Jump to content

Peo's prylar


Peo

Recommended Posts

 

11 hours ago, MatsT said:

Intressant att få infon ovan från JC himself. Det stämmer faktiskt bra med mina egna simuleringsövningar att det förhåller sig på detta viset och 117 ohm som Lyra rekommenderar gav då kritisk dämpning av högfrekvensresonansen. Med lägre kapacitans höjs värdet för kritisk dämpning. Min analys vid tidpunkten för simuleringen var att kapacitansen inte påverkade i normalfallet eftersom det är vid så hög frekvens. Jag får kanske revidera min uppfattning till att det kanske kan påverka i vissa fall och det beror då på efterföljande steg. I mitt fall så gissar jag att det inte spelar någon roll eftersom efterföljande steg är en SUT som filtrerar/dämpar bort högfrekvensresonansen. Har man en SUT kan man förmodligen då strunta i att lasta ned PU'en med hänsyn till högfrekvensbeteendet men egna test skadar förstås aldrig.

 

Roligt att du är igång igen med intressanta prov och spekulationer.

Kul att du har kommit fram till i stort sätt samma resultat som jag har. Jag trodde aldrig att en resonans så högt upp i frekvens kunde påverka, men det kan den bevisligen. 

 

Spekulationer och tester är det gott om hela tiden och just nu lägger jag sista handen vid ett långvarigt projekt med "motorstyrning till skivspelare". Det har blivit en del spin off och jag har just börjat bygga en nätregenrator (PowerPlant) fast i mindre skala. Den är tänkt att användas till lågförbrukande apparater typ CD-spelare, riaa-steg, försteg eller en DAC. Det första bygget dimensioneras för att klara 50W kontinuerligt och utfallet avgör om det blir en större. Det är svårt och dyrt med komponenter, bl.a. transformatorer när man kommer upp i en, eller ett par kW.

Vem vet, jag kanske skriver en redogörelse för hur det har gått.

Link to comment
Share on other sites

3 minutes ago, Peo said:

 

 

Spekulationer och tester är det gott om hela tiden och just nu lägger jag sista handen vid ett långvarigt projekt med "motorstyrning till skivspelare". Det har blivit en del spin off och jag har just börjat bygga en nätregenrator (PowerPlant) fast i mindre skala. Den är tänkt att användas till lågförbrukande apparater typ CD-spelare, riaa-steg, försteg eller en DAC. Det första bygget dimensioneras för att klara 50W kontinuerligt och utfallet avgör om det blir en större. Det är svårt och dyrt med komponenter, bl.a. transformatorer när man kommer upp i en, eller ett par kW.

Vem vet, jag kanske skriver en redogörelse för hur det har gått.

 

Du är ju helt grym @Peo:41:

Link to comment
Share on other sites

Kul att äntligen få din nedskrivna redogörelse av bytet till Phonopipe.

 

 

On 2019-01-12 at 10:40, Peo said:

Lyra skickar med en tabell till sina pickuper för att användas som riktlinje vid valet av belastningsimpedans. Lägg ihop kapacitansen på tonarmens interna kablage (~20pF om ni inte vet värdet), din kabels kapacitans och riaa-stegets ingångskapacitans. För min del blir det 18+32+47 = 97pF med Lyra Phono Pipe. Om tabellens värden  är tillämpbara på andra pickuper än Lyra Kleos, det vet jag inte, men den ger ändå en hint om att det faktiskt finns en relation mellan kapacitans och impedans och den borde rimligtvis finnas hos alla MC-pickuper.

image.png

 

Jag såg inte att du skrev något om det :unsure:, men det Jonathan Carr egentligen gjort är att studera (beräkna) den last man ska välja i riaat för att sänka den ultraljudspeak som kopplingen får med ett visst antal dB. Jag antar att det låga värdet är 0dB, det höga är 6dB, och ungefär medelvärdet av de två är 3dB.
Detta gäller absolut inte generellt för mc-pickuper, det gäller för Lyra. Och det skiljer även mellan olika modeller. Vid 100pF för min pickup är spannet 249ohm (0dB), 448ohm (3dB) och 657ohm (6dB).

 

Edit;

 

Du skrev förklaringen i nästa inlägg :blush:

 

On 2019-01-13 at 17:12, Peo said:

Jag kompletterar inlägget ovan med ett av de uttalande av Jonathan Carr (Lyra) som fick igång min experimentlusta.

 

"I should now debunk another myth regarding loading, which is that low-impedance MC cartridges are insensitive to capacitive loading. OK, the MC cartridges themselves aren't particularly sensitive to capacitance, but the inductance of the cartridge coils will resonate with the distributed capacitance of the coils and the capacitance of the tonearm cable to create a high-frequency spike, and this spike certainly is sensitive to capacitance.

 

Edited by calle_jr
Komplettering
Link to comment
Share on other sites

22 hours ago, Bebop said:

Jag gjorde det ganska enkelt för mig. Inför mitt köp av Ortofons Winfeld kontaktade jag Ortofon och frågade vilka kablar och riaa de använt. De sa samma sak som deras utvecklingschef Leif Johannesen sa när jag och @calle_jr träffade honom under lansering av deras då finaste pickup Anna.

