I min vandring genom hfi-djungeln så har jag stött på några märken som tycks ha betydligt mer hängivna anhängare än andra. De märken som jag tänker på är ex Linn, Naim och IÖ. Vad kommer det sig att vissa märken har trognare anhängare än dra? Jag menar inte att det ligger något negativt i detta utan mer intresserad av fenomenet. Hur kommer det sig att vissa märken lyckats skapa denna image?

Det kanske handlar om att vissa märken har en lite annorlunda filosofi.

Många märken har kanske inte så mycket filosofi alls?

Detta i kombination med att många människor vill vara anhängare till något.

Marknadsföringsstrategier utan direkt koppling till kvalitet.

Men det finns Sonus Faber också

En del människor vill bli ledda. Då är det enkelt med en stark grupp att ty sig till, andra vill uppfinna hjulet själv.

Tycker det är häftigt hur fanatiska en del kan bli över ett märke.

Säger bara, mångfald förnyar! n

/Duck

Ja, det är lätt att gå på marknadsföringstricks... Högtalare har egentligen ingenting med violiner och lutor att göra. Linns taktstampande har jag endast sett utföras av försäljare och IÖ:s strategi att infiltrera konsumentsammanslutningar kan vara nog så effektiv. Naim är ett mörkt kort för min del.

Bra marknadsföring i första hand, alla märken som nämnts sticker ut på sitt sätt, och har kanske ett visst egenljud. Som NAIM satsar mycket på timing i musiken och jag gissar att en NAIM-ägare har lätt och höra att det är en ny NAIM-produkt och då är det ju tryggt och köpa det.
Sen är dom (NAIM) duktiga på att du ska kunna bygga ut annläggningen med olika nätdelar, kablar som bara passar deras produkter vilket gör att affären är egentligen inte avslutad riktigt när du köpt en cd-spelare utan sen kan den bli ännu bättre om du köper den här också sen när du får råd och det är väl ett sätt att behålla kunderna också.
Jag tycker heller inte att det är negativt utan det är nog mer en smart marknadsföring plus att en del kunder inte alls har behov av att leta runt och mixa ihop testvinnare.
Mercedes ser till att deras bildörrar låter ungefär likandant när du stänger dörren på en ny modell så att du som kund ska känna igen dig att det här är en riktig Mercedes, så att skapa en viss märkesimage är nog ganska medvetet!
Tycker att det finns samma övertro ibland på rör och vinyl!

Med hyfsat små märken kan det ju tom bli lite lärjunge-stuk över det hela.
Jag kommer att tänka på Life of Brian, av någon outgrundlig anledning.

Många gånger handlar det om företag som skapar "avvikande" produkter där det enklare bildas "falanger". Det är inte alla som tilltalas av ljudet. En del gillar det, andra inte. Det är också ett säljargument och ett sätt att "hålla kvar" kunderna som gillar ljudet. Helt ok egentligen.

För att ta Naim som exempel är jag en av de som inte imponerats av ljudkvalitén, utbyggnadsmöjligheterna eller designen. Jag tror att design har mer inflytande än vi tror och att även ljudkvalitén dras med till viss del.

mvh

Men där har du en direkt koppling till kvalitet...

Det har förresten inträffat direkta krockar mellan IÖ anhängare och Linns....Roande läsning .Men sen är det ju lite konstigt att folk måste försöka att övertyga varann om sitt märkes överlägsenhet.
Räcker det inte att man gillar det själv

Generellt sett avskyr vi människor förändringar. Men när man väl tvingats förändra, vill vi inte har nya. Minnet är kort. Vi tycker om trygghet som försvarar oss mot hot. Här kommer försvarsmekanismerna in, vilket är en av förklaringarna att vi tenderar att försvara det vi själva tror på och haft så positiva upplevelser av. En del bolag spinner hårt på dessa mekanismer, vilket gör att vi gärna tar dom i försvar.

Sedan finns den en grupp människor som inte bryr sig ett dugg om detta. I näringslivet kallar vi dom entreprenörer. Illojala typer som inte förstått att man skall vara lojal. Det är dom som driver utvecklingen framåt men som övriga har så svårt att acceptera till en början. När de väl anammat entreprenörens idéer är det lugn igen. Problemet är bara att då har entreprenören tagit 10 kliv till vilket får övriga att återigen skaka på huvudet.

