Peo

Peo's prylar

Recommended Posts

Är det någon här på forumet som har några erfarenheter av Hashimoto's step-up transformatorer? Har ni några funderingar, eller om ni har några några kommentarer till mina slutsatser? Shoot! Om inte, så återkommer jag när jag har något mer att tillägga. /PEO

Jag vet inte om jag har erfarenhet av Hashimoto. Jag kollar inte så mycket bakom skalen.

Intressant genomgång. Den tycker jag också visar att man kan inte säga något generellt om var pryl för sig (ljudmässigt). Det är först när de sätts i ett sammanhang. När jag hade Lyra Kleos och Benz Ruby funderade jag aldrig på en step-up. Men min Koetsu upplevde jag lite livlös och trött så jag testade och köpte en SUT och det blev en jäkla skillnad till det bättre. Samma sak med Ortofon Windfeld där det förmodligen är den låga outputen som spökar. När jag sätter in min SUT (Ortofon) så blir det en helt annan pickup. Men det gäller ju i just min RIAA. Men samtidigt säger Ortfon att det är så det är tänkt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Skönt att komma till en insikt som gör att man kan luta sig tillbaka och lägga pengar på annat ibland. Men vad tyckte du om ljudet på Allnic? Jag förstår ju att du föredrar MCriaa men hur tyckte du det lät?

Och kan jag på något sätt göra en liknande mod för att nå upp till önskade 400-500ohm?

Share this post


Link to post
Share on other sites
Quote

Skönt att komma till en insikt som gör att man kan luta sig tillbaka och lägga pengar på annat ibland.

Ja, det kan t.ex. bli mycket ny musik för de pengarna som en SUT + kabel hade kostat.

Quote

Men vad tyckte du om ljudet på Allnic?

Jag hade inte tänkt recensera någon enskild SUT eftersom jag anser att det är kombinationen av den aktuella transformatorn och pickupen som gäller.
Vilken gör vad? En missanpassning här ger ett dåligt resultat oavsett har bra SUT:en är.

En transformator som jag ratar tillsammans med min Lyra, kanske hade varit den givna vinnaren med en annan pickup. Jag börjar mer och mer att jämställa en SUT med en signalkabel.

Det är en pryl mellan två enheter och det är de båda enheternas förmågor (eller brist på) och tekniska specifikation som avgör hur den presterar.

Allnic hade sina plus och sina minus som alla andra SUT:ar.
Jag kan väl sträcka mig så långt att jag citerar några av mina egna arbetsanteckningar angående Allnic AUT-2000. (språkbruket och tydligheten är kanske inte den bästa, det är ju anteckningar avsedda för mig själv, copy - paste)

[Hårdvara]
+ Bra byggkvalitet och flexibel, men ett - för kontakterna
++ Helt okänslig för placeringen

[Ljudintryck]
+ Bra klangbalans
++ Tonalt förhållandevis neutral och färgar (värmer) ovanligt lite.
++ Förvånansvärt bra attack och den tvekar inte med dynamisk och komplex musik.
++ Basen är ovanligt kraftfull, här plockar den ett extra pluspoäng.
-- Har inte samma förmåga att förmedla 3D som ref.
-- Trycker fram de bakre instrumenten ganska mycket och tappar därför djup
--- Hög detaljtröskel. Det saknas mycket småljud.

Jag misstänker att det här inte säger dig någonting och glöm inte att det är anteckningar som bara gäller vid just det lyssningstillfället när de skrevs, med just den spelade musiken, i min anläggning och med mina preferenser. Ovanstående är alltså ingen sammanfattning av mitt omdöme om Allnic, det är bara lösryckta kommentarer.

Quote

Jag förstår ju att du föredrar MCriaa men hur tyckte du det lät?

MC-riaa't ger en helt annan attityd, det blir inte så slätt, mjukt och polerat som med en SUT, utan det blir mer energi och "jävlar anamma" och ett större engagemang. Dynamiken och attacken är tveklöst bättre med MC-riaa't.
Småsignalupplösningen är också på en helt annan nivå. Med MC-riaa't finns det en myriad av småljud som inte kommer fram alls med de flesta av transformatorerna. Samtidigt ger en SUT en tystnad, ett visst nästan beroendeframkallande "skimmer" och ett litet förlåtande som jag ibland kan sakna med MC-riaa't, men det blir på bekostnad av för mycket annat.

