Jump to content

Neil Young om Pono mediaspelaren


Absolute Audio

Recommended Posts

  • Replies 185
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

:app: :app:

Ska bli intressant att se specar för den.

Och förstås så småningom att se den live.

Jag är mer intresserad över hur det låter. I samband med Steve Jobs död så vill jag minnas att Neil pratade om 24/96-192. Intressant också att det avses att utvecklas en converter för att lagra all vinyl i high-res. Det kommer m a o vara möjligt att lämna jordelivet med all sin musik på en sticka i ett halsband... ^_^

Link to comment
Share on other sites

  • 1 year later...

Verkar vara dags nu för pono :)http://www.ponomusic.com/#home

Long-Awaited Product Features Full Ecosystem, Major Label Agreements, and Access to Studio Masters To Deliver Transformative Listening Experience

March 11, 2014 - (Santa Monica, CA.) - PonoMusic, a revolutionary movement conceived and founded by Neil Young with a mission to restore the soul of music, announced today that it is officially moving out of the R&D phase and is "open for business" with the launch of its Kickstarter campaign for the PonoPlayer.

PonoMusic is a full system that includes both an online music store, PonoMusic.com,and a playback device, the PonoPlayer. The PonoPlayer offers a digital music listening experience that transcends the limitations of a multi-function smart phone. The company’s goal is to bring the highest quality digital music to discerning consumers by returning to the original studio masters to capture music the way its creators intended - with the emotion, detail, and power intact.

Link to comment
Share on other sites

Vad tror ni?

Hur mycket jag än välkomnar initiativet så tror jag inte att konceptet håller:

- Tajming. Är man för sent ute? Jag tror tyvärr det då det hänt mycket sedan projektet initierades för 2-3 år sedan. Astell & Kern och Hifiman erbjuder motsvarande produkter, och har redan ett försprång.

- Enheten är för stor. En bärbar spelare behöver kunna bäras och förvaras på ett enkelt och smidigt sätt.

- Formgivningen är tveksam. Det är tydligt att man vill göra någonting annorlunda, vilket man lyckats med. Men, formen känns för lekfull och kanske till och med barnslig mot en förmodat vuxen målgrupp. Enheten kommer ofrånkomligen att jämföras med Apples iPod liksom Astell & Kern, allra särskilt i relation till formgivning och förväntad användarupplevelse.

Edited by Perfect sense
Link to comment
Share on other sites

Givetvis är den lite sen när det gäller lanseringen och man kan ha synpunkter på utformningen men priset verkar ju rimligt i jämförelse vad motsvanade spelare kostar får konkurrensen! Men fram för allt, med tanke på att det är en av USA's skickligaste elektronikkonstruktörer (Charlie Hansen, mannen bakom Ayre) som konstruerat den så kan jag tänka mej att den låter utomordentligt!

/ptr

Link to comment
Share on other sites

Mycket intressant. Jobbar med Flac-filer som man laddar ner - kanske så småningom streaming. Spelaren har högkvalitets DAC med analog utgång till anläggningen samt hörlursutgång. Men det viktigaste - man förmedlar musiken från masterbanden med högsta möjliga kvalitet.... Kostar ungefär som vanliga CD-album idag.

Detta borde konkurrera ut dagens högupplösta filer, eftersom man börjar jobba med filerna redan vid källan från inspelningstudion. Det är ljudintresserade tekniker och artister som Neil Young som står som garanter för detta. Eftersom resultatet inte kan bli bättre än den svagaste länken är det väl bara själva spelarens kvalitet som känns osäker. Men är den bra kan den kanske ersätta både transport och DAC för några få tusenlappar. Kan låta skrämmande för en del, men väldigt intressant om man inte gjort så stora investeringar på dessa burkar i anläggninggen. Tänk om man kan koppla in en liten "Tobleroneburk" i anläggningen och lyssna av sina favoritalbum i en kvalitet som aldrig förrr. Dock inte förrän tidigast i oktober i höst.

/ :mm: Ulf

Link to comment
Share on other sites

Det finns absolut inget som tyder på att man måste mastra om materialet. Den tar FLAC från 24/196 till 16/44 samt ALAC, mp3, WAV, AIFF, AAC. Både sådant man laddar ner från butiken och sådant man redan har. Smart!

Den attraherar säkert inte hifi-butiker men blir förhoppningsvis bättre på att skapa en bas för high-res format.

