Oktober…regn, rusk…och ny nostalgitråd…

Denna månad blir det en produkt av slag som jag själv inte har så stor erfarenhet ifrån vad gäller hifi. Det närmaste jag kommit denna typ av apparater är väl under skoltiden…då oftast med Tandberg som varumärke. Många minns väl dem tillsammans med ett bildspel som skulle stegas fram vid varje ”beeeep”. Ja, självklart är det en rullbandspelare. (Hmm…måste korrigera lite på en gång…det slår mig ju nu att jag visst varit i större kontakt med rullspelare. Jag har ju deltagit vid en del inspelningar i några studios, och då har det några gånger varit rullspelare…då med maaaasa kanaler…fast det var ju några år sedan…)

Hur som helst…denna gång riktar vi oss mot en riktig klassiker i utbudet


Objektet för månaden är modellen A77. Den finns i ett antal olika modeller och versioner, som vi förhoppningsvis kommer ha större koll på efter månaden är slut.

A77…och då är såklart varumärket:

Willi Studer startade upp sin verksamhet 1948 med målsättning att bygga bandspelare av högsta kvalitet. (…och med tanke på vår månadsklassikers utbredning så verkar det väl som han lyckades…) Företagsnamnet blev STUDER REVOX och dess hemland var Schweiz. Verksamheten sattes igång och 1949 konstruerade han sin första bandspelare ”Dunavox”. Revox var då ett litet företag med 6 medarbetare, men på bara något år så tredubblades antalet.

1951 så fick för första gången en bandspelare namnet Revox . Samma år så bildar Willi och Hans Winzeler tillsammans ELA EG. De tog då fram den första prototypen av Studer 27, som då även används för de första live-sändningarna i Schweizisk radio. 27:an verkade uppskattad och 1952 var man 32 medarbetare som jobbade för fullt med att förse världen med Studer 27:or. Redan så här tidigt särskiljde man de proffesionella produkterna (Studer) mot konsumentprodukterna (Revox). Fler bandare kom in i produktionen undan för undan. T.ex. så kom 1953 den första bandspelaren med tre motorer, A36

1955 så var det så dags för Sverige att ge sig in i Revoxhistoriken. Detta genom att Elfa Studio AB blev generalagent. Tidigare var generalagenten placerad i Holland… Lansering av A och B37.

1958 så började det gro i Tyskland och en försäljningsorganisation byggdes upp under namnet Revox GmbH. Man var nu uppe i 120 medarbetare.

Sedan löper det på och man bygger bla nytt huvudkontor i Regensdorf strax utanför Zurich. Grundar ett dotterbolag i Löffingen i Schwarzwald....hmmm…tårta …1965 flyttar så Revox GmbH in i dessa lokaler. Sedan starten där har man tydligen producerat 50000 bandare!

Historien gick vidare även för Studer Revox och man började 1969 själva tillverka motorerna till sina bandspelare. Efter att vid denna tidpunkt ha varit ett företag i tjugo år, sysselsatte man då 700personer.

Utvecklingen gick vidare och man lanserade en 8-kanalsversion utav studiobandarna. Man startade dotterbolag lite här och var. Sydafrika, Frankrike, Kanada och USA. Iom detta så sysselsatte man 1973 plötsligt 1390 personer…och precis som med folket så ökade även antalet kanaler …man lanserade så ett 24-kanals mixerbord.

1978 blir Willi utnämnd till Hedersdoktor vid ETH (Eidgenössischen Technischen Hochschule) i Zürich.

När Willi, 77 år gammal, drog sig så tillbaks och sålde 1989 så sysselsatte man närmre 1600 pers och omsatte 215 miljoner Schweiziska Franc. Willi lämnade så jorden i mars 1996, men det som troligen varit hans livsverk lever kvar!

Vi supplerar med en nytagen A77-bild i väntan på att nostalgichefen kommer tillbaka till tangentbordet...

hur låter sånna här egentligen? har hört att dom ska kunna låta riktigt bra men hur bra?

När det begav sig utvecklades en hel subvärld med mål att få ut det mesta ur en ReVox A77. Vi kommer säkert in på detta när tråden spinner vidare.