 

Det använde deras egen Ortofon 6NX-TSW1010 + SUT Ortofon ST-80 SE + standard MM- riaa (utan att nämna tillverkare) + medeltung tonarm (utan att nämba tillverkare). 

 

Duger de till Ortofon och de har ställt tonaliteten med dessa borde det också passa mig, tänkte jag. Det låter också bra, betydligt mer öppet och luftigt i jämförelse med min tidigare Golden Cross från Cardas som nu tjänstgör en trappa upp. (Dessutom till en fjärdedel av priset).

Japp.

 

Det fungerar ju, och ofta till och med bra.

Men på den nivån som Peo experimenterar så går man lite utanför praktiska lösningar.

Som exempel vet Leif Johannesen inte vilket riaa du tänker använda.

Allt som kopplas ihop påverkar den elektriska kretsens beteende för olika typer av signaler.

Man kan välja att bortse från det, men man kan också fördjupa sig.

 

Vad jag vill komma till är att det handlar inte om bra eller dåliga kablar. Det handlar om rätt kablar, rätt stepup, rätt riaa till en aktuell pickup.

Men det var ju för bövelen precis den frågan du ställde till Leif :D

Ja, det var det.

Men min poäng är att det vet inte han. Det tar honom ett antal timmar att utröna det för en aktuell setup. Han kan ge riktlinjer, guidning och höfta lite, men det är så många parametrar som spelar in att jag tror det är omöjligt att generalisera.

 

Link to comment
Share on other sites

On 2019-01-13 at 20:40, Peo said:

En annan anledning (som jag hittills har varit väldigt tveksam att avslöja) är att jag på fullaste allvar föredrar enkardeliga kablar ...

image.png.5997cf36e061560725929f800de007(eller kablar med parallellkopplade individuellt isolerade kardeler)

....framför flerkardeliga och det gäller såväl strömkablar som signalkablar och högtalarkablar. Jag har inga som helst belägg för det, eller ens någon logisk förklaring till att en enkardelig kabel skulle vara bättre, men år av tester har satt sina tydliga spår och ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Det är ju knappast ett ämne man tar upp till diskussion på ett forum om man inte vill bli offentligt avrättad, eller i bästa fall bara bli idiotförklarad, men jag tror faktiskt inte att jag är helt ensam på klotet om böjelsen att föredra enkardeliga kablar. Synpunkter?

Japp.

Jag håller med :)

Jag har inte testat med signalkablar på många år, men väl en- eller fåkardeliga nätkablar.

 

Jag har ingen aning, men mångkardeliga kablar har olika långa ledare där varje ledare har olika resistans, dvs endast de med lägst resistans leder. Dessutom är det väl tveksamt att alla kardeler är obrutna (övergångsmotstånd)?

 

Link to comment
Share on other sites

34 minutes ago, calle_jr said:

Jag såg inte att du skrev något om det :unsure:, men det Jonathan Carr egentligen gjort är att studera (beräkna) den last man ska välja i riaat för att sänka den ultraljudspeak som kopplingen får med ett visst antal dB. Jag antar att det låga värdet är 0dB, det höga är 6dB, och ungefär medelvärdet av de två är 3dB.
Detta gäller absolut inte generellt för mc-pickuper, det gäller för Lyra. Och det skiljer även mellan olika modeller. Vid 100pF för min pickup är spannet 249ohm (0dB), 448ohm (3dB) och 657ohm (6dB).

Nej, jag hoppade över en hel del av informationen för att inte bli för teknisk. Det är nog få läsare som orkar ta sig igenom texten ändå.

I tabellen jag bifogade är det höga värdet för 3dB och det låga för 0dB. Det enda jag ville visa med tabellen var hur stor skillnaden var mellan olika kapacitansvärden. Det var intressant att se hur mycket det skiljer på min Kleos och din Atlas. Jag ligger idag på ganska exakt 100pF och tabellen ger mig då spannet 205 - 382 ohm för Kleos, hade jag haft en Atlas hade spannet varit 249 - 448 ohm för 0dB - 3dB.
360 ohm fungerar ypperligt hos mig, men med 470 ohm blir det mindre bra. Med Atlas hade det kanske fungerat alldeles utmärkt med 470 ohm.

Link to comment
Share on other sites

2 minutes ago, calle_jr said:

Japp.

Jag håller med :)

Jag har inte testat med signalkablar på många år, men väl en- eller fåkardeliga nätkablar.

 

Jag har ingen aning, men mångkardeliga kablar har olika långa ledare där varje ledare har olika resistans, dvs endast de med lägst resistans leder. Dessutom är det väl tveksamt att alla kardeler är obrutna (övergångsmotstånd)?