Specifikationerna ser bra ut: digitalt filter med minimal fas, ingen feed-back och helt diskret utgångssteg. "One of the best DAC-chips available today". SABRE? Ayre står för audiodesign och har börjat använda detta chip.

Link to comment
Share on other sites

Vad jag förstår behöver man fylla Tobleroneburken med filer man laddat ner till datorn och sedan får man manuellt manövrera Tobleroneburken när man ska lyssna. Der betyder för mig att denna lösning (om den fungerar) ungefär skulle ersätta en gammaldags traditionell bandspelare (Studer/Revox) och dyrt inhandlade masterbandskopior från något entusiastprojekt. Alltså både ljudkvalitetsmässigt och hanteringsmässigt - man måste gå fram till burken och välja album/låtar. Kan detta stämma?

/ :?: Ulf

Edited by ulfsan
Link to comment
Share on other sites

Tänk om man kan koppla in en liten "Tobleroneburk" i anläggningen och lyssna av sina favoritalbum i en kvalitet som aldrig förrr.

Härmed döpt till Toblerone.

Jag tror det krävs en bättre skärm eller wifi om det ska funka hemma.

Men diskutrymme har man löst på ett helt ok sätt.

The PonoPlayer ships with a total of 128GB. 64GB of memory is built into the player and another 64GB of memory on a removable microSD card. The expansion slot can accept microSD cards of up to 64GB each. Unlike many other portable music players, the microSD cards are designed to be easily swappable. For example, you can build a library of various playlists or genres on different cards and simply swap them in and out, much like you'd swap game cards on a portable gaming console. So in reality you have infinite capacity on the PonoPlayer.
Link to comment
Share on other sites

Hur mycket jag än välkomnar initiativet så tror jag inte att konceptet håller:

- Tajming. Är man för sent ute? Jag tror tyvärr det då det hänt mycket sedan projektet initierades för 2-3 år sedan. Astell & Kern och Hifiman erbjuder motsvarande produkter, och har redan ett försprång.

- Enheten är för stor. En bärbar spelare behöver kunna bäras och förvaras på ett enkelt och smidigt sätt.

- Formgivningen är tveksam. Det är tydligt att man vill göra någonting annorlunda, vilket man lyckats med. Men, formen känns för lekfull och kanske till och med barnslig mot en förmodat vuxen målgrupp. Enheten kommer ofrånkomligen att jämföras med Apples iPod liksom Astell & Kern, allra särskilt i relation till formgivning och förväntad användarupplevelse.

PonoPlayer kanske inte blir en jättehit men pono music store bör kunna bli något om de erbjuder unikt musikmaterial för nedladdning som kan spelas upp med befintlig utrustning. :icon_smile_cool:

...you get the best quality digital music available anywhere, you own these albums forever - they don’t live only in the cloud, but also on your computer and backup disc, and you can play them anytime you wish on your PonoPlayer or other compatible devices.
Link to comment
Share on other sites

Tycker det verkar vara en lysande produkt, frånsett att den behöver kunna fjärrstyras för lyssning i hifianläggningar men det kanske blir Rev.2

Om Hifibutiker tycker den är för billig för att attrahera dem, vem behöver en stelbent hifibutik om man kan köpa produkten med god service direkt på nätet?!

Link to comment
Share on other sites

Jag har svårt att se någon fördel med den här apparaten jämfört med tex. en iPhone. För att jag ska se någon nytta med att bära med mej en pryl till utöver mobiltelefonen så måste den tillföra något som mobiltelefonen inte kan tillföra. Jag har tidigare i en annan tråd länkat till en test av iPhone 5, jag lägger in länken här också:

http://www.kenrockwell.com/apple/iphone-5/audio-quality.htm

Han som gjort testen skriver att iPhone 5 på flera punkter mäter bättre än många hörlursförstärkare på sk. Audiophil-nivå.

Bristen i sådana hör portabla musikspelare brukar inte ligga i själva musikspelare utan i dom hörlurar man kopplar till musikspelaren. Hemma har jag ett par Beyerdynamic T1 lurar. Jag har testat att använda dom med min iPhone och det fungerar utmärkt men det skulle inte vara så praktiskt att släpa med dom lurarna på t-banan. Förutom att lurarna väger en del så är sladden till dom är ganska lång och klumpig.

Lyckas Neil Young få musikförlagen att mastra om album som dom vill sälja genom hans tjänst så blir det en annan sak, men då handlar det mer om en musiktjänst med högre kvalité än kvalitén på musikspelaren.

