calle_jr Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Japan har den största andelen jazzdiggare i världen. Det är inte ovanligt att man hittar amerikanska plattor i Japan som inte går att få tag på i US eller Europa. Spännande saker inträffade när väst mötte öst efter andra världskriget och framåt. Det fanns jazzdiggare i asien innan dess, men under kriget förbjöds jazzen och betraktades i Japan som fiendens musik. I början var musiken US-plagiat, men allt eftersom har japansk jazz utvecklats med nationella stilar, melodier och instrument. Taffliga försök med rock och pop inleddes på 60-talet med imitation av Dylan, Stones och Beatles. Lennon blev superpopulär, dels pga sin rebelliska natur, dels genom Yoko Ono. Band som sattes ihop med 4-8 medlemmar kallades Group Sounds, och de hade namn som The Spiders, the Mops och The Tigers. Med taffliga menar jag de emellanåt pinsamma sångförsöken. Dessa var pinsamma även i Norden och andra icke engelsktalande länder, och i Japan hade man utöver det främmande språket ett helt annat alfabet. Denna tråd syftar till att ge tips om japansk jazz- och rockmusik. Det är på ett sätt vanskligt att dra ihop den japanska jazzen med rockscenen. De skiljer sig markant åt i stil även om de kulturella skillnaderna kan vara snudd på obefintliga. Men om det ska bli någorlunda substans i tråden med mina inlägg får det bli så. Med det sagt hoppas jag på bidrag från envar som köper närproducerat japanskt. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
eliot Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Skall bli intressant att följa - Jag älskar Midnight Sugar: Tsuyoshi Yamamoto Trio – Midnight Sugar från 1974 Three Blind Mice, TBM, var ett japanskt skivbolag som var känt för sina fantastiskt välgjorda inspelningar - Det var kanske väntat att de skulle göra bra inspelningar men att de skulle vara så bra på Jazz var för mig en total överraskning Midnight Sugar komponerad av Tsuyoshi Yamamoto Det går att hitta Midnight Sugar (originalet!) på loppis för omkring en hundring och inspelningen finns i olika utgåvor - den absolut bästa är överföringen till 45rpm Jag kommer ihåg när jag spelade den skivan för Jorma och han såg ut som en "fågelholk" när han utbrast: Hur klarar pickupen den dynamiken Den är naturligtvis slutsåld men nyligen släpptes en box THE BEST OF THREE BLIND MICE 180g 45rpm 6LP BOX Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Richard Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Detta blir ju väldigt spännande. På rak arm känner jag nog bara till en japansk musiker, Hiromi. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 14, 2012 Author Share Posted October 14, 2012 Stort tack för eliots inlägg och jag inleder själv med ett annat mästerverk; Speed, Glue & Shinki - Eve. 1971 Atlantic P-8081. Bandet som tog sitt namn rakt av efter sina drogvanor... Shinki Chen var en japansk Jimi Hendrix, och endera av Shinki, Speed (Joey "Pepe" Smith) eller Glue (Masayoshi "Louis Louis" Kabe) är för många västerlänningar ingången till japansk rock. De lyssnade på allt som finns i tråden Den Tunga Bluesrockens Utveckling, och satte sin egen prägel på det. Ofta ännu tyngre, råare och mer distat än motsvarande västerländska band, helt utan struktur och arrangemang. De har talang, och det är omöjligt att avgöra vad som är avsiktlig fri bluesrock och vad som är knäppa trippar när tempo varierar flera gånger inom varje spår, riffen ändras från en takt till nästa eller bar dör ut etc. En kul gimmick var att de gillade porträttera sig själv som helt andra på omslagen. På Eve är det tre barn från ett gammalt sepia-foto, medan deras andra album från '72 har ett motiv med tre herrar som hämtade från en gammal västernfilm. Mr Walking Drugstore Man: Big headed woman: Ode To The Bad People: Bild: www.lastfm.se Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Mattias Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Spännande