PS-Audio vs Harmonic Tech

[sker]

Efter att ha gjort den sista "stora" investeringen för ca två år sen, som var en dac från Musical Fidelity så var jag mycket nöjd med ljudet från mitt system. Nu började studier igen och ekonomin skulle förändras till det sämre, vilket i sin tur inte gav mycket pengar över till hifi. Så det var bara att rätta magen efter matsäcken. Men några veckor med nudlar och vatten kan man väl klara för sin kära hobby? jodå, mat är överskattat Hur som helst så var det nätkablar av lite högre kvalitè som fattades i mitt system. Själva "soundet" var jag mycket nöjd med, det var inget som jag ville förändra utan mitt mål var och få ut mer av mina komponenter. Min första nätkabel blev en Analysis Plus Oval 10 som jag köpte som ett kit för en rimlig summa mot vad kabeln kostade ihopsatt. Kan i ärlighetens namn säga att jag inte hade så höga förväntningar men jag hade fel, kabeln gav klara förbättringar i basområdet samt en bakrund som blev betydligt mörkare och lugnare. För mig visade kabeln helt klart att nätkablar var något som verkligen gav resultat och inte bara var något man la pengar på när man inte hade något annat att köpa. Efter lite tester med kabeln på de olika apparaterna så blev det slutliga valet slutsteget. Efter en tid så kom nästa nätkabel in i systemet, en Master Snake One från Ljudmakarn. Även denna kabel gav ett lyft till anläggningen och Oval 10 fick hoppa över till försteget istället.

Nog pratat om tidigare kablar, nu handlar det om kablarna som rör detta test nämligen PS-Audio xStream Statement och Harmonic Technology PRO-AC11.

PS-Audio xStream Statement är PS-Audios toppmodell med modellerna Plus och Prelude under sig. Tekniken i de tre modellerna är gemensam och bygger på att använda sig av kontakter med stift av nickelpläterad koppar som man först kallsvetsar och sedan lödder fast. Kontakterna har även en yttermantel innehållande ferritpulver som ska filtrera bort störningar. PS-Audio beskriver detta som: cleans while it powers. Kabeln finns i längder från 1 meter.

För mer info se:

http://www.psaudio.com/products/xstream_power_statement.asp

För svenska priser se:

http://www.goldenagemusic.se/swe/hifi/psaudio/psaudio.html

Till skillnad mot Statement så är PRO-AC11 Harmonic Techs instegs modell, dock ska man ha i åtanke att Harmonic Techs toppmodell Magic Reference kostar ca 25 000kr vilket gör att de olika serierna inte riktigt kan jämföras på det sättet. PRO-AC11 levereras med en standard längd på 2 meter. Kabeln är terminerad med standard kontakter men kan fås med Furutech kontakter.

För mer info:

http://www.harmonictech.com/harmonic_produ...power_cords.asp

Svensk importör:

http://www.plaudio.com/

Systemet som kablarna kommer att testas i består av:

Transport: Teac VRDS-10 SE

Dac: Musical Fidelity A3-24

Försteg: Adcom GFP-750

Slutsteg: Musical Fidelity A3 CR

Högtalare: Sonus Faber Electa Amator II

Signalkabel: NordOst Red Dawn

Högtalarkabel: NordOst Red Dawn

Digitalkabel: NordOst MoonGlo 2

Under denna länk finns lite bilder på systemet:

http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=27987

Eftersom jag med tidigare nätkablar uppnåt bäst resultat genom att använda dem på slutsteget så kommer större delen av testet av kablarna ske på just slutsteget.