Jag hoppade medvetet över ett mycket viktigt år i historien, 1967. Varför var detta år viktigt? Ja…vissa kanske tycker att det är för att Beatles det året spelade in ”Seargent Pepper`s Lonely Hearts Club Band” i Abbey-road studion… Förvisso med en Studer J37, men för oss är det såklart för att A77, vår månadsklassiker lanserades då!

Så vandrar vi då utsökt in på just vår produkt, och en genomgång ligger väl på sin plats. Som vanligt är det fritt fram för alla medlemmar att krydda tråden med ”nyttig” mat.

Vi har redan fått se spelaren i helbild, men för att göra det ännu tydligare att det handlar om en rullbandspelare så tittar vi lite närmre på just rullarna.

Tänkte väl som i de flesta snabbbeskrivningar börja med hur man får igång sin spelare för avspelning Lämpligen införskaffar man då spolar med inspelad musik…annars får man börja med att spela in…det gäller dock att ha tungan rätt i mun om man sätter i spolar med band inspelade på andra spelare…orsaken kommer ni snart förstå.

Sätter på spolarna igen

Om man tittar i centrum av spolen så ser man de ”plastvred” som man drar ut och vrider några grader för att säkra att spolarna inte åker av under spelning. A77:an sväljer upp till 10,5” stora spolar. Då man satt dit spolarna och trätt maskinen efter konstens alla regler, så är det inte bara att trycka på ”play”…man måste först fundera på hur stora rullarna är…och som om inte det räckte så måste man veta med vilken hastighet den är inspelad med. Som tur är finns inte så hemskt många olika alternativ att välja på… Vredet för detta som även fungerar som strömbrytare ser vi längst ned till höger på bilden ovan. Just detta exemplar ser vi nu att det är just en ”high speed version”. På grundvarianterna är hastigheten 3 ¾ ips (9,5cm/s) och 7 ½ (19cm/s) men på denna high speed är den 7 ½ resp 15 ips (38cm/s). Ju högre fart desto mer hifi…antar jag. Samtidigt förstår vi hur kul, eller okul, det kan låta om man sätter på fel fart fast det är det väl ingen som testat under sin skoltid
Vi ser även symbolerna O och o vid det vredet. De symboliserar stora och små spolar. Orsaken till att man behöver ställa in spolstorleken är för att få så korrekt förspänning som möjligt. Så, liten spole och högsta hastighet blir alltså två snäpp åt höger.

…då har vi fått satt in spolarna och valt hastighet.

…sedan måste man såklart göra något varje spolanvändare alltid gör, nolla räkneverket!

Så…nu skall det väl bara vara att trycka på play…nänää…så lätt är det inte!


Vi måste först lista ut om det var i mono, kanal1, 2 eller dubbelkanal (kanal1 och 2 tillsammans)…eller om det rent utav var i stereo. Detta väljer vi med ytteringen på det vänstra reglaget. I de fall då man väljer något av de olika monoalternativen kommer samma ljud att spelas i bägge utkanalerna. Vi måste också se till att det högra reglaget står på tape. Vissa modeller har här ännu fler möjligheter med NAB och IEC. Dessa förkortningar är två inspelningsformat…så man måste då ha koll på vilken inspelningsstandard som använts. A77 använder sig alltid utav NAB vid inspelning…men man kan få band som är inspelade på andra maskiner. Slutligen så ställer vi in balansen

Då vi nu har valt massa saker, och fortfarande vill lyssna , så trycker vi på playknappen och vrider upp volymen till önskad nivå.
Då är det dags för kapstanaxeln och tryckrullen att börja jobba.

avspelningshuvudet börjar samtidigt förtvivlat att jobba! Vi ser det uppe till vänster, till viss del skymt av ”bandföraren”

Trevligt reportage kman

Om jag inte missminner mig så är en av alla tiders bästa liveinspelningar, Jazz at the Pawnshop , inspelad på just en A77

Otroligt häftigt reportage K-man! *applåder*



Sådana här "gamla" apparater har nog bättre prestanda än vad många tror!
Bara för att ta ett exempel: mercurys living presence-inspelningar från slutet av 50-talet/början av 60-talet är ju t.ex. gjorda med en Ampex 300 - en multikanalbandare (!) som introducerades 1949 (!!). Kolla in mer info (inkl cool bild) på denna länk
Ljudet från en living presence är mycket, mycket bra (har själv doratis uppsättning av prokofiev på CD).