tråd och område! Mvh Mattias Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calm Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Kul tråd! Förmodligen finns en del i mina gömmor att bidra med! Calm Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 14, 2012 Author Share Posted October 14, 2012 Richard said: Detta blir ju väldigt spännande. På rak arm känner jag nog bara till en japansk musiker, Hiromi. Jag vågar garantera att du känner till fler om du tänker efter... Med tvära kast mellan Midnight Sugar och Shinki Chen kan man komplettera med den instrumentala gruppen MONO. Shinki Chen, Tsuyoshi Yamamoto Trio och MONO bidrar tillsammans till att beskriva mångfalden i Japansk musik. Musik heter Ongaku på japanska. Ordet kombinerar On som betyder ljud, och Gaku som betyder komfort. MONO - Hymn to the Immortal Wind. 2009 Temporary Residence Limited TRR 148 Takaakira Goto – gitarr, glockenspiel Hideki Suematsu – gitarr, glockenspiel Tamaki Kunishi – bas, gitarr, piano, glockenspiel Yasunori Takada – trummor, syntar, glockenspiel Fantastisk musik med ett band som startade 1999 i Tokyo med att Takaakira "Taka" Goto samlade ihop ett gäng duktiga musiker som började spela in skivor och turnera. Hymn to the Immortal Wind kom 2009 efter en tids uppehåll med häftigt turnerande i hela världen. Follow The Map: Ashes In The Snow: The Battle To Heaven: http://www.youtube.com/watch?v=yy6gJjJmwtA Bild: www.antiquiet.com Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 14, 2012 Author Share Posted October 14, 2012 Förmodligen finns en del i mina gömmor att bidra med! Det räknar jag med! Ämnet är ju t.o.m dagsaktuellt för din del. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest Musicus Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 (edited) Skall bli intressant att följa - Jag älskar Midnight Sugar: Tsuyoshi Yamamoto Trio – Midnight Sugar från 1974 Three Blind Mice, TBM, var ett japanskt skivbolag som var känt för sina fantastiskt välgjorda inspelningar - Det var kanske väntat att de skulle göra bra inspelningar men att de skulle vara så bra på Jazz var för mig en total överraskning Midnight Sugar er en perle av en skive, selv har jeg trappet ned innhandlingen av enbart audiophile innspillinger for innspillingens skyld (mange bra innspillinger representerer usel musikk, imo) denne står i samlingen og spilles for sine fantastiske kvaliteter både musikalske og lydmessige mvh Edited October 14, 2012 by Musicus Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Kul uppslag, Calle... Japan är inte så anonymt inom jazzen som många kanske tror. Jag inleder med den största av dem alla, om jag får sätta rankingen. Jazz för mig är inte bara musiken och plattorna. När jag blir intresserad av en musiker försöker jag också ta reda lite på var och varför, så ni får stå ut med lite utvikningar utöver plattorna. I Manchuriet (Kina) 1929 föddes en tjej i delar av Kina som då ockuperades av Japan. Verkligheten tvingade dem senare att fly till Japan där hon växte upp. Hon spelade piano, bl a i symfoniorkester men även i en del militära sammanhang som sedan blev jam-sessions där hon och många andra inspirerades av den amerikanska bebopen i början av 50-talet. Hennes namn var och är Toshiko Akiyoshi Hennes popularitet växte snabbt i Japan bland den växande skara av jazzvänner. Politiska läget mellan USA och Japan var fortfarande spänt och så några besök av amerikanska jazzmusiker var sällsynt. Det drev upp en egen karder av musiker som i huvudsak plagierade men där en och annan storhet började vaskas fram. Toshiko Akiyoshi var en av dem. En del av de otaliga jamsessions har förevigats och har getts ut. Här ett exempel från 1954 där konvolutet också avslöjar en annan musikant av format, Sadao Watanabe, som jag återkommer till senare. Även jamsessions var en import från USA. De blev så populärar att de