Kvalitèts känsla, användbarhet och utseende

Även kablar kan skillja i kvalitèts intryck, så gjorde även PS-Audio och Harmonic Tech. AC11 gav helt klart ett billigare intryck med sina standard kontakter och lite halv taskigt påsatta krympslangar, PS-audion gav ett bättre intryck med en apparatkontakt som verkligen satt som gjutet i slutstegets brunn. Ur användar synpunkt så var AC11 att föredra, smidig och lätt att böja. Statement är betydligt tjockare och styvare än Harmonic Tech kabeln, vilket viserligen ger ett "tuffare" intryck men ger stora problem när det är trångt bakom apparaterna och när den ska användas till apparater som står högt upp. Ett varningens ord till längden på Statement kabeln är att man bör räkna med en halv meter mer än vad man tänkt. Min modell är på 1 meter vilket har skapat många problem vad det gäller placering av apparater och hifi-möbler. Slutsatsen av utseende, användbarhet och kvalitèts intryck är att Statement gav ett betydligt bättre kvalitèts intryck än AC11 medans AC11 är mycket lättare att använda då man har begränsad plats och är tvungen att böja kabeln. Utseendemässigt är ju en smaksak, AC11 kom i en mycket läcker blå färg men en kabel som är tjock som en trädgårdsslang är svårslaget, så från ögonens synvinkel så vinner Statement det första slaget, men var lugn, öronen kommer också få vara med och bestämma Testet fortsätter inom kort.

MVH

[Bravo]

AC11 funderade jag själv en gång på, men blev slagna av P.A.D Maximus.

Skall bli intressant att se hur det går den här gången.

[mangew]

Kul med ännu en nätkabelutvärdering!

[stargazer]

Superkul med nätkabeltest! Blir spännande att se vad du kommit fram till - nätkablar kan vara en förbluffande tydlig uppgradering ibland...

/ stargazer, även han har varit nätkabel-test-pilot :cool:

[Timbre™]

En bra testförutsättning är ju att resten av anläggningen är konsekvent ihopsnörad.

Har aldrig hört EA II med Nordostkablage, detta blir intressant att följa...

[sker]

Innan vi återvänder till nätkablarna så kan jag dra lite historia kring mina övriga kablar. För att inte gå alltför långt bak i tiden så kan jag börja med hur det hela såg ut när den första NordOst kabeln kom in i bilden. Det hela började med ett par Red Dawn högtalarkablar kombinerade med ett par HT Precision-Link och HT Truth-Link. Signalkablarna började efter Red Dawns inträde kännas något gråa. Från HT kablarna gick därför steget till Cardas Neutral Reference som var en betydligt bättre kabel än de båda HT-kablarna, men trots att kabeln var bättre så hade den en karaktär som jag inte tyckte, efter en tid, gick ihop med det övriga systemet. Det som skillde HT mot Cardas var att den sistnämnda gav lite för mycket värme och färg till ljudet. Det hela blev lite för tjockt och segt och därför blev kablarna tyvärr inte långvariga i systemet. Så tillbaks på ruta ett igen och med en ekonomi som tyvärr inte tillät två par nya Red Dawn signalkablar. Efter erfarenheterna med HT och Cardas så förstod jag att jag sökte en kabel som gav mer detaljer och snabbhet i ljudet, tanken gick ännu en gång till NordOst men ekonomin Så en dag var de där, två par Red Dawn signalkablar för under halva priset, som hittat Nu var cirkeln i stort sätt sluten. Detta var ljudet jag hade sökt hela tiden, kombinationen av EA2 musikalitet och lite runda ljud med Red Dawns snabbhet och driv var precis det jag var ute efter. Med facit i hand så upplever jag att EA2 inte riktigt mådde bra av Cardas kabeln, trots att jag bara använde mig av deras signalkablar så upplevde jag att EA2 behöver en renare och lite mer högupplöst kabel. Efter en tid bytes även digitalkabeln ut mot en NordOst, som gav ett ytterligare bättre grepp om ljudet.

Åter till testet, kort lite förutsättningar, från vägguttaget var Analysis Plus kabeln kopplad till en nätlist från Voltex(utan någon typ av filter), försteget var uppkopplad med Master Snake kabeln och dacen med en original kabel (transporten saknar nätbrunn).

Första plattan ut är Open the door med Roger Hodgson, mest känd som sångare och frontfigur i bandet Supertramp men som även släppt ett par soloplattor. Plattan påminner mycket om Supertramp med ofta lugna intron som slutar i ett hav av instrument och röster, ofta med ett tempo och storlek som kräver mycket av anläggningen. Andra spåret på plattan,The more I look, är ett typiskt exempel.