Nätkablar är nog det som jag tycker påverkas mest. Det känns löjligt att att det skulle vara någon skillnad på antalet kardeler, men det är ändå min klara uppfattning efter alla olika kabeltyper som har passerat. Givetvis har jag funderat över det och kommit fram med en del teorier, men inga som jag kan bevisa i dagsläget.
Flerkardeliga ledare kan nog vara ganska inkonsekventa vad gäller hur de beter sig cm för cm. Hur många kardeler har en fullgod kontakt i anslutningsstället? Hur  kontakteringen är gjord, lödning, kontaktpressning eller skruvförband påverkar garanterat hur många kardeler som är 100% aktiva. Övergångsresistansen mellan kardelerna kan nog vara relativt stor i vissa kablar och det påverkar antagligen också på något vis. Den mekaniska stabiliteten (och därmed mikrofonin) i en flerkardelig kabel är helt annorlunda mot en enkardelig, o.s.v.

 

Link to comment
Share on other sites

40 minutes ago, calle_jr said:

Som exempel vet Leif Johannesen inte vilket riaa du tänker använda.

Hur är det med det egentligen:39:  Jag har fått för mig att, om inte all så i vart fall de flesta, MM-riaa bygger på en standard typ 40 dB förstärkning och 47 kOhm. Däremot finns det ingen standard hur de skall låta. Det har ju att göra med komponentval och efterföljande steg, men rent "elektriskt" är de väl rätt så lika när man skall räkna fram vilken SUT och kabelspecifikationer som krävs för att utsignalen för SUTen skall stämma mot MM-standarden. 

 

Ponera att jag har "rätt" kabel från skivspelaren och från SUT och "rätt" SUT med den pickup jag valt. Om jag då byter mitt MM-steg till en annans tillverkare som också följer MM-standarden skall det väl passa rent "elektriskt"?

Link to comment
Share on other sites

12 minutes ago, Peo said:

Flerkardeliga ledare kan nog vara ganska inkonsekventa vad gäller hur de beter sig cm för cm.

Men det säger väl inte något direkt om hur det lyssningsmässiga resultatet blir, eller:question:

 

När någon utvecklar en ljudkomponent typ förstärkare så trimmar de väl ljudet till den punkt de känner sig nöjda med och då kan jag tänka mig att uppemot 95% (?) använder flerkardeliga kablar. Anta då att samma tillverkare använder massiv ledare och det låter annorlunda. Då skulle han kanske skruva till en annan parameter så han får tillbaka det ljud han fick till med de flerkardeliga kablarna (kanske).

 

"En del sprit gör sig bättre med några droppar citron i" s.a.s. Eller?

Link to comment
Share on other sites

52 minutes ago, Peo said:

360 ohm fungerar ypperligt hos mig, men med 470 ohm blir det mindre bra. Med Atlas hade det kanske fungerat alldeles utmärkt med 470 ohm.

 

Jag kommer inte ned till de låga kapacitansvärden dessa impedanser skulle kräva med min NO Tyr, den ligger troligen runt 100pF på egen hand. Så jag får nog fortsätta lasta ned till runt 200Ohm. Däremot har ju Tom Evans valt att ge möjlighet att öka kapacitans på RIAA-steget, men baserat på ert resonemang har jag svårt att se varför man någonsin skulle vilja öka kapacitansen? Om man inte vill sänka impedansen då av någon outgrundlig anledning?

(om inte jag missförstått och det handlar om att i princip skapa ett "notch-filter" för att stävja en resonans)

 

För övrigt blev jag lite fundersam om @calle_jr har en Atlas SL? Jag är lite benägen att renovera min Lyra till en SL när det blir dags.

 

Och ditt fina reportage on Whest PS.30RDT SE har indirekt orsakat att jag nu tagit "tummen ur" och skickat mitt The Groove på en SRX-kur! :D

 

Edited by AlfaGTV
Link to comment
Share on other sites

6 minutes ago, Bebop said:

Hur är det med det egentligen:39:  Jag har fått för mig att, om inte all så i vart fall de flesta, MM-riaa bygger på en standard typ 40 dB förstärkning och 47 kOhm. Däremot finns det ingen standard hur de skall låta. Det har ju att göra med komponentval och efterföljande steg, men rent "elektriskt" är de väl rätt så lika när man skall räkna fram vilken SUT och kabelspecifikationer som krävs för att utsignalen för SUTen skall stämma mot MM-standarden. 

 

Ponera att jag har "rätt" kabel från skivspelaren och från SUT och "rätt" SUT med den pickup jag valt. Om jag då byter mitt MM-steg till en annans tillverkare som också följer MM-standarden skall det väl passa rent "elektriskt"?

Det är kanske lite off topic eftersom det Peo redogör för är aktiv mc-förstärkning.

Men 40dB är riaa-korrigeringen. Mitt M5 Phono förstärker 63dB (säg 48dB i riia-delen + 15dB i linjedelen). Jag tror att hur riaat beter sig med olika insignal skiljer sig markant, även om man bortser från brus. Men helt klart, det finns väl inte något i vinylriggar som är mer standard rent elektriskt än just mm-riaa.

 

Kanske ett bättre exempel från mig vore om du i framtiden skulle skaffa en annan Ortofon-puppa, händelsevis med lite högre output, säg 0.4mV. Hur skulle Leif råda då? Byta till ST-M25? Det skulle bli lite vanskligt för honom utan att veta riaa, och fältet skulle vara mer öppet för helt andra alternativ.