Inom marknadsföring kallas dessa klichér Hansson (bokhållaren - vill ha system, ordning och reda), Svensson (tycker det skall vara kul, löser konflikter, social "typ)) och Andersson (entreprenören, som hela tiden kommer med nya påhitt och snabbt glömmer det som varit på agendan just nu). Alla tre är lika viktiga och när dessa ingår i samma team så händer det saker. Men ett team med bara "Hansson" så är allt som förr. Bara "Svensson" i teamet borgar för mycket kul och fester, så länge det varar. Till slut har även kunderna lämnat partyt. Och enbart Andersson, ja, det går snabbt utför. Många idéer men "that's it".

Vi har alla samtiliga typer inom oss, en del mer andra mindre och det kan skilja inom olika områden. Svensson kan vara Hansson på banken men Andersson i hemmet etc.

Det finns mycket forskning kring detta och det används inom t ex rekrytering och marknadsföring.

Har du också gått på kurs med Tommy Strandlund?

Eller så är det inte han som hittat på de där tre figurerna?..

Nej det har jag inte gjort och det är inte han som hittat på det heller. Det många föreläsare som slår mynt av detta i marknadsföring, teambuilding, konsumtionssocilogi mm. Vetenskapen bakom detta kommer från socilogi och psykologi och appliceras inom olika områden där kunskapen om hur människor är viktig.

Jag pluggade sånt här på Lunds universitet för ett 30-tal år sedan i ämnena Konsumtionssociologi och Consumer Behavior.

Jag tycker det är kul att höra från inbitna i sitt märke. Man kan lära sig något. Men så klart spelar det roll hur de framför "sin" eller sitt märkes sak. Man får ha respekt för att vi har olika syn på vad som låter bäst. Som jag tidigare skrivit är inte alltid ljudet allas enda orsak till varför man investerar i en hifi-produkt. Vi har många dolda agendor som vi knappt inser själva. Om jag upplever prylen statusfylld, estetiskt tilltalande, frugan accepterar den, priset, någon man ser upp till som har samma produkt mm. Listan kan göras lång.
En konsument som fastnat för ett märke och pratar för det kan ju vara mer trovärdig än en försäljare som kanske får sälja märket och dra in flis för att gå runt på det och hitta argument för varför jag skall köpa när säljaren knappt tror på det själv.



Och svaret på trådfrågan!

Varför blir vissa märken heliga?
- Troligen har märket haft en lyckad marknadsföring, duktiga säljare, samt profiler som framfört märkets positiva sidor på ett karismatiskt sätt OCH MÄRKET skapar starka positiva känslor för vissa. Känslor styra våra val betydligt mer än våra intelektuella avvägningar. Dessa kan ett märka få till på flera sätt och det behöver alltså inte bara handla om det naivt uppenbara som hur högtalaren låter utan en mängd andra fakrorer. I Linns fall anar jag att några kanske tycker att det är mycket snack och lite verkstad. Hursomhelst funkar det och de som köper tex Linn uppskattar Linn. Man kanske inte vill vara som alla andra. Det kan vara en anledning att välja ett, ursäkta mig, udda märke som profilerar andra sidor än de traditionella i Hifi branschen. Jag har dock bara enstaka gånger hört just Linn utan komma så långt att jag skall gå med i klubben.

Jag vet tex att det finns en Volvo 480 klubb som är himla aktiv. Jag är relativt bilintresserad, man kan för mitt liv inte fatta detta intresse för en i mina ögon rätt dålig bil. Den är iofs för sin tid egen i sin design, men motor, kvalitet, vägegenskaper och mycket mer är högst ordinärt. Men något måste den ha för att ha detta engagemang från ett stort antal människor. Dessa människor tillhör då en grupp och en gemenskap som kanske tom är största orsaken till intresset. Jag vet inte om liknelsen är klockren men ändå.

Jag vill förtydliga att jag på intet sätt värderar vad jag själv eller andra har för intressen. Jag försöker bar resonera kring varför viss väljer udda märken och blir så starkt bundna till dem att det blir ett intresse i sig.

Cale B

Jag tror att identiteten är viktig.
Många kanske inte upplever att de har tillräcklig identitetskänsla i sig själva?

