största boven. Det är allt från modern belysning, via mobiler, wifi, bluetooth till mikrovågsugn, vartalsstyrda motorer (tvättmaskinen) och vidare till strömställare, programverk, termostater och en uppsjö av diverse switchade nätdelar som också kan agera HF-sändare. 
En utvändigt förlagd kabel kan vara en utmärkt antenn som riktigt suger åt sig av eterns gigantiska smörgåsbord av alla möjliga elektromagnetiska fält om den inte har en ändamålsenlig skärm. Man måste alltså se till att välja kläder efter väder.

Det utstrålade fältet från LC-Y har mycket riktigt ökat jämfört med det från Ölflex och den mängd strålning som fanns direkt mot Ölflexen's hölje tidigare har jag nu på 25 mm avstånd från LC-y. Det orsakar inga problem i mitt fall, fältet är försumbart redan efter 80-100 mm och jag har gott mått till närmsta apparat eller kabel.

 

En annan anledning (som jag hittills har varit väldigt tveksam att avslöja) är att jag på fullaste allvar föredrar enkardeliga kablar ...

image.png.5997cf36e061560725929f800de007(eller kablar med parallellkopplade individuellt isolerade kardeler)

....framför flerkardeliga och det gäller såväl strömkablar som signalkablar och högtalarkablar. Jag har inga som helst belägg för det, eller ens någon logisk förklaring till att en enkardelig kabel skulle vara bättre, men år av tester har satt sina tydliga spår och ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Det är ju knappast ett ämne man tar upp till diskussion på ett forum om man inte vill bli offentligt avrättad, eller i bästa fall bara bli idiotförklarad, men jag tror faktiskt inte att jag är helt ensam på klotet om böjelsen att föredra enkardeliga kablar. Synpunkter?

 

Blev det någon skillnad då?
Ja, mätmässigt (och därmed också bevisbart) har jag sänkt förimpedansen från 0,38 ohm till 0,33 ohm i hifiuttaget och THD mätaren visar nu 1,1% mot tidigare 1,6%.

Mängden HF-störningar i hifi-uttaget har jag lite svårare att kunna ge er några exakta värden på. Jag har inga verifierade instrument för den här typen av mätning och därför presenterar jag inga mätvärden. Jag gör givetvis mätningar och de talar sitt tydliga språk, men öronen får vara min enväldiga domare tillsvidare. 


Första provlyssningen resulterade i både jag och frugan tittade på varandra med ett löjligt flin i ansiktet, redan efter 10-15 sekunder.

Nu är jag väl medveten om att det är lätt att överdriva hur man upplever den här typen av förändringar mitt i all upphetsning och därför kommer jag bara att sammanfatta utslaget med en enda mening:  Resultatet blev klart över förväntan.
 

En irriterande faktor är dock att jag inte kan avgöra vilken parameter som gör vad. Är det den ökade arean (med lägre förimpedans och lägre THD), är det bytet till en enkardelig kabel eller är det den HF-täta skärmen som gör skillnaden. Det troligaste är väl att var och en av dessa parametrar påverkar sin lilla del och att det är summan av dem som ger det positiva resultatet.
 

En annan misstanke (som jag inte heller har några belägg för) är att det nu inte finns så mycket HF-störningar i de strömkablar som går kors och tvärs bakom anläggningen och att det i sin tur minskar de högfrekventa störfälten i apparaternas och signalkablarnas omedelbara närhet.
 

Sammanfattning:
Det här kabelbytet var väl värt både den ringa kostnaden och arbetsinsatsen, åtminstone för mig. Minst ett halvt steg framåt för mig och ett helt steg för min anläggning.

 

Det återstår fortfarande ett par delar i det här uppdateringspaketet och nästa del fortsätter på kabelspåret.

Share this post


Link to post
Share on other sites
10 minutes ago, Peo said:

i en ny tonarmskabel inte verkade engagera publiken nämnvärt,

 

Tror du bara :)

Vad jag fortfarande är nyfiken på och inte verkar få nåt svar på är varför phonokablar skall säljas i den irriterande längden 1.2m.......

0.75 eller 0.90 m räcker gott och då sänker vi kapacitansen ytterligare.

 

mvh

Kenneth

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
3 minutes ago, kenneth said:
17 minutes ago, Peo said:

i en ny tonarmskabel inte verkade engagera publiken nämnvärt,

 

Tror du bara :)

 

+1 på den:)

 

Jag fattar inte allt eller rättare sagt inte mycket av de tekniska delarna @Peo skriver om, men det är så välskrivet och samtidigt rolig läsning som uppskattas:app:

 

/byZan

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tonarmskablar tycker jag nog kan vara "hyfsat" intressanta... jag har ju testat ett par-tre olika under en tid :blush:

Den "Lyringen" verkar ju lite utöver det vanliga när man läser dina egna erfarenheter och länken till Lyra väcker ju en del intresse det med.