Som kuriosa - decca har nyligen släppt en SACD-version av mercurys klassiska living presence-serie. I multikanal, ty 300'an var en multikanalmaskin! 1949!! De' ni...
Läs mer om mercury living presence på SACD här

Hoppas du inte tycker att jag "kapar" din tråd, K-man... ber om ursäkt i sådana fall.

/ stargazer, skall baske mig köra lite MLP ikväll...

Jag har originalutgåvan av Mercury Living Presence SR90300: Byron Janis, Rachmaninoff Piano Concerto No. 1 - inspelad på 35mm tonband. Det är en helt fantastisk inspelning från 1963 och en upplevelse att höra på en bra skivspelare. Jag har många fantastiska inspelningar av piano, däribland direktsnitt, men ingen går upp mot denna skivan

Överföringen till CD var fantastisk och orsaken till det var att Wilma Cozart Fine som var producent vid inspelningen var ansvarig för överföringen till CD - och hon är still going strong och är även med vid den kommande överföringen till SACD.

//Eliot

Alltid lika kul att få uppskattning för trådarna, tack! ..och inte kan jag väl gnälla på att man ”kapar trådar” , så kör på Stargazer!

Jag skrev ju i slutet av förra inlägget att det är dags för kapstanaxeln och tryckrullen att börja jobba. Kapstanxeln som för övrigt är direktdriven av en för den tiden ganska avancerad motor och motorstyrning. Det är en servostyrd motor som tar hjälp utav en ”tachometer” som läser av de 120 ”tänder” som finns på motorkransen för att identifiera hastigheten. Servolösningen gör att man slipper ställa om spelaren för 50 respektive 60Hz nät. Denna styrning skall klara av att hålla hastigheten inom 0,2% felmarginal. Det innebär väl då att i maxfarten på 38cm/s skulle det vara ca 0,08cm/s fel. Det verkar emellertid inte vara helt ovanligt att det blir fel hastighet här ändå. Det som oftast blivit fel då är tydligen spänningsmatningen som skall vara +21v. Detta styrs med en P106, 2.5kohm. 15w 20%. Skulle det inte vara det verkar det vara likriktarbryggan(D205) som gett upp. Ja, vi kanske inte skall gräva mer i det, men det som jag vill lyfta fram är att det finns räddning!

Utöver Kapstanmotorn så finns det två motorer till i A77:an. Bägge direktdriver spolarna. En på drivrullen och en som styr bandspänningen på avrullningsspolen. Summan av det hela är att vi finner tre motorer i A77.

Nu har jag skrivit såpass mycket så att tomsnutten i början av bandet är förbi och det börjar strömma ljud ur högtalarna. Jodå, det finns högtalare i vissa av modellerna. Specen på dem är då 4 stycken ”high definition speakers”, två per kanal. Högtaleriet och förstärkeriet var standard på ”väskmodellerna” men så vitt jag förstått tillbehör på de övriga…fast det kanske varierade med åren. Har inte fått någon exakt klarhet i det. I alla fall så verkar förstärkeriet ha varit det samma genom åren. Mustiga 2x10w musik och 2x8w kontinuerligt vid 8ohm. Ja, det låter ju inte så mycket…men vi noterar ju gång på gång att det inte är watten som gör det… Förstärkeriet är förövrigt av insticksmodell. Det är en ganska genomgående sak på denna spelare…mycket sitter på instickskort!

Om man inte har högtalare i lådan, eller om nu inte dessa högtalare räcker till, så kan man naturligtvis koppla till andra

Och som ni själva kan läsa så gäller då 4-16ohm och den gamla fina högtalarkontakten.

Skulle man ändå inte vara nöjd med ljudet, finns tre möjligheter till. Dels en lågnivåutgång av RCA-typ:

Här får man då möjlighet att koppla upp sig på ett försteg, eller faktiskt direkt på slutsteg. Även denna utgång går nämligen via volymratten. Om man skall gå på Revox rekomendation så skall man ställa den tillkopplade stärkarens volym i mittläge, och sedan vrida upp volymkontrollen på A77:an till normal lyssningsnivå. Utnivån på dessa kontakter är max 2,5V /Ri 600ohm. En fundering man kan få är dock vilka RCA-kontakter som man får plats med här…tror det blir svårt att sätta dit t.ex. WBT:s doningar. Utgångskontakterna sitter väldigt tätt

