Peo

Peo's prylar

Recommended Posts

Jag känner att jag nu har uppnått målet med att komponera ihop en ljudanläggning som motsvarar mina krav och som jag kan leva vidare med.
Det har varit en lång, krokig, men rolig och inte minst en lärorik resa och det har varit många olika prylar på besök under åren som gått innan jag till slut kom fram till vad jag ville ha.

Under 20-25 år var jag helt fast i rörträsket, men jag lyckades till slut ta mig ur det. Det går bevisligen att få bra ljud ur en halvledarförstärkare också, vilket jag inte trodde på den tiden. :)
Min huvudsakliga signalkälla är skivspelaren och händer det inget drastiskt med den så kommer den att ohotat sitta kvar på tronen, det enda som kommer att ske är ett framtida pickupbyte eftersom den är en förbrukningsvara.
Ett bättre riaa-steg lär jag inte behöva och jag är ytterst tveksam till att jag kan hitta ett bättre inom min budget.
För- och slutstegskombinatonen är också svår att övertrumfa för rimliga pengar.
Jag tvivlar även på att jag kan hitta ett par högtalare som låter mycket bättre än de befintliga i mitt rum.
CD-spelaren fungerar bra och jag ställer inte större krav på den än så, den används nästan aldrig (<5 skivor/månad).
Eftersom "musik på burk" (streaming, filavspelning o.dyl) inte intresserar mig i dagsläget, så kommer jag inte att behöva engagera mig i den tekniken heller. Om/när den dagen kommer då hälsan gör att jag inte längre kan/orkar pallra mig upp från soffan för att vända på skivan, ja, då får jag väl ta tag i det. ;)
Signal och högtalarkablar är valda med omsorg tillsammans med den aktuella utrustningen och det är ytterst tveksamt att jag kommer att byta ut något där. Jag har testat tillräckligt många kablar för att konstatera att grannens gräsmatta inte är grönare, oftast har den bara mer mossa.
Nätförsörjning, strömrening och strömkablar har fortfarande några små luckor, men jag inväntar bara att rätt prylar ska dyka upp till rätt pris.


På grund av ovanstående slutsats tänkte jag börja testa med lite akustik-åtgärder istället.
Jag har sedan tidigare tre s.k. vingar placerade bakom lyssningsposition och två s.k. "tube traps" bakom soffan.  Dessa små åtgärder gav mig en klar hint om vad lite akustik-fix kan göra.

2015-12-01 15.52.25 Small_zps8uchpbs8.JPG                 2015-12-01 16.00.34 Small_zps5b3bsluf.JPG

Problemet är att mitt lyssningsrum även används som vardagsrum och att gå "all in" är inte aktuellt. Jag gillar inte tanken på att mitt vardagsrum ska se ut som en ljudstudio och även om frugan inte protesterar, så finns det en gräns för mig.

Ganska snart efter att jag flyttade in i den här lägenheten (för 30 år sedan) monterade jag upp ett ljuddämpande undertak. Det var inte främst med rumsakustiken i åtanke, utan för att både grannarna och jag skulle få en lugnare tillvaro.
Undertaket är pendlat 45 mm och byggt med Ds-plattor, d.v.s. med ett dolt bärverk.

Ecophon DS.jpeg
Tyvärr blev det lite för mycket dämpning och rummet blev förhållandevis dött, men det är tveklöst bättre på det hållet än vad den här betongbunkern uppvisade utan undertak.
Jag började med att ersätta fyra undertaksplattor med motsvarande antal SMT Crystal.

DSC_0588.JPG
Visst gjorde det en viss skillnad, men det var långt kvar till mål. Nu har jag kompletterat med ytterligare åtta Crystal-paneler (12 totalt)

DSC_0256.JPG Arbete pågår.

och där sitter jag nog nöjd.

DSC_0257.JPGDSC_0259.JPG
Bortsett från att det ser för jävligt ut, så är jag väldigt nöjd med resultatet. Förändringen med ytterligare åtta Crystal-diffusorer blev större än vad jag först hade förväntat mig och jag får väl ge det ett par månader till innan jag beslutar om de får permanent uppehållstillstånd, kanske lyckas jag vänja mig vid utseendet, kanske inte.
En stor fördel med att panelerna sitter i ett bärverk är att jag har möjligheten att flytta runt dem och placera de var jag vill. Ett tips från ett proffs var att placera dem från takreflexen (kontrollerat med spegel) och bakåt (mot mig), inte så mycket fram mot högtalarna. Självklart testades ju även denna lösning och så får det nog vara, han verkade ha helt rätt. Sista ordet är definitivt inte sagt ännu, det kan säkert bli förändringar i både antal och placering (om jag nu kan vänja mig vid dem).

Ljudmässigt sett är det dock en solklar hit, ingen tvekan.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det är kul att jobba med akustiken. Här kommer lite tankar om vad som kan hända med både dig och ditt system. Jag ser det bara som positivt oh främjande för denna intressanta hobby. 

Jag tycker det kan passa att formulera detta här. Jag har själv precis testat Nordost QPOINT som har en positiv men liten effekt.  Jag funderar på om det är värt att ta denna lilla förbättring. Detta i relation till något du gör nu som har potential att ge en mycket stor positiv effekt på din musikåtergivning.  För att inte kapa din tråd med dessa tankar skriver jag det här, men de kan diskuteras om någon vill i min tråd för att inte kladda i din tråd om ditt system.

 

 

Med diffusioner får du nog ett lite mer klangrikt och livfullt ljud som säkert är uppskattat. Samtidigt är du van vid mycket tort dämpat ljud så det kan säkert ta tid att vänja sig. Men jag tror det kommer att bli bättre musikåtergivning och att du kommer att tycka att det är roligare att lyssna. 

Min erfarenhet när man förändrar akustiken mycket, även om det är till det bättre, är att systemet visar nya sidor och kan avslöja andra egenskaper på gott och ont. Detta naturligtvis i relation till hur man vill att det skall låta, ens personliga referenser. Systemet och akustiken är lite som en gungbräda. Vad som kan hända är att du naturligtvis vinner något i din akustik i ditt rum, men att du samtidigt kommer upptäcka egenskaper i ditt system som du antingen uppskattar eller inte uppskattar. Det kan också visa att det finns en uppenbar möjlighet till förbättring i delar av ditt system som du inte ens kunnat få innan pga de akustiska begränsningarna.

Detta tycker jag personligen har varit väldigt intressant lärdom i mitt eget system. 

Nästan varje förändring har avslöjat något i andra delar av systemet. Ffa när det varit lite större förändringar. Man kan faktiskt ta med tre delar i denna gungbräda. Systemet-Akustiken-Strömmen/Jordning. Varje del i denna treenighet påverkar effekten av de andra två och avslöjar förtjänster och brister i dessa. 

Här kommer några av mina lite tydligare exempel från mitt system på detta. 

När jag bytte högtalare fann jag förbättringspotential. Det var ffa i förstärkeriet som jag då hade bäst förbättringspotential. Det är nog fortfarande så att det är där mina största möjligheter till förbättring finns, men det kan kanske dra med sig akustikåtgärder eventuellt. När jag började köra rullband uppdagades brister i akustiken eftersom dynamiken rullbanden kan prestera satte fart på rummet mer än mina andra medier mäktade med. Därmed blev det behov av lite akustik åtgärder. skall jag dra på med rullband får jag placera ut några dämpskivor på väl valda ställen för att kunna utnyttja potentialen bra.  När dessa var på plats hörde jag mer av systemet som fick förbättingspotential mm, mm. 

Men rullbanden visade samtidigt vilken potential mina högtalare och förstärkare ändå hade. De presterade bättre med rullbanden än vad ett byte till bättre förstärkare med mina tidigare signalkällor rimligtvis kunde klara. 