Vi börjar med Harmonic Tech kabeln, det man nästan direkt slås av med kabeln inkopplad är att det lugna introt har fått en mycket mörkare bakrund som gör att gitarren framträder mycket tydligare, dock upplevs gitarren lite kall och rå. Det hela saknade lite värme och kropp, vilket gav ett något stumt och platt ljud från gitarren. Rösten från Roger, som också kommer in under gitarrspelet var öppen och mycket lätt att peka ut i ljudbilden. Med HT så började man sakta höja volymen, tidigare resultat av detta har varit att musiken på denna platta blivit ansträngd och väldigt rörig. Detta var som bortblåst, HT håller ett mycket bra grepp om musiken trots att både volymen höjs och tempot i musiken ökar. Efter ca 1 minut in i låten så börjar det hända saker, trummor drar i gång på allvar och nu börjar man höra HT kvalitèr, betydligt bättre anslag på trummor och en dynamik som jag aldrig tidigare hört. Efter ytterligare någon minut in i spåret så tar musiken ännu ett kliv upp, ett landskap av körer och röster öppnar sig på ett sammanhållet och kontrollerat sätt. Detta parti i låten blir mycket lätt rörigt men HT klarar av detta utan några större problem. Sammanfattningsvis kan sägas att HT flyttade fram ljudbilden och gjorde att man blev mer närvarande.

Över till PS-Audio, den inledande gitarren gav inga större skillnader mot vad HT återskapat men när Rogers röst gör entrè så har den flyttat sig något ner i ljudbilden, mer i öronhöjd. Den andra detaljen som visade sig var att PS drog tillbaks Rogers röst något, detta var något som blev ännu tydligare då fler instrument blandade sig i musiken. Instrument och främst de röster som tillkomit under musikens gång var mer tillbakadragna och låg nästan i linje med högtalarnas framsida. Allt blev mer tyglat och kontrollerat, tråkigt? svårt att säga. Det som var en klar positiv egenskap med PS var att den lockade fram fler detaljer, främst i de lägre registret, än vad HT lyckats med. För att göra någon typ av sammanfattning av mitt första intryck av dessa kablar så kan jag göra en liten liknelse(räkna med fler under testet ). Om vi tar steget till motorsportens värld så kan man likna Harmonic Tech vid en rallybil som tar ut svängarna i skogen med en sladd, lite okontrollerat i bland men mycket kul och man känner verkligen att man är närvarande. PS-Audio därimot är som en F1-bil som tar ut svängarna med precision och kontroll. En sladd eller att något oväntat ska ske är i detta fall otänkbar. Med denna liknelse kanske ni förstår lite bättre vad jag vill komma med mitt första intryck. Mer kommer.....

MVH

[Bravo]

Fart och fläkt mot kontroll och exakthet?

[sker]

>Bravo

Stämmer bra, än så länge

Då återvänder vi igen, nu lite Fourplay med just albumet Fourplay. Detta album kombinerar både lugna toner med snabba och dynamiska tongångar, enligt min mening en perfekt testplatta, sen skaddar det ju inte heller att man har lyssnat på den ett par hundra gånger

På spår ett, Bali Run, kontrollerar PS-Audio musiken mycket bra, anslagen är helt perfekta, helt klart det bästa jag hört från mitt system vad det gäller denna platta. Trum- och basgångar hålls bergfasta utan att smådetaljer för den saken blir lidande. Alla detaljer och instrument får sin del av det hela utan att påverka varandra. Så kommer vi till ett "men", PS-Audio:n har fortfarande förmågan att dra tillbaks ljudet på något vis, detta är något som blir tydligt på de mest dynamiskt krävande partierna. Här kunde man ha önskat sig lite mer "driv" och att ljudbilden tagit ett par kliv ut från högtalarna. Dock ska sägas, till PS-Audio:s fördel, att den var konsekvent över hela registret, inga delar "stack" ut. I många fall kan man uppfatta att någon del av registret blir mer framträdande och på det sättet "skymmer" de övriga delarna i musiken, tex att mellanregistret blir mer tydligt på diskantens bekostnad och resulterar i att en röst tappar detaljer och kanske känns lite avkapad i toppen. På detta område ska PS-Audio:n ha stort beröm, ljudbilden var mycket samlad och påvisade inget av det jag beskrivit ovan.