 

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, Bebop said:

Ponera att jag har "rätt" kabel från skivspelaren och från SUT och "rätt" SUT med den pickup jag valt. Om jag då byter mitt MM-steg till en annans tillverkare som också följer MM-standarden skall det väl passa rent "elektriskt"?

Ja, om det hade varit så enkelt att "rent elektriskt" hade kunnat definierats med bara impedans, kapacitans och ev. förstärkning. Det är som att beskriva en högtalare utifrån nominell impedans, känslighet och frekvensgång som enda parametrar.

 

10 hours ago, Bebop said:

Men det säger väl inte något direkt om hur det lyssningsmässiga resultatet blir, eller:question:

Nej, antagligen inte. Jag bara spånar fritt om vad som som ev. skiljer en- och flerkardeliga kablar och vad som kan vara orsaken till den upplevda skillnaden.

 

10 hours ago, Bebop said:

När någon utvecklar en ljudkomponent typ förstärkare så trimmar de väl ljudet till den punkt de känner sig nöjda med och då kan jag tänka mig att uppemot 95% (?) använder flerkardeliga kablar. Anta då att samma tillverkare använder massiv ledare och det låter annorlunda. Då skulle han kanske skruva till en annan parameter så han får tillbaka det ljud han fick till med de flerkardeliga kablarna (kanske).

Jag tror inte att de upplevda skillnaderna mellan en- och flerkardeliga kablar kan framkallas/korrigeras med komponentbyte eller kretsförändringar i en förstärkare. Nu är jag antagligen ute på tunn is, men jag ser det snarare som det fenomen att ett vin kan smaka relativt annorlunda beroende på vilket glas det serveras i.

 

Betraktningsavståndet kan nog också avgöra om skillnaderna mellan en- och flerkardeliga kablar blir en parameter att räkna med, eller inte. Jag försöker mig på en liknelse.

Här har vi en bild på en Jaguar E-type. En riktig fullpoängare, eller?

Bildresultat för jaguar e-type red

 

Går vi lite närmre så ser det kanske ut så här.

Relaterad bild

 

Helt plötslig är det inte en fullpoängare längre. Det finns uppenbara defekter när man kommer nära.

Jag upplever att många flerkardeliga kablar ger en förnimmelse av apelsinskalslack, eller en krackelerad yta, men så gränsar det också till närfältslyssning hemma hos mig.

Bildresultat för krackelerad glasyr

 

Jag har väldigt svårt att sätta ord på hur jag upplever det och det är en av anledningarna att jag var tveksam till att överhuvudtaget nämna det.

Det är kanske bäst att lämna ämnet, vi lär aldrig hitta ett svar.

 

10 hours ago, AlfaGTV said:

Jag kommer inte ned till de låga kapacitansvärden dessa impedanser skulle kräva med min NO Tyr, den ligger troligen runt 100pF på egen hand. Så jag får nog fortsätta lasta ned till runt 200Ohm. Däremot har ju Tom Evans valt att ge möjlighet att öka kapacitans på RIAA-steget, men baserat på ert resonemang har jag svårt att se varför man någonsin skulle vilja öka kapacitansen? Om man inte vill sänka impedansen då av någon outgrundlig anledning?

(om inte jag missförstått och det handlar om att i princip skapa ett "notch-filter" för att stävja en resonans)

Möjligheten att öka ingångskapacitansen brukar bara vara aktuellt på MM-riaa, så jag förstår inte heller varför. Jag hade en NO Tyr hemma under testen, den var 1,25m lång och mätte 109pF inkl. kontakter.

Vad är nästa steg över 200 ohm? Testa, det är ju inte säkert att ditt riaa-steg är så känsligt för högfrekventa resonanser .

 

Link to comment
Share on other sites

Del 4. fortsätter på strömtemat.

Stömförsörjningens infrastruktur:

 

Det var länge sedan jag experimenterade med hur anläggningen ska matas för att varje enhet ska prestera så bra som möjligt. Skicket på den nätspänning som finns i mitt hifi-uttag idag har förändrats till det bättre under de senare åren och därmed borde det vara dags för en ny kontroll. En del teorier om vilken burk som borde vara känsligast för nätstörningar och valet av nätkabel har cirkulerat i huvudet på mig under lång tid och nu det dags att testa dem.

Först en beskrivning på hur min hifi-matning ser ut idag.

I centralen avsäkras hifi-matningen med en s.k. klangmodul (16AT) och matningen från centralen till hifi-uttaget sker via en 8 m lång kabel från GigaWatt med det "sexiga" namnet  LC/Y (3x4 mm2) . Matningskabeln avslutas med ett dubbelt vägguttag från FuruTech.

Bilden nedan visar hur anläggningen matades innan jag började.

image.png

 

Från vägguttaget via en NordOst QX2 vidare till en NordOst THor som agerar den förgreningspunkt som övriga hifi-apparater är matatade från. 
Samtliga kablar är NO Brahma.
QX2 tillsammans med Thor (och en liten QV2 i det tomma vägguttaget) är den enda formen av "rening" som finns och jag verkar inte behöva något tyngre artilleri.