På våran nivå av system är det sällan man upplever störa skillnader för varje liten välavvägd förändring, tex bättre fötter eller byta av en kabel. Men systemen är bra nog att detektera skillnaderna. Man kanske kommer fram till att skillnaderna finns och kan höras, men att man tycker det är så lite att inte tycker det är tillräckligt stor förbättring. Men tittar man för mycket på varje liten förbättring och avböjer den så kommer inte systemet att nå en större förbättring. Man få mer se summan av många små förbättringar och att de i hop ger ett större kliv framåt. Se tex inte varje kabel till varje enhet för sig utan se till hela kabelhärvan i hela systemet. Liksom alla åtgärder för strömen eller jordning som en enhet. Då måste varje liten dels inverkan vara med annars får man inte den stora effekten. Vill man lära sig sitt system behöver man således lyssna efter varje liten förbättring och jobba sig framåt med den. Ser man sedan i backspegeln med flera olika små förbättringar genomförda så är det troligen en stor skillnad totalt. Men grunden för att kunna välja det som låter bättre är att man är erfaren nog och har ett tydligt mål med vad man vill skall förändras i systemet. Att man har ett tydligt ljudideal. En förändring är ju inte alltid det man tycker är bättre på sikt. Annars blir det både ett steg framåt och två tillbaka ibland. Det är på resans gång ofrånkomligt med misstag, men är man lite noggrann kan detta minimeras. 

Vissa förändringar/förbättringar ger dock från början stora kliv där hela systemet påverkas och avslöjar fördelar och brister. Stora akustikåtgärder skulle jag betrakta som potentiellt en stor förändring som kan ge möjlighet till bättre analys av systemets förtjänster och brister. För egen del tycker jag detta är en del av hobbyn och det inspirerar att fortsätta jobba med systemet. 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2019-09-29 at 10:57, Peo said:

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade tråden och här kommer några av de förändringar som skett sen senast. 

 

Det är snart ett år sedan mina Wilson Sabrina flyttade in i stugan och jag är fortfarande väldigt nöjd.
I vanlig ordning har jag gått igenom ett större antal fötter för att se/höra vad som passar de här högtalarna bäst.

image.png

ett axplock av olika fötter som testats.

 

För att göra en lång historia kort:
Spikes får golvet att vibrera, vilket jag inte gillar.
Fötter med en eller flera kulor/spetsar får också golvet att spela med.
Riktigt mjuka fötter (typ SD) löser förvisso det problemet, men tillför andra biverkningar.
Valet föll till slut på IsoAcoustics GAIA II

isoacoustics-gaia2_1800x-800x700.jpgDSC_0209-Kopiera(1) (Small).JPG
I min anläggning och mitt rum var de en överlägsen segrare. Problemen försvann och hittills har jag inte detekterat några biverkningar.
Basen upplevs mer alert och det jag hör och det som jag känner i kroppen och soffan överensstämmer med det mina fötter känner i golvet.
Detta gör att musiken blir lättare att förstå och det biljud som golvet alstrade tidigare och som grumlade det övriga ljudet känns befriande att bli av med.
Ett klart lyft. De är lite för låga för att vara perfekta, men jag hittar nog en acceptabel lösning på det lilla problemet också.

 

Intressant läsning @Peo Jag har samma erfarenheter som du. Spikes, SD-fötter och Cerapuc. Flytande parkett på betongvalv. Golvet ”sjunger med”. Testade Gaia I och blev övertygad på direkten. Jag hade inga större förväntningar innan testen med Gaia. Sällan har jag upplevt ett lika omedelbart positivt resultat. Din beskrivning av ljudupplevelser går helt i linje med min egen.07C8AA78-46EF-431A-8DF8-4C7967FBAD6B.thumb.jpeg.e3bcf0ab96471886d1b62d3b4a2bef3f.jpeg

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

Tycker taket ser mycket bra ut! :app:

 

 

On 2019-12-22 at 20:59, Peo said:

Ett tips från ett proffs var att placera dem från takreflexen (kontrollerat med spegel) och bakåt (mot mig), inte så mycket fram mot högtalarna

När första takreflexen diffuseras så senareläggs och smetas efterklangen ut, vilket dels skapar ett lite större Δt till direktljudet, dels sänker nivån. Klangen behålls men blir inte rörig för örat. Förhållandet mellan direktljud och efterklang är viktig, både vad gäller tid och nivå. För efterklang där Δt<5ms kommer direktljudet färgas och distordera det man hör, det blir interferens som ett kamfilter. Efterklang med Δt mellan 5-50ms blandas med direktljudet så att det uppfattas som samma ljud. Efterklang skapar rymd och djup, men om nivån är <8-10dB lägre än direktljudet så missuppfattar vi var ljudet kommer ifrån. 3ms motsvarar 1m sträcka, så reflexer från direktljud ska helst transporteras minst 2m längre än direktljudet och helst 8-10dB lägre i nivå. Efter ca 50ms ska klangen ha dämpats så pass att den inte uppfattas som eko.

 

image.png

 

Det är detta man adresserar när man placerar diffusorerna i första hand så som du har gjort.

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, calle_jr said:

Det är detta man adresserar när man placerar diffusorerna i första hand så som du har gjort.

@calle_jr Har du någon idé/mening om hur de nyare diffusorernas effekt skiljer sig mot GH (som jag har)?

Share this post


Link to post
Share on other sites
57 minutes ago, Bebop said:

Har du någon idé/mening om hur de nyare diffusorernas effekt skiljer sig mot GH (som jag har)?

Nej, inte mer än de direkta skillnader man ser på dem.

 

Jag tror att det måste vara direktljudet som bär finesserna i klangen, att det är den man i första hand uppfattar och tolkar. Efterklang ska inte störa utan stödja direktljudet. Jag tycker att blanda olika typer av rumsreglering är bra. En mix av GH, crystal, wing, reflektorer, absorption eller vad det må vara borde vara optimalt.

 

@SMT-Matts har flera gånger visat en bättre beskrivning än det jag skrev ovan, men jag tror att den är lite svårare att tugga i sig, dvs svårare att koppla till ett recept för konkret rumsreglering;

 

image.png

Bild: Everest / Pohlmann "Master Handbook Of Acoustics".

 

Som syns är nivån och Δt kopplade, olika kombinationer av nivå och Δt i förhållande till direktljudet ger olika illusioner för lyssnaren. Fastän denna bild kan vara svårsmält så är den väldigt basal och den är framtagen baserad på taluppfattbarhet, inte musik.

Kurva A är tröskelnivån för när man kan uppfatta reflexer. Kurva B är tröskelnivån där vi börjar uppfatta förändringar i ljudbilden. Kurva C är tröskelnivån där vi börjar uppfatta reflexer som diskreta ljud dvs ekon.

Denna bild förklarar dock inte kamfiltereffekter för jättejättetidiga reflexer.

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Intressant reportage om diffusorer och fötter.

Det var ett tag sedan jag själv såg om mina fötter och med hänsyn till att det inte handlar om astronomiska belopp så vore det kanske intressant att testa.

När det gäller diffusorer så har jag tre olika typer från SMT, alla i plexiglas eller plastmaterial. Den klassiska Golden Horn, den första plexiglasvingen tror att den kallas W-vingen och den senaste S-vingen som egentligen är en vidareutveckling av W-vingen med rundade former i bladen. Räknar jag totala antalet så är jag uppe i 12 st och de är fördelade enligt följande, önskade att jag kunde rita upp dem i datorn, men en beskrivning får väl duga.

 

-Vid bakväggen bakom högtalarna som står ganska långt ut i rummet finns två Golden Horn och en centrerad W-vinge.

