Hej Vänner!
Jag funderar på att köpa en begagnad Accuphase DP-65 som tillverkades mellan 93-96. Min fråga här på forumet är ungefär som rubriken säger: Vågar man köpa en Accuphase CD som är 10 år gammal? Har modellen några kända vanliga fel? Kostar det skjortan att laga om den lägger av om ett par år?

Det skulle vara intressant att höra några av experternas (läs Timbre och gänget;-) erfarenheter. Självklart att det jag vill helst höra är att den är byggd för evigheten och borde kunna tuffa på ett antal år till ;-) Vet inte hur mycket den gått så jag får anta "normalt mycket". Något litet skönhetsfel på fronten, emn skall annars fungera helt perfekt.

Jag sitter idag med en matchande förstärkare E-406 och det skulle bara var sååå läckert att sammanföra dem!

Tack och bock!

/Shaft

Några experter kan vi nog inte tala om (det skulle möjligen vara "gänget") även om jag har spelat på en DP-65:a under en intensiv tid. Fullständigt omöjligt att ge köpråd men den fungerade klockrent () under de tio månader jag använde den och enda anledningen till att den inte står kvar är att en transport hamnade på dess plats. Använder fortfarande en ännu äldre Accuphasespelare (DP-11) och den har inte behövt vara i närheten av service men är oturen framme spelar nog fabrikatet mindre roll.

Kan tillägga att jag bara har positiva erfarenheter av Accuphaseservice i Sverige.
Har ingen uppfattning om kostnader då garantin fortfarande har gällt.

Tack för det Timbre!
Vilket underbart forum det är!

Jag skall gå och klämma på den om ett par dagar Återkommer efter detta.

Får jag ställa ett par små frågor eftersom du är bekant med modellen?

1. Skall mekaniken när skivan snurrar vara nästan helt tyst för at det skall vara ett friskt ex?
2. Fungerar både XLR-balanserad och RCA-ut samtidigt?
3. Är Digital Coax UT på hela tiden (det är önskvärt)? Styrs från fjärren? Om påslag styrs från fjärren, vad är default när man sätter på strömmen?
4. Är det nätbrunn på svensksålda ex?
5. Stämmer det att den är baserad på gedigen Sony-transportmekanik? Skall väl i så fall vara ganska bra antar jag?

Jag har hört att jazz och Accuphase går bra ihop stämmer det?

MVH Shaft
PS Gillar "tonen" på detta forum. Det känns seriöst.

Då får vi strama upp oss och försöka ge seriösa svar...

1) Drivenheten var makalöst tyst på mitt exemplar. Betydligt tystare än transporten DP-100.
2) Det finns ingen omställningsknapp så det bör gå att köra parallellt. Har aldrig testat dock.
3) Vet ej, då jag hela tiden använde den som integrerad spelare.
4) Har för mig att det var lös nätkabel men är inte helt säker.
5) Ja, Accuphase använder Sonys drivenheter.
Lyssnar själv mycket på jazz och soul...

Tack Timbre!
Då vet jag lite mer
Sitter och lyssnar på en härlig CD och eftersom du gillar jazz o soul så måste jag rekommendera Matt Biancos senaste self titled CD. Vilken skön blandning av bossa, jazz och popmusik och vilket härligt ljud sen! Finns både på SACD och CD och jag har hört endast CDversionen. Rekommenderas varmt!
/Shaft
PS Lägger även in denna rekommendation på musikforumet....

Ang ljud ifrån mekaniken....tänk på att...(men det gör du säkert redan)

Man kan ibland bli rädd att mekaniken håller på att lägga ned då man hör massa "svischljud" då skivan snurrar....sedan byter man skiva och det är knäpptyst...

\\K-man

Tack K-man!
Skall tänka på detta
Måste faktiskt säga att den Pioneer PDS-06 som jag har idag har varit tyst och fin.
/Shaft

Accuphase maskinerna brukar ju vara mycket tysta...

/Neo

Hej!
Den spelar säkert tyst och fint

Jag tillhör den (lilla?) skara som inte nödvändigtvis tycker att all nyare hifi låter bättre än lite äldre. Om vi nu bortser från att komponenter åldras naturligt. Mycket står sig bra. Låter det bra idag så låter det ju även bra imorgon sas.