Quote

Och kan jag på något sätt göra en liknande mod för att nå upp till önskade 400-500ohm?

Vill du höja belastningsimpedansen för din pickup med befintlig SUT finns det nog bara en sak att göra.

Byt ut ingångsresistorerna i riaa-steget.
För att få 470 ohm's pickuplast med omsättning 1:13, ska riaa-stegets ingångsimpedans vara 80 kohm i stället för 47 kohm.

/PEO

Share this post


Link to post
Share on other sites

Totalt har det i dagsläget passerat 8 olika SUT under luppen och det har varit en riktig berg- och dalbana.Att bara plugga in en SUT (vilken som) i tron om att det ska fungera och helst bli ett bättre resultat än innan, var nog lite väl optimistiskt. Det här ämnet är betydligt komplexare än vad jag trodde från början.Jag har nu insett att många av mina tidigare och oftast negativa åsikter om transformatorer egentligen mest härstammar från min egen okunskap i ämnet och en frekvent otur att lyckas para ihop fel prylar.

Då kan man ju undra hur det står till för stora merparten...

Min Erodion står till förfogande, inkl Cardas Golden Ref om du vill.

Jag var inte nöjd med Erodion när jag spelade med EAR864 och Lyra Argo.

Ihop med ett standard mm riaa är det dock helt annat.

Det verkar som att om man inte får rätt matchning i output och impedans så kan man glömma allt om skillnader i komponentkvalitet.

Jag tycker också att det känns bättre att integrera riaa och försteg än sut och riaa. Många har ju alla tre integrerade, men få av dessa når upp i bättre ljudkvalitet.

Ofta borde det räcka med en faktor 2-3 i förstärkning för att göra en rimlig input till mc-riaa.

Finns det så små trafos att de kunde sitta på pu-skalet?

post-2231-0-80915000-1459662987_thumb.jp

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2016-04-04 at 16:28, calle_jr said:

:app::mm:

Jag skulle kunna tänka mig bygga om kopplingsboxen till 4Point och sätta trafon direkt där.

Är det något så här du hade tänkt dig?

Kuzma_HM-3.jpg

Bilden är fejk och jag vet inte om ett par Hashimoto HM-3 ryms på Kuzma's kopplingsbox.

Men visst ser det bra ut?

/PEO

Share this post


Link to post
Share on other sites

Är det något så här du hade tänkt dig?

Exaktamundo! :o

Jag tror att den kommer på tillräckligt avstånd från pu, och definitivt från för- och slutsteg.

Det kan också vara en fördel att den har samma avisolering som skivspelaren.

Så borde man göra!

(Den får inte riktigt plats. Man får göra en ny platta ca 150x75mm. Men det kanske snarast är en fördel så att man kan återställa)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade min tråd och nu är det är dags igen.
Det kom ett paket till farbror PEO.
2016-08-23 14.05.23.jpg
Det är ingen mening att köra en "teaser", det är nog ganska uppenbart vad det här är för något.
Det blev till slut en Kuzma 4 point.
 
Översta lagret i lådan innehåller en manual och några mallar.
2016-08-23 14.06.15.jpg
I nästa lager bor själva armen med kabel
2016-08-23 14.06.34.jpg
och längst ner har vi lagringstornet, motvikter, olja och div verktyg
2016-08-23 14.06.58.jpg

Jag hoppar över själva montaget, det har redan calle_jr dokumenterat här.
 
Så här såg det ut innan transplantationen
2016-08-23 14.08.18.jpg
och så här ser det ut efter.
2016-08-27 14.43.42.jpg
Jag lägger till några fler bilder, bilder är kul.
2016-08-27 14.43.56.jpg
2016-09-09 16.29.30.jpg
2016-09-09 16.29.45.jpg
2016-09-09 16.30.28.jpg
Detaljbild på den horisontella och den vertikala dämpningen.
 