 

-Precis bakom vardera högtalare en W-vinge på ett avstånd av ca 1,5 dm.

 

-I förstareflexen i sidled, uppmätt med spegelmetoden, två S-vingar

 

Bakom lyssningsplatsen, ca 1,5 meter bakom, tre W-vingar i halvcirkel.

 

På golvet framför lyssningspositionen i reflexpunkten, två Golden Horn. 

 

Sammantaget ger detta ett väl avvägt och diffuserat ljud med detaljer och känslan av större rymd och utan känsla av torrhet. I rummet finns vanlig möblering med stoppade möbler och mattor. Finns också reflexytor i tavlor fönstervägg och parkettgolv.

 

Om jag skulle nämna något om skillnaden mellan de olika diffusorernas verkan i första sidoreflexen så skulle jag rangordna diffusorerna i följande ordning vad avser lyssningsvis upplevd snabbhet, rymd och diffusion, så skulle det bli GH, W-vingen och bäst i  alla dessa parametrar S-vingen.

 

Vardagsrummet som tyvärr är nästan helt kvadratiskt, är på ca 60 kvm, har sina problem med en puckel i 48-50 Hz nedarbetad från ca 12 dB till ca 5 dB med 7 st specialbyggda HH-resonatorer. Trots alla dessa åtgärder så blir de inte helt dominerande i rumsbilden och rummet fungerar även som vardagsrum.

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
21 hours ago, calm said:

Det var ett tag sedan jag själv såg om mina fötter och med hänsyn till att det inte handlar om astronomiska belopp så vore det kanske intressant att testa.

I mitt fall var det utan tvekan värt besväret. Jag är inte tillräckligt insatt i ämnet för att kunna ställa en korrekt diagnos direkt, så jag har fått prova mig fram, steg för steg. Hårda kopplingar gav inte det resultat som jag vill åt, riktigt mjuka fötter plockade förvisso bort den primära symtomen men gav biverkningar som låg på samma nivå, eller t.o.m. värre.

När man har testat ytterligheterna gäller det att saxa sig in mot en optimal lösning. Problemet är att man sällan har tillgång till den mångfald av fötter som behövs för att träffa bullseye.

 

On 2019-12-23 at 22:16, Shamrock said:

Sällan har jag upplevt ett lika omedelbart positivt resultat.

Frågan är bara hur nära det "optimala" vi har hamnat? Kan det bli ännu bättre?

Jag sitter nöjd med min lösning och jag känner mig tillräckligt säker på att jag har hittat helt rätt när det gäller högtalarna, men jag är sugen på att testa IsoAcoustics lösning på apparatfötter också, t.ex. Orea.

 

21 hours ago, calm said:

Vardagsrummet som tyvärr är nästan helt kvadratiskt, är på ca 60 kvm, har sina problem med en puckel i 48-50 Hz nedarbetad från ca 12 dB till ca 5 dB med 7 st specialbyggda HH-resonatorer. Trots alla dessa åtgärder så blir de inte helt dominerande i rumsbilden och rummet fungerar även som vardagsrum.

Mitt lyssningsrum är bara 5,8 x 3,6 m (~20 m2) och jag har också problem vid 48-50 Hz. Problemet är att med den volymen som erforderliga HH-resonatorer kommer att behöva så får jag inte själv plats i rummet, än mindre några gäster. Jag har planer på att bygga en skräddarsydd HH bakom soffan för att kunna utnyttja all tillgänglig volym och jag tror den kan bli lite effektivare än mina tube traps, men det är tyvärr bara ett av flera problemställe. De hörnor där jag också har stort behov av att ställa HH är helt omöjliga att ockupera, rent praktisk.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nu ska jag inte kapa tråden allt för mycket @Peo men vilka Gaia fötter har du och @Shamrock använt och hur stor vikt har ni per fot?

Jag har kollat mycket på Gaia (har Ansuz Darkz D-TC idag) och är sugen på att prova.

Mina TAD har tre spikes per högtalare så då blir tre Gaia II något för lågt i vikt de är runt 40kg (54kg på fyra styck max) optimal vikt (mina högtalare väger 46kg). Går man upp till Gaia III så är de 25kg styck så då känns det som man skjuter över målet väldigt mycket.

 

Isoacoustics skriver att de är inga problem med för hög vikt men prestandan försämras frågan är hur mycket försämras de av något för hög vikt?

Share this post


Link to post
Share on other sites
40 minutes ago, octavia rs said:

Nu ska jag inte kapa tråden allt för mycket @Peo men vilka Gaia fötter har du och @Shamrock använt och hur stor vikt har ni per fot?

Jag har kollat mycket på Gaia (har Ansuz Darkz D-TC idag) och är sugen på att prova.

Mina TAD har tre spikes per högtalare så då blir tre Gaia II något för lågt i vikt de är runt 40kg (54kg på fyra styck max) optimal vikt (mina högtalare väger 46kg). Går man upp till Gaia III så är de 25kg styck så då känns det som man skjuter över målet väldigt mycket.

 

Isoacoustics skriver att de är inga problem med för hög vikt men prestandan försämras frågan är hur mycket försämras de av något för hög vikt?

Mina högtalare väger 43 kg/st och jag använder Gaia II som mycket riktigt är designade för max 54 kg (med 4 fötter), vilket för mig ger 10,75 kg/fot.

Hur blir viktfördelningen med tre fötter. Får den bakre foten halva vikten (23 kg) och de två främre 11,5 kg var?

 

Jag hittar tyvärr inte bilden nu, men jag har sett en listig lösning för 3-fotade högtalare.

image.png

En hemsnickrad principbild förklarar nog vad jag menar.

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
28 minutes ago, Peo said:

Hur blir viktfördelningen med tre fötter. Får den bakre foten halva vikten (23 kg) och de två främre 11,5 kg var?

 

Jag har tyvärr inte koll på detta men de går ju att väga för att se fördelningen. Väger man den ensamma foten där bak så kommer det ju ge svar på fördelningen.

 

Jag vill ju helst ha kvar upplägget med tre fötter då foten på stativet är byggt så.

 

På Oreo fötterna har de diagram där man ser var den optimala vikten är per fot jag har dock inte sett detta för Gaia fötterna.

 

Kurva2.jpg.6bb9515b27d50c0b593e64e637c40acf.jpg

Share this post


Link to post
Share on other sites
16 hours ago, Peo said:

Frågan är bara hur nära det "optimala" vi har hamnat? Kan det bli ännu bättre?

Jag sitter nöjd med min lösning och jag känner mig tillräckligt säker på att jag har hittat helt rätt när det gäller högtalarna, men jag är sugen på att testa IsoAcoustics lösning på apparatfötter också, t.ex. Orea.

 

Ja du @Peo vem vet hur bra det kan bli. Just nu är jag i alla fall mycket nöjd. Precis som du så ställde jag mig samma fråga om nya apparatfötter. Svaret blev att samtliga mina apparater fick nya IsoAcoustics :) Skillnaden var inte lika påtaglig som nya Gaia högtalarfötter men absolut så blev det en tightare ljudbild. Inget jag ångrar. Snyggt dessutom att det är samma fötter på alla komponenter.

 

/shamrock

Share this post


Link to post
Share on other sites
15 hours ago, octavia rs said:

Nu ska jag inte kapa tråden allt för mycket @Peo men vilka Gaia fötter har du och @Shamrock använt och hur stor vikt har ni per fot?

Jag har kollat mycket på Gaia (har Ansuz Darkz D-TC idag) och är sugen på att prova.