åkte ut på turné med stjärnor som Oscar Peterson, Buddy Rich, Billy Holiday, Stan Getz, Coleman Hawkins ... ja i princip alla stjärnor i USA var med på någon turné. En sådan gick till Japan 1953 där Oscar Peterson fick höra Toshiko Akiyoshi. Han blev oerhört tagen av hennes spel och han tjatade på Norman Granz (på Clef/Verve) att spela in henne. Så skedde också. Hennes första inspelningar på Verve som jag har hittat finns på albumet Toshiko Ena sidan inspelad 1954 och andra 1956. Oscar Peterson och promotorn George Wein fick också över henne till USA där det gjordes en trioplatta 1956 med Ed Thigpen,tr och Paul Chambers,b Den har jag dessutom fått signerad av henne i Malmö i slutet av 70-talet. Sagde George Wein lyckades också efter många om och men få in henne som elev på Berklee i Boston (det främsta "Jazzuniversitetet" även idag - i vart fall mest kända). Det var fortfarande känsligt med japaner i USA. Nu börjar det också bli intressant musikaliskt. Följande platta tycker jag är ett av hennes främsta i trioformatet, inspelad 1957. Jag tror att den bara släpptes i Japan då, men jag är lite osäker. Mitt ex är hursom helst från Japan. Hon blev också uppmärksammad i övriga jazzsamhället och så blev även andra icke-amerikaner. MGM gav henne ett kontrakt för en platta att presentera jazzmusiker från andra länder än USA för publiken i Japan. En internationell sextett sattes samman för inspelningen där alla presenterar sig på sitt språk på första spåret. Bland dem Nils Bertil Dahlander från Göteborg. Hon stannade kvar i USA men hela tiden med ett och ett halvt ben i Japan, vilket också hörs i hennes musik lite längre fram i karriären. Kärleken knackade på dörren och hon blev Toshiko Mariano efter giftermål med Charlie Mariano med vilken hon gav ut en platta 1960. Från 1960 och framåt var det ganska tyst kring henne. Hela storyn bakom kan jag inte, men jag vet att hon studerade komposition och arrangemang och förberedde sig för lite annan musik. Äktenskapet gick också i kras. Hon fördjupade sig mycket i Gil Evans och Thad Jones arrangemang och hon hittade här ett språk där hon kunde väva in sina japanska influenser. Hon träffade en ny man, Lew Tabackin', även han saxofonist och flöjtist. Tillsammans la de grunden till ett nytt storband som slog igenom med buller och bång 1974 med plattan Kogun. Det var också då jag kom i kontakt med hennes musik första gången. Den följdes snabbt upp av en ännu bättre storbandsplatta som kom året efter - Long Yellow Road. Det här är inte vanligt storbandsjazz a la Woody Herman eller Count Basie. Likheten ligger i att det är bra sväng och tryck. Det är inte lätt att sitta still när Lew Tabackin' fläskar på. Dels har Toshikos kompositioner och arrangemang lite glidande skalor som omedelbart får en att associera till japanska influenser, flöjten har en mer framträdande roll i hennes arrangemang och hon väver också in en del japanska instrument och strupljud på ett oerhört intrikat sätt som ger ett speciellt sound i hennes musik. Hon låter också solisterna spela ut ordentligt. Många av hennes plattor släpptes bara i Japan men ar senare också blivt tillgängliga i Europa. Skivbolaget där var Baystate (som var en gren av amerikanska RCA-Victor). Ett exempel på en av dessa plattor är From Toshiko With Love från 1981 - med ett ensemblespel som får en att häpna - en av mina absoluta favoriter. Det finns många bra plattor med Toshiko Akiyoshi. Ovanstående är bara ett litet urval. Jag kan inte på rak arm säga att något är dåligt. Det är en jämn kvalitet på hög nivå. Jag har inte alla hennes plattor men en hel del, vilket får utgöra kvitto på att åtminstone jag håller henne högt. Det gör även kritiker och läsare av Down Beat som alltid gett henne höga poäng i deras omröstningar. Under en tid på 70/80 talet prenumererade hon på första platsen bland arrangörer. Även Lew Tabackin' hamnade högt i dessa omröstningar, framför