Den gamla armen, Kuzma Stogi Reference, är definitivt en mycket kompetent arm, men den här kommer från en helt annan division.
Armbytet gjorde minst lika mycket som det tidigare bytet av själva verket, troligtvis mer.
Det finns ingen anledning att jag också ska skriva en recension, det finns tillräckligt många som gjort det och jag kan bara hålla med i den allmänna lovsången.
Mr Franc Kuzma vet helt klart vad han håller på med.
/PEO

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade min tråd och nu är det är dags igen.
Det kom ett paket farbror PEO.
2016-08-23%2014.05.23.jpg?dl=0
Det finns ingen anledning att jag också ska skriva en ressension, det finns tillräckligt många som gjort det och jag kan bara hålla med i den allmänna lovsången.
Mr Franc Kuzma vet helt klart vad han håller på med.
/PEO

Stort grattis. Gedigna doningar.

Alltid spännande med lyssningsintryck tycker jag. Jag tycker det vore kul om du också ville skriva vad du upplever. :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kul Peo!

Grattis!

Faktiskt lite av en drömarm för egen del. En dag.........!?

Vore ändock att det finns andra som recenserat denna så vore det roligt att höra just dina omdömen. Skillnad för och efter?

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tack!

Jag ska ge mig på att göra en egen liten sammanställning av hur jag upplever den nya tonarmen.

Redan när jag bar upp lådan märkte jag att det här var något annorlunda. Varken lådans storlek eller vikt är vad man förväntar sig för en tonarm. Armens vikt är 1,65 kg och hela paketen väger nästan 4 kg.
Den här mäktiga skapelsen får de flesta tonarmar att se ut och kännas som leksaker. Det är nästan något militäriskt över den.

Installationen gick smärtfritt, det medföljer en sorts protractor för att få armen på rätt ställe.
Det är ju väldigt viktigt att tonarmen kommer på exakt rätt position och det handlar då om avståndet "spindle to pivot", d.v.s avståndet mellan tallrikens centrum (spindle) och tonarmens horisontella vridningspunkt (pivot).
Överhänget justerades som vanligt med Dr. Feickerts "Next Generation" Protractor enligt Baerwald-geometrin, VTF med samma nålvåg som jag alltid använder, azimuth, zenith och antiskating justerades med hjälp testskiva och oscilloskop.
VTA grundjusterades enligt "armen i våg"-principen. Pickupen har nu, så långt det är möjligt, samma förutsättningar som innan och det är ett krav för att kunna utvärdera bara tonarmen.
Finjusteringen av VTA är en barnlek med den här konstruktionen.

4point-vta-tower.jpg

Lossa låsspaken och vrid på ratten, "on the fly". Det kan inte bli enklare.

Den viskösa dämpningen som 4-Point har hoppade jag över tillsvidare och efter en extra kontrollrunda var det äntligen dags för provlyssning.

På med första skivan. Sedan många år tillbaka har jag alltid börjat med Dire Straits "Communique". Inte för att jag är speciellt förtjust i just den plattan, utan för att jag kan den utan och innan efter många års tester av olika prylar.

Handhavandet är något annorlunda mot vad jag är van vid, armen har på grund av sitt tvåpunktslagrade horisontallager inte så stor vridningsvinkel som en "vanlig" tonarm har och därför hamnar pickupen ovanligt nära tallriken med armen i sitt parkeringsläge. Armens två extra tum i längd gör också att det känns lite ovant.

Första lyssningen:
Det här låter absolut inte som jag är van vid, det är en helt annan projicering och en detaljåtergivning som jag inte har hört på den skivan förut. Det blev en stabilitet, precision och attack som jag aldrig har upplevt i min anläggning tidigare, knappast i någon annan anläggning heller. Även de tuffaste passagen klaras med bravur. Lyran och den här armen verkar trivas ihop.
För att inte bli tjatig kommer jag att avsluta med att nästan allt blev bättre.
Nästan allt?
Ja, det enda som är sämre är signalkabeln, den plockar upp betydligt mer störningar från omgivningen än vad kabeln på min gamla tonarm gjorde. Nu är det inga stora problem, men jag har levt i en helt knäppfri värld tidigare och reagerar därför lite negativt när det knäpper i högtalarna när diskmaskinen jobbar.
Jag har två alternativ, ge f_n i att lyssna på hög volym när diskmaskinen kör eller komplettera diskmaskinens termostat med en "snubber" (gnistsläckare).