Mina TAD har tre spikes per högtalare så då blir tre Gaia II något för lågt i vikt de är runt 40kg (54kg på fyra styck max) optimal vikt (mina högtalare väger 46kg). Går man upp till Gaia III så är de 25kg styck så då känns det som man skjuter över målet väldigt mycket.

 

Isoacoustics skriver att de är inga problem med för hög vikt men prestandan försämras frågan är hur mycket försämras de av något för hög vikt?

 

Mina högtalare väger 65kg och är golvhögtalare. Valet blev Gaia I. @octavia rs skriv till IsoAcoustics och rådfråga. Det finns en ”lathund” på deras hemsida där det finns en lista med olika högtalarmodeller och rekommenderad Gaia-fötter. Finns inte din högtalare med i listan kan du ange vikt- och måttspecifikationer som gäller i ditt fall. De svarade snabbt när jag ställde motsvarande fråga om mina högtalare.

Du kan ju annars köpa ett fyrpack med Gais II och ett med Gaia I. Använd två stycken Gaia II och en Gaia I per högtalare. 

 

/shamrock

Share this post


Link to post
Share on other sites
13 hours ago, octavia rs said:

 

Jag har tyvärr inte koll på detta men de går ju att väga för att se fördelningen. Väger man den ensamma foten där bak så kommer det ju ge svar på fördelningen.

 

Jag vill ju helst ha kvar upplägget med tre fötter då foten på stativet är byggt så.

 

På Oreo fötterna har de diagram där man ser var den optimala vikten är per fot jag har dock inte sett detta för Gaia fötterna.

 

Kurva2.jpg.6bb9515b27d50c0b593e64e637c40acf.jpg

 

Nej något sådant diagram har jag heller inte sett. Förmodligen därför att högtalarfötterna inte säljs styckvis utan endast säljs i fyrpack.

 

/shamrock

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tack för

On 2019-12-31 at 10:38, Peo said:

Får den bakre foten halva vikten (23 kg) och de två främre 11,5 kg var?

 

Efter visst jonglerande med högtalare och badrumsvåg så ligger det cirka 18-19kg på foten där bak och 13-14kg per fot där fram.

 

9 hours ago, Shamrock said:

Du kan ju annars köpa ett fyrpack med Gais II och ett med Gaia I. Använd två stycken Gaia II och en Gaia I per högtalare.  

 

 

Ja det är ju ett alternativ. Jag får kolla med Isoacoustics hur de resonerar.

 

Fortsättning följer i min egna tråd, tack för input av er båda :thumbsup:

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2019-12-29 at 10:57, calle_jr said:

Nej, inte mer än de direkta skillnader man ser på dem.

 

Jag tror att det måste vara direktljudet som bär finesserna i klangen, att det är den man i första hand uppfattar och tolkar. Efterklang ska inte störa utan stödja direktljudet. Jag tycker att blanda olika typer av rumsreglering är bra. En mix av GH, crystal, wing, reflektorer, absorption eller vad det må vara borde vara optimalt.

 

@SMT-Matts har flera gånger visat en bättre beskrivning än det jag skrev ovan, men jag tror att den är lite svårare att tugga i sig, dvs svårare att koppla till ett recept för konkret rumsreglering;

 

image.png

Bild: Everest / Pohlmann "Master Handbook Of Acoustics".

 

Som syns är nivån och Δt kopplade, olika kombinationer av nivå och Δt i förhållande till direktljudet ger olika illusioner för lyssnaren. Fastän denna bild kan vara svårsmält så är den väldigt basal och den är framtagen baserad på taluppfattbarhet, inte musik.

Kurva A är tröskelnivån för när man kan uppfatta reflexer. Kurva B är tröskelnivån där vi börjar uppfatta förändringar i ljudbilden. Kurva C är tröskelnivån där vi börjar uppfatta reflexer som diskreta ljud dvs ekon.

Denna bild förklarar dock inte kamfiltereffekter för jättejättetidiga reflexer.

 

Quote

Kallar vi  finesserna som du nämde för optimering av   upplösningen ,clarity  och separation av ljudbilden så sitter de inte i direktljudet utan i de tidiga reflexerna  Förklaringen är att direktljudet skapar en mängd olika maskerings effekter pga av tids skillnaden (1000ggr)  mellan öronen och hjärnans process tid  som  måste exponeras  

Huvudet skapar också en  dip  runt 1800Hz tack vare dess form  (headshadow effect )

Lösningen på maskerings effekterna är ett bredbandigt diffusfält som evolutionen fixat i syfte att ge oss en bättre chans att höra fiender på långt håll i skogen    Förenklat kan man säga att  om diffusfältet frekvensmässigt hyfsat liknar direktljudet  ger vi hjärnan en ”andra chans” att exponera maskeringseffekterna  . Då vingarna är  närfälts diffusorer ,optimerade i tids domänen , så är de klippt och skurna för uppgiften 

Berndalens klock inspelning är ett  typ exempel där både placering av klockan och upplösningen vinner på diffus fältet   https://youtu.be/IcPPp0HNg84

Tomas Glycks rum är ett perfekt exempel där vingarna aktiveras optimalt redan efter ca 2ms  Reflexerna står som spön i backen och förlänger integrations tiden långt över 100ms   http://diffusor.com/PDF/V-wing-mbl-impulse-sweetspot.pdf  

 Lyssningsrummets täta diffusfält  uppfattas av hjärnan som  inspelningsrummets akustik  oavsett om det är inspelat i rågåkern eller i Storkyrkan ,  vilket alla som besökt Tomas kan intyga

 

Tack vare  optimeringen av de finesserna  som nämdes , headshadow effecten minimeras ,bredare sweetspot   och avsaknad av lyssnings trötthet så har  wing familjen snabbt blivit mycket uppskattade bland kända mixare/låtskrivare/monitor tillverkare   både i europa och USA   

  Vingarna kom med i Hans Bristells mycket informativa thesis (där skogs akustiken spelar  en viktig roll ) 

http://www.diffusor.com/PDF/bristell.pdf   Hans har 40 år i branschen och har designat ett av få certifierat LEDE rum i norra europa  med  Peter D,Antonios diffusorer på bakväggen  

 

Mer info för de som är intresserade :

Toole and the head shadow combfilter effect :
”By any standards, this is a huge spectral distortion, a serious fault because it affects the featured "talent" in most recordings-the person whose picture is on the album cover. Under what circumstances are we likely to hear it as shown here? Obviously, only when the direct sound from the loudspeakers is the dominant sound arriving at the listener's ears. This is the situation in many recording control rooms and custom home theaters, where special care is taken to attenuate early reflections”

 

Från SMT:s wing pdf  ”A sound that is 1 ms , sounds much lower in level than the one that is 100 ms long despite the fact that the amplitude is the same.
A estimated distinguishes of 10-15 dB in subjective level. By lengthening the short sound in time without affecting the amplitude increases gradually, the subjective level and thus reduces different kind of masking effects relative to other frequencies / sounds. This also explain why we must measure peak level (0,05ms rise time) to keep track on hearing harmful levels the brain dont percive.
A powerfull example is a gunshot in the open field with a peak level of over 150dB and it just sound as pops but listen to a rock concert at the same level is not a good idea”

Toole :

"Reverberation alone could increase our sensitivity to a medium or low-Q resonance by about 10 dB – which is a huge effect. This latter fact explains why music is so much more satisfying in a reverberant space than outdoors. Timbrally richer because we can hear more of the resonant subtleties, but it also explains why the toughest test for loudspeaker accuracy is in a room with some reflections, and why headphones (which have no added reflections) have an inherent advantage, and can sound acceptable when measurements indicate that there really are resonant problems. Killing all early reflections with absorbers not only changes imaging, it also makes loudspeakers with poorly controlled directivity sound better. All interesting stuff for audio folk.”