Men som byzan redan varit inne på... jag har också lite svårt att greppa alla teknikaliteter...

 

Läsningen i ämnet är oavsett det väldigt intressant att följa :thumbsup:

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, kenneth said:

 

Tror du bara :)

Vad jag fortfarande är nyfiken på och inte verkar få nåt svar på är varför phonokablar skall säljas i den irriterande längden 1.2m.......

 

mvh

Kenneth

 

 

Kan det hänga ihop med att omgivande störningar/frekvenser inte ska leta sig in i kabeln som då utnyttjas som "antenn" ?

Antenner sänder väl olika frekvenser beroende på längd... Typ en mobiltelefonsignal  som letar sig in i högtalarkabeln och vidare ut i högtalarna...:dead:

 

Ni som kan bättre får rätta mig om mitt antagande är fel... :unsure:

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, kenneth said:

Vad jag fortfarande är nyfiken på och inte verkar få nåt svar på är varför phonokablar skall säljas i den irriterande längden 1.2m......

Jo, det har varit uppe tidigare. Det handlar om att en kabel också verkar som antenn och längden har att göra med vilka radiofrekvenser man vill undvika.

 

https://www.euphonia-audioforum.se/forums/index.php?/forums/topic/12976-kan-nätdoktorn-komma-en-resa-i-ström-och-spänning/&do=findComment&comment=237976

 

https://www.euphonia-audioforum.se/forums/index.php?/forums/topic/12976-kan-nätdoktorn-komma-en-resa-i-ström-och-spänning/&do=findComment&comment=237989

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tror nog att din redogörelse om tonarmskabeln är synnerligen  intressant även om den inte resulterat i en mängd inlägg. Det ligger i sakens natur att det är svårt att komma med relevanta synpunkter eller frågor då kunskapen möjligen är lägre än den du tillgodogjort dig genom din studie. Jag tycker att just de faktorer du belyser med eftersträvansvärd låg kabelkapacitans visslingen inte är ny, men just i kombination med belastningsimpedans i de kombinationer som du lyfter fram och testat ger en bra vägledning för den som vill fundera på en egen lösning.

 

Starten på nästa ämnesområde ger också intressant inputs och tankar då detta område är något jag tittat på utifrån ett mera praktiskt-tekniskt perspektiv, för egen del resulterande i en Powerplant med regenererad ström istället för något nätfilter för att få ner både ingångsimpedansen och distorsionen på nätsidan. Kan säga att jag är mycket nöjd. Har också funderat på att byta ut min nuvarande "dedicated line" med en mer förfinad variant med högre kabelarea.

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag gjorde det ganska enkelt för mig. Inför mitt köp av Ortofons Winfeld kontaktade jag Ortofon och frågade vilka kablar och riaa de använt. De sa samma sak som deras utvecklingschef Leif Johannesen sa när jag och @calle_jr träffade honom under lansering av deras då finaste pickup Anna.

 

Det använde deras egen Ortofon 6NX-TSW1010 + SUT Ortofon ST-80 SE + standard MM- riaa (utan att nämna tillverkare) + medeltung tonarm (utan att nämba tillverkare). 

 

Duger de till Ortofon och de har ställt tonaliteten med dessa borde det också passa mig, tänkte jag. Det låter också bra, betydligt mer öppet och luftigt i jämförelse med min tidigare Golden Cross från Cardas som nu tjänstgör en trappa upp. (Dessutom till en fjärdedel av priset).

Share this post


Link to post
Share on other sites
14 hours ago, Peo said:

"I should now debunk another myth regarding loading, which is that low-impedance MC cartridges are insensitive to capacitive loading. OK, the MC cartridges themselves aren't particularly sensitive to capacitance, but the inductance of the cartridge coils will resonate with the distributed capacitance of the coils and the capacitance of the tonearm cable to create a high-frequency spike, and this spike certainly is sensitive to capacitance.

 

Intressant att få infon ovan från JC himself. Det stämmer faktiskt bra med mina egna simuleringsövningar att det förhåller sig på detta viset och 117 ohm som Lyra rekommenderar gav då kritisk dämpning av högfrekvensresonansen. Med lägre kapacitans höjs värdet för kritisk dämpning. Min analys vid tidpunkten för simuleringen var att kapacitansen inte påverkade i normalfallet eftersom det är vid så hög frekvens. Jag får kanske revidera min uppfattning till att det kanske kan påverka i vissa fall och det beror då på efterföljande steg. I mitt fall så gissar jag att det inte spelar någon roll eftersom efterföljande steg är en SUT som filtrerar/dämpar bort högfrekvensresonansen. Har man en SUT kan man förmodligen då strunta i att lasta ned PU'en med hänsyn till högfrekvensbeteendet men egna test skadar förstås aldrig.