Över till HT, på Fourplay plattan så upplevdes det som att mellanregistret saknade lite värme, lite svårt att peka på, men röster och vissa instrument fick en lite stel karaktär. I de mest krävande partierna och det avslutande partiet av Bali Run, där Fourplay inte spara på krutet utan ger allt, upplevs HT något okontrollerad och förmår inte riktigt att hålla i musiken som PS:en tidigare gjorde. På spåret Max-O-Man blev det ännu mer tydligt att HT:n inte riktigt kunde ta samma grepp om musiken som PS gjort. Det jag upplevd att HT var bäst på tidigare, som Bravo så bra beskrev som "fart och fläkt" återfanns inte riktigt i samma skala nu, HT:n han inte riktigt med, detaljer blev lite överkörda av snabbheten i musiken. HT:en förmådde inte riktigt att klara ut alla knutar i musiken innan den var tvungen att fortsätta.

Mer på g....

MVH

[Timbre™]

Händer det att du även kör Moonjogger...

[Bravo]

Det låter ju som att PS-Audio är en bättre kabel och att den tonalt sätt är en mer korrekt återgivare. Vad som föredrages kan ju i och för sig vara en smaksak, jag förmodar att skillnaderna trots allt inte är enormt stora.

Fast det är ju intressant med karaktärsskillnaden på HT-kabeln när man byter musik.

[sampix]

PS-audio kabeln verkar mycket lovande:)

Angående din missmatchning mellan Cardas/Sonus Faber;

Jag hade tidigare Cardas Golden Reference, signal/högtalar-kablar, som jag stortrivdes med ihop med mina Revelhögtalare. En synnerligen lyckad kombination.

Tänkte att en vän med Sonus faber Grand Piano kanske skulle uppskatta dessa kablar också, så jag åker över med dessa bruna guldklimpar till honom.

Men där lät det inte alls lika bra med dessa... Nordost-kablaget (red dawn) som han satt inne på var mer spännande att lyssna till. Luftigare och mer dynamiskt. Även om den smula förföriska värmen från Cardas:en, enligt mig, saknades.

Kändes som om Cardas/SF tog ut varandra på något sätt..

SF+Cardas=kanske inte är sant

[Mattias]

Intressant läsning detta. Man är lite i kabeltagen så...

/Mattias

[sker]

>Timbre

Moonjogger är också riktigt bra, dock var jag lite mer nyfiken på de mer dynamisk krävande spåren på plattan.

>Bravo

Än så länge har jag mest provat musik med fart och "go" i men fler musiktyper är på gång, så vi får se hur det hela slutar

>Sampix

Kände verkligen att det fanns potentialer i Cardas:en men med Sonus Faber så blev det riktigt fel. Det hela blev lite för förföriskt Kan inte riktigt säga att Sonus Faber+NordOst=sant, heller alltid stämmer, har testat mina Red Dawn högtalarkablar till min pappas Cremona(golv) högtalare och där blev resultatet väldigt kallt och grått. Kanske Cardas hade passat bättre där. Har nog mycket med den nya diskanten som sitter i Cremonan, den funkar inte riktigt för mig om man jämför med de äldre diskanterna som sitter i de äldre SF-modellerna.

>Mattias

När man väl kommit in i kabelträsket är det svårt att komma ut

MVH

[Bravo]

Kombinationer kan helt klart bli fel rätt och slätt och då är det ju inte kul om man betalt innan man lyssnat.......

Eller så ger det en anledning att fordtsätta att byta!

[LydMekk]

Interessant! Gleder meg til fortsettelsen...