On 2016-09-12 at 21:02, calle_jr said:

Grattis!
Den sitter som en smäck.

Jag skäms nästan att säga det, men jag har inte testat dämpningen :redface:
Nu när jag ser detta måste jag ju ta mig i kragen.

 

Så du har inte testat med den viskösa dämpningen på din 4-point ännu? :shame:
Gör det, du kommer att bli förvånad.
Jag kunde definitivt inte låta bli.
Dämpningen består av två oljefylda "tråg", ett för den horisontala (H) och ett för den vertikala (V) rörelsen. I respektive tråg skruvas det ner en spetsig M3 skruv och beroende på hur långt man skruvar ner den i oljan avgör man hur mycket dämpning man vill ha.

4point-damping-paddles.jpg
Kuzmas rekommendationer: Prova dig fram.

Ett ganska märkligt fenomen, så fort spetsen på paddeln i det stora tråget (horisontal dämpningen) bara nuddade oljan (<1 mm) hände något oväntat, ljudet blev märkbart torrare med en ökad tydlighet, däremot märker jag inte någon större skillnad om jag vevar ner paddeln ytterligare 2-3 mm
Det måste handla om resonans/vibrationsdämpning av själva armröret, inte rörelsedämpning av armens horisontala rörelser.

Döm om min förvåning när ett annat fenomen uppenbarade sig när jag adderade den vertikala dämpningen också.
Halva paddelns spets i oljan (1-1,5 mm) och ljudbilden upplevs minst 25% bredare, varje enskilt ljud blev inte bredare, tvärtom, men det känns som att de kom längre ifrån varandra, mer tomrum emellan och ett ökat djup.

Calle_jr: Ett tips, kolla VTF efter du har öst olja i vertikaldämpningen. Det ökade med 0,2 gram, tråget sitter framför lagringspunkten.

Det är ju lätt att göra "undo" med den här konstruktionslösningen, gänga upp paddeln så att spetsen kommer över ytan så är det fixat.
Enbart vertikaldämpningen ger inte alls samma utslag för sig själv som den gör tillsammans med horisontaldämpningen. Den ökade bredden med båda dämparna aktiva behöver nog "rättas till" med en annorlunda högtalarplacering, men f_n vilken skärpa och vilken transparens det blev.

Det här är vansinnigt roligt och nu kommer rätt årstid för att njuta av förbättringen.

 

Jag är supernöjd.

/PEO

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kul läsning!

Gillar speciellt din beskrivning av den ljudmässiga effekten av oljedämpningen i de två dimensionerna. Det blir för mig en ytterligare bekräftelse att detta är en arm som är utöver det vanliga. Ingenjörskonst när den förenar innovativa men enkla tekniska lösningar med så påtagliga ljudliga förbättringar. Är inte detta vad egentligen hifi-hobbyn handlar om att förena teknik med musik på hög nivå?

Villhakänslan ökar med kvadraten! :mm::mm:

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Med anledning av strulet med Photobucket gick jag igenom min anläggningstråd för att se hur mycket bilder som saknades och jag konstaterade då att mina senaste högtalare inte hade dokumenterats här. 
Jag har förvisso skrivit lite om dem i en annan tråd, men det gör väl inget om storyn finns på två ställen. Den här tråden är ju så att säga en sammanfattning.

 

Jag har varit väldigt nöjd med mina Spendor D7 och jag hade definitivt inte tänkt mig ett högtalarbyte inom den närmaste framtiden, men plötsligt händer det saker utanför ens kontroll. Jag fick ett erbjudande om att testa det första paret i Sverige av Spendors senaste skapelse och det var omöjligt att avböja. Som ni säkert redan vet så resulterade det också ett högtalarbyte.


Ett par kraftiga kartonger släpades upp i lägenheten
D9_lador.jpg

och ut kom två stycken Spendor D9 lackerade i en läckert grå nyans som kallas för "Slate Grey High Gloss".Spendor D9-grey.png

Släktskapet med mina gamla D7:or går inte att ta miste på, de här har bara vuxit till sig lite på alla håll
D7vsD9.jpg
och fått ett extra baselement.