Jag menar inte att de är fullt medvetna om problemet och därför letar upp en Volvo 480 eller en olivgrön förstärkare.
Jag tänker mej att det snarare är en effekt av en omedveten brist.

Jag vet iofs inte om jag egentligen är rätt person att förstå dessa fenomen.
Har nämligen aldrig knutit an till vare sej fotbollslag, klädmärken eller en politiska åsikter.
Misstänker att jag är alldeles för rationell för det.

Ett annat slående exempel på marknadsföringsframgångar utanför hififacket är motorcykelmärket Harley Davidson.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Harley-Davidson

En kanske från början kvalitetsmässigt tveksam produkt fick statusstämpel genom att lanseras som lite av outlaw, den ensamme cowboyens motorcykeln framför andra.

Upp och nedgångar har kantat deras företag, men idag statusmärket framför andra.



När det gäller personlighetstyperna finns andra kategoriseringar såsom Vänskapliga Vera, Utrycksfulle Uffe, Analytiske Arne och Pådrivande Pia för att ta ett exempel.

Analytiske Arne är civilingenjören som räknar på allt. Kanske den som gillar tester och faktablad.

Vänskapliga Vera är den känslomässiga och trofasta som lite ängsligt. Stabil i sina val, kanske märkestrogen.

Utrycksfulle Uffe, vill ha det senaste och gillar nyheter vad det än gäller. Kanske han faller för trender och annat. Vill vara först med det senaste, tex databaserade produkter.

Pådrivande Pia är vd-typen som ser till att saker blir gjorda . Driver utvecklingen mot nya mål.

Finns andra beskrivningar som Belbin med sina djur. Ugglan, lejonet mfl.


Alla är vi nog offer för våra personligheter som gör att vi faller i något av marknadsföringens många garn.



Calm

Det der, er noen sannhetens ord!

mvh

Att ha denna trogna skara anhängare, som ständigt köper och hyllar varje uppdatering som produceras, måste vara varje företags dröm. Men hur mycket de stora märkena än försöker, kommer de nog aldrig att nå dit. En av grundpelarna tycks ju vara att man inte vill vara "som alla andra". Ett sätt kanske är att göra som Marantz - att starta ett litet, exklusivt märke som KI Pearl, en produkt som dessutom har en tydlig personlighet i och med Ken Ishiwata.

... eller är det så enkelt att vissa märken har sällsynta kvaliteter, som få andra märken har och som vissa lyssnare eftersträvar. Audion är heliga för single endmagin, naim för rytmen, carlsson för storleken i presentationen, ino p.g.a. "korrektheten", etc, etc.

Pearl är intressant marknadstrend. Vi lanserade ett vitt trägolv med pearl-effkekt i år, men vi var inte först ... (jo, med trägolv)...

Blackberry Pearl
Audi med white Pearl
Brödrost med Pearl yta
Focal och Acoustic Energy med Pearl effekt
Pearl white chair
Pearl white clogs
Metallic rugs with Pearl effekt

... och Marantz hänger på trenden...

Trender just nu är "worn out", "vintage", "shiny", "recycled" och ännu mer vitt. Titta t ex på bilar. Hur många vita bilar såldes för 5 år sedan. MBL, t ex har hakat på denna trend.

Vår val är inte så självständiga ...

Tror jag absolut spelar roll, inte minst för de märken som lyckas behålla sin popularitet under en längre tid. Tag till exempel Carlsson och McIntosh som etablerades på marknaden för mer än 50 år sedan - det tror jag inte beror bara på smart marknadsföring, hype och "religiositet", utan det måste finnas konkreta kvaliteter som musikförmedlare.

För att bli "helig" så måste man/det vara gammalt, märket måste ha hängt med ett bra tag, se på t.ex Harley Davidson, Coca Cola, Levis's.
Eller inom vår Hobby, t.ex Accuphase eller McIntosch.
Spelar f-n ingen roll om det kommer bättre, snabbare, godare, billigare produkter. Nej, det handlar om tid och att kunna hänga kvar länge, vilket givetvis
bara blir svårare och svårare då konkurransen hårdnar hela tiden.
Hur såg t.ex konkurransen ut för Coca Cola, Harley, Levis's när deras produkter först kom ut på marknaden, inte precis stenhård.