[sker]

....då fortsätter vi, nu lite gitarrmusik med artisten Govi och albumet Andalusian Nights. Vi startar med Harmonic Tech kabeln inkopplad. Det första man lägger märket till är den helt tysta bakrunden där den detaljerade gitarren målas upp på. Gitarren känns mycket lätt och luftig men något kall.

Det som man upplever som en skillnad när man kopplar in PS-Audio:n är att den bakrund på spår 1 som man med HT upplevde tyst har nu på något vis blivit ännu tystare. På spår 2 känns trumman något snabbare och mer preciserad än vad den var med HT. Med HT blev trumman lite slö och klipptes inte av riktigt lika fort som PS-Audio:n. Båda kablarna hanterar basen mycket bra på samtliga spår men PS-Audio gräver lite djupare än HT och ger lite med detaljer i botten.

På albumet Riot on an empty street med den norska gruppen Kings of convenience så får man en mycket bra närvarokänsla med PS-Audio, gitarr och röster får en mycket verklig karaktär med en mycket bra 3D känsla, främst i djupled. 2 minuter in på spår 5 så får man ytterliggare mer av närvarokänslan och 3D ljudbilden, en kvinnoröst kommer in och med denna en ny dimension vad det gäller 3D. Under denna del så börjar man verkligen förstå varför stereo fortfarnade håller som format, röster får en precis placering i rummet och man kan verkligen "se med öronen" var sångarna och instrumenten står. Fortfarande är musiken lite distanserad men närvarokänslan är ändå mycket påtaglig. Samman platta men med Harmonic Tech, inledande spåret har rösterna blivit mycket mer välartikulerade, nästan som att de båda sångarna blivit torra i munnen och därför kan sjunga med mer känsla och inlevelse. Som i tidigare fall så flyttar HT fram ljudbilden mycket mer än vad PS-Audio gör, på denna platta är detta verkligen ett plus, rösterna får en mycket bättre närvarokänsla och jag kom på mig själv att sitta och halv le lite små fult som jag brukar göra när jag blir imponerad av något. I övrigt så fick musiken en lite ljusare karaktär än med PS, s-ljud blev mer tydligt vilket kan förklara att röster fick lite mer renhet i sig och uppfattades inte lika "blöta" som med PS-Audio:n. Ännu lite mer röster, nu från svenska jazzsångerskan Viktoria Tolstoy och cd Shining on you, fortfarnade med Harmonic Tech som kraftförmedlare. Bredd ljudbild med en känsla av att båda långväggarna i mitt vardagsrum flyttat sig någon meter ut men här känns den ljusa karaktären inte lika rätt som på cd innan, s-ljud blir lite ljusa och vassa och detaljer i toppen faller på detta vis bort.

PS-Audio:n ger samma intryck vad det gäller bredd ljudbild men karaktären har här blivit mörkare, Viktorias röst får inte samma vassa och skarpa s-ljud som med HT utan lite mer värme och avrundning, i en positiv bemärkelse.

Inget mer just nu men mer kommer

MVH

[sker]

Då var det väl på sin plats att avsluta detta test som tyvärr sovit under ett par månader.

Resultaten av dessa två nätkablar har varit mycket intressanta, trots att de har givit liknande resultat som mer lugn och en mer mörk bakrund, har de också skillt sig mycket. PS-Audio har ståt för lugnet och harmonin medans HT givit mer dynamik och "go" i musiken. Det handlar mycket om smak och som med allt annat prioriteringar, man kan ofta inte få allt på en gång. Själv har jag mycket svårt att bestäma mig vad jag tycker om dessa kablar och vilken kabel som ska sitta var i anläggningen.

Jag skulle nog säga att jag upplevde att PS-Audio var den bättre kabeln men kanske inte till just slutsteget då jag upplevde en vis dynamikbegränsning. Harmonic Tech karaktär gjorde den mer lämpad till slutsteg, dock så hade den också lite brister men man ska inte glömma att PS-Audio har ett betydligt högre pris. Med tanke på prisfrågan så skulle det vara mycket intressant att testa Harmonic Tech Pro-AC 10 Fantasy som är ett steg upp i Harmonic Tech nätkabel serie från Pro-AC 11 som jag testat. Fantasy ligger på ca 5.500kr, vilket är i samma prisklass som Statement.

