Jump to content

QLN Signatur


IC FIDELITY

Recommended Posts

IMO en av de vackraste stativkabinetten någonsin tillverkade. Designen är enkel, stilren och "tyst", ändå 100% funktion. En möbel, liksom en högtalare. Mycket hög WAF för att vara en stativare.

Blev så glad när jag fick fatt i ett fint par av den senare versionen av denna högtalare, Signature (ver4) 1994-2003, med uppgraderat baselement, ny mjuk gummi surround, inverterad dustcap och förbättrat magnetsystem, där baksidan på kabinettet lutades svagt.

QLN-Sign-1.jpg

Har haft dom nu ett par veckor ihop med Mats konstruktion DLS Amp One, och det spelar fantastiskt bra. Uppgradering känns inte nödvändig, men å andra sidan låter det mesta bra tills man ju jämför med något som låter bättre. :)

Link to comment
Share on other sites

Dom där Signaturerna kommer jag ihåg från början av min hifikarriär.Var otroligt imponerad av dom minns jag.

Samma här. Härlig nostalgi.

Efter mina Acoustic Energy 100 hörde jag en pimpad variant när jag bodde i Norge. Den hette QLN Signatur HD2 Splitfield. Den hade alltså alltså delningsfiltret i en egen låda bredvid högtalarna och ett annat baselement från scanspeak. Det var mer botten och tryck i dessa. Jag blev såld på det spelglada sätt de levererade musik. Kommer ihåg att jag i influensa och feberfrossa tog mig till Stavanger HiFi center och köpte ett par. På den tiden körde jag bi-ampat så det blev en rätt mycket kablar. De gladde mig tills jag hamnade i mitt nuvarande rum som var på tok för stort för dem. En av mina bästa vänner har dem nu så jag får med jämna mellanrum höra på dem. De har en särskild plats in mitt HiFi hjärta.

Den numera nedlagda Radiolagret HiFi i Göteborg vurmade för dessa. Det var på den tiden en spännande butik med 2 bröder som drev den. Jättetrevliga. De såg på HiFi med lite andra ögon än andra butiker. Bla laborerade de med olika kabellängder för att få ihop det med akustiken i rummet och mot olika förstärkare och mot olika högtalare mm.

Link to comment
Share on other sites

Kul Mats! Hade länge dessa och en av de första splitfield exen som jag drev med Micromega Tempo2. Placerade diagonalt i rummet med låååångt till bakväggen spelade de upp ett fantastiskt panorama. 12 m långa flatline-kablar a la dr Thomas som givetvis var nytvättade med antistatvätska så var det upplagt för en helkväll.

Kanske var perspektivet lite extra stort mot det som fanns på skivan genom bakreflexens studs, men häftigt var det, riktigt imponerande. HD-varianten kunde jag dock inte förlika mig med. Scan Speak (?) elementet hade en ringning vid 12kHz någonstans som gjorde att man hoppade till. Konstigt att inte alla hörde den. Både Jerker, Thomas o jag satt och prickade den i det "inre rummet" och när man väl observerat den var det kört.

Den vanliga Signature var eminent med rätt placering o långa flatline. Härligt att du är igång igen.

Link to comment
Share on other sites

Jag har ett par nedpackade på vinden, faktiskt.

Jag bytte ut dem mot QRS Saturnus, så jag följde släktträdet.

Jag tyckte QLN S var behagliga att lyssna på, aldrig någon lyssningströtthet. Väldigt inbjudande.

De var helt klart gjorda för ett mer akustiskt livligt rum, jag hade rätt mycket dämpning i rummet med mina tidigare högtalare, typ dämptavlor, men de fick plockas bort när QLN plockades in.

Jag testade andra stativhögtalare under tiden men kom alltid tillbaka till QLN S, som kändes som en bra kompromiss.

Kräver dock effekt för att blomma ut. Dessutom går det inte att spela på en låg volym, då dör högtalarna. Typiskt väl för högtalare med låg känslighet. Därför kan jag inte använda dem i mitt sovrum, därav nedpackningen. Mitt musikrum på 20m2 verkade däremot vara perfekt.