Hittills har ingen konventionell strömrenare gjort det bättre, det blir för mycket biverkningar hos mig.

En av mina teorier är att den apparat som borde vara känsligast för nätstörningar är den apparat som behandlar den minsta signalen, vilket i mitt fall är riaa-steget. 

Jag började därför med att mata Thor direkt från vägguttaget och lägga QX2 i serie med bara riaa-steget i stället.

 

image.png

Bredvid nätbrunnen på QX2 sitter en brytare, men den stänger inte av utspänningen, den styr "reningen". Stäng av och reningen upphör, starta och reningen går igång. Smidigt när man ska testa om den gör någon nytta, eller inte.

Konstigt nog blev det inte någon större skillnad, på eller av. Riaa-steget är tydligen inte känsligt för den typen av nätstörningar som QX reducerar.

Nästa steg var att testa QX2 till enbart försteget. Något större skillnad, men fortfarande väldigt lite. Närmast försumbart.

CD-spelare och DAC är ointressant att testa på, eftersom jag inte använder dem för lyssning.

Då var det bara slutsteget kvar.

Nu hände det saker, här blev det en tydlig skillnad och jag & frugan roade oss med en enkel blindtest en kväll. Inga problem att höra om den var på eller av. Full pott för oss båda. Det hade nog gjort den mest inbitna skeptiker nöjd.

Tillbaka med QX2 mellan vägguttag och Thor igen. Visst tusan gör den nytta i den positionen också, men den ska utan tvekan vara dedikerad till slutsteget

Detta resultat resulterade i följande koppling.

image.png

 

Varför slutsteget skulle vara den känsligaste apparaten för den typen av nätstörningar har jag bara en svag teori om.

Varning! Följande text kan upplevas flummig och har kanske inte så mycket med verkligheten att göra. 
(texten är relativt teknisk och kan med fördel hoppas över)

Det blir först en liten omväg innan jag kommer till själva kärnan. 
Om vi tittar på t.ex. ett halvledarförsteg så är ofta spänningsmatningen väl reglerad/stabiliserad. Nätdelen med sin/sina spänningsregulatorer har till uppgift att vara förstegets leverantör av spänning och ström och har som regel en hyfsad god störningsundertryckning.


En reglerad nätdel genererar alltid värme, men i ett halvledarförsteg är både spänningarna relativt låga (~15-20 V) och strömmarna små (< 1A), så det ställer sällan till med några större värmeproblem.

Om man hade byggt ett slutsteg på samma sätt som ett försteg, d.v.s. att alla spänningar, även spänningen till slutstegstransistorerna är reglerad, hade effektförlusterna och därmed också värmen varit ett hett problem.

 

Jag tar mitt eget slutsteg som räkneexempel.
Steget är klassat att ge 400W vid 8 ohm vilket kräver en tillgänglig spänning på omkring +/-60 Volt ( plus 5-10 V för stabiliseringen). 
Vid 400W / 8ohm blir strömmen som nätdelen ska leverera omkring 7 A per kanal och vi får då en värmeutveckling i spänningsregulatorerna på 
storleksordningen 35-70W/kanal (beroende på konstruktionslösning).
Nu är mina högtalare nominellt på 4 ohm och uppvisar 2,2 ohm som lägst.
När slutsteget levererar 60 Volt till en högtalare på 2,2 ohm blir det en ström på styvt 27 A (1600 W uteffekt).
Denna ström kommer att generera en effekt på ~250 Watt som blir till ren värme och nu talar jag bara om den värme som utvecklas i själva nätdelen, inte om den värme som utvecklas i själva slutsteget och detta är bara för en kanal.

 

Och nu kommer jag äntligen till själva kärnan i mitt resonemang:
Slutstegens effektdel är väldigt sällan spänningsstabiliserad just på grund av värmeutvecklingen och det gör samtidigt att den inte är speciellt immun mot störningar i
nätspänningen heller. Man kan tycka att t.ex. en 6 mV (0,006V) störning på en 60 V spänning inte borde spela någon roll.
Översätter vi det till dB så ligger störningen på -80 dB. (6 mV är inte taget rakt ur luften, det var den störningsampliud som jag mätte på mitt slutstegs utgång när det var  matat direkt från ett standard vägguttag)
-80dB-värdet relaterar till full signalamplitud, men om jag spelar på låg volym ligger uteffekten kanske bara på max 1 W vilket gör att signaltopparna ligger på -36dB relativt slutstegets spänningskapacitet på 60 V. Musiken har kanske en dynamik på 60dB och då kommer de minsta signalerna att ligga 16 dB under störningsnivån (80dB - (60+36dB) = -16dB). Störningarna borde rimligtvis degradera en signal som ligger så långt under.