Samma sak med äldre grupper/artister som ikonförklaras. Beatles, Stones, Led Zeppelin, AC/DC, Black Sabbath som alla fick stryk av recensenterna i början, men lyckades ändå hänga kvar.

Jag är övertygad om att det handlar mycket om nostalgi. Ibland saknar man ju sin gamla Puch Florida moped eller min första 3-växlade Volvo PV.
Dom är ju "heliga" för mig..he..he..

Det finns hi hifipress många artiklar om denne Ken. Och han han är säkert en duktig guru på området. Men jag vet fler artiklar om detta än om hängivna Marantz/KiPearl anhängare. Jag kan ha fel, men är det inte mer hifipressen som är hängiven? Och det är klart bankar de in detta år efter år blir det ju så! eller? Jag kan tycka att marantz prylar låter bra jämfört med mycket som jag tycker är i samma genre tex Yamaha. Pionere, Sony mm. Jag kanske har fördomar men i mina öron är det bra men inte helt Hi-End. Inte vad jag hört iallafall.

Tar tacksamt emot tipps på produkter som är Hi-End hos dessa märke, kunde vara kul att höra.


Calle B

Fördomar, fördomar.

Vem avgör vad som är Hi-End och vad är Hi-End ?

Ja, KI Pearl har en bra bit kvar till ex Linn. Jag menade mer att Marantz satsning på KI Pearl hade som _syfte_ att nå dit en dag.

Fotopapper Pearl har varit trendigt mycket länge - men tyvärr förknippar jag pearl med en yta som inte bildar så mycket reflexer som ett blankt papper men som är mycket billigare än ett äkta fiberpapper.

"Pearl" har en klang som betyder "billigt" och "maskerande". Så kan det va med analogier ...

... precis som reklamen i Kina för ett läkemedel. Från vänster till höger såg man en sjuk person bli frisk. Dock läser kineser från höger till vänster.

H-D ja.Tala om "kom och köp konserverad gröt".Detta märke var ju på fallrepen på 80-talet men hämtade sig och är nu vad jag förstått riktigt välmående.
Framgången i Sverige har antagligen att göra med återfallsknuttarnas förkärlek för märket,men även att de är billiga att försäkra sen de gjorde om premieklassning efter
vikt/effekt istället för cylindervolym för en massa år sedan.EN HD har ju ingen effekt och väger som en mindre japansk bil.Så man kan ju förstå att den är billig att försäkra.

Men den marknadsföringsavdelning HD har skulle Volvo eller Saab ha behövt.Klarar de av att marknadsföra de dinosaurier de gör skulle det vara en "piece of cake" att marknadsföra di svenske,tycker man....

Frågan är om marknadsavdelningen haft detta som uppsåt och om deras agerande skapat situationen, eller om det så att säga bara hänt.

Ps. Mitt förtroende för marknadsavdelningar är sådär.

Det som inte fördomar ät det jag hört själv. Det är alltså MIN uppfattning. Jag beskriver hur det låter, som jag själv uppfattat och hört det. Inte som jag tror att det låter eller har läst/fått berättat att det låter. Jag har faktiskt själv en Marantz förstärkare för flerkanal, den är den ok.

Och vem som avgör vad som är Hi-End! Tja! Det är ju inte en exakt vetenskap precis, men steget mellan hifi och hi-end har jag en egen tolkning av och alla har säkert sina egna tolkningar. Ett allmänt problem är terminologin i vår hobby. Det är utrymme för tolkningar och flytande gränser.

Det var ett exempel Jag har själv testat hifi 2 kanal där prisbilden låg bland dessa produkter och fick bättre ljud med andra märken. OCH det är vad jag tyckte OBS! inte fördomar och andra kan tycka annat.


Kunde vara kul att höra vad andra har hört om dessa märken står sig mot "fin" Hifi.

Calle B

Vi har ju även Black Pearl...

Ett heligt märke är väl det som ingen kränker, talar illa om, inte ofredar osv.

Finns det hifimärket?

Give me one!!

Ja, det är ett märkligt uttryck.
Åtminstone om man ser det som jag gör:

High End,
End,
Hit, men inte längre.
De här prylarna är så bra att det inte kan bli bättre.

Jaha, då köper man nåt som klassats som High End, och så är det klart sen.

Nja, det gäller bara nu...

Eller så är det bara nånslags inflations-uttryck.
Bra - bättre - bäst.