Andra alternativet är är en lågnivåanslutning av DIN-typ:

Även denna ger samma möjligheter och volymstyrs på samma sätt som RCA-anslutningen, fast här får vi en maximal nivå på 1,2V / Ri 2,5kohm. Man kan förstås undra varför det står radio på denna anslutning. Det beror på att det enligt DIN-standarden såklart samtidigt är en ingång, tänkt för radio, mer om detta senare…

Jag sa ju tre möjlighter till, så det är väl lika bra att visa den sista på en gång:

Phones, ja, hörlurar såklart! Här skall det kopplas in lurar med låg impedans. 200 – 400ohm (vissa modeller specar upp till 600ohm). Då man skall lyssna på lurutgången skall man trycka på en knapp (om man har inbyggd förstärkare) som finns belägen under skyddsluckan vid tonhuvudena, märkt ”speakers off”…gissa vad som händer då

På bilden ovan ser vi utöver hörlursutgången två ingångar märkt MIC CH1 respektive MIC CH11, vilket för oss utsökt in på inspelningsavsnittet…..

De tätt sittande RCA-honorna är ett elände. Man måste nästan bruka våld för att få dit de tunnaste av kontakter från Monstercable. Detta var tiden före den stora kabelboomen...

Jo...då går vi vidare till inspelningsförfarandet.

Precis som vid avspelning så finns här en uppsjö av olika alternativ. För dagens typ av musiklyssning är dock alternativen inte så många, och därmed inte så svårt. Låt oss börja med att kolla igenom vilka ingångsmöjligheter som ges.

Vi ser på bilden i det förra inlägget att det finns två mikrofoningångar uppe på spelaren, det finns också två på baksidan. Dock skall man bara använda en av dem åt gången. De är nämligen parallellkopplade. Ingångarna är med ingångsväljaren justerbar till mikrofoner med antingen hög eller låg impedans. Närmare bestämt likt detta: Låg, 50 – 600ohm / 0,15mV och hög, upp till 100kohm / 2,5mV.

Jag nämde då vi såg DIN-kontakten märkt ”radio” att den även fungerade som ingång. Den följer DIN-standarden och ligger på 33kohm / 2,5mV. Sedan finns ju även en ren RCA ingång, lika tätsittande kontakter här, med ingångsnamnet AUX. Då saftar vi på med 1Mohm / 35mV

Samtliga ingångar har 2-kanaler, och ger således möjlighet till stereoinspelning.

Med hjälp av bilden nedan skall jag försöka klargöra inspelningsförfarandet.

Till att börja med kopplar man såklart in sig på rätt ingång och ställer in ingångsväljarna på bilden på motsvarande markering. Den snabbtänkte ser då genast att man kan välja olika ingångar på de olika kanalerna…hmm…kan vara användningsbart i vissa sammanhang, tro mig!
Jag tror att av tidigare inlägg så förstår vi alla ingångsmarkeringar inklusive hög- och lågohms valet av mikrofoningång. Dock så finns ju valet ”1 till 2” på kanal 1, och motsvarande ”2 till 1” på kanal 2. Vad är då detta? Jo, denna inställning kan användas för att ge en ekoeffekt. Vad som händer rent praktiskt är att då vi har en inspelning klar på t.ex. kanal 2, så kan vi välja ”2 till 1” på kanal 1, sätta igång inspelning och då går ljudet som avläsningshuvudet läser av direkt till inspelningshuvudet för kanal 1. Då inspelningshuvudet sitter strax innan avläsninghuvudet ger detta en liten tidsförskjutning. När vi senare spelar upp bägge kanalerna samtidigt uppfattas spår 1 som eko av spår 2. Jaja…jag tror ni fattar Man ställer in nivån på ekoinspelningen likt övrig inspelning.

Det finns faktiskt en möjlighet till med denna inställning. Istället för att använda sig av ekoeffekten så kan man nyttja den till att lägga på extra ljud på första inspelningen. T.ex. kan man koppla in en mikrofon och sjunga in sång till musiken som man hade inspelad innan. Då det bara erbjuds två kanaler så blir naturligtvis alla dessa ”specialfunktioner” i mono.