 

En oreglerad nätdel bestående av transformator, likriktare och glättringskondensator(er) kommer inte att kunna filtrera bort alla störningar.
Stora glättringskondensatorer är avsedda för att filtrera den pulserande likspänning på 100 Hz som likriktaren levererar, men stora kondensatorer är erkänt dåliga på högfrekventa störningar. Man brukar därför parallellkoppla med ett antal mindre kondensatorer för att försöka filtrera bort lite högre frekvenser, men det finns ganska komplexa störningsmönster som är svåra eller närmast omöjliga att filtrera bort med en helt passiv lösning. Den kapacitiva kopplingen som alltid finns mellan transformatorns primär- och sekundärsida kan leda en del högfrekventa nätstöriningar och snabba transienter direkt över till sekundärsidan och klarar då inte nätdelens kondensatorbank av att filtrera bort dessa, ja, då har vi dem ofelbart på effektdelens ostabiliserade matningsspänning.

 

Detta är som sagt bara en teori, tolka dem som du vill och hittar ni några tankevurpor skulle jag uppskatta ett påpekande. Det är ju så man lär sig.

 

..nu är vi tillbaka till tråden

 

När resultatet blev så här bra kände jag ett oemotståndligt behov att testa med någon annan nätkabel än NO Brahma.

En låda kom och i den fanns en..

DSC_0455.JPG

 

Efter en rejäl kamp (den är väldigt bångstyrig att få på plats) hade jag testat den på samtliga positioner (utom CD och DAC) och den gjorde tveklöst mest nytta mellan vägguttag och NO Thor, inte så förvånande kanske. Den här testen var fysiskt jobbig och genererade många svordomar, men den gav också många "aha" och "de va som f_n" tillbaka. Det var helt klart en vinstlott att byta ut QX2 mellan uttag och Thor mot den här kabeln.
Flytten av QX2 till slutsteget och utbytet av 1:a kabeln känns som att 1 + 1 = 3.

 

Mycket vill ha mer, som ordspråket säger, så ytterligare en liten trälåda knackade på dörren.

DSC_0463.JPG

Nu fick jag börja om igen och resultatet var otvetydigt även denna gång. Den hamnade till riaa-steget.

Den placeringen hade jag definitivt inte förväntat mig, jag trodde mer på för- eller slutsteg.  Jag väljer givetvis att använda kabeln där den gör mest nytta, inte där jag tror att den ska vara och mitt tips är att testa med era kablar på olika positioner, den kanske inte alls ger bäst resultat där den sitter idag.

Med min möblering är det ett rent he..te att skifta bångstyriga nätkablar och tiden mellan de olika alternativen var lite för lång för att jag säkert kan avgöra om det var för- eller slutsteg som vann mest.
Det får väl bli nya kablar till båda två, så småningom.
 

 

så, nu är det bara ett avsnitt kvar av denna uppdateringspentalogi.

 

Link to comment
Share on other sites

15 minutes ago, Peo said:

I centralen avsäkras hifi-matningen med en s.k. klangmodul (16AT) och matningen från centralen till hifi-uttaget sker via en 8 m lång kabel från GigaWatt med det "sexiga" namnet  LC/Y (3x4 mm2) . Matningskabeln avslutas med ett dubbelt vägguttag från FuruTech.

 

Jag måste bara fråga eftersom du byta ut matningen till en skärmad kabel hur blir det då när man använder oskärmade kablar mellan fördelare och apparat? Finns det inte risk att de högfrekventa störningarna tar sig in där?

Link to comment
Share on other sites

2 minutes ago, octavia rs said:

Jag måste bara fråga eftersom du byta ut matningen till en skärmad kabel hur blir det då när man använder oskärmade kablar mellan fördelare och apparat? Finns det inte risk att de högfrekventa störningarna tar sig in där?

Jag har också ställt mig den frågan och givetvis finns den risken och den borde nog t.o.m. vara ganska stor, men jag kan faktiskt inte mäta någon ökad HF-störning i IEC-kontakterna relativt hifi-uttaget. Jag har inte en susning om varför det blir så, men det är bara att tacka och ta emot. Jag läste en teori som en "snubbe" hade och han påstod att raka kablar (väl förlagda) skulle vara mer känsliga än anslutningskablar som oftast har en hyfsat jämn radie. Om det finns någon substans i det påståendet vill jag inte ens spekulera i.

Link to comment
Share on other sites

Intressant iakttagelser @Peo. Lustigt att vi faktiskt mig ovetande haft en exakt lika uppsättning med Thor och i mitt fall Qx4 innan jag bestämde mig för att testa PS Audios Powerplant P10. Tror faktiskt att jag till och med har Brahmakablar. Hade också en teori om att just slutstegsmodulerna i min ASR skulle ha den största nyttan av regenereringen vilket förefaller rimligt mht till ditt och mitt eget resultat. Har dock alla komponenter utom motordriften till skivspelaren inkopplade i P10:an. Både förstegsmodulen och riaat har batteridrift så där borde effekten i princip vara obefintlig. De är egentligen två batteriladdare på nätsidan som laddar batterierna till respektive enhet.

När det gäller den digitala delen i MSB dac+drive+PSU hör jag ingen skillnad. Vad vad jag förstår av Paul McGowan så skall man inte addera strömrening med flera enheter till P10:an. Kanske köra QX4:an parallellt ? Har inte testat alternativa lösningar, men just nu låter det riktigt bra utan den och Thoren.