De går också lite åt det mörka hållet till, även om jag testkörde stativare som var ännu mörkare i klangen. Men elektroniken ska helst inte dra åt det mörka hållet.

Den går också rätt djupt i basen, men på bekostnad av kvalitén, tycker jag. Den djupaste basen är rätt entonig. Där var det en stor skillnad mot QRS, som inte verkade gå så mycket djupare, men det gick plötsligt att höra tonhöjden. Jag kunde nu höra att det var flera pukor stämda i olika tonlägen istället för en puka som det bankades på.

Det där med längden på högtalarkablarna är intressant. Så vitt jag förstår ändrar man förstärkarens dämpfaktor. Det är inte alltid att en hög dämpfaktor passar, då kan högtalarna bli för stumma. Jag experimenterade med detta. Tunnare kabel fick högtalarna att blomma ut, men på bekostnad av kontrollen av ljudbilden med mindre precision och punktformighet som följd. Det blev en avvägningsfråga.

Å andra sidan fick jag chansen att testa Clou Silvervoice högtalarkablar som kostade 30.000 kr. Harrejävlar vad högtalarna blommade ut. Vilken bas! Men helt orealistiskt förstås. Kul i alla fall och jag undrar hur många tillfällen QLN S-högtalare låtit så bra. Jag hade kompisar hemma som brukade rynka på näsan åt QLN S, men den här gången satt de bara och gapade.

Link to comment
Share on other sites

Intressanta intryck.

Håller med om att grundtonen i högtalaren drar åt det mörkare hållet, men ger man dom luft och en lite livligare akustik parat med en effektstark stärkare, så gör de riktigt bra ifrån sig.

Jag hade i alla fall ett par Reference innan, och jag gillar signaturen bättre, framförallt perspektiv, djup och sammanhållning i ljudbilden.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Onekligen lockande sladd, men jag hittar inga tidsluckor just nu.

Mina "gamla" Signaturer spelar för fullt nu igen sedan jag fick fatt i ett par igen i början på september, och det är alltid med ett leende på läpparna. :D En sanslös djäkel till att måla upp ljudlandskap och med ett kabinett som är knäpptyst. IMO en klart trevligare högtalare än Reference HDII som jag ägde i många år.

Parningen ihop med DLS Amp One är ju inte illa heller.

Nej, dags att lyssna vidare. .

Link to comment
Share on other sites

  • 6 months later...

Nyss hemkommen från sweetspot, och fick innan ikväll ställt upp dom igen lite hastigt, och direkt hördes några saker efter första lyssningen med mitt referensstycke.

Mer luft i toppen.

Mellanregistret nu klart mer definierat från den lägre diskanten och övre basen.

Hela frekvensområdet känns mer utsträckt, och högtalaren verkar gå djupare, eller så är den bara stramare.

Får lyssna lite mer, men känns totalt som ett klart kliv upp. I många avseenden en ny högtalare. Det lite återhållsamma i mellanregistret som denna modell kan vara känd för, känns helt klart bättre om inte åtgärdat.

Dags att plöja igenom all musik igen. :)

Edited by FFrrEEddRRiiKK
Link to comment
Share on other sites

  • 4 months later...

Jag har ett par nedpackade.

Skamligt. Har inte fått tummen ur för att sälja dem.

Var uppgraderingen värt pengarna?

När jag ersatte dem tänkte jag ha dem i sovrummet. Tyvärr kräver de en viss ljudvolym för att komma igång och den är lite för hög i mitt sovrum. Därav nedpackningen.

Link to comment
Share on other sites

Originalsignaturen har ju funnits i ett antal olika varianter genom åren (bortsett från de sista årens Kinasignaturer, som jag lämnar utanför denna tråd och diskussion :)).

Min erfarenhet är att ju nyare/mer uppdaterade de blev, ju piggare lät de. Hela QLNs Classic serie (som jag haft äran att äga nästan samtliga högtalare) gick från en rätt tillbakadragen lite mjuk och rund ljudbild som krävde mycket kraftresurser (och gärna större rum), till att efterhand bli öppnare, tajtare och mer dynamiska.