Vid första anblick ser det ut att vara samma element som i D7, men det visade sig att det bara är diskantelementet som
är samma.

spendord9_drivers.jpg

Enligt databladet ska D9 ha en frekvensgång på 27Hz - 25kHz jämfört med D7:ornas 29Hz - 25kHz, men det borde väl knappast
märkas någon större skillnad på 2 Hz, eller?
Känsligheten är densamma som på D7, 90dB, däremot har man ändrat på delningsfiltret.
D7 delades vid 900Hz och 3.2kHz, medan D9 delas vid 500Hz och 4.2kHz. 
Räknar man på de utvändiga måtten har även lådvolymen ökats, från 61 liter till 94 liter.

D9 får nog fortfarande klassas som relativt små högtalare och jag upplever dem inte alltför dominanta även i mitt lilla rum på 20m2.
D9_R.jpg

Det medföljer både spikes
spendord9_spike.jpg

och några 4 mm tjocka gummifötter med diametern 45 mm.

Jag laborerade ju mycket med olika fötter till mina D7 och konstaterade att halvmjuka SD-kuddar var det som fungerade bäst där. Det blev alldeles för mycket "kill" i
fötterna med spikes, golvet vibrerade alltså så mycket att det störde mig och antagligen orsakade det diverse missljud också.
Givetvis har jag testat med olika fötter även till D9 och det konstiga är att det fungerar alldeles utmärkt med spikes under de här. Det är faktiskt så att jag föredrar spikes i dagsläget och golvet vibrerar inte mer med spikes nu än vad det gjorde med SD-kuddar under D7.

Kan det vara viktökningen från 21 kg till 35 kg som gör det?
SD-fötterna gör att det känns lite avslaget och trött helt plötsligt.

Kabelanslutningen sker som innan via terminaler placerade i basporten på baksidan. Portens storlek har ökat med samma proportioner som lådan.
2017-07-30 11.34.36.jpg

När detta skrivs har jag spelat med D9 i ungefär 9 månader och de har gott och väl fått ett par hundra speltimmar och jag anser nog att de är hyfsat inspelade. Det tog förvisso över ett år innan jag upplevde att D7 inte förändrades mer, men det kan säkert vara ren inbillning också.

Trots att de var oinspelade och direkt från lådan avslöjade ändå D9 att det här var något helt annat än vad jag var van vid. Ett betydligt större och öppnare ljud än innan och med ett imponerande stabilt fundament i det nedre registret, något ingen annan högtalare har presterat här hemma tidigare. Visst fanns det en viss grovkornighet och små tendenser till "ruffighet", men det var ett fenomen som jag väl kände igen från mina D7:or innan de var inspelade. Mycket riktigt så lugnade det
ner sig markant redan efter 30-50 timmars spelning och nu finns det inte ett spår kvar av det.

Jag har inte för avsikt att skriva en recension så jag nöjer mig med att citera en mening från hificorners review, den sammanfattar mina egna ord väldigt bra. "If you like the sound of the D7 then you will love the sound of the D9"

Det här bytet har även givit mig en värdefull insikt och det är hur viktigt ett hyfsat djupt och stabilt basfundament är, allt blir så mycket mer levande när det finns lite botten, inte minst röster.

Det är tacksamt med tillverkare som behåller sitt "ljudideal" i en serie av produkter, man kan byta upp sig utan att börja om från början. D9 låter i stora drag som D7, fast så mycket bättre.

En stor fördel är att det faktiskt går att spela ännu tystare med D9 och ändå få med sig skivans innehåll, något som uppskattas av såväl mig som mina grannar. Det händer ofta att jag tar en lyssning under ganska sena timmar och bor man då i lägenhet och inte uppskattar hörlurslyssning är detta en nödvändig egenskap.

/PEO

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

58 minutes ago, Peo said:

Det är tacksamt med tillverkare som behåller sitt "ljudideal" i en serie av produkter, man kan byta upp sig utan att börja om från början. D9 låter i stora drag som D7, fast så mycket bättre.

Kan bara hålla med om det. Om man vill byta ljudideal ligger det väl närmare till att man byter märke.