Nej, nu lämnar vi ”special options” och återgår till normal inspelning

Då vi nu valt rätt ingång till vår inspelning, så är det läge att justera in ingångsnivåerna. Detta görs med de inre vreden på bilden i förra inlägget. Man skall precis som vanligt vrida upp så att de högsta passagerna ger utslag, på VU-mätarna, upp till 0dB läget, alltså precis vid övergången till det röda fältet. Man kan kontrolllyssna på ljudet genom att vrida upp volymratten, och tillse att läge ”input” är valt.

Då skall det väl bara var att trycka ned rec-knappen och play-knappen tillsammans…härligt, nu snurrar inspelningen igång för fullt. Jag tror inte jag nämnde tidigare att samtliga manövreringar sköts med reläer, så reglagen är helt mekaniskt ifrånkopplade.

Hmmm…jag spolade tillbaka bandet efter inspelning med hjälp av spolknapparna, och ställde in för avspelning, men det var knäpptyst på bandet…VA!? Hehee…jo, man måste ju välja vilka kanaler man vill spela in på också! Knapparna som man väljer detta med ser vi sittandes alldeles jämte VU-mätarna. Om man väljer enbart att spela in på en kanal så mixas bägge ingångskanalerna till samma spår, och man får mono. Trycker man ned bägge har man möjlighet till stereoinspelning. Så gör vi! Då händer det andra grejer!

Det första som händer efter att bandet börjat snurra är att detta huvud sätter igång och arbetar!

Den sista bilden ni ser, är såklart raderhuvudet. Det ser ju till att radera den eventuella information som finns på bandet sedan tidigare. Den som är hemma på bandspelare lägger nu även märke till att spaltbredden är dubbel på detta huvud. Just denna A77 är alltså riktigt högspecad ur väljudshänseende. Highspeed och dubbel spaltbredd! Detta med dubbel spaltbredd gör ju dock att det inte finns någon ”sida B” på bandet. På de modeller med normal spaltbredd används ju bara halva bandbredden på varje sida.

Nästa steg i bandets väg blir således dessa:

Det vänstra är inspelningshuvudet och det högra avspelningshuvudet. Efter dessa är det bara att spola upp bandet på spolen igen. Vilket inspelningsresultat får man då? Specen säger att den skall klara 30Hz – 20kHz +2/-3dB vid 19cm/s läget. Om man krymper toleransen ned till +-1,5dB så anges 50Hz – 15kHz. För att få en känsla av vad den högre hastigheten gör för frekvensomfånget så anger jag även vad som gäller vid 9,5cm/s 30Hz – 16kHz +2/-3dB resp 50Hz – 10Khz +-1,5dB. Man ser tydligt att speciellt diskantutsträckningen mår väl av den högre hastigheten. Och med en tidigare Euphoniaklassiker i minnet (LP-skivan ifrån HiFi-institutet) och dess påvisan på vad som finns i diskantregistret så vet jag vilket läge jag valt.
Dynamikomfånget är också lite bättre vid den högre hastigheten 66dB mot 63dB. Man kanske bör flika in att siffrorna är testade med Revox egna 601-tonband. Hmmm…undrar vilka värde man får med 38cm/s…någon som vet?

Tänkte nu för en stund lämna själva handhavandet, och istället rikta mig åt lite andra detaljer. Kan väl börja med denna bild:

Här ser vi, eller delvis skymtar, hela fyra saker värda att nämna. Det största blanka fina vi ser är vänster bandstyrning. Det finns en likadan på andra sidan ”tonhuvudspaketet” samt en mindre styrning precis efter avspelninghuvudet. Det är såklart av högsta vikt att dessa är rätt injusterade. Felar detta så missar i värsta fall bandet huvudena Det andra man tydligt ser är ”pinnen” som sticker upp ur den böjda urfräsningen. Det är slingfångaren, vad den gör förklarar nog namnet. Sedan går vi vidare på det som man nästan ser… …man ser en bit av en röd knapp nere till vänster, med texten ”reel motors off”. Detta är ännu en ”special option” som finns på dessa maskiner. Den nyttjas i samband med uppmarkering av band, för t.ex. klippning. Då man lokaliserat ett ungefärligt ställe för bandklipp stoppar man avspelningen och trycker sedan på en liten spak alldeles till höger om tryckrullen, tonhuvudet aktiveras och tryckrullen går mot kapstanaxeln, sedan trycker man ned denna ”reel motors off”-knapp. Efter det skall man trycka på någon av spolknapparna varvid bandspolarna frigörs och man kan för hand föra spolarna fram och tillbaks samtidigt som man hör ljudet på bandet. Då man hittat exakt ställe trycker man på tryckrullen som då frigörs och återgår till viloläge. Då blir bandet fritt och man kan lätt märka upp klippstället. När man är klar så trycker man på stopp knappen och ”trycker upp” vår röda knapp igen.

