Eller har du alltid haft samma hållning i hififrågor?

Grova exempel på vad jag menar kan vara:

En övertygelse om att vinyl är överlägset CD, som några år senare har övergått i det motsatta.

En klar uppfattning om att kabelvalet är avgörande för ljudet, som senare har övergått i en övertygelse om att kablarna är bland det minst avgörande i kedjan.

En bestämd åsikt om att dipolhögtalare är "bäst", som sedan ändrats till att lådhögtalare är det enda rätta.

Övertygelsen att ljudkvalitet inte har något med mätresultat att göra har övergått i övertygelsen att mätresultaten helt och hållet visar hur bra det kommer att låta.

Eller kanske att uppgraderingar av prylarsenalen är själva grejen, vilket senare har landat i insikten om att det är skönare att koppla av och vara nöjd med vad man har.

Har du kanske fäktat dej varm för allt vad rör heter, för att senare helt propagera för transistorer?

Eller tvärt om.
Eller något annat liknande.

Har du ändrat din tvärsäkerhet under årens lopp?
Eller har du alltid varit hyfsat ödmjuk?

Eller har du kanske alltid haft det mesta väldigt klart för dej och aldrig behövt ändra vare sej åsikt eller övertygelse?

Rent generellt har jag nog blivit mer nyanserad istället för att "helt byta planhalva".

Dock måste man ju bestämma sig om man har ont om plats - ska jag köra lådor eller plank? Just nu är det plank som gäller.

Har kommit till samma hållplats när det gäller lagringsformat. Vinyl, CD eller SACD spelar mindre roll då det är själva inspelningen och efterarbetet som lägger ribban. Dock har jag alltid lyssnat och kommer alltid att lyssna i tvåkanal...

Jag har en uppfattning som jag nog inte kommer att ändra, och det är att man inte behöver posta samma topic på tre forum varje gång. Det räcker med ett.

Min uppfattning om hifi har ändrats många gånger. Det känns bara bra . Idag prioriterar jag service, driftsäkerhet och hederlighet mycket mycket mycket högt. Flera tillverkare och handlare brister tyvärr på de punkterna.

Varför då?
Jag har läst den kommentaren förr, men kan inte komma ihåg varför det skulle vara fel att göra så.

Alla deltar ju inte på alla forum.
Vissa funderingar eller idéer intresserar mej lite extra.
Dessa idéer och funderingar vill jag delge så många som möjligt.

Jag gick i spinn när vi kopplade upp ett par lådor med ett par plank A+B.

Annars tycker jag man ser två delvis motstridiga egenskaper som förstärks hos personer ju längre de haft intresset;
- Man blir mer och mer kräsen och kräver att rätt många egenskaper ska låta rätt
- Man blir mer och mer försiktig med att döma ut saker baserat på ett lyssningstillfälle




Om det skramlar lite av kallödningar är väl inte hela världen

Ändrat uppfattning eller anammat utvecklingen men oftast med skepsis. Några exempel:

• Skivspelare skulle ha S-arm och vara direktdrivna på 70-talet. Jag föll för denna retorik men kunde inte av ekonomiska skäl anamma den, så jag fick sitta kvar med mina gamla Thorén som senare visade sig vara ett lyckodrag. Plötsligt var den OK igen och jag köpte även den svängningen.
• Det var svårt att acceptera att kassettdäck skulle betraktas som HiFi, men så blev det. Rullbandspelarna fick lämna plats för kassetterna som faktiskt lät riktigt bra med dåtidens måttstock.
• Rör kan aldrig mäta sig med transistorer. Så tycker jag inte idag.
• Försökte hålla emot CD-skivan och gick inte med tåget förrän ca 1989 även om den inte kunde matcha vinylen. Problemet var att ny musik kom allt mer endast på CD. Så vad gör man ... Jag tycker fortfarande att bra vinyl är bättre än CD men bra CD-mixningar låter väl så bra idag. Där har jag svängt. Men jag vill ha båda formaten.
• För att inte tala om kablar. Hemma gällde vanlig 1,5m2 elsladd ända fram till 1997. Att kablar har påverkan är odiskutabelt, tycker jag, men överreklamerad sådan - framför allt i förhållande till många andra parametrar.
• Senaste exemplet är att använda laptop som musikförmedlare som jag varit helt emot. Som framgår i PUC2-trådarna så börjar jag svänga där också.

Jag tor det är bra att ha en viss skepsis till allt som trycks på en. Nyfikenhet är sunt men bäst är att handla på verkliga och upplevda erfarenheter snarare än en massa floskler från tidningar, tillverkare och handlare. Men det är inte lätt att ta kontroll över sig själv alltid. Dom ger ju också många vettiga och kloka råd, så man måste skilja vetet från agnet vilket inte alltid är så lätt. Men när man väl gjort det, så tycker jag att man skall ändra sig och ta till sig utvecklingen - åtminstone vara öppen för att ändra sig om intrycken känns rätt.

Kan nog säga att i ett avseende har jag rejält bytt sida.

När jag som tonåring började min hifi-bana så var tekniken det som var i centrum. Mätkurvor och faktablad studerades med brinnande intresse och jämfördes kompisarna emellan. Funktioner av olika slag och ju fler rattar och knappar destå bättre.

Ju längre tid som gått ju mindre har detta fått betydelse. Nu är jag enbart inriktad på lyssningsintrycket och läser aldrig ett faktablad eller ett mätresultat i någon hifi-tidning heller. Däremot testernas referenser till spelning av olika verk och en god testares beskrivning av karaktär på viss produkt är av stort intresse.

Så från tekniknörd till musikfreak är nog mitt sidbyte.

Calm

Check. Visst kan kablar ha inverkan på ljudet, men jämfört med skillnaden mellan olika högtalare eller skillnaden mellan ett dåligt lyssningsrum och ett väl akustikreglerat rum så upplever jag skillnaden mellan olika kablar som väldigt liten.


Jag har nog alltid varit relativt ödmjuk i min inställning, men det som mest ändrat sig med åren är uppfattningen om att olika tekniska lösningar låter på ett specifikt sätt. Exvis "rör låter varmt o mysigt", "vinylspelare låter mer musikaliskt än cd-spelare" osv. Ju mer jag lyssnar, desto mer tydligt blir det att såna tumregler sällan stämmer. Det som låter på ett visst sätt i en konstruktion kan låta helt annorlunda i en annan konstruktion.

När jag var yngre trodde jag också att de mätdata som normalt brukar presenteras i recensioner och liknande hade någon betydelse för hur apparaten låter. Numera är jag av åsikten att mätdata absolut kan indikera hur en apparat/högtalare låter, men det behövs VÄLDIGT många fler mätningar än de vi normalt förses med för att ens ha en rimlig chans att avgöra hur det kommer att låta. Därför brukar jag inte ägna många sekunder åt att titta på mätningar, det är lyssningen som är helt avgörande för mig. Så som jag ser det så är mätningar något som är användbart för en konstruktör (om denne konstruktör har kompetens och insikt nog att tolka dem korrekt), men att de för gemene man snarare förvirrar än ger klarhet.