Link to comment
Share on other sites

Lyckas Neil Young få musikförlagen att mastra om album som dom vill sälja genom hans tjänst så blir det en annan sak, men då handlar det mer om en musiktjänst med högre kvalité än kvalitén på musikspelaren.

Det är just det som är grejen. Han skriiver utförligt om detta i sina memoarer. Hans vision är att musikerna skall ta tillbaka initiativet från den s k musikindustrin. I hela inspelningskedjan används från 24/48 upp till 24/192. Musikern spelar in och godkännerr sina alster i dessa format men sedan går industrin in och plockar bort mycket av informationen och pytsar ut det som MP3 som är det formatet han reagerar mest på.

Tekniken för högre upplösning finns hela vägen men ändå så stoppar många försäljningssiter med MP3. Neil var nära vän med Steve Jobs (som för övrigt var stor vinylvän) och enligt Neil så hade Steve planer på att ta fram någon form iPhone eller motsvarande för att kunna ladda ner högupplösta filer så som musikerna godkänt dem. Neil arbetade med musikindustrin att skriva på. När sedan Steve Jobs dog, ville inte Neil släppa iden, vilket nu lett fram till Pono. Men den stora grejen är att de musiker sätter press på musikförlagen att släppa de högupplösta mastrarna på marknaden. Ponon i sig är ju ingen revolution men med lågt pris kan den hjälpa till att öppna upp marknaden och om det slår kan det leda till större intresse för oförvanskad musik så som musikerna vill att den skall presenteras.

Link to comment
Share on other sites

Det är just det som är grejen. Han skriiver utförligt om detta i sina memoarer. Hans vision är att musikerna skall ta tillbaka initiativet från den s k musikindustrin. I hela inspelningskedjan används från 24/48 upp till 24/192. Musikern spelar in och godkännerr sina alster i dessa format men sedan går industrin in och plockar bort mycket av informationen och pytsar ut det som MP3 som är det formatet han reagerar mest på.

Tekniken för högre upplösning finns hela vägen men ändå så stoppar många försäljningssiter med MP3. Neil var nära vän med Steve Jobs (som för övrigt var stor vinylvän) och enligt Neil så hade Steve planer på att ta fram någon form iPhone eller motsvarande för att kunna ladda ner högupplösta filer så som musikerna godkänt dem. Neil arbetade med musikindustrin att skriva på. När sedan Steve Jobs dog, ville inte Neil släppa iden, vilket nu lett fram till Pono. Men den stora grejen är att de musiker sätter press på musikförlagen att släppa de högupplösta mastrarna på marknaden. Ponon i sig är ju ingen revolution men med lågt pris kan den hjälpa till att öppna upp marknaden och om det slår kan det leda till större intresse för oförvanskad musik så som musikerna vill att den skall presenteras.

Stort plus får du av mig för detta. :)

Link to comment
Share on other sites

Det är just det som är grejen. Han skriiver utförligt om detta i sina memoarer. Hans vision är att musikerna skall ta tillbaka initiativet från den s k musikindustrin. I hela inspelningskedjan används från 24/48 upp till 24/192. Musikern spelar in och godkännerr sina alster i dessa format men sedan går industrin in och plockar bort mycket av informationen och pytsar ut det som MP3 som är det formatet han reagerar mest på.

Tekniken för högre upplösning finns hela vägen men ändå så stoppar många försäljningssiter med MP3. Neil var nära vän med Steve Jobs (som för övrigt var stor vinylvän) och enligt Neil så hade Steve planer på att ta fram någon form iPhone eller motsvarande för att kunna ladda ner högupplösta filer så som musikerna godkänt dem. Neil arbetade med musikindustrin att skriva på. När sedan Steve Jobs dog, ville inte Neil släppa iden, vilket nu lett fram till Pono. Men den stora grejen är att de musiker sätter press på musikförlagen att släppa de högupplösta mastrarna på marknaden. Ponon i sig är ju ingen revolution men med lågt pris kan den hjälpa till att öppna upp marknaden och om det slår kan det leda till större intresse för oförvanskad musik så som musikerna vill att den skall presenteras.

Det är bra att han jobbar för att höja kvalité men det är synd att han fokuserar på formatet i stället för på mastring. En del personer som har god kunskap om ljudteknik betraktar Neil Young som lite "tossig" för att han har påstått att man kan höra skillnad på 24/96 och 24/192.