 

 Maskerings exempel : 

 The first forward masking demonstration,

 http://www.ece.uvic.ca/~elec499/2003a/group09/p/demos/track21.wav

plays a masking tone and then a tone that is semitone down with a 100 ms delay in between.  Notice that you can hear both tones even though the second tone is decreased in 3 dB increments. 

 The second forward masking demo

http://www.ece.uvic.ca/~elec499/2003a/group09/p/demos/track22.wav

 plays the same two tones with a time delay of 10 ms. Masking occurs in this demonstration.  

These are extra interesting, as the researchers find it difficult to explain why a tone less than 10ms before a stronger tone disappears. The tone is clearly heard when the gap is 100ms.

 

 

Edited by SMT
lagt till länk på Glycks rum

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2019-12-22 at 20:59, Peo said:

  DSC_0259.JPG
jag får väl ge det ett par månader till innan jag beslutar om de får permanent uppehållstillstånd

Nu har jag levt med diffusorerna i ett par månader till och under tiden har jag testat med både några olika placeringar och med olika antal.
Att de gör nytta råder det ingen tvivel om och att antal/placeringen påverkar resultatet är också 100% verifierat vid det här laget. Alla paneler behövs och jag misstänker att det hade gjort gott med två till.
Problemet är att jag inte kan vänja mig vid dem rent utseendemässigt. Jag är definitivt inte någon estetiskt känslig person, men det här har med råge passerat min gräns. 
Mitt tidigare så rogivande vardagsrum ser nu mer ut som en arbetsplats än ett hem, och det stör min sinnesfrid. 

Frugan vill ha dem kvar och mina öron vill ha dem kvar, men själen vill inte. Ett dilemma alltså.

Jag får antagligen ge mig för husfridens och ljudets skull. 

Nog om det.

 

On 2019-12-22 at 20:59, Peo said:

Jag känner att jag nu har uppnått målet med att komponera ihop en ljudanläggning som motsvarar mina krav och som jag kan leva vidare med.
Det har varit en lång, krokig, men rolig och inte minst en lärorik resa och det har varit många olika prylar på besök under åren som gått innan jag till slut kom fram till vad jag ville ha.

Det har spelats ovanligt mycket musik under den senaste tiden och jag kan med både glädje, stolthet och stor tillfredsställelse säga att det nu låter jä___gt bra i mina öron. 
Jag har uppnått något som jag för bara några år sedan trodde var helt omöjligt och jag tvivlar starkt på att jag kan komma mycket längre (utifrån mina förutsättningar). 

Med anledning av att jag nu har klivit av på ändhållplatsen och att jag inte tänker fortsätta besudlingen av mitt vardagsrum med diverse vägg/takbeklädnader, så har jag istället tänkt knyta ihop den här säcken.

 

Ni har ju bara kunnat läsa om vissa utvalda delar från de sista 7 åren av min styvt 45-åriga hifi-resa och vad kan passa bättre som avslutning, än en tillbakablick.

 

EPILOG
Precis som så många andra var jag rejält naiv i början av min resa och jag påverkades mycket av vad tidningarna och marknadsföringsnissarna skrev, vad branschfolket sa och vad alla dessa självutnämnda experter och klanhövdingar predikade. Jag var således ett lätt offer med andra ord.
Den massiva indoktrineringen (jag läste alla hifi-tidningar som jag kom över) tillsammans med bristande kunskap blev en riktigt effektiv grogrund för många korkade och seglivade fördomar som både har bromsat och förlängt den här resan betydligt. Bristen på erfarenhet och kunskap gjorde ju att jag inte kunde avgöra vad som var sanning och vad som var ren BS. Det var den som lät mest vederhäftig som jag trodde på och det kunde ju i sämsta fall ändra sig varenda gång en ny tidning dök upp. 

Jag skäms idag när jag konstaterar att jag under så många år rättfärdigade mina val utifrån andras åsikter och inte efter mina egna. Det svåra är att indoktrineringen har blivit än värre idag med det enorma informationsflödet som internet har gett oss. Det är sannerligen inte lätt för en novis att filtrera all input och kunna genomskåda alla falsarier.

 

Det tog rätt så några år innan jag verkligen vågade lita på min egen hörsel och därmed också vågade stå emot vad alla andra tyckte. Det steget var verkligen förlösande för både
min och anläggningens utveckling och i takt med att självförtroendet, erfarenheterna och f.f.a. kunskaperna ökade fick jag också en något ödmjukare syn på hifi-problematiken. 


Bara för att jag inte upplever samma resultat som A, innebär det inte automatiskt att A har fel. Gäller inte identiskt samma förutsättningar för oss båda, så blir garanterat inte resultatet detsamma heller och att avsaknaden av bevis inte nödvändigtvis är ett bevis på avsaknad.

 

Detta är en nyttig insikt som många tyvärr verkar saknar och beklagligt nog är det oftast de minst upplysta och de mest "trångsynta" (i brist på ett lämpligare ord) som hörs mest, inte minst på internet.

Denna insikt väckte också en stark motivation till att försöka förstå HUR och VARFÖR och inte bara acceptera ATT. 
Utan tillräckliga kunskaper skulle jag antagligen bli både vilseledd och grundlurad i resten av livet. 

 

Strävan efter att en dag kunna få till "det perfekta ljudet" och att samtidigt förstå hur tekniken bakom det fungerar tillsammans med ett stort musikintresse har hållit liv i den här hobbyn i många år. 

Ibland har teknikintresset tagit överhand och jag har bitvis tillbringat fler timmar med lödpennan än i lyssningfåtöljen, men under långa stunder har det också varit tvärtom.

Den teknik som jag har funnit intressant har jag helhjärtat fördjupat mig i, men det som inte har triggat min vetgirighet har jag helt enkelt hoppat över. En märklig sak är att ointresset för vissa saker har hållit i sig hela tiden, t.ex. högtalarteori och digital avspelning. Det är säkert både spännande och mångfasetterade ämnen båda två, men jag har aldrig gått igång på det.

 

Här börjar själva resan:

I mitten av 70-talet köpte jag min första "riktiga" anläggning bestående av:

image.png

 

Lyckan var total (en stund).

 

Det är klart som f_n att man måste ha en direktdriven skivspelare istället för en antik mellanhjulare. 
Jag hade ju upprepade gånger läst i hifi-pressen om direktdriftens förträfflighet och står det i tidningen, ja, då måste det ju vara sant, eller hur?


Sagt och gjort, Lenco'n byttes in mot en direktdriven skivspelare. 

image.png

och sedan var karusellen igång.

Något/några år senare var det det skivspelare med tangentialarm som "var det enda rätta" och givetvis lockades jag med på det tåget. Leksaken från Technics ersattes av en ännu löjligare tingest, även den var direktdriven och från den uppgående solens land.

image.png

Det blev egentligen bara ännu sämre. 

 

Jag fick en misskött Thorens TD 125 av grannen och den ledde in mig på "rätt" spår igen.

Detta vrak fullkomligt utklassade de "Japanska undren", även innan renovering.

 

image.png

 

Här utvecklade jag en typisk fördom baserad på okunskap. "Stela och direktdrivna skivspelare är inget att ha"

Dessa två "Happy Meal" betonade skivspelare fick helt felaktigt symbolisera alla stela och direktdrivna skivspelare. I dag vet jag lite bättre, det är ju inte principen som var bristfällig, det var tillämpningen av den, men jag har ändå svårt att tänka mig att det skulle landa en direktdriven skivspelare på min hifi-bänk igen.

 

Nu blev det modernt med högkomplianta MM-pickuper, men de krävde lite "lättare" tonarmar än en SME II.

