Hej.
Tänkte bara säga att jag numera tagit steget äver till dipolernas rike. Från att ha varit en hängiven beudrare av de vackra SonusFaber, vilket jag fortfarande är, har jag nu gått och blivit med Magnepan. Vad föranledde detta? Jo en flytt till lyhörd lägenhet anno 1895, vilken resulterade i att jag för första gången på många år var tvungen att visa mina grannar respekt och endast spela på moderata nivåer, så moderata att mina guarneri memento kändes lite tråkiga.
Mementon vill liksom enligt min erfarenhet många stativare spela lite högt för att realisera en ljudbild och en känsla av naturtrogenhet.

Jag började snegla lite på dipoltekniken, fick tillfälle att lyssna på ett par Orion. Blev grymt imponerad men höll ändå mina SFGM för kära för att skiljas från dom. Hörde även ett par stora Final och måste medge att det där med paneler är riktigt nice. Jag läste mer och mer om de Nya magnepan (1.7) och dess föregångare (1.6). Jag har alltid levt i (van)föreställningen att Magnepan är för ljudbildsnördar som bara lysnar på glesa körer och enstaka stränginstrument.
Jag har aldrig lagt ner nån energi att få lyssna ordentligt på mässor och demos, omoget har jag avfärdat dom som lite kuf-högtalare.

I samband med försäljningen av mina SF passade jag och min sambo på att ta ett extra dygn i huvudstaden, lite förhopningsfull trodde jag att de på förhand bestämda 1.7orna skulle ha anlänt till Audio Concept men så var inte fallet, vi blev dock väldigt trevligt bemötta och erbjöds att få lyssna på 1.6, det sista paret i sverige nyligen uppackade. Min sambo hade svårt att förlika sig med utseendet det ska medges, själv blir jag alltid lite impad av stora paneler rent visuellt.

Redan de första tonerna gjorde att jag förstod att det skulle bli ett par Magnepan, min sambo tittade förvånat på mig och sade dom här var ju mycket bättre än våra gamla. Jag skruvade lite på mig och sa menande att "Nja kanske inte bättre, annorlunda, bättre på en del saker..." demon fortsatte och jag var iofs såld redan vid första tonerna, jag blev mer och mer övertygad.

Sen kom ju givetvis det jag väntat på, erbjudandet som satte myror i huvudet på mig, ett riktigt bra pris på detta sista par. Skulle jag nappa eller stå fast vid mitt tidigare beslut, 1.7. Varför lägga ut mer pengar om jag nu gillade dessa så pass mycket, det var egentligen ingen fråga alls, för skulle jag senare bli biten av uppgraderingdjävulen så varför köpa en lika stor lite bättre eller i vart fall annorlunda högtalare mycket dyrare nu? Det blev affär, dessutom köpte jag ett par Magnepan MMGW till TVn

Så vi kom hem med två sytem till priset av ett . Inte så dumt.

Hur lät det hemma då? Jo fantastiskt bra, högtalarna håller på att spela in sig för fullt men redan nu efter lite mer än en vecka är vi jättenöjda.
Hur kan jag varit så avigt instäld till magnepan förut? Tur att jag tog det här steget.
Vad är skilnaden mellan SFGM och dessa då? Jo dessa högtalare spelar helt oansträngt som jag aldrig hört låd-högtalare göra oavsett prisklass. Det låter inte som att någonting komprimeras och pressas fram med våld, utan bara uppstår i luften. Nu vore det skam o synd att påstå att ljudet pressas fram med våld ur tex SFGM, för så är det inte, jo, men det låter ju inte så, inte så mycket i alla fall..... Stoor skilnad är det i alla fall mellan låd-högtalare och dipoler den saken är klar. Återkommer med en mer utförlig rapport samt bilder, hoppas jag.

Grattis och välkommen till dipol-landet (var tvungen att särskriva)! Även om jag kör ESL:er nu så kan jag inte med att sälja mina 1.6. De har en charm som må avvika från att vara helt hifi-korrekt, men det är ett trevligt ljud när man väl får till uppställningen.

Vilka esl ?

/p

ESL-57

Jag vet inte om det är en mognadssak.

Det skulle ju innebära att vissa aldrig mognar.