En sak till förnimmer man längst till höger…men jag tror vi flyttar oss lite innan jag beskriver vad det är.

Det vi nu ser längst till höger är ena delen av den automatiska bandstoppen. Mitt emot denna ”svarta pinne” sitter en liten diod som lyser mot bandet, och då ljuset når fram till denna del så betyder det att bandet är slut (eller i värsta fall gått av ) och spelaren stannar av sig själv, och man slipper höra det välkända flapflapflapljudet. Så om någon har en A77 som inte stannar av sig själv, så är det med största sannolikhet som så att lampan har pajjat. Denna lampmodell är en ganska vanlig på spelare vid denna tiden, så den borde gå att hitta. Samma användes på bla Tandberg.

En sak till som jag vill nämna några ord om:

Fjärrstyrning, maskinen kan alltså fjärrstyras. De funktioner som kan styras är spolning, stop, play och rec. Dessutom så finns en pol som ger +27Vdc (max 150mA) tänkt att användas för bildprojektorer. Undrar om denna koppling följer någon standard, då man ofta ser motsvarande kontrollknappar på mixerbord för att slippa släppa bordet för att hantera bandspelaren?

Om man trycker på play då kontakten ser ut likt bilden så börjar avspelningen men avslutas så fort man släpper play-knappen. Detta beroende på att då man inte vill nyttja fjärrstyrningsfunktionen skall man sätta dit den medföljande ”dummy” som då kortsluter två av polerna, motsvarande stoppknappen. Har man alltså problem med att spelaren inte stannar i avspelningsläge så är detta ett hett tips. Skulle dummyn vara sönder eller rent utav borta så kan man lösa detta själv genom att kortsluta pol 1 och 2.

Hade jag inte den blekaste aning om...

...du ser...man blir aldrig fullärd! ...en härlig del av vår hobby!

Kopplingen för fjärrkontrollen är väldigt enkel, så de som har lite elektronikkunskap bygger lätt en egen fjärrdosa...

\\K-man

Jag har ett starkt minne från sjuttiotalet att nån av dom tre stora (Liesegang, Rollei eller Kindermann) tillvarkade en maskin som skulle synkas till just en A77'a, där det låg en pulston på ena spåert på förinspelade band och kommentar på det andra, pulsen gjorde så att diaprojektorn bytte bild.

Vet att man hade sådana instalationer på museer och sånna ställen..

/ptr

Jag köpte idag sista numret av tyska STEREO (10/2004) och där nämner man en sajt med information om Revox och speciellt A77: http://www.theimann.com


- Jag använde den tekniken 1975 när jag skulle berätta om min praktikantvistelse på Siemens i München för presumptiva sökande till samma plats året efter.

//Eliot

Då fick vi den funktionen bekräftad, gott! ...och en härlig länk! (för er som kan tyska)

…och med andra ord kan man säga att A77:an hörde hemma på museum redan på den tiden

Ytterliggare en ingång finns…fast det går inte att spela in ifrån den…

…jag menar såklart nätanslutningen. Här ser vi ett ojordat uttag, men som vi kan läsa så är det ok att sätta i kontakten i ett jordat vägguttag. Vidare så står det AC-power, men det står inte att det finns ett antal spänningsnivåer att välja på…110, 130, 150, 220,240 eller 250V och antingen 50 eller 60Hz. Nätsäkringen som krävs är inte så hemskt krävande…0,5A vid 220 – 250V, och följaktligen 1A vid 110-150V. Inga större effekter med andra ord. Effektförbrukningen för bandaren är på 70W, och om man har effektsteget installerat så kan maskinen dra ytterliggare 30W, alltså som mest 100W. Förstärkaren ja, den består enbart av kisel-planar-transistorer. Då man har förstärkaren inmonterad så har spelaren faktiskt totalt bestyckats med 54 transistorer, 32 dioder, 4 kisellikriktare, ett fotomotstånd och 4 reläer…