Och så detta, som är ännu mer bäst.
Bäst, på riktigt, liksom.

Förmodligen skall det väl bara förmedla en känsla:
Nu har du nått kronjuvelerna och kan känna dej riktigt jäkla lycklig.

... eller som jag ser ofta, ofta, att distributörer klassar sina prylar som ultimate-high-end, ultra-high-end, whatever-is-the-buzzword-today-high-end ...

Va? Är det här seriösa firmor? Jodå, vassa armbågar hjälper ju när det blir trångt på påskmarknaden ...

Fast den här firman kan jag bara gratulera till ett av fotobranschens fyndigaste namn:
http://reallyrightstuff.com

Varför inte "reallyrightamplifier.com" - skulle nån köpa en sådan? Domänen verkar vara ledig ...

Nu vet vi vad som är High End: http://www.highend.com/

Möjligen ett inflationsuttryck tror jag.

För mig är Hifi allt från riktigt enkla prylar upp till en viss nivå. När det är Hi-end är ljudåtergivningen på högre nivå. De flesta bitar på plats men nu är det mycket en fråga om smak. Som sagt en extremt luddig gräns jag skapat själv då jag heller inte förstod uttrycket. Jag förstår lite av det numera. Det en högre nivå lav Hifi. Jag har alldeles för många gånger trott att nu kan det inte bli bättre, men hela tiden insett att det kan det faktiskt Så varför inte ett uttryck till. Bortom Hi End. Real-fedelity eller total-fedelity och sedan real-end eller total-end.

Det finns annat som låter sig förklaras när det gäller vår hobby. Musikalitet, 3d, transparens mm. Var ligger gränser här? Vem avgör vad? Vem upplever vad? Vem gillar vad?

Jag tror ofta man får läsa mellan raderna på dessa uttryck.




En sak slår mig nu!


Det är inte lätt att diskutera ljud på ett forum med folk man inte träffat och som har helt olika referenser från ljudupplevelser. De som jag känner väl på forumet och lyssnat mycket ihop med, har gemensamt, omedvetet utvecklat ett språkbruk, face to face. När man lyssnar på musik och pratar om ljudet får man en omedelbar referens till vad man säger vilket naturligtvis gör att motparten lättare förstår och hör vad du menar och man utvecklar en gemensam terminologi.


Calle B

Om man med high end menar ett uttryck för vad som fn. är bäst inom audio, så bör detta vara relativt.
Vad som var high end igår är nödvändigtvis inte high end idag. Begreppet bör då förflytta sig framåt vad gäller återgivningskvalitet om man tror att den tekniska utvecklingen leder till allt bättre återgivningskvalitet.

Under min hifi-resa som snart sträcker sig 50 år bakåt i tiden, så har det skett stora framsteg när det gäller återgivningskvalitet också i relation till pris. Tekniskt går det att producera relativt hög kvalitet på en förhållandevis moderat prisnivå, tack vare arbetskraftskostnad har tvingat fram maskinell utrustning som ersättare.

Men de största stegen i utvecklingen har nog varit en allmän insikt om rummets betydelse för återgivningskvaliteten. Kunskapen har funnits redan från de gamla grekerna, men tillämpningarna har inte varit var mans egendom förrän nu.

Då kan man fråga sig om high end bara avser hårdvara eller vad?


Calm

På min Kinesiska förstärkare står det faktisk High-End i displayen när man startar upp den, tyvärr så gör jag det väldigt sällan, trots att den konstan drar
ca 400 watt vid klass A-drift, men det känns väldigt skönt att veta att det är High-End..he..he..och framförallt ha det skrivet blått på svart..he..he..

Men på tal om heliga, så är just denna stärkare(Zeberg) helig för MIG, skulle den "brinna upp", så hade jag blivit utom mig av sorg och förtvivlan.
Jag hade dessutom säkert blivit fullständigt ruinerad om jag skulle ersätta den med något likvärdigt, då för mig helgon förklarade Zeberg fullständigt utklassat bl.a Accuphase, Advantage och Audionet.

Tyvärr så såldes denna monsterstärkare i bara 5 ex innan produktionen avslutades, låter mycket konstigt, men det är informationen jag fick från åtefförsäljaren.