Skall besöka säljaren på Lördag fm. Återkommer med lite info om vad som händer.
En liten kul spinoff skulle kunna vara att få en fin kedja med Accuphase E406, PD-65 med balanserad överföring samt lyssna till resultatet på ett par Stax Lambda Earspeakers. Det borde väl kunna vara något?
Fast då behöver jag en trevlig balanserad signalkabel. Purist Audio Design Elementa? Erfarenheter?
/Shaft

Shaft:Elementan låter ganska instängd i mitt tycke titta hellre på lite dyrare varianter ifrån PAD en PAD-kabel som är att rekomendera är HDI i mitt system fungerar den väldigt bra.Esoterisk-Hifi i Uppsala brukar ha bra pris på HDI och andra trevliga kablar.
Mvh

Staxlurarna kan du även koppla upp med RCA-kabel direkt på CD-spelaren om du använder en aktiv driver. Alternativet är ju att koppla en passiv driver på förstärkarens högtalarutgångar och det kan bli bättre än man anar...

Tack för svar Killar!

Neon Park, Jag har PAD HDI på RCA idag och den låter ju bra! Gasen runt ledarna är väl borta dock....Tack för tipset om Esoterisk Hifi. Jag frekventerade där ibland under min studietid ;-) De har ett par Elementa för 900kr och ett par HDI för 3500kr. Vi får se.

Timbre, har den passiva drivern till mina gamla Staxar endast. Låter bra med mina Lambda dock kanske aningen ljust. Tror att det är lurarnas "fel".

/Shaft

Hej Vänner!
Så har man blivit en Accuphase rikare och lite flis fattigare
Den hade ett par repor på locket och några små obetydliga märken på fronten. Jag kan ta det.
Mekaniken är en dröm - mycket mycket tyst och allt funkar som det skall.
Så hur låter det då?
Låter mycket trevligt! Musikaliskt och inbjudande och ett mycket fint mellanregister. Vi jämförde på plats med en Tri Vista DAC (Musical Fidelity) med rör i och det var även det en god cigarr. Den nyare dacen har aningens bättre upplösning och rymd i ljudet. Trevlig bekantskap faktiskt.

Jag måste säga att jag blir lite förvånad över att när den används som transport hemma så blev det ett rejält lyft! Bättre upplösning. Ett mjukare och mer känslomässigt ljud som engagerar. Det låter mycket fint helt enkelt. Skall man klaga på något i detta tidiga skede så kanske basen blev aningens mjuk. Fast det kan vara för tidigt att säga.

Återkommer med mer intryck.
/Shaft

- Det är läckert

Hej!
Så har man spelat på denna en dryg vecka och några saker utmärker sig i ljudet. Resan har varit lite upp och ner. Ni vet hur det är:
"Är verkligen basen så tight som den borde vara?" "Är det inte lite för ljust ändå?" etc etc Egentligen är det ju rätt skönt när den kritiska perioden börjar ge sig och man lyssnar mer på musiken än ljudet.....

Musiken spelar i alla väldigt välupplöst med en mängd detaljer. Till början blir man nästan lite konfunderad av alla smådetaljer som kommer fram. Man tappar nästan helheten till att börja med. Fast sen när man lyssnat lite till så tycker man att "Oj vad spännande det här musikstycket var och vad kul att den musikerna svarar den andra musikerna på detta sättet" etc. Till klassiskt är det roligt att höra vad hela orkestern spelar.

En märklig grej är att mina barn 3,5 börjar leva med i musiken mer. Det låter himla konstigt, men redan vid första genomlyssningen så börjar storasyster sjunga med i låten. Imorse lekte de de olika instrumenten vid frukost bordet (har dratt en sladd till köksanläggningen). Lillebror ville vara trummor och syrran gitarr!

Detta kan ju givetvis vara rena tillfälligheter, men Pappa tycker i alla fall att seplaren gräver sig in i musikens själ. Min fru tycker att det låter "innerligt". Igår kväl hade vi party i köket till Cal Tjader's Breeze from the East. Kul är det i alla fall

Har ni märkt något liknande????

/Shaft