Det medföljer såklart en kabel till detta uttag…

Liten komplettering till frekvensomfånget som erbjuds. Jag beskrev tidigare skillnaderna mellan de olika hastigheterna, men visste inte specen för 38cm/s, men den har jag nu fått fram, skam den som ger sig så…
High-speed:arn erbjuder 30Hz – 20kHz vid +-1,5dB. Alltså det värde som 19cm/s ger vid +2/-3dB. (50Hz – 15kHz +-1,5dB)

Lite lustig grej, tycker jag, är detta:

Alltså, här ser vi tydligt att bandaren har ett bärhandtag…vad skall man då använda det till? Det man först slås av är väl att man skall kunna bära den smidigt, som en bergsprängare ungefär…men vem orkar släpa på en 15kilos bergsprängare? …nåväl, säg nu att man är starke Arvid, så kvarstår ett faktum…man får samtidigt dra med dig en rejäl förlängningssladd!

Hehee….ja man kan ju undra

A77 har funnits i ett otal versioner. Små förändringar har lett till MkI, MkII, MkIII och MkIV. Utöver det har vi nämnt High-speedvarianten, och den förstår vi ju efter vår genomgång genast vad den är bra till…men sedan finns en superslow-speedversion, A77S.L.S. också. Den erbjuder hastighet 15/16IPS och 1 7/8 IPS (High-speed är 15IPS) Vad skall man då med detta till? Frekvenssvaret anges till 60Hz – 5kHz vid +2/-3dB, och det ger väl inte direkt någon hifiupplevelse…nej, den är tänkt att användas för bevakning/loggning. Den låga farten ger speltid på upp till 12timmar. Det gick även att få en lite moddad variant av spelaren med lite förändring av bandslutsavläsningen, och man kunde då synka ihop två S.L.S och därmed få 24timmars loggning.

Vidare så fanns en PRO-version. Lite förändringar, men den stora delen är väl att den är utrustad med XLR-kontaker för såväl in som utgång ock att både ingångarna och utgångarna här ”fixed”, så det finns ingen möjlighet att justera nivån, utan det var väl meningen att det skulle skötas direkt ifrån mixerbord? Dock finns det på pro-versionen volymvred, men de är till för de som valt att installera det interna förstärkarkortet.

En annan specialare är A77 Autostart. En variant som startar inspelning automatisk då den får insignal. Man justerar in vilken nivå som skall trigga igång, och inspelningen startas och slutar då signalen upphör. Man kan även justera frånslagstiden på upp till 7 sekunder. Antar att detta kan vara något för FBI:s buggning

En sista variant som jag tänkte nämna är dolby B varianten. Här har man implementerat Dolbys B system. Detta medför att det sitter 39 extra transistorer per kanal!

Tror jag nöjer mig med grundgenomgången av maskinen här. Jjag vet att några av våra medlemmar har mycket att tillföra i tråden så jag tror jag låter er forma härifrån…har hört rykten om ombyggda maskiner, lustiga anekdoter och andra egna erfarenheter…

Härligt reportage K-man!
Trevligt, intressant och detaljrikt i vanlig ordning *tumme upp*

Mvh Mattias

Bugar och bockar, tack Mattias.

\\K-man

Under mitten av sjuttiotalet spred sig Revoxfebern som en farsot i Göteborg med omnejd och en av anledningarna till detta var säkert Göteborgsfirman Live Recording som drevs av kompanjonerna Göran Finnberg och Anders Hede. Här kunde man få sin Revoxmaskin ombyggd till olika nivåer. Den mest radikala lösningen var en komplett elektrisk plus mekanisk ombyggnad vilket resulterade i en apparat som var närmast förändrad till oigenkännlighet. Ibland kunde man se Anders Hede komma farande på sin lastmoppe mitt i stadstrafiken med flaket lastat av ombyggda A77:or.
Dessa tålde att hanteras...
Ett stort diskussionsämne var fyrspår kontra tvåspår och det bildades snabbt två läger (känns det igen... ) i denna så viktiga fråga.
De flesta fick vandra den långa vägen, alltså från fyr- till tvåspår och uppgraderingslusten visste inga gränser. Som grädde på moset fanns även Revox A77 HS - där HS alltså står får High Speed om man nu ville leka proffs hemma i lyan. Renhetsgrad, frekvensgång och headroom förbättrades markant vid steget från fyra till två spår och bandkostnaden fördubblades. Man slapp dessutom störande överhörningseffekter med två breda spalter. Huruvida full speed gav några hörbara förbättringar låter jag vara osagt men förmodligen är det kopplat till vad det inspelade materialet kräver.