Så en extremt lyckad produkt, ett extrem bra pris och en extremt liten produktion(5 ex) är kanske ett lyckat recept för att bli helgonförklarad som förstärkare. Men å andra sidan så lär ju inte Zeberg bli helgonförklarad av speciellt många...he..he..

Mulig dette er sagt tidligere, men dette har jeg hevdet lenge, og det er ikke noe nytt og eksepsjonellt som er bragt til torgs på den senere tid som får meg å endre syn.....

Jeg tror, og mener det hele er mer ett spm om egenskaper/kvaliteter, enn pris....

Støtter meg litt til nevnte definisjon:

What is High End?...

"High end audio is about passion-passion for the music and for how well it is reproduced. High End audio is the quest to re-create in the listners home the musical message of the composer or performer with the maximum realism, emotion, and intensity.Because music is important, re-creating it with the highest possible fidelity is important.
High End audio products constitute a unique subset of music-reproduction that bear little similarity to the "stereo systems" sold in department stores.

High -end products are designed by ear, built by hand, and exist for one reason; to enhance the experience of music listening.

A common misperception among the the hi-fi consuming public is that high-end audio means high-priced audio. In mass market mind, high end audio is nothing more than elaborate stereo equipement with fancy features and price tags aimed millionaires.

Finally, the goal of high end audio is to make the equipement "disappear", when that happens, we know that we reached the highest state of communication between musician and listener.High End audio isnt about equipement; its about music"....

mvh

Den enda meningsfulla definitionen av high-end för mig är den i wikipedia:


Alltså det allra dyraste för dem med allra mest pengar. Det har heller för mig inget direkt att göra med produktens kvalitet, funktion eller prestanda. Alla försök att blanda ihop high-end med "kvalitet oavsett pris" är för mig marknadsföring som inte har med begreppet i sig att göra.

Känns som en definition som man kan skriva under på!

Musiken är målet, hifi är medlet!

Calm

Nej, nej! Hifi'n är målet! Musiken är vägen!

Litt sånn "mass market" tenkende det der, eller pris blind om man vil, når det er sagt så harjeg selv problemer noen ganger med å se logikken og fornuften i priser som blir forlangt for hifi, pris og prestanda henger heller ikke pr automatik ihop.. ...

mvh

Lite beroende på om du vill gå till återförsäljare och handla idag eller vad som genom åren erbjudits kan jag i det senare fallet ge exempel på Pioneers Elite-serie där för- och slutstegskombinationer samt CD-spelare som C/M-90/91 var riktigt välljudande och i fallet med Sony är jag ju partiskt (...) med tanke på mitt sedan många år dedikerade vintageintresse av deras trevliga ES-serie när det begav sig men där man sedan surroundljudets inträde helt bytt fot och idag inte erbjuder någonting inom tvåkanal vilket är riktigt synd.

Om ES-seriens bästa modeller som CDP-X77ES, TA-E77ES, TA-N77ES etc duger kikar man bara vidare genom att titta närmare på Esprit-serien som erbjöd extrema klass-A produkter och monoblock etc etc. Här kan det dock vara billigare att köpa motsvarande Accuphasemodeller för vintagejägarna betalar stooora pengar.

Vill du kika på vad som erbjuds idag kan du provlyssna Yamahas A-S2000 och CD-S2000 och ifall Pioneer lockar mer skulle du kanske lyssna på A-A9-J, PD-D9MK2-K tillsammans med ett par väl valda TAD-högtalare?

Väl mött!

om man tittar på forum som handlar om Vintage Hifi som jag mest håller på med så ser man klara tendenser, det skrivs om alla märken även sånt som jag tycker är skräp, det har fortfarande en plats för en del människor pga nostalgi etc.

Sen har vi Kenwood, Marantz, Sansui med flera som har hängivna skaror av dyrkare, Många håller sig till ett märke och hävdar att just det märket är bättre än dom andra.

Jag tror att sanningen är att flera av dom gjorde verkligt bra saker och att små detaljer skiljer dom åt som gör att folk fattar tycke för just det märket, Själv har jag lyssnat en hel del på Kenwood och gillar verkligen det märket, men är det något märke som jag tycker imponerar och utmärker sig så är det Sansui.