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, Peo said:

 

Jag laborerade ju mycket med olika fötter till mina D7 och konstaterade att halvmjuka SD-kuddar var det som fungerade bäst där. Det blev alldeles för mycket "kill" i
fötterna med spikes, golvet vibrerade alltså så mycket att det störde mig och antagligen orsakade det diverse missljud också.
Givetvis har jag testat med olika fötter även till D9 och det konstiga är att det fungerar alldeles utmärkt med spikes under de här. Det är faktiskt så att jag föredrar spikes i dagsläget och golvet vibrerar inte mer med spikes nu än vad det gjorde med SD-kuddar under D7.

Kan det vara viktökningen från 21 kg till 35 kg som gör det?
SD-fötterna gör att det känns lite avslaget och trött helt plötsligt.

 

/PEO

 

Jag har en tanke kring detta. Dock är den sprungen ur en hjärna med amatörmässiga kunskaper, men en hel del egna erfarenheter och det har givit mig en teori. De med genuina kunskaper om detta kan gärna få räta upp diskussionen om jag är ute och cyklar.

Högtalare har membran som rör sig. För att de skall röra sig måste det finnas en motkraft. Det finns i form av att trögtalaren står mot golvet. samt att det är en viss massa i högtalare som ger en tröghet i mothållet och att konstruktionen är styv.  Ang massan M1xV1 (elementet)=M2xV2 (högtalaren)=rörelsenergin. Om högtalaren står på mjuka fötter är risken att högtalaren flyttar sig åt andra hållet när membranet rör sig och detta släcker ut och sänker membranets effekt på ljudvågen. Jag ser lite olika sätt att handskas med detta. 

1- Man kan ha högtalaren stumt mot golvet. Men det räcker inte och det finns andra problem med återkoppling åt alla håll.

2 - Man kan kompensera med mer massa. Ofta sker detta längre ner i högtalaren och då blir viktbalansen lågt ner vilket inte är optimalt. OM man adderar vikt både i botten och på toppen blir det som med "förlåtande golfklubbor" bättre balans och en större sweet spot där alla högtalarens membran får ett bra mothåll. Om massan blir tillräckligt stor kommer det att räcka som "tröghet"i systemet och då kan en flytande upphängning fungera med spänst i ljudet som resultat. Annars blir det som du beskriver "trött". Dock behöver denna flytande upphängning vara viktanpassad för respekive fots belastning. Högtalaren har oftast inte samma belastning på alla fötter. Men detta löser calle_jr lätt med vänstern :icon_smile_cool:

 

Jag skulle börja med att lägga en "stor säck" blyhagel på varje högtalare och testa viktanpassad Solymer under högtalaren och se hur det blir.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nu var det ett tag sedan jag skrev något om mina förehavanden och hur min anläggning har utvecklats.

 

För mig innehåller den här hobbyn två viktiga ingredienser, musiken och tekniken. Musiken och upplevelsen av densamma är huvudskälet till att jag håller på med hifi, men tekniken och framförallt viljan att försöka förstå tekniken bakom god/bra musikåtergivning är också en stor del av hobbyn. Många av de tester och experiment som jag sysslar med handlar inte nödvändigtvis bara om jakten på det perfekta ljudet, det är minst lika mycket jakten på kunskap och förståelse som driver mig. Det blir förvisso många blindskär, mycket baxande på prylar, många timmars pluggande, knepiga beräkningar att tampas med, otaliga mätningar och f.f.a. många jämförande tester för att komma vidare, men tillfredsställelsen när polletten ramlar ner och allt faller på plats är både berusande och beroendeframkallande.

Denna "kick" resulterar i att det händer lite smått o gott på hifi-fronten mest hela tiden och jag tänkte presentera några av de mest avgörande händelserna sen jag senast uppdaterade tråden.

Några direkta lyssningsintryck kommer jag däremot inte att förmedla här och jag hoppar över alla de apparater, kablar, högtalare, fötter och övriga små tweaks som som bara har passerat, men inte har tillfört något positivt till min anläggning. 

 

Del 1: Riaa-steget

Jag citerar mig själv från ett inlägg som jag skrev här på Euphonia 2013.

Quote

"Det är nog den apparaten som har lägsta prioritet att bytas ut."

 

När det skrevs var det min fulla övertygelse, men nyfikenheten tar ibland överhand och resan får en annorlunda riktning.