TD-125 ersattes av en TD 160 Super med en SME III och en Shure V15.

image.png

 

Pickupen byttes efter ett tag mot en AKG P8ES och denna kombinationen var så bra att den fick stå kvar några år.

 

Parallellt med skivspelarbytena skedde det även andra förändringar.

Efter några år, när min ekonomi hade återhämtat sig, blev även mina AR-6 utbytta. 
På den tiden avgjordes ens manlighet av högtalarnas storlek, (alternativt motorhuvens längd) och stort = bra. 

(jag är inte helt övertygad att det har ändrats så mycket sen slutet på 70-talet)


Jag baxade in ett par Audiotronic CM3 i pojkrummets 9 m2 och drog igång speleverket. 

image.png

Wow, vilket drag, det var ju som att vara på en livekonsert. Det lät förvisso inget vidare när man skruvade upp volymen, men högt var det och på den tiden var kvantitet betydligt viktigare än kvalitet. Låter det inte bra? Skruva bara upp lite till så hörs det inte.

Skalbelysningen på den lilla Kenwood-receivern blinkade som en ljusorgel när man gasade lite och det kostade mig en och annan säkring. Även med mina begränsade kunskaper kunde jag lätt inse att förstärkaren var alldeles för klen för sin uppgift.

Kompisen hade en överbliven Luxman L85 som fick flytta in hos mig istället och det fungerade betydligt bättre än med Kenwood recievern.
image.png

 

Under tiden som jag gjorde lumpen träffade jag en lirare som hade ett par rejäla högtalare till försäljning. Han behövde pengarna akut och prislappen var därför löjligt låg, så jag slog till.

image.png


Som lycklig ägare av ett par JBL 4345 hade min manlighet stärks ordentligt (stora basar fungerar ännu bättre), men nu fanns det inte mycket plats över till något annat i pojkrummet. 
Då blev det äntligen dags för en egen bostad och platsbristen var löst. 

 

Nästa klipp var en trasig (död) Yamaha CA-2010 för småpengar. 

image.png

En ny säkring löste det problemet.

Nu blev det ordentlig fart på JBL-högtalarna, det krävdes helt klar mer muskler än vad L85 hade.
JBL-lådorna såldes lite hastigt och helt oplanerat, men det blev utan konkurrens min bästa hifi-affär genom tiderna. He made me an offer I couldn't refuse.

Med tjock plånbok och än en gång alldeles för starkt påverkad av tidningarnas skriverier inhandlades ett par nya Yamaha NS1000 utan någon föregående provlyssning. 

Bor man mitt i en vit fläck på hifi-kartan är det inte lätt att låna hem och provlyssna, men Sveriges Radio hade ju valt de här högtalarna, så de måste ju vara bra.

(Återigen rättfärdigade jag mitt val utifrån andras åsikter.)

image.png

 

Nu hade jag både förstärkare och högtalare av samma fabrikat, så givetvis måste det ju låta bra, eller? 
Det gjorde det definitivt inte, det var fruktansvärt kallt, hårt och skränigt och jag ångrade verkligen att jag köpte dem.

Vid den tiden hade jag aldrig hört talas om att högtalare behövde spelas in och hade jag bara lugnat mig ett tag, hade det kanske slutat annorlunda. 
Mina NS1000 hittade snabbt en ny ägare och jag köpte ett par Pioneer HPM-100 istället.

image.png

De passade mig betydligt bättre och pengarna räckte även till en Revox A77 (4-spår, 3,75/7,5 ips).

image.png

Jag valde en långsam 4-spårsmaskin eftersom jag var ute efter lång speltid, inte välljud. 


A77:an byttes efter några år mot en TEAC X-1000R, fortfarande en 4-spår, 3.75/7.5 ips, men nu även med fjärr och auto reverse.

image.png
Målet med rullbandspelaren var ju så lång speltid som möjligt och den här lösningen fungerade alldeles utmärkt för mig. Ljudmässigt var det klart överlägset kassettdäcket som förövrigt hade ersatts av ett Alpine AL-80. Kassettdäcket användes därför uteslutande till att spela in band till bilen och väldigt sällan för musiklyssning hemma.
Anläggningen kompletterades med en 2-spårig Revox B77 High Speed (7,5/15 ips) för väljudsinspelningar, men den användes alldeles för sporadiskt för att få stanna kvar.

När MP3 gjorde sitt intåg försvann behovet av rullbandspelare och den avyttrades till förmån för roligare saker.
 

Jag hade läst att mono-block skulle vara överlägsna ett stereoslutsteg, så Yamaha'n såldes och påverkad (som vanligt) av "expertisen" landade istället ett Sentec SCA-1 försteg och ett par ACM-1 slutsteg på bänken. 
ACM-1 såldes som byggsats med färdigmonterade kretskort och efter ett par kvällars skruvande, så var de igång

image.png

Den kombon spelade fantastiskt bra och med en kontroll och pondus som jag aldrig hade hört tidigare. Bästa förstärkaren hittills.
Mycket vill ha mer brukar man ju säga och när ett Krell KSA-100 med tillhörande KSL försteg dök upp inom räckhåll var jag inte sen att slå till. 

Jag hade läst många spaltmeter om denna legendariska KSA-100 och hade ordentligt uppskruvade förväntningar. Alla förväntningar uppfylldes med bravur och här fanns både effekt och kontroll utöver det vanliga. Den här kombon satt länge på tronen och värmde mitt hem.

image.png

På grund av ändrade levnadsförhållanden var jag tvungen att göra en "down size" av anläggningen. Både HPM-100 och Krell-kombon avyttrades och jag funderade på att göra ett ordentligt lappkast.
Ett par små stativhögtalare från Heybrook (HB1) och min gamla undangömda Luxman fick stå för underhållningen tills vidare. Jag var absolut inte tillfreds med högtalarnas begränsade basförmåga och i ren desperation köpte jag en Audio Pro B2-50 subwoofer. Visst gav den lite botten, men jag lyckades aldrig få till ett homogent ljud och jag blev aldrig kompis med den här anläggningen. Därmed hade jag bestämt mig för att "subwoofers är inget att ha".

 

Nu blev det Engelskt för hela slanten.
Ett par Spendor BC1 och en förstärkarkombo besående av ett QUAD 44 försteg och ett QUAD 405 slutsteg införskaffades.

image.png

Spendor BC1 är en riktigt trevlig högtalare och för första gången kunde jag lyssna på musik på en relativt låg volym med full behållning, vilket passade både mig, den nybildade familjen och inte minst förstärkaren.

 

image.png

Läcker design, men vilket bottennapp. 405 tappade helt kontrollen över högtalarna så fort man gasade lite och det fungerade inte alls enligt mina önskemål. Det blev en känsla av att högtalarkablarna hade ersatts med ett gummiband istället. Som sagt, på låg volym fungerade det bra, men det blev bara grötigt, murrigt, allmänt odisciplinerat och tråkigt vid lite högre ljudtryck.

 

Vid den här tiden var Hifi-tidningarna fyllda med rörförstärkare, rör "is da shit" och lättlurad som vanligt svängde jag givetvis av på det spåret också. Det kostade mig 15 år och oräkneliga
timmars huvudbry innan jag kom till sans igen.
Jag fick ett par gamla QUAD II och en QUAD 22 av en kompis farsa och så var den karusellen igång.

image.png

 

Spendor BC1 och ett par trötta 15W rörslutsteg (9W enligt mina mätningar) var ingen direkt höjdare trots att det påstods att de skulle fungera utmärkt tillsammans och att man använde den kombinationen i div. studios, f.f.a. i England. Det var om möjligt ännu sämre kontroll än med QUAD 405 när man skruvade upp lite. Prylarna stuvades snabbt undan i garderoben och fick sedan agera donatorer till mina kommande experiment. Kanske ett helgerån enligt vissa, men jag ansåg inte att de hade något värde vid den tiden.