 

Roligt att du är igång igen med intressanta prov och spekulationer.

Share this post


Link to post
Share on other sites
9 hours ago, Bebop said:

Jag gjorde det ganska enkelt för mig. Inför mitt köp av Ortofons Winfeld kontaktade jag Ortofon och frågade vilka kablar och riaa de använt. De sa samma sak som deras utvecklingschef Leif Johannesen sa när jag och @calle_jr träffade honom under lansering av deras då finaste pickup Anna.

 

Det använde deras egen Ortofon 6NX-TSW1010 + SUT Ortofon ST-80 SE

Nu är det väl föga förvånande att Ortofon rekommenderar sina egna produkter, det vore väl konstigt annars. Tolka det inte som att jag misstror deras produkter, vilket jag inte gör. Jag har testat ST-80 SE och det är definitivt en av de bättre SUT jag har provat och 6NX-TSW1010 ingick i ovanstående test. 6NX-TSW1010 var där en av de billigaste kablarna och den gjorde definitivt inte bort sig i det sällskapet, så jag förstår att du är nöjd. Den hade för hög kapacitans (uppmätt till 87pF inkl. kontakter) för mitt syfte, men jag tror inte att kabelkapacitansen spelar någon större roll när man använder en SUT. En transformator är i sig ett effektivt bandpassfilter med begränsad frekvensgång både uppåt och neråt.

Share this post


Link to post
Share on other sites
12 hours ago, Peo said:

LC-Y är skärmad med aluminium-polyesterfolie i stället och den här typen av folieskärm har sitt arbetsområde betydligt högre upp i frekvens. 

 

Hur har du kopplat skärmen? Så fort det finns biledare så uppstår det ju alltid diskussioner var/hur den ska kopplas.

Share this post


Link to post
Share on other sites
54 minutes ago, Peo said:

 Nu är det väl föga förvånande att Ortofon rekommenderar sina egna produkter, det vore väl konstigt annars.

Nej, det är naturligt. Men viktigare tycker jag är att veta vad de använt under utvecklingen. Kan man lita på vad de säger? Jag vet inte, men jag har valt att lita på dem. Det är ju heller inte märkligt om de använder sina egna prylar och det tror jag även att Lyra gör.

 

Jag ser det som att jag köper ett koncept bestående av pickup, kabel och SUT. Är det ett optimalt synsätt? Ja, för mig är det så. Jag tänker på samma sätt med min elektronik som man får anta är samkörd av VTL. Det är deras ljudideal som jag samtyckt kring. Ännu roligare hade det varit med Aesthetix som även har RIAA och CD/DAC. Förutsättningen är ju att de gör bra prylar.

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, octavia rs said:

Hur har du kopplat skärmen? Så fort det finns biledare så uppstår det ju alltid diskussioner var/hur den ska kopplas.

Skärmen är bara ansluten i den ände som har lägst impedans, d.v.s. i centralen.

Share this post


Link to post
Share on other sites
7 minutes ago, Peo said:

Skärmen är bara ansluten i den ände som har lägst impedans, d.v.s. i centralen

 

Ok.

 

Tycker mig se väldigt många diskussioner om biledare i kablar hur de ska jordas och olika konsulter skriver olika hur de ska kopplas.

 

Tror du det är lönt att byta sista biten ifrån centralen ca 5-6m ifrån oskärmad N1XV 3G10 till en med skärm?

 

Jag använder en kabel till mina apparater med både fläta och folie idag mest om man skulle göra om och ha den hela vägen.

 

wm-audio-tornado-double-shielded-cable-3x4mm-o-129mm.jpg.697d0f372fb66cac98185a46abe9144b.jpg

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, Bebop said:

Jag ser det som att jag köper ett koncept bestående av pickup, kabel och SUT. Är det ett optimalt synsätt? Ja, för mig är det så. Jag tänker på samma sätt med min elektronik som man får anta är samkörd av VTL. Det är deras ljudideal som jag samtyckt kring.

Jag har lite av det tänket också i vissa lägen. För- och slutsteg (även CD-spelare) från samma tillverkare borgar för att prylarna fungerar tillsammans, både vad gäller signalstyrka, impedansanpassning och karaktär. Nu har jag ju både pickup och kabel från samma tillverkare också och hade jag varit tvungen att använda en SUT är väl risken stor att jag testat med en Erodion från Lyra.