Har just nu inte testat någon uppgraderad nätkabel till anläggningen men förstår att detta gett effekt även hos Calle_jr. Konstigt att sista metern skulle ha den betydelsen!

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Jag avrundar med del 5.

Sist i kedjan, men inte minst.

 

Sen första gången jag hörde dem, jag tror det var 2016, har de funnits där i mitt undermedvetna. 
Det sa bara klick, eller hur det nu var Kungen uttryckte sig.

Jag talar inte om Silvia, utan Sabrina, Wilson Sabrina.

Bildresultat för wilson sabrina

Sedan dess har jag aldrig missat ett tillfälle till en ny provlyssning. Det har varit omväxlade mäss- och butiksbesök och ofta har det låtit riktigt bra, nästan så bra som jag upplevde det första gången, men ibland har det bara varit tråkigt, platt och allmänt omusikaliskt. På en mässa går man kanske tillbaka efter några timmar med förhoppning om att problemet är fixat, men nej, det låter fortfarande lika illa. 
Tydligen är högtalarna känsliga för antingen rummet eller elektroniken.

Jag har för vana att dokumentera lyssningar som kan ha något värde för framtiden, mest för att kunna gå tillbaka om/när minnet sviker mig.

Vid en sammanställning av de lyssningstillfällen jag haft med Sabrina visade det sig att i samtliga fall som jag inte har gillat ljudet, har de drivits med elektronik från en och samma tillverkare. Rummens storlek och form har varierat i hög grad, från 10-12 m2 till >50 m2  och det har inte spelat någon roll. Jag tror därför att det beror på elektroniken. Rätt eller fel tänkt? 
Jag är kanske lite för snabb med att dra slutsatser, men samtidigt tycker jag att mina anteckningar talar sitt tydliga språk.

I bland kan det bra att vara en dokumentationsnörd, men samtidigt är det lätt att dra felaktiga slutsatser om de är baserade på för lite information. 8 lyssningar är kanske lite för lite för att döma.

Det fanns alltså bara en lösning, lyssna hemma.

 

Mitt problem var länge att få en möjlighet att lyssna på dem i hemmiljö. Det är inte så många butiker som har Sabrina hemma och att få till en provlyssning på hemmaplan verkade helt omöjligt. Bor man i en avkrok av Sverige, får man väl kanske räkna med det.
Jag köper ju inte en bil utan att provköra den först och jag köper definitivt inte några högtalare utan att lyssna på dem i min anläggning först. Jag har testat tillräckligt många högtalare i mitt liv för att veta att alla inte passar här och om jag är kritisk i det här momentet behöver jag inte byta ut mina befintliga prylar så de matchar högtalarna, eller bygga om bostaden. 

 

Till slut kom äntligen tillfället att få provlyssna ett par Sabrina hemma, i min anläggning, och jag var inte sen att haka på. Det tog inte många minuter att konstatera att de trivdes riktigt bra ihop med min elektronik och att de inte vantrivdes i mitt lilla rum. Placeringen var väldigt grovt inställd vid provlyssningen, men det lät ändå lika bra som jag hade hoppats på (drömt om).

Resultatet blev att det idag ingår ett par Sabrina i min anläggning.

 

Wilson Sabrina är en 3-vägs högtalare men en 8" bas, en 5 3/4" mellanregister och en 1" diskant.
Impedansen är 4 ohm och känsligheten är 87 dB @ 1W @ 1m.
Stolek (HxBxD) 96,48 (+ spikes) x 30,48 x 38,55 cm
 

Det är alltså en relativt liten högtalare, rent fysiskt, men den spelar som en stor. De verkar kräva en hel del effekt, men jag har så det räcker till och de levererar ett ljud som passar mitt ljudideal och mina behov perfekt. Det går att spela väldigt tyst och det går att spela ohälsosamt högt utan några tillkortakommanden.
De vinner över mina gamla högtalare på alla parametrar, utom två. Spendors diskant är bättre och Spendor D9 går djupare i basen.
Jag vill definitivt inte påstå att Wilson's diskant är dålig, absolut inte, bara att jag tycker Spendor's diskant är snäppet bättre. Den absolut lägsta basen offrar jag gärna för den snabba och nyanserade basen som Sabrina levererar.


Mina högtalare är lackerade i nyansen Galaxy Gray med svarta fronter.

DSC_0468.JPG

Den stora frågan är front på, eller front av?

DSC_0474.JPG

Det lutar nog åt front på. (Spendor D9 i bakgrunden)

 

Jag behövde få upp högtalarna 25-30 mm för att soffbordet inte skulle påverka för mycket. Tjockleken på en hockeypuck var perfekt, men jag gillade inte att ha den lösningen. Originalspiksen  var inte tillräckligt långa, så det fick bli en hemsnickrad variant tillverkade i rostfritt stål. Högtalarna väger 50 kg så jag ville ha lite stöddigare doningar än bara en spetsad skruv och det krävdes en bricka under för att de inte skulle sjunka ner till grannen.

DSC_0503.JPG

 

Så, nu har jag dokumenterat de mest avgörande händelserna under den gångna perioden. Min hifi-resa fortsätter förhoppningsvis med oförändrad entusiasm och rätt vad det är så kanske jag dyker upp igen med en ny uppdatering av min tråd.