Många Revoxträffar och mycket lustigheter blev det i alla fall i det glada sjuttiotalets Göteborgshifi...

Vad gäller proffsbiten och Revox/Studer så kommer här ett litet bidrag.

Tim de Paravicini har byggt om och moddat en del bandare för inspelningsbruk och ovanstående Studer är ett av favoritobjekten
Lite saxat från deras hemsida
Although de Paravicini will upgrade any tape machine, his favorite is the legendary Studer C37. "It’s a good, reliable workhorse," he says. According to him, the C37 blows away everything else, even an Ampex MR70. The C37’s tube circuitry is simple, with no microprocessors to get in the way. Even before the upgrade, the C37’s specs are notable. The frequency response is rated as 20 Hz to 15 kHz, +1, -2 dB, and S/N is 75 dB (rms, weighted) at 15 ips. After de Paravicini’s modifications, the response is 7 Hz to 35 kHz, +/- 1 dB, and S/N is 90 dB!
Data som heter duga
Bland Artisterna som använt hans bandare kan nämnas Pink Floyd

För den som vill fördjupa sig i Oktober månads klassiker så är här en BRA länk
http://www.reeltoreel2.de/worldwide/A77.htm
Här finns mycket läsvärt

K-man:

Vart får du tag på alla dessa vackra objekt? Kan tänka mig en storbandare bara för att titta på den... Liknande atmosfärspridande ljudutrustning finns inte, kanske carlsson då kanske.. men detta är ju så coolt!

Vee-Eight, det finns mer gamla godbitar än man kan ana i medlemmarnas arkiv! ...sedan dyker man även på saker där man minst anar dem...

Såg en A77:a till salu för inte så länge sedan....billigt var det oxå om jag inte minns fel....bara å köpa!

Godis!
\\K-man

Jag vet personer som köper en A77 (eller B77) i bra skick och slaktar den för att komma åt motorn och använda den som skivspelarmotor.

- Lär knappast finnas bättre motorer

En begagnad A77 kostar inte mycket.....

//Eliot

Va! Skrotar en A77 för motorn! ja, jo...och i måndags på motorjournalen var det en jeppe som köpt en Ferrari Mondial med 2000mil på mätarn och slaktat för ombyggnad till något formelliknande bygge...!

\\K-man

Finns det tomband att köpa fortfarande då? Om man skulle skaffa en Revox så vore det ju värde att kunna använda den....

Det leder oss in på ännu en delikatess...
En riktig Revox A77 är naturligtvis intrimmad för ett specifikt tonband. BASF finns fortfarande att få tag på och det gäller förmodligen tillverkare som Maxell och TDK också. Det perfekta läget för begagnatköp...

Har alldeles bestämt för mig att A77:an jag såg till salu, annonserades för 1500 pix...det kan det ju vara värt för att testa, Vee-Eight!

\\K-man

Känns förvisso skönt att för en gångs skull kunna kosta på sig att säga att man är för ung för att ha upplevt en teknik på egen hand, även om den är helt klart intressant.
Bra reportage!!

K-man:

Det är så mkt i hifiväg som skall skaffas och uppgraderas innan... Har just börjat jobba på riktigt, en hel värld möjligheter och hifipryttlar öppnas för en helt plötsligt! Men en rullbandare i ngn form skall det nog bli.

Ack ja ljuva ungdom, har ägt om inte än A så åtminstone en B77 och får ibland lust att köpa ett ex. till alla rullband som ligger i källaren. Den spelaren var en trevlig bekantskap.

Ja, ibland behöver man klamra sig fast vid tider som flytt...

Timbre:

Och det är inte av nostalgiska skäl, utan att man gjorde saker bra då med. Man skall inte vara så snabb med att förkasta allt gammalt. Hmm hur var det nu, högtalare från mitten 80-tal, förstärkare från tidigt 90, skivspelare likaså, bilen från 1976...

Men musiken på banden håller sig, där spelar några år ingen roll, och som sagt spelaren var bra.