 

Nästa steg blev kombon Radford SC22 och STA25 

image.png

Betydligt mer effekt, men fortfarande långt ifrån den kontrollen och pondusen som Krell eller Sentec hade, men nu började jag ana lite av de magiska kvaliteter som hifi-pressen tillskrev rören.
 

Det måste gå att göra det bättre än så här. Jag plöjde igenom så mycket rör-litteratur som fanns att uppbringa och på den tiden (innan internet) var biblioteket den enda
informationskanal som fanns att tillgå.
Efter ett tips från en pensionsfärdig kollega beställdes "Elektroniska Tillämpningar" av Dr. Erik T. Glas från referensbiblioteket och det var nog den värsta pungspark jag har åkt på i hela mitt liv. Vid den här tiden hade jag tillskansat mig hyfsat goda kunskapar i halvledarelektronik, men jag fattade absolut ingenting av vad han skrev. Den här boken skrevs 1961 och det var tydligen några år innan man uppfann pedagogiken, men skam den som ger sig. Utmaningar har alltid stimulerat mig.
Efter ett stort antal biblioteksbesök, timmar av läsning och åtskilliga timmar vid labbänken hade jag fått hyfsad kläm på rörens förunderliga värld.

 

Nu började min DIY-era på allvar, men jag ska inte trötta ut er med att berätta hela den storyn. 
Mängder av olika rörkonstruktioner byggdes och testades, men jag hittade inte något etablerad kretslösning som jag gick igång på. Ingen av dessa konstruktioner gav mig det jag var ute efter. 
Jag konstaterade snabbt att jag föredrog trioder i entaktskoppling, men effekten var alltid för låg för "normala" högtalare. Det lät oftast riktigt bra på låg/medelvolym, men ibland vill man ju skruva upp lite extra och då sket det sig. Visserligen klipper rören snyggt och behagligt, men det blev ju inget oomph.
I det dödläge som hade uppstått svängde jag helt fel (eller rättare sagt, helt av banan ) och försökte bygga lättdrivna högtalare i stället. Horn skulle ju vara frälsningen för effektsvaga rörslutsteg och det var bara till att börja såga. Jag var totalt ointresserad av teorin bakom så jag byggde bara efter färdiga ritningar och med rekommenderade element.

image.png

 

Under ett par års tid handskades jag mer med spånskivor än med vinylskivor och med facit i hand var det totalt bortkastad tid. Jag lyckades aldrig bygga några horn som inte lät, som horn. Tillbaka till Spendor BC-1.

Jag valde den enkla (eller i mina ögon, den fega) vägen och började testa olika färdigbyggda slutsteg i stället för DIY. Jag orkade helt enkelt inte pilla längre, nu ville jag bara lyssna på musik.
Jag hade fått till ett förstegsbygge som jag var riktigt nöjd med, så nu behövdes det bara ett slutsteg och jag testade allt jag kom över. De flesta returnerades till avsändaren omgående, men ett McIntosh MC275 gjorde en kort visit på hyllan och så gjorde även ett triod-bygge av Jan Lodström. En dag fick jag krok på ett Audio Research SP-3 (försteg) och ett Audio Research ST-70 (C3) slutsteg som fick stanna kvar ett tag. Inte för att de lät så mycket bättre än några av de andra, utan för att jag mer eller mindre hade gett upp. Under en period hade jag även ett Edison ONE + 2 x Edison 24 (Edison 12 i monoutförande) som sedan ersattes av två monokopplade Edison 30
Min rör-period avslutades med ett par helbalanserade 300B PP monoblock och mitt hembyggda försteg (som nu var kompletterat med balanserad utgång). Utan tvekan den bästa rör-kombon jag har haft och slutstegen står fortfarande kvar i garderoben, vem vet, kanske gubben får ett återfall.

image.png

 

Under Edison tiden byttes Spendor BC1 ut mot Carlsson OA51 och under 300B-eran gick jag vidare till OA52 och slutligen till OA52.2.

Någonstans under OA52 tiden byttes även min TD160 Super ut mot en Kuzma Stabi II (wood)

 

Efter ett antal år med 300B (2-3 rörbyten) började jag dock att nyktra till och konstaterade att jag inte orkade hålla på med rör längre. Dags för skilsmässa alltså, och ett Krell KSA-200S + ett Primare PRE30 försteg äntrade hifibänken.

Jag trodde att jag skulle drabbas av en jobbig separationsångest, men det blev faktiskt tvärt om, en lättnad istället. Nu kunde jag inte göra ett skit åt burkarna som stod där utan det blev musiklyssning för hela slanten. Den ytterst lilla skirhet/luftighet som kanske saknades uppvägdes med råge av total tystnad, dynamik, attack och en bergfast kontroll oavsett volym och högtalare.

Försteget (PRE30) som jag snabbt konstaterade var anläggningens svagaste länk byttes mot ett Krell KCT och efter några år byttes KSA-200s mot ett FPB400cx.
Nu kunde jag både äta kakan och ha den kvar. Denna kombo lät på alla vis bättre än någon av de rörförstärkare som jag hade spelat med.

Det var vid det här tiden som jag började skriva på Euphonia och resten av min historia finns dokumenterad i den här tråden.

 

Jag har medvetet hoppat över allt vad kablar heter eftersom jag inte vill starta en ny pajkastningstråd och jag har även skippat allt som har med digitalavspelning att göra då det nästan aldrig har använts för lyssning hos mig, bara för skvalmusik.

 

Det här har som sagt varit en lång resa, men nu är jag i mål och det är dags att sätta tänderna i någon annan utmaning istället. Vad det blir vet jag inte i dagsläget men jag har lämnat en del lösa trådar efter mig. Det lär inte bli något som platsar här iallafall.

Den här tråden kommer antagligen* inte att uppdateras mer och de små förändringar/tweaks som eventuellt återstår är inget att dokumentera. 

*(man ska ju aldrig säga aldrig)

Jag tackar för alla trevliga kommentarer och alla nyttiga tips och händer det trots allt något radikalt i min anläggning, så lovar jag att återkomma.

Tack för mig.

Avslutningsvernissage-Thats-all-folks-30

//PEO

 

Flertalet av bilderna är plockade från internet och om jag har trampat på någons upphovsrätt så är det bara att höra av sig. Jag eller någon administratör kommer att avlägsna bilden ASAP.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tack PEO! Din närvaro har varit uppskattad! Jag tror du skrev en del på hififorum under din tid med Kuzma Stabi och Oa52 va? Tror det var då vi stiftade bekantskap? Tråkigt att du ser vägs ände, jag förbehåller mig rätten att hoppas du ändrar dig framöver! :) 

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, Peo said:

Det här har som sagt varit en lång resa

En resa jag till fullo kan känna igen mig själv i!

Tack Peo för en underhållande och välskriven berättelse och för att du delar med dig :)

Share this post


Link to post
Share on other sites
8 hours ago, AlfaGTV said:

Tack PEO! Din närvaro har varit uppskattad!  Jag tror du skrev en del på hififorum under din tid med Kuzma Stabi och Oa52 va? Tror det var då vi stiftade bekantskap?

Tack.

Det stämmer, du har bra minne.

Jag är inte helt säker, men jag tror att det var Kuzma Stabi, Primare PRE30, Krell KSA-200S och Carlsson OA52.2 som stod för underhållningen på den tiden.

 

9 hours ago, AlfaGTV said:

Tråkigt att du ser vägs ände, jag förbehåller mig rätten att hoppas du ändrar dig framöver! :)

Man ska ju aldrig säga aldrig, men hoppas inte för mycket.