 

Tack för alla kommentarer och alla image.png:77:

Ha en god fortsättning på 2019.

 

/PEO

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Grattis till ett par fina högtalare! 

 

Tyckte Wilson Sabrina var bland de högtalare som lät bäst i mina öron på High-end mässan i fjol, i det lilla rummet som Riviera/Ps Audio höll i ska tilläggas. 

Link to comment
Share on other sites

Kul @Peo!

 

En högtalare som jag gillat från första stund! Var nere på Münchenmässan 2015 och där strax utanför i Starnberg i en större hifi-affär skedde Europapremiären om inte till och med världspremiären. Alla var där som man säger, vi kom dagen efter och fick se den. Enligt mitt förmenande en stor högtalare i ett litet fodral och den presterar mer  än mycket bra.

 

Bara att lyfta på hatten åt den salige Dave eller möjligen hans son till en mycket trevlig och lyckad högtalare som jag med nöje skulle kunna leva med.:tongue:

 

Grattis!:thumbsup:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, Peo said:

@calm Jag kan tänka mig att  både QX4 och Thor kan klassas som onödiga i och med din P10. Det hade varit kul om du jämförde olika strömkablar till någon apparat (inte batteridriven) för att se om P10 spelar roll även där.

 

Jag är nyfiken på om QKore kan komplettera P10 eller P20?

 

3 hours ago, Peo said:

Jag avrundar med del 5.

Sist i kedjan, men inte minst.

 

 

Jag har för vana att dokumentera lyssningar som kan ha något värde för framtiden, mest för att kunna gå tillbaka om/när minnet sviker mig.

Vid en sammanställning av de lyssningstillfällen jag haft med Sabrina visade det sig att i samtliga fall som jag inte har gillat ljudet, har de drivits med elektronik från en och samma tillverkare. Rummens storlek och form har varierat i hög grad, från 10-12 m2 till >50 m2  och det har inte spelat någon roll. Jag tror därför att det beror på elektroniken. Rätt eller fel tänkt? 
 

 

Jag har liknande erfarenhet  av både bra och dåliga upplevelser. Jag har en del erfarenhet av elektronik som alltid låter bra vad de än spelas på och högtalare som alltid låter bra vad de än spelas med och vissa prylar låter alltid sämre mm. 

 

 

Grattis till bra högtalare. 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Grattis - Wilson är definitivt aldrig fel ;)

 

4 hours ago, Peo said:

Vid en sammanställning av de lyssningstillfällen jag haft med Sabrina visade det sig att i samtliga fall som jag inte har gillat ljudet, har de drivits med elektronik från en och samma tillverkare.

 

Intressant! Jag vill minnas att Sabrina drevs av Macintosh i Göteborg i våras och det var rätt misslyckat tyckte jag men det kan självklart bero på omständigheter. Man blir oavsett nyfiken :)

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, Apexorca said:

 

Jag är nyfiken på om QKore kan komplettera P10 eller P20?

 

 

 

 

Det är vad man kallar en bra fråga, som sannolikt är omöjlig att besvara med mindre att man testar. Jag kan inte på rak arm säga om P10:an bryter jorden mellan nät och utgångssidan? Tvivlar faktiskt på det och då skulle sannolikt QKore göra samma nytta som om P10:an inte fanns, dvs skapa ett nytt möjligt jordplan på utgångssidan som motverkar störningar. Men som sagt är detta bara en spekulation. P10:an är enligt mitt tycke den enda strömreningsprodukt som inte begränsar eller filtrerar strömmen och därmed skapar oönskad dynamik- eller HF-begränsning. Nota bene om man dimensionerar den så att det finns headroom för transientförmåga. I ditt fall skulle jag definitivt satsa direkt på en P20 som skulle klara alla apparater tillkopplade till den med en viss effektmarginal. För egen del räcker P10:an då effektuttaget ligger på ca 45% av max och då finns det headroom så det räcker rent effektmässigt. Det är främst sänkningen av ingångsimpedanser till 0,015 ohm som ger den stora vinsten och till det THD-förbättring med flera procentenheter, visar mina mätningar med LAB 12 Gordian. 

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, Taxmannen said:

Intressant! Jag vill minnas att Sabrina drevs av Macintosh i Göteborg i våras och det var rätt misslyckat tyckte jag men det kan självklart bero på omständigheter. Man blir oavsett nyfiken :)

Ja, just den upplevelsen delar vi bevisligen och vi ger i stort sätt samma betyg också. Detta var ett av de "mindre bra" lyssningstillfällena som jag refererade till.

Jag är väl medveten om att det kan vara svårt att "få till det" på kort tid och i ett okänt rum på en mässa, men ibland blir jag tveksam till att man ens har provkört prylarna tillsammans innan avresan (det gäller inte bara den aktuella anläggningen). Jag får intrycket av att man bara ställer upp de prylar man vill promota, helt utan hänsyn till om de lirar bra tillsammans, eller inte. I just detta specifika fall hade det garanterat gynnat produkterna mer om man hade nöjt sig med en torrdemo.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...