I dag har dom flesta bärbara musikspelare stöd för 16/44 (cd-standard) och högre samplingsfrekvens än så skulle bara ta en massa onödig plats. Jag skulle gärna se att det gick att ladda ner filer i cd-format från iTunes eller Amazon. Då skulle man slippa dessa långa leveranstider på cd-skivorna. Tills den saken är löst fyller jag ut "luckorna" i mitt musikbibliotek med Wimp HIFI :app:

Link to comment
Share on other sites

Det är de "tossiga" som driver framåt. Jämför med digitalformat på tv, kameror, printrar, film mm. Men när det gäller ljud så finns det ett antal stofiler som står och stampar och tycker det är bra som det är... Inte undra på att vinylen växer...

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker precis som Bebop att det är synd att det finns så många som försöker bromsa utvecklingen. Även om CD kan låta bra ibland så bir det knappast sämre med högre upplösning så jag ser ingen anledning att krama CD-formatet. Inspelningarna görs redan med högre upplösning och att dra ned den till 44.1kHz/16bit känns otidsenligt med tanke på att lagringsmöjligheterna är så mycket bättre nu än då CD-formatet specificerades.

Kanske dags att åtminstone vi som bryr oss om ljudkvalitet ger stöd åt dem som försöker föra utvecklingen framåt?

Link to comment
Share on other sites

Kör redan med högupplösta format i min Astell & Kern AK100 och min Colorfly C4, så det är inget nytt för mig med bärbara spelare som kan hantera 24 bitars format.

Det jag tycker är spännande är kvalitetssäkringen i deras butik. Även om man kan köpa musik i 24 bitars format idag så är det ingen garanti att de inte har sabbat ljudet med exempelvis dynamisk komprimering.

Link to comment
Share on other sites

Jag har beställt en. Tekniskt är det inget nytt med den men jag har ingen high-res portabel spelare. Om jag haft en Astell & Kern hade det varit en annan sak. Jag tror att Pono ger valuta för pengarna. Om man ser på specen så är det mycket prestanda för $300, fast jag beställde en för $400 med två laddade album och läderväska.

Hur den låter vet man förstås inte förrän den kommer. Jag vill dock vara med och stödja kampanjen. Det här är ett tillfälle då audiofila format och spelare kan få ökad spridning i stället för att bara vara en liten nisch som kan dö ut när som helst.

Det finns redan förbeställningar på mer än 10 tusen Pono-spelare.

Link to comment
Share on other sites

Det är de "tossiga" som driver framåt. Jämför med digitalformat på tv, kameror, printrar, film mm. Men när det gäller ljud så finns det ett antal stofiler som står och stampar och tycker det är bra som det är... Inte undra på att vinylen växer...

Jämförelsen med digitalformat på tv etc. haltar. Det är oftast ingen svårighet att se skillnad mellan lågupplösta bilder och högupplösta. Någon gång i framtiden kommer upplösningen i tv-apparater vara högre än vad människans öga klarar av att tillgodogöra sig och då har man nått gränsen för hur hög upplösning det är meningsfullt att ha i en tv-apparat. Vad det gäller ljud har vi redan kommit till den nivån att människans öra inte klarar av att uppfatta ökningen i ”upplösning”.

Jag har gjort ett litet experiment som jag redovisar nedan. Jag har ett album med Norah Jones i samplingsfrekvensen 24/192. Jag har tagit låten ”Come Away with Me” och samplat ner den till 24/96. När det är gjort så har alla ljud som ligger över samplingsfrekvensen 24/96 tagits bort från filen. Efter det har jag samplat upp den till 24/192 på nytt för att kunna jämföra med originalfilen för att se vad som skiljer mellan 24/96 och 24/192. Efter att ha inverterar och mixat ihop orginalfilen men den nedsamplade filen så får jag fram ett diagram som enbart visar skillnaderna mellan filerna. Bilden nedan visar ett frekvensdiagram. Notera att de enda frekvenser som finns i diagramet är dom som ligger över 45 kHz. Det finns inte en tillstymmelse till ljud under den frekvensen!

Frekvensanalys_192_96_zps3f37f59c.png

Visst kan man få tro att man har hörsel som en utomjording och kan höra ljud med en frekvens runt 100 kHz. Men har man inte högtalare som kan återge frekvenser över 45 kHz så tror jag att man ska vara lite försiktig med att påstå att man hör skillnad mellan musikfiler samplade i 24/96 och 24/192 ;)

Jag förstår inte riktigt din kommentar om ”vinylen”. Menar du att vinyl-formatet skulle ha några objektiva fördelar jämfört med cd-formatet?

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...