Share this post


Link to post
Share on other sites
14 minutes ago, octavia rs said:

Tycker mig se väldigt många diskussioner om biledare i kablar hur de ska jordas och olika konsulter skriver olika hur de ska kopplas.

 

Tror du det är lönt att byta sista biten ifrån centralen ca 5-6m ifrån oskärmad N1XV 3G10 till en med skärm?

Vi följer slaviskt en standard som utarbetats under många år på mitt jobb. Med analoga signalkablar ska bara biledaren/skärmen bara anslutas i t.ex. styrsystemet, inte i transmittern. Alla automatikskåp är jordade med minst 10mm2 jordkabel och därför anses de ha lägst impedans. Vid skärmade nätkablar till lab-instrument, analysatorer, vågar och liknande apparater är bara skärmen anslutet i stickkontakten/centralen, aldrig i instrumentet. Med kabel för digital kommunikation, typ profibus, är det annorlunda. Skärmen ansluts till jord i båda ändar omedelbart när kabeln kommer in  i skåpen med en överfallsklammer i jordskenan,

image.jpegimage.jpegBildresultat för emc förskruvning

eller via en EMC-förskruvning, men skärmen fortsätter obruten fram till anslutningspunkten där den  jordas i kontakten eller i plinten på sändare/mottagare. 

 

Vinsten jag gjorde med att byta ut husets originalmatning (1,5 mm2 FK i rör) mot Ölflex 2,5 mm2 härrör nog enbart från areaökningen, d.v.s. en lägre förimpedans och därmed också lägre THD. Vinsten med att byta Ölflex mot LC-Y ligger nog mer mot störningsreducering. Jag upplever som att det senaste bytet (jag höll på att skriva sista bytet och det tror inte ens själv på) gav förändringar på ett helt annat plan än vad bara en ren areaökning bruka göra. Jag har, som jag skrev, svårt att avgöra vad som gjorde vad och jag kan tänka mig att resultatet blir väldigt skiftande beroende på miljön. Jag bor i ett hyreshus där jag ser 23 olika wifi-nät och det finns garanterat minst lika många mobiltelefoner, BT-uppkopplingar och drivdon till belysning inom bara en 20 meters radie. Som villaboende ser det nog helt annorlunda ut.

Det är svårt att råda, men det kommer säkert inte att bli sämre om du byter ut den oskärmade kabeln mot en som är skärmad med folie/fläta.

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, Peo said:

Jag har lite av det tänket också i vissa lägen.

Hade jag haft de kunskaper du, @tek, @calle_jr med flera besitter så hade jag säkert harvat mer på egen hand. Om inte annat ren nyfikenhet. En kompis i Stockholm som jag träffat via @eliot har dragit det ännu längre än så. Han säger att om det skall låta riktigt bra så får man göra allt själv. Det är dock ett uttalande med glimten i ögat. Men han vill i vart fall förstå hur tankarna är bakom en konstruktion och "då måste man skruva isär allt". Det behovet är inte riktigt lika starkt hos mig, men det finns där också. Ju mer jag läst på t ex kring digital teknik ju större insikt har jag fått hur mycket bullshit som finns "därute", framför allt inom marknadsföring, påståenden kring hur det låter och hur man optimerar sina källor.

 

Jag och mina likar får sätta mer tilltro till vad öronen säger, tester och vänners omdömen. Man kommer långt även den vägen. Samtidigt har både jag och många andra snappat upp många av de råd vi fått både av dig och av andra. Det är jag väldigt tacksam för. :thumbsup:

Share this post


Link to post
Share on other sites
3 hours ago, Peo said:

Vi följer slaviskt en standard som utarbetats under många år på mitt jobb. Med analoga signalkablar ska bara biledaren/skärmen bara anslutas i t.ex. styrsystemet, inte i transmittern.

 

Jag gör på samma sätt, en genomskinlig slang på skärmen/biledaren och ett isolerat kopplingsstycke i transmittern. Även med resterande gör jag på liknande sätt så där tänker vi lika :)

 

Oftast där jag ser skillnader hur man ska göra är vanlig belysning/kraft installation med tex EXLQ var biledaren ska kopplas in. Vissa kopplar den till jord överallt i alla ändar, vissa bara i matande änden i alla kopplingar och kopplade till jord i central och sen där den slutar så att säga (alla biledare kopplade för sig själv i dosor tex.)

 

3 hours ago, Peo said:

Det är svårt att råda, men det kommer säkert inte att bli sämre om du byter ut den oskärmade kabeln mot en som är skärmad med folie/fläta.

 

Jag får helt enkelt sova på saken ska eventuellt ändå göra lite nya kablar så man ska kanske passa på att rodda om bland kablarna (igen :39:

Edited by octavia rs
Stavfel

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now