allt på flöjt där han fick mycket utrymme i Toshiko Akiyoshis musik. Med ålderns rätt har Toshiko Akiyoshi dragit sig tillbaka idag. Hon fyller 82 i december. Men hennes musik lever i bästa välmåga. Hennes arrangemang fördelas mellan världens storband allt mer. Det är en utmaning, eftersom hennes arrangemang är inte helt enkla. Den senaste och kanske sista inspelningen där hon finns med är Let Freedom Swing från 2007 där tyska radiobandet SWR Big Band tar an hennes musik. Det är en dubbel-CD på Hänssler Classic. Lite YouTube-illustrationer: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
eliot Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Jazz för mig är inte bara musiken och plattorna. När jag blir intresserad av en musiker försöker jag också ta reda lite på var och varför, så ni får stå ut med lite utvikningar utöver plattorna. Det är just det vi särskilt uppskattar med dina inlägg Hon stannade kvar i USA men hela tiden med ett och ett halvt ben i Japan, vilket också hörs i hennes musik lite längre fram i karriären. Kärleken knackade på dörren och hon blev Toshiko Mariano efter giftermål med Charlie Mariano med vilken hon gav ut en platta 1960. Henne har du nämnt när vi pratade om Charlie Mariano Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 14, 2012 Author Share Posted October 14, 2012 Hon träffade en ny man, Lew Tabackin', även han saxofonist och flöjtist. Tillsammans la de grunden till ett nytt storband som slog igenom med buller och bång 1974 med plattan Kogun. Det var också då jag kom i kontakt med hennes musik första gången. Ska definitivt kolla upp Kogun! Lew Tabackin har jag ställt ihop med annan jap jazz, och då var ju inte det helt fel. Lew Tabackin - Trackin'. 1976 RCA RDCE-3 Bas – Bob Daugherty Trummor – Shelly Manne Piano – Toshiko Akiyoshi Saxofon, Flöjt – Lew Tabackin Fyra spår på detta album (hittar ej exempel); I'm All Smiles, Cotton Tail, Trackin' och Summertime. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 14, 2012 Author Share Posted October 14, 2012 Musicus said: Midnight Sugar er en perle av en skive Misty spelar i samma division... Tsuyoshi Yamamoto Trio - Misty. 1974 Three Blind Mice TBM-30 Ny master av JVC 1995 och pressning av RTI på supervinyl. De där mössen må vara blinda, men de är iaf inte döva!! Misty: http://www.youtube.com/watch?v=4YgdKlxrsvk Blues: http://www.youtube.com/watch?v=W626Ml_VeeE...;feature=relmfu Smoke Gets in Your Eyes: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
eliot Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Då skulle jag också rekommendera Girl Talk ....en klisterlapp uppe i högra hörnet på plasten visar att jag köpt skivan för 125kr Girl Talk Full Album: http://www.youtube.com/watch?v=mTbuloMviH4...re=results_main Jag har hittat alla dessa tre för en billig peng i Sverige medan Orpheus har jag köpt som limited edition återutgåva Manha de Carnaval: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rehifi Posted October 14, 2012 Share Posted October 14, 2012 Julian Cope har släppt en bok som heter Japrocksampler, som är rätt trevlig att läsa. Tror den finns på adlibris eller bokus att köpa. Han skrev även en riktigt bra bok om krauten kallad Krautrocksampler, den är dock svårare att få tag på. Mvh Andreas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 15, 2012 Author Share Posted October 15, 2012 Julian Cope har släppt en bok som heter Japrocksampler, som är rätt trevlig att läsa. Tror den finns på adlibris eller bokus att köpa. Han skrev även en riktigt bra bok om krauten kallad Krautrocksampler, den är dock svårare att få tag på. Julian Cope är en fantastisk författare men helt misslyckad musiker. Han är stilsäker på pricken och före sin tid som betraktare, upptäckare och skribent, men lyckas aldrig tillämpa stil i sitt eget musikutövande. Julian Cope ska läsas, inte synas eller höras. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 17, 2012 Author Share Posted October 17, 2012 Ett av Julian Copes favoritband är Flower Travellin' Band, och detta är det bästa de har gjort; Flower Travellin' Band - Satori. 1971 Warner-Pioneer P-8056A De gjorde några plattor innan det här i olika konstellationer, men detta är deras första studioalbum med helt eget material. Joe Yamanaka - Sång, munspel Hideki Ishima - Gitarr Jun Kozuki - Bas Joji Wada - Trummor Satori I: http://www.youtube.com/watch?v=C5mMLbF3ts4 Satori II: http://www.youtube.com/watch?v=71lBZz16dr4...feature=related Satori III: http://www.youtube.com/watch?v=Ccfxt754k4U...feature=related Bild: basementrug.com Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 17, 2012 Author Share Posted October 17, 2012 Flower Travellin' Band - Anywhere. 1970 Philips FX 8707 Spelades in på Nippon Victor Studios. Mitt ex är en RI på utmärkta Phoenix Records, ASHLP3054. Anywhere är inledningsvis mer tillgänglig än Satori, och det beror väl på att detta deras andra album liksom debutalbumet innehåller mest covers. De har god smak och gör en rad klassiker i versioner med ett sällsynt bra driv i gitarr och trummor. Man får tänka på att covermaterialet var nytt när detta spelades in (flera av dem knappt ett år gamla). Spåret Black Sabbath är kusligt likt originalet (första covern på Sabbath?), medan Louisiana Blues är nästan oigenkännlig. 21st Century Schizoid Man: http://www.youtube.com/watch?v=u--eKYjU-bA Black Sabbath: http://www.youtube.com/watch?v=Rly03ajwejM...feature=related House Of The Rising Sun: http://www.youtube.com/watch?v=lp1q0hOPoB4...feature=related Louisiana Blues: http://www.youtube.com/watch?v=d_8ywf2bxkY Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 27, 2012 Author Share Posted October 27, 2012 Hehe, lite förvånad att det inte är en själ som rycker till på detta. Satori III är hästlängder bättre än 99% av den heavy metal som producerats från 1980 till dags dato. Highlightar Satori igen här med en specialbild; PKS 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted October 27, 2012 Author Share Posted October 27, 2012 Les Rallizes Denudes - Heavier Than A Death In The Family. 2010 Phoenix Records ASHLP3037 Utgiven 2002 på CDr Denudes är i första hand ett politiskt punkband. Musiken är bra om man gillar avantgarde, och det gör man väl... Feedback? Feedback!!! Strung Out Deeper Than The Night: The Night Collectors: http://www.youtube.com/watch?v=I47BhwOPbOo Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gcs Posted October 27, 2012 Share Posted October 27, 2012 Otroligt bra och jästte fint ljud! Hur många smiles vill Calm ge för denna? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted November 3, 2012 Share Posted November 3, 2012 calle_jr said: Lew Tabackin har jag ställt ihop med annan jap jazz, och då var ju inte det helt fel. Lew Tabackin - Trackin'. 1976 RCA RDCE-3 Bas – Bob Daugherty Trummor – Shelly Manne Piano – Toshiko Akiyoshi Saxofon, Flöjt – Lew Tabackin Bättre upp... här har du originalet... med skivnummer X-1 Den spelades in 1977 och distribuerades till världens hifibutiker som sålde JVC av någon omfattning 1978. Den skulle användas i butikerna som referensplatta vid demos. I Kristianstad hamnade ett fåtal ex (tror det var tre ex) hos dåvarande Nymans Radio som hade JVC som sitt huvudmärke. Japan dominerade hifibutikernas sortiment på 70-talet. Jag höll mig framme och fick eller köpte ett ex. Minns inte vilket. Vid denna tid pågick det mycket intressant med ny teknik för att förbättra ljudet på vinyl. Direct Cut var ett sätt men lite problematisk då inspelning gick direkt ner i gravyren. Fanns inte plats för omtagningar. De enda som var tillräckligt skickliga på sina instrument för att inte äventyra inspelningarna var i huvudsak jazzmusiker. Därför är de överrepresenterade på direktgraveringarna. Sedan kom digitalupptagningar och DMM-matriser och sen blev det stopp. LP-skivan skulle begravas. Men den fick bara lite damm i halsen som vi vet idag. Det blev bara en halvhalt. Varje direktgravering brukade skicka med omfattande data kring upptagningen. Så även här. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gcs Posted November 3, 2012 Share Posted November 3, 2012 Hörde en siffra i veckan på musikförsäljningen. Vinylskivorna representerar 4% av totalen. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted November 3, 2012 Share Posted November 3, 2012 Hörde en siffra i veckan på musikförsäljningen. Vinylskivorna representerar 4% av totalen. Det blir en hel del plattor med tanke på att de enbart avser nya plattor och alla bolag inte redovisar. Dessutom ökar försäljningen. Det känns bra att vara bland de utvalda få. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted November 3, 2012 Author Share Posted November 3, 2012 Bättre upp... här har du originalet... med skivnummer X-1 http://imageshack.us/a/img716/5006/trackinframsida.jpg Häftigt! Takehisa Kosugi - Catch Wave. 1975 CBS/Sony SOCM 88 Mitt ex är en engelsk Phoenix ASHLP3041 Mycket spännande platta, extremt experimentell med aspirationer på nyutveckling och allmän försjunkning i närmast narkotiska sinnestillstånd. En japansk tubular bells. Tyvärr, tyvärr kan jag inte hitta några ljudklipp på Internet. Den som vill får komma hit och lyssna... Både gcs och calm har en stående inbjudan. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted November 3, 2012 Share Posted November 3, 2012 eliot said: - Jag älskar Midnight Sugar: Jag också... Three Blind Mice är en engelsk rimramsa med rötter från 1600-talet. Men det är också ett legendariskt skivbolag i Japan för sina audiofila inspelningar och var en språngbräda för unga japanska jazzmusiker på 70-talet av lika unga och vilt satsande producenter. Producenten bakom dessa plattor var Takeshi Fujii och det audiofila inslaget stod ljudteknikern Yoshihiko Kannari för. Bolaget som ofta förkortas TBM startade 1970 och har gett ut ca 130 plattor. Sista inspelningen jag har sett är från 1978. Albumen är mycket eftersökta och kan kosta betydande belopp, även CD-utgåvor. På Amazon finns exempel på begagnade och nya Japan-CD för över $ 2,500. Men det skall vara rätt version. Är du t ex beredd att köpa denna SACD? Till en början spelades även turnerande jazzmusiker in. Bl a tyska trombonisten Albert Mangelsdorff 1971. Det är ganska fri musik som skulle kunna betraktas som krautjazz. Men ibland behöver det rensas ut i luften. Mycket är inspelat live och ofta handlar det om hyllningar till amerikanska hjältar som Charlie Parker, t ex Sunao Wada Quintet med Blues for Bird från 1975 som är lite av en jamsession som kan bli lite hur som helst och det blev det denna kväll. Men mest känd är Tsuyoshi Yamamoto Trio med Midnight Sugar från 1974. Om du ramlar över denna plattan så är det bara att klippa till, oavsett format. Den visar vad både LP- och CD-formaten är kababla till om det rattas av rätt folk. Den utgåvan som hamnade i Sverige på 70-talet var TBM-2523 men förstautgåvan hade nummer TBM-23. Jag har aldrig sett den själv och jag kan tänka mig att den kostar multum, Det är också hans debut. Tsuyosho är född 1946 och är fortfarande aktiv. Jag har letat efter mer detaljer kring denna bluestyngda dynamiska pianist men utan lycka. Det finns lite på japanska men det är inte riktigt min grej. I min diskografi finns 3 album med Tsuyoshi Yamamoto. Utöver Midnight Sugar även följande två som också är bra men når inte upp till debuten. Det är liveinspelningar också från 1974. Här har vi Tsuyoshi på scen. Gissningsvis från 80-talet Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted November 4, 2012 Share Posted November 4, 2012 En annan legendar i jazzleden från Japan är trumpetaren Terumasa Hino Han är kanske Japans mest inflytelserika och bästa jazzmusiker av de alla. Och då inskränker jag