Jag har en hel del avsomnade projekt som bara väntar på mitt engagemang.

 

7 hours ago, Amatören said:

En resa jag till fullo kan känna igen mig själv i!

Jag tror att de flesta kan känna igen sig in många av de situationer som jag har passerat och jag betvivlar att någon har lyckats träffa rätt på första skottet. Då blir det ju ingen resa.

 

 

7 hours ago, Amatören said:

Tack Peo för en underhållande och välskriven berättelse och för att du delar med dig :)

Tack.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Posted (edited)
On 2020-03-08 at 20:37, Peo said:

nyktra till

Jag måste säga att det är få anläggningar där man upplever att yttre faktorer eller omvärlden inte har påverkat valen.

Det känns som att varenda komponent är utprovad utifrån personliga kriterier.

 

Edited by calle_jr
Glömde ett "Inte"

Share this post


Link to post
Share on other sites
13 hours ago, calle_jr said:

Jag måste säga att det är få anläggningar där man upplever att yttre faktorer eller omvärlden har påverkat valen.

Det känns som att varenda komponent är utprovad utifrån personliga kriterier.

Hur kan du "uppleva" vilka faktorer som legat till grund för någon annans val? Är du synsk?

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
51 minutes ago, Peo said:

Hur kan du "uppleva" vilka faktorer som legat till grund för någon annans val? Är du synsk?

 

Utifrån vad jag ser att du har i rummet.

Men ok, vad gäller Kuzma och Krell kan du vara indoktrinerad av grupptryck och marknadskrafter.

Det kan jag inte veta eftersom jag inte är synsk.

 

Sorry, jag glömde ett "inte" i texten. Andemeningen blev alltså tvärtom mot vad jag tänkt. Förvirrande :blackeye:

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2019-12-22 at 20:59, Peo said:

Jag känner att jag nu har uppnått målet med att komponera ihop en ljudanläggning som motsvarar mina krav och som jag kan leva vidare med.
Det har varit en lång, krokig, men rolig och inte minst en lärorik resa och det har varit många olika prylar på besök under åren som gått innan jag till slut kom fram till vad jag ville ha.

Under 20-25 år var jag helt fast i rörträsket, men jag lyckades till slut ta mig ur det. Det går bevisligen att få bra ljud ur en halvledarförstärkare också, vilket jag inte trodde på den tiden. :)
Min huvudsakliga signalkälla är skivspelaren och händer det inget drastiskt med den så kommer den att ohotat sitta kvar på tronen, det enda som kommer att ske är ett framtida pickupbyte eftersom den är en förbrukningsvara.
Ett bättre riaa-steg lär jag inte behöva och jag är ytterst tveksam till att jag kan hitta ett bättre inom min budget.
För- och slutstegskombinatonen är också svår att övertrumfa för rimliga pengar.
Jag tvivlar även på att jag kan hitta ett par högtalare som låter mycket bättre än de befintliga i mitt rum.
CD-spelaren fungerar bra och jag ställer inte större krav på den än så, den används nästan aldrig (<5 skivor/månad).
Eftersom "musik på burk" (streaming, filavspelning o.dyl) inte intresserar mig i dagsläget, så kommer jag inte att behöva engagera mig i den tekniken heller. Om/när den dagen kommer då hälsan gör att jag inte längre kan/orkar pallra mig upp från soffan för att vända på skivan, ja, då får jag väl ta tag i det. ;)
Signal och högtalarkablar är valda med omsorg tillsammans med den aktuella utrustningen och det är ytterst tveksamt att jag kommer att byta ut något där. Jag har testat tillräckligt många kablar för att konstatera att grannens gräsmatta inte är grönare, oftast har den bara mer mossa.
Nätförsörjning, strömrening och strömkablar har fortfarande några små luckor, men jag inväntar bara att rätt prylar ska dyka upp till rätt pris.


På grund av ovanstående slutsats tänkte jag börja testa med lite akustik-åtgärder istället.
Jag har sedan tidigare tre s.k. vingar placerade bakom lyssningsposition och två s.k. "tube traps" bakom soffan.  Dessa små åtgärder gav mig en klar hint om vad lite akustik-fix kan göra.

2015-12-01 15.52.25 Small_zps8uchpbs8.JPG                 2015-12-01 16.00.34 Small_zps5b3bsluf.JPG

Problemet är att mitt lyssningsrum även används som vardagsrum och att gå "all in" är inte aktuellt. Jag gillar inte tanken på att mitt vardagsrum ska se ut som en ljudstudio och även om frugan inte protesterar, så finns det en gräns för mig.

Ganska snart efter att jag flyttade in i den här lägenheten (för 30 år sedan) monterade jag upp ett ljuddämpande undertak. Det var inte främst med rumsakustiken i åtanke, utan för att både grannarna och jag skulle få en lugnare tillvaro.
Undertaket är pendlat 45 mm och byggt med Ds-plattor, d.v.s. med ett dolt bärverk.

Ecophon DS.jpeg
Tyvärr blev det lite för mycket dämpning och rummet blev förhållandevis dött, men det är tveklöst bättre på det hållet än vad den här betongbunkern uppvisade utan undertak.
Jag började med att ersätta fyra undertaksplattor med motsvarande antal SMT Crystal.

DSC_0588.JPG
Visst gjorde det en viss skillnad, men det var långt kvar till mål. Nu har jag kompletterat med ytterligare åtta Crystal-paneler (12 totalt)

DSC_0256.JPG Arbete pågår.

och där sitter jag nog nöjd.

DSC_0257.JPGDSC_0259.JPG
Bortsett från att det ser för jävligt ut, så är jag väldigt nöjd med resultatet. Förändringen med ytterligare åtta Crystal-diffusorer blev större än vad jag först hade förväntat mig och jag får väl ge det ett par månader till innan jag beslutar om de får permanent uppehållstillstånd, kanske lyckas jag vänja mig vid utseendet, kanske inte.
En stor fördel med att panelerna sitter i ett bärverk är att jag har möjligheten att flytta runt dem och placera de var jag vill. Ett tips från ett proffs var att placera dem från takreflexen (kontrollerat med spegel) och bakåt (mot mig), inte så mycket fram mot högtalarna. Självklart testades ju även denna lösning och så får det nog vara, han verkade ha helt rätt. Sista ordet är definitivt inte sagt ännu, det kan säkert bli förändringar i både antal och placering (om jag nu kan vänja mig vid dem).

Ljudmässigt sett är det dock en solklar hit, ingen tvekan.

Jag håller med dig, vardagsrum och akustikfix går inte alltid hand i hand.

Share this post


Link to post
Share on other sites
23 hours ago, calle_jr said:

vad gäller Kuzma och Krell kan du vara indoktrinerad av grupptryck och marknadskrafter

Med första Krellen var det helt klart så, men de efterföljande Krellarna var av "egen vilja". Den första Kuzma'n köptes efter ganska rigorösa jämförande tester. Vid den tidpunkten hade jag aldrig ens hört talas om Kuzma, det var en arbetskamrat som hade köpt en och därför fick den möjlighet att ingå i beslutsprocessen tillsammans med en handfull andra skivspelare. Jag fick t.o.m. möjligheten att jämföra två Kuzma Stabi med olika tonarmar, men med samma pickup. En med Kuzma Stogi Ref och en med SME V. Båda utrustade med Van Den Hul MC One.

Från Kuzman och framåt har de flesta inköp föregåtts av jämförande tester och mätningar och det var nog vid den tiden som jag också mer eller mindre slutade lusläsa hifi-tidningar.

Efter några år hade jag dock konstaterat att mina mätningar oftast var helt meningslösa, det var nämligen långtifrån säkert att den som mätte bäst också lät bäst.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now