Jag fick ju turen att hitta en av de senare (och tydligen mest lämpliga för ombyggnad) versionerna av Signaturen och saknade inget direkt med dom drivna med alltifrån DLS Amplifier One till Primare I32 och I22. Efter ombyggnad dock en klart bättre högtalare totalt sett, som sammanfattas bra i den senaste hifi & musik lyssningen, samt mina intryck ovan.

Jag kan närmast jämföra med Dynaudios Contour 1.3 i dess olika skepnader och B&W 805S, och då vill jag påstå detta är en bättre totallösning, sett till att det känns som en bra mix mellan båda Contour 1.3:ans utsträckning i botten å ena sidan, utan den lite imo hissade diskanten, kombinerat med torrheten, rappheten och neutraliteten i 805S.

Att spela högt krävs inte allt upplever jag. Med en bra källa, så målas ett stort brett och djupt ljudlandskap upp med massor av detaljer och närvaro, även på normal lyssningsnivå. Personligen pendlar jag nu mellan dessa och ett par QLN Artec 1600 (alltså originalvarianten) jag också fått fatt i numera, och blir inte klok på vad jag gillar bäst, men helt klart har en bra stativare egenskaper som stora högtalare inte har i den omedelbara rums- och närvarokänslan, om vi fortfarande skall hålla oss till rimliga budgetnivåer.

Sedan klassar jag Signaturen som en av de vackraste stativarna i världen. Den är tillräckligt designad för att inte gå överstyr, samtidigt som hela designen defakto är ett resultat av funktionen, från den lutande baffeln till pyramidformen och det omtänksamma valet av komponenter – från delningsfilter till element. Tror inte det finns en stativare under 20.000:- idag som kan matcha dessa och dess unika klang som behållit det varma de är kända för, men med numera en helt annan rapphet, renhet, detaljrikedom och närvaro i framförallt mellanregistret, som tidigare kunde vara lite återhållsamt.

Edited by FFrrEEddRRiiKK
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Jag tog till mig det Hifi & Musik skrev om att Signaturen mådde bra av mer effekt och lånade hem en god väns Primare A34.2 körd med I22/I32 som försteg, och d*****r här hände det saker. :o

Så här bra har ett par Signaturer i min ägo aldrig låtit. När jag satt innan med min integrerade så lät det bra, men man kände att det inte fanns muskler att dra på, och man drog sig också till de bättre inspelningarna för att delvis kompensera för detta. Nu får varje musikspår sin plats, och kombon håller stenkontroll på basen, samtidigt som man kan dra på ordentligt rejält, och högtalaren viker sig överhuvudtaget inte. Primarekombon spelar silkeslent med fin upplösning i toppen och det är rejält tyst mellan tonerna och svärtan i bakgrunden är påtaglig - allt sitter på och får plats, där inspelning tillåter.

Nu undrar man ju hur det skulle låta med en A34.2 i bryggat läge med 550W/kanal istället för 150W/kanal, men effekt är ju som bekant inte allt. :)

Link to comment
Share on other sites

Jag tog till mig det Hifi & Musik skrev om att Signaturen mådde bra av mer effekt och lånade hem en god väns Primare A34.2 körd med I22/I32 som försteg, och d*****r här hände det saker. :o

Så här bra har ett par Signaturer i min ägo aldrig låtit. När jag satt innan med min integrerade så lät det bra, men man kände att det inte fanns muskler att dra på, och man drog sig också till de bättre inspelningarna för att delvis kompensera för detta. Nu får varje musikspår sin plats, och kombon håller stenkontroll på basen, samtidigt som man kan dra på ordentligt rejält, och högtalaren viker sig överhuvudtaget inte. Primarekombon spelar silkeslent med fin upplösning i toppen och det är rejält tyst mellan tonerna och svärtan i bakgrunden är påtaglig - allt sitter på och får plats, där inspelning tillåter.

Nu undrar man ju hur det skulle låta med en A34.2 i bryggat läge med 550W/kanal istället för 150W/kanal, men effekt är ju som bekant inte allt. :)

Krell...

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...