Själv kan jag väl säga att jag snarast kommit att koppla bort hifi-apparatkarusellen i och med att jag skaffade ett par MG1.6 för snart två år sedan.

I alla år har jag suttit och grubblat på varför det inte låter så naturligt som jag skulle vilja.
Varför jag inte bara kan lyssna på mina plattor utan att fundera på förbättringar och sådant som stör.

I och med köpet av MG1.6 har jag insett att det stora problemet under alla år har varit högtalarna.

I det perspektivet känns det nästan fånigt med de - i sammanhanget - marginella ljud-ändringar som byte av andra delar i kedjan medför.

Tycker själv att det jag skrivit nästan ser lite religiöst ut. Men det är säkert bara ett sammanträffande.

....och att jag skulle varit mogen redan vid 22 års ålder då jag köpte mina första (MGIIa) 1980

Det är väl lite så att den som inte vet om hur bra det kan låta lider heller inte av att det låter som det gör.

Med andra ord, har man inte lyssnat på Magnepan, Quad, Martin Logan, Analysis mfl i bra rumsliga uppställningar så har man helt enkelt ingen referens till det ljudet.

Många har nog kommit i kontakt med dipolljudet under dassiga omständigheter också.
De kanske har avfärdat hela grejen på någon mässa, tex.

Vissa kanske är övertygade om att dipoler ger en konstig efterklang i rummet pga bakåtljudet.
Då bör man betänka att alla högtalare utom vägg-inbyggda strålar ljud även bakåt.
Dock ofta med tonvikt på bas och mellanregister.

Har fått för mig att dipoler inte passar till tyngre och rockigare musik, men det kanske är en mognadssak med musiken också. Mindre rock och mer kultiverad musk upp i åldern

Så länge man har ganska långt ( > 1m ) från väggen bakom högtalarna är det ofta ok. Då lyckas hjärnan lära om och acceptera vågen från väggen. Egentligen tillför den inget nyttigt om jag förstått saken rätt.

Om man inte tidigare lyssnat på dipoler så kan bakåtvågen till en början vara en häftig upplevelse och ge en illusion av bra ljud - men det lugnar ner sig efter några veckors lyssnande. Därefter upplever man i stort sett bara direktljudet.

Jag vet inte om du har samma erfarenhet?

Jag tror inte att jag ändrade min upplevelse av ljudet.
Men helt säker är jag inte.

Har ju för övrigt tidigare ägt MGII, SMGc och SMGa, så dipolljudet var ingen nyhet för mej.

Inspelningar utan efterklang låter som de skall, dvs utan efterklang.

Har man fått för sej att det läggs till en konstgjord efterklang så kanske man upplever det så också?

Jag tror inte man kan urskilja efterklangen som nån sorts eko direkt. Det handlar nog mer om att ljudet låter lite annorlunda tills man vant sig.

Inspelningar med reverb eller äkta eko har ju så pass lång efterklangstid (sekunder) att det inte störs av bakåtvågens och direktljudets tidsskillnad. Fast det här är bara mina hypoteser.

Tja,

"svagheten" hos maggisarna är väl en något "artig" framställning av musik som bygger på rejäl midbaskick. Lite som att sitta långt bort från scenen på en utomhuskonsert, I de flesta fall uppskattar jag det. Min upplevelse kan dock bitvis beo på underdimensionering. Kan alltså inte svara för hur de större modellerna med rejäl drivning beter sig .......

Summerat hamnar jag altid i att jag har svårt att hitta något som imponerar mer. Nyfiken dock på Oskar Heils Kithara - och blev grymt imponerad av MBL när jag var på Audio Concept för en tid sedan. Då blir det förståss rejält dyrt

Får nog hänga fast vid att detta är "lagom bra" (hehe - slå mig inte nu. Jag vill inte återuppliva den tråden....)

Är det tråden om tillräckligt bra, du syftar på?

I så fall vill jag påpeka att tillräckligt bra inte innebär samma sak som lagom bra. Inte för mej i alla fall.
Lagom bra vet jag för övrigt inte vad det skulle betyda.
Tillräckligt bra - för mej - innebär att jag inte har något övrigt att önska.

Helt med på din definition av begreppet - och tycker ungefär så själv. Syftade mest på den inflammation som uppstod i tråden - nästan lika illa som diskussionerna om kablar eller priser på high-end grejor......