Jag har länge varit nyfiken på om nästa pinnhål upp i Whest Audio's hiraki skulle innebära några större förbättringar, men det är tyvärr ont om sådana riaa-steg i det här landet.
1.jpg

Det jag syftar på är ett PS.30RTD SE (Special Edition)
 

Whest Audio saknade länge en generalagent här i Sverige och den som tog upp bollen verkar tyvärr inte prioritera marknadsföringen av de här produkterna speciellt högt. Jag tycker det är synd, för enligt mitt tycke tillverkar de bland de mest välljudande och i mina ögon (öron) bland de mest prisvärda riaa-stegen på marknaden. Prisvärt så tillvida att inget annat riaa-steg som jag har testat har haft en chans, oavsett prislapp.

Så småningom dök ett PS.30RTD SE upp på radarn och nu har jag äntligen fått svar på min fråga.


2.jpg

 

Testen pågick några dagar, men det hade egentligen räckt med 5 minuter. Under testtiden var det ett flertal intresserade hifi-kompisar som kom på besök och vi var ovanligt överens om utfallet av jämförelsen. 

Att Whest Audio är duktiga på att göra Riaa-steg, det visste jag sen tidigare, men att mitt hittills oöverträffade PS.30RTD skulle bli besegrat med så stor marginal var oväntat. Jag kan inte annat än lyfta på hatten för James Henriot och hans skapelse med suffixet SE.

 

Nu gällde det bara att hitta ett PS.30RTD SE som var till salu också. Modellen hade nyligen utgått, men Whest Audio erbjuder begagnade och uppgraderade enheter till hyfsat pris, s.k. "B-graded deals", i mån av tillgång. Det är alltid en framkomlig väg om man vill bekanta sig med ett Whest-riaa.

 

Lite teknik.

Steget är uppbyggt av diskreta bipolära transistorer, men är extremt lågbrusigt.

2c.jpg

Whest's så kallade DBPM (discrete bipolar module) är ett arv från deras referensmodell.

 

3.jpg

En detaljbild av innehållet. Kondensatorn med blå gavel är från ClarityCaps.

 

Förstärkningen är valbar mellan 43, 50, 55, 60, 65 och 72 dB och belastningsimpedansen är valbar
mellan 100 Ω, 220 Ω, 470 Ω, 1,6k Ω, 15 kΩ och 47 kΩ med dip-switchar.

3.jpg

Man kan även parallellkoppla dessa resistansvärden för att fintrimma impedansen.
Vill jag ha t.ex. 150 Ω väljer jag in 220 Ω och 470 Ω. Väljer man in samtliga får man 56 Ω.

 

Det finns såväl RCA som balanserade utgångar.

6.jpg

Nog med teknik, vill ni ha mer tekniska data så finns det en hel del information på nätet.

 

Det tog några månader, men idag står det ett PS.30RTD SE på hyllan.

DSC_0345.JPG

 

Jag anser att riaa-steget är den, eller åtminstone är en av de enskilt viktigaste komponenterna i vinylkedjan och möjligheten att kunna anpassa sitt riaa-steg till den pickup man vill ha, i stället för tvärt om, är för mig en självklarhet. Ett annat av mina grundkrav är det gör sitt jobb utan att tillföra något irriterande brus, brum eller andra olater typ frekvens och/eller dynamikbegränsningar.

 

Jaha, vad har jag lärt mig av detta då? Jo, som jag ser det vinner man mer med ett riktigt bra riaa-steg och en halvmedioker pickup, än tvärtom.

 

Slut på del 1, del 2 kommer så småningom.


 

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, Peo said:

Det tog några månader, men idag står det ett PS.30RTD SE på hyllan.

Jätteskoj att läsa. Stort grattis. 

 

Jag är helt enig med dig att Whest gör mycket fina riaa-steg. Märkligt att distributören håller så låg profil kring dessa.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jadu Peo, av mig får du inget annat än medhåll i dina resonemang kring RIAA-steg. :) De Whest jag hört har alla gjort ett utmärkt jobb, och jag är säker på att detta inte är något undantag. Jag är själv liite sugen att skicka mitt The Groove till Tom Evans på en SRX-kur!

Det är väl fördelen med engelska tillverkare, det finns alltid uppgraderingsmöjligheter, eller inbytes-dito!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now