Med detta test jag verkligen rekommendera båda dessa nätkablar.

MVH

[JMlab]

HEJ Sker

Hade missat detta intr. test tidigare .Har själv testat bla AC11 mot en del av deras dyrare kablar såsom bla Fantasy mfl,jag kom fram att AC-11 samt Acustic Zens ElNino fungerar bra till lågströmsförbrukare som försteg CD samt DVD spelare men att Fantasy och AZ Tsunami plus fungerade bättre till mina olika monoblock

Audionet AMP2G2 bäst var Tsunami som är en koppar/silver kabel och dessutom

var billigare än Fantasyn.

Jag upplevde att AC-11 och El Nino begränsade dynamiken för min del blev det

El Nino samt Ac-11 till försteg och CD-spelare såväl som till min mulltikanals Processor samt DVD och genomgående Tsunami till mina Monoblock såväl i Hemmabion som i tvåkanalaren

Mvh JMlab

[sker]

Hej JMlab

Kul att höra andras erfarenheter, Fantasy och Tsunami verkar intressanta. Upplevde inte AC-11 som dynamikbegränsande när jag jämförde den med Statement men om man testar den mot Fantasy och Tsunami så antar jag att resultatet kan bli annorlunda.

Hur skulle du beskriva Tsunami om man jämför med HT:s kablar, jag är nog lite ute efter AC-11:ans karaktär, då jag använde den till slutsteget, fast att den gör allt bättre. På försteg, transport och dac-sidan var Statement bättre än AC-11, så med Statement inkopplad på någon av dessa delar fungerar den mycket bra.

Kan Tsunami beskrivas som en bättre AC-11 eller är det naturliga valet Fantasy?

AC-11:an till slutsteget är väl kanske lite av en nödlösning, känner inte riktigt som jag får ut allt av slutsteget och Statement till slutstget fungerara tyvärr inte alltid 100%.

MVH

[Bravo]

Vad AC-11 gör som andra kablar riskerar att inte göra, är att den presenterar en musikalisk helhet som jag tycker sammanfattas väl i Stereotimes.

Jag har prövat lite olika kablar i modestare prisklasser och konstaterat att de kan upplevas spontant detaljrikare och klarare men samtidigt sammanfaller ljudbilden i sina beståndsdelar och ofta med en hård och vass diskant. Resultatet kan bli lyssningströtthet tämligen snart.

[JMlab]

Ja det är svårt det här med kablar eller hur sker?!

Tsunamin presterar ett bättre "flyt"i musiken (mer musikalisk?) Jämfört med Fantasyn

De största skillnaderna är en mer artikulerad och kontrollerad bas även ngt djupare samt en lyster i diskanten som jag saknar hos fantasy.

Mvh

[sker]

>Bravo

Intressant läsning

AC-11 är helt klart en bra kabel, säkert ännu bättre med Furutech kontakter. På vilka delar av utrustningen har du testat AC-11? Var tycker du den passade bäst, slutsteg, försteg osv?

>JMlab

Det är inte helt lätt, blir ofta någon form av prioritering.

Det här med "flyt" i musiken som du talar om är något som jag tycker AC-11 saknade ibland, den hade inte riktigt samma grepp om musiken som PS-Audio Statement kabeln. Verkar som Tsunamin har mycket av det jag söker, står just nu högt på "vill prova"-listan

MVH

[Bravo]

Jag använder AC-11 rakt av utom till dacen, (går inte, vinklad kontakt), men anser väl att största nyttan gör kablarna i transport - cd/dac - försteg och märks mindre i slutstegen.

[JMlab]

Hej igen sker!

Jag har provat AC-11 ,El Nino ,Tsunami,Fantasy mfl på följande elektronik:

Audionet Pre1G2+EPS, AMP2G2 ,MapV2 VipV2 Amp4 samt Wadia 861 och

Dcs Verdi+purcell+delius+verona.

Mvh