mig inte enbart till Japan. Terumasa är tillhör världen och utöver sina egna grupper har han spelat med både europeer och amerikaner i otaliga sammansättningar, t ex David Liebmans grupper, Gill Evans, Joakim Kühn, Larry Corryell, John Scofield och många fler. John Scofield har sagt att det var Terumasa Hino som fick honom att lämna fusion och återgå till den mer ”rena” jazzen. Märkligt nog tog sedan Terumasa den andra vägen. Han kör ibland med rätt tungt elektrifierad musik. I Japan är han en fixstjärna. Här är ett album med David Liebman från 1979 på holländska Timeless. I samma veva spelade de på Jazzfestivalen i Kristianstad. Från vänster: Terumasa Hino,tp - Adam Nussbaum,tr - David Liebman,ts - John Scofield,g - Ron McClure,b Terumasa Hino har spelat in omkring 50 album i eget namn och de jag ramlat över är alla bra. Han svänger sig fritt mellan avantgarde till postbop och kammarjazz. Hans ton ligger nära polacken Tomasz Stanko och vissa spår kan också påminna om hans musik (eller är det tvärtom ). Men mest kommer jag att tänka på Freddie Hubbard. Fast Terumasa Hino är eller var mer het. Terumasa har en oerhörd dynamik och omfång i sitt spel. Men det beror vilken platta man lyssnar på. Mina ex är från 70-talet (och som ett direkt resultat av denna tråden är fler på väg från Japan) och då var det rejält uppkäftigt. Tung akustisk jazz med rötter och avstamp från John Coltrane över heavy rock 'n' roll. Terumasa Hino Sextet på JVC är en av hans tidigare alster utgiven på JVC 1972 Terumasa är född 1942 och är fortfarande aktiv men med ett lugnare tempo. Trodde jag, men sen hittade jag en färsk trailer på YouTube: Jag har fem album med honom där May Dance från 1977 är den jag gillar mest. 5+ rakt igenom där han spelar med Ron Carter, Tony Williams och John Scofield. Det en Japanutgåva på Flying Disk. Övriga är med japanska grupper. Det är lite friare musik som kräver mer av lyssnaren, men när man är i rätt mood, så är det oerhört suggestiva toner och rytmer. Lika viktig musiker i sammanhanget var lillebror Motohiko Hino, född 1946 som gick ur tiden redan 1999. Motohiko Hino har framröstad som Japans förnämsta trummis i Swing Journal 15 år i rad. Plattorna har sin givna plats i hyllan. Into Eternity är en dubbel med hans kvintett på japanska CBS-Sony från 1974. Här är uppslagen på Into Eternity och på Terumasa Sextet Speak To Loneliness med hans nonett kom 1975 på utmärkta etiketten EW (East Wind). På samma etikett och år kom Live In Concert. ... och sen finns det ca 45 album ytterligare... Japanska skivetiketter är inte så vanliga på våra breddgrader. Här kommer tre av dem: Slutligen ett YouTube klipp från perioden då jag tycker Terumasa stod på sin höjdpunkt, dvs kring mitten av 80-talet. http://www.youtube.com/watch?v=ZcEOTB3u7aA...feature=related Terumasas hemsida Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
P-pan Posted November 14, 2012 Share Posted November 14, 2012 Men mest känd är Tsuyoshi Yamamoto Trio med Midnight Sugar från 1974. Om du ramlar över denna plattan så är det bara att klippa till, oavsett format. Den visar vad både LP- och CD-formaten är kababla till om det rattas av rätt folk. Den utgåvan som hamnade i Sverige på 70-talet var TBM-2523 men förstautgåvan hade nummer TBM-23. Jag har aldrig sett den själv och jag kan tänka mig att den kostar multum, Se på tusan... en 23:a Skoj att man har ett original värt namnet för en gångs skull. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted November 14, 2012 Share Posted November 14, 2012 Se på tusan... en 23:a Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest Musicus Posted November 14, 2012 Share Posted November 14, 2012 Bladde litt i den på en stund lenge ubrukte vinyl bunken jeg har stående, og der fant man faktisk disse, long time no hear, må visst se å få snurre i hus igjen snart... .. mvh Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.