Sansui har en själ, svårt beskriva vad som händer men dom är verkligen speciella, och det är inte bara dom största förstärkarna som imponerar, snarare tycker jag att det imponerande är dom mindre förstärkarna som kan leverera riktigt bra ljud. (Au 517, Au-717 etc eller ännu äldre serier som Au-555 etc).

Det är detaljer som skiljer och dom behöver inte vara så stora för att man ska uppskatta just den lilla grejen som en apparat gör annorlunda mot andra man har.

Sen är det ju alltid en matchning mot högtalare och till viss del även vilken musik man lyssnar på.

Jag har lärt mig att aldrig underskatta saker innan man gett dom en chans och lyssnat, hade ett Optonica 9100 försteg som imponerade på mig, inte det bästa jag har haft men det var inte dåligt. (Sharps hiend märke, som många glömt eller aldrig upplevt)

Ibland förskönar minnet intryck från förr. Raketosten pratade alla om med en saknad som om den var det bästa man ätit och blivit av med en favoritost. Men när Kavli relanserade den så var det ingen som köpte, sannolikt därför den smakade som den ser ut i konsistensen dvs en stelnad mjukost. Det häftiga var att man skar av den med det medföljande snöret och förpackningen.

På samma sätt kan det vara när det gäller nostalgiska hifi-prylar, dvs de lät bättre i minnet än i verkligheten. Nya referenser gör att vi förskjuter våra intryck framåt.


Calm

Ja snöret kunde bli lite väl avsmakande även om jag tyckte det var kul med varubilen som kom med raketost när jag var barn.

När det gäller elektronik eller högtalare har allt säkert blivigt bättre,däremot så kan jag ibland känna att vissa äldre högtalare hade en balans som jag gillade men när det gäller upplösning eller tydlighet verkar dom inte hänga med,har provat att plocka fram lite äldre prylar ibland men man vill tillbaka till det nya.

Rolig läsning från många om High-end och som sagt ett begrepp som inte har någon given definition.
Kom att tänka på HD-tv och så vidare....ultra-HD.
När tv-handlarna var som mest i gasen över dessa produkter frågade jag mig hur mkt var det som var inspelat i HD och sändes i HD. Svaret jag fick var att många kanaler sände i HD-kvalitet men att ungefär 5% var inspelade i HD-kvalitet. Nu har det säkert svängt kraftig och produkterna har hittat sin givna plats i svenskarnas vardagsrum. Det är inspelat i HD, sänds i HD och kan ses i HD-kvalitet. Fine...

Vart leder då detta? Jo till historien om huvudmikrofonen (70-talet). Denna mikrofon var konstruerad som ett människohuvud med dess gångar i öronen. Allt detta för att få en sån exakt ljudbild inspelad (som när vi i vanliga fall använder vår hörsel) och sen återge detta till potentiella lyssnare. Vad som hände var att det blev groteskt att lyssna på dessa "verklighetstrogna" ljudinspelningar.
Kanske ungefär som när man hör sin egen röst i ngn upptagning. I alla fall lades projektet ned med denna mikrofon och så vitt jag vet har ingen försökt sig på ngt liknande senare heller. Eller så är det bara en vanesak nu finns det ju THX och liknande.

Poängen i sammanhanget är frågan om vart high-end begreppet har sin giltighet? Är det bara i slutet med stärkare-högtalare osv? Borde det inte vara hela vägen från inspelning osv? Skitljud kommer fortfarande vara skitljud oavsett om man kör det genom en high-end anläggning.

High-end is in the ear of the auditor?

/// JK2000

Det gäller säkert mycket inom hifi som t.ex. signalkällor och högtalare men ifråga om förstärkarteknik måste jag tillstå en viss tveksamhet.
Ett par exempel utan koppling till minnesförsköning: Tre par öron jämför ett klassiskt Krell KSA-250 med en senare Krell FPB-600 över ett par Infinity Sigma i ett väldimensionerat rum med goda förutsättningar. Förväntningarna var höga på 600:an men där bedrog vi oss och ett vältrimmat Krell KSA-250 gör inte bort sig än idag. Sigma-ägaren sparade ett antal tusenlappar men över andra högtalare hade vi kanske fått ett omvänt resultat. På förstegssidan har jag en liknande erfarenhet med Accuphase. Senast och dyrast blir inte med automatik bäst. Det finns förmodligen många klassiska förstärkarmodeller som står sig väl även år 2011. Ungefär som bra musik.