Min sambo är inte intresserad av hifi egentligen, och funderar nog inte på tekniken bakom sina egna apparater.
Hon spelar inte speciellt ofta på 't heller.
"Jag kan inte sitta sådär mittemellan högtalarna och lyssna som du gör."
Däremot har hon vid ett flertal tillfällen fällt omdömen om mina anläggningar.
"Det låter stickigt." De flesta moderna högtalare med domediskanter.
"Det är nå't som fattas." Flera av mina självbyggen.
"Låter inte den där fiolen mer som en skokartong?" Var en kommentar för många år sedan, då jag byggt en rundstrålande högtalare av tre Philips 8x3" i ett stående prisma.

Hon är definitivt inte påverkbar av förväntningar heller. Eller av vad man "bör" tycka:
Jag hade ju iordningställt ett par Sonab OA14 till förra julen.
På juldagen satt vi och lyssnade på dem, och hon fällde just kommentarer om att "nå't fattas" och att det lät stickigt (trots kondiskanter.)
Jag åberopade inspelningstid, men efter ett antal veckor gavs det upp och då ställde vi tillbaka de staplade Philips Jetset-platslådorna igen.
Och allt var frid och fröjd.

Samboer anvender anlegget så å si dagligen, hun er veldig godt fornöyd og kommenterer oppriktig når det er behov for det, som nu når man har hatt cdp´s på hjemlån.

Leiligheten gjör at vi ikke behöver sweetspot, det låter (nesten) like godt over det hele ...

mvh

Hej!

Min fru använder anläggningen dagligen för TV-ljud. Musik vill hon bara i undantagsfall lyssna på efter många glas vin. Och då är det gamla tonårsidoler som gäller. Inte dålig musik för mig men hon vill absolut inte lussna på det som jag gillar. Jag jobbar på nätterna så när hon jobbar på dagen kan jag lyssna på min musik. Hon vet när det låter bra och har åsikter om det mesta. Men när jag säger att t ex otydliga röster på TV´beror på att vår 20 år gammla förstärkare passerat bäst före datum är det tvärnit och handbroms i. Hon menar att det säger jag bara för att jag vill byta ut en komponent. Det skall låta bra men det får inte kosta pengar. Till saken hör att jag inte är någon "bytare". Detta är inte något gnäll på WAF vill jag säga för jag får möblera och domdera fritt i vårt vardagsrum när det gäller uppställning av anläggningen. Det är bara det att när det skall kosta pengar som det blir svårt.

MVH Jonas

Musik är mitt överlägset största fritidsintresse, och har alltid varit. Jag kan inte föreställa mig att dela livet med någon som inte brinner för musik, för om man inte ens får sympatier för sitt livs stora passion, vad har man då gemensamt? Av den anledningen har jag mycket svårt att relatera till alla historier om oförstående respektive. Min och flickvännens delade musikpassion är en grundpelare i vår relation, eftersom nästan all ledig tid ägnas åt musik. Att det är jag som betalat för det mesta av utrustningen hänger ihop med att hon pluggar, men annars skulle vi nog dela ganska lika.

Min sambo är inte speciellt intresserad av tekniken bakom god ljudåtergivning men hon lyssnar gärna på musik. Jag har lärt henne beteckningarna på ett 20 tal rör och har med tiden smygindoktrinerats på mycket annat. Vi har i stort sätt samma musiksmak med skillnaden att hon kan lussna på det mesta av det moderna skit som spelas på radio, ni vet lady gaga etc. Hon förvånade mig häromdagen då vi satt och lyssnade på musik med nyinköpta KR300B-XLS och hon spontant sa -det låter precis som om det är en riktig trummis i rummet som trummar! Jag blev naturligtvis mycket stolt då anläggningen är ett DIY projekt och kan rekommendera rören då de är mycket bra.

Jag är för övrigt mycket nöjd med henne :-)

Hon respekterar mina intressen och jag hennes. Det har faktiskt aldrig skapat några konflikter. Det hade det däremot gjort om familjen i övrigt hade blivit lidande. Det får ju aldrig bli så att endast mina intressen skall bli tillgodosedda och övriga i familjen skall försaka sin intressen till förmån för enbart mina.

Livet har också olika skeden. Så länge vi hade barn hemma, studieskulder och liknande, så blir prioriteringarna annorlunda. Jag levde med mina Audio Pro A4-14, en Quad 44, en Philips CD från 80-talet och en Ariston RD-40 samt standardkablar under drygt 20 år utan några som helst uppgraderingar. Däremot fanns drömmarna där. Under den här perioden fokuserade jag på familjens behov plus musik. Det är först på senare år med start 1997 som jag förverkligat en del drömmar.

Jag ser heller ingen anledning till att båda måste har samma intresse. Varför det? Vi är ju fortfarande 2 individer med olika behov och intressen. Det är väl helt OK. Att försöka göra 2 personligheter och intressen till ett funkar sällan. Det innebär oftast att en måste försaka och det brukar inte sluta så bra. Respekt innebär att båda parter kan växa i sina intressen och sedan finns det ju alltid något man kan dela tillsammans, men det behöver ju inte vara hifi nödvändigtvis.

Frågan kunde ju också ställas om hur många män som suttit hemma under OS och virkat OS-mössan. Förmodligen inte så många, men är det ett problem? Jag tycker faktiskt att många inlägg både på forum, i tidningar och på hifimässor är lite förnedrande mot våra tjejer över att det inte gillar hifi. Tjejer har mindre av den sjukan. Jag tror inte dom beklagar sig så mycket över att deras män inte delar deras intressen, t ex att virka OS-luvor.

Tanten är superintresserad av bra ljud fast hon inte själv vet om det, dåliga inspelningar avslöjar hon direkt"låter konstigt" och avslutar lyssna direkt.Vet ingen som hon som kan njuta av Mozart som hon. Tekninken bakom är hon fullkomligt ointrreserad av, jag har försökt lite lätt att förklara, men äsh...Däremot blir hon skogstokig på kablar som syns..Onda ögat på dom, jag har förklarat att det är nödvädigt ont, så hon står knappt ut med dom..Hon gör det enkelt för sig, jag får visa på o av knappen, hur byter man cd..Sen är hon nöjd..Hon protesterarar inte längre om jag byter ut något, bara det ärsnyggt, och där kan ibland en lättare övertalning komma till stånd..mao guldtant

Här hemma har jag mina intressen och hon sina. Men vi ser inga problem i det.

Skall jag lägga ut texten lite, så är vi båda två ganska självständiga personer.
Vi brukar ägna oss åt olika saker när vi är här hemma.

Båda är dessutom lite av "Jag gör detta själv, så det blir som jag vill."

Musik spelar jag i "mitt" ljudrum i bottenplanet. Hon har sin anläggning i vardagsrummet, plus att min Tivolistereo står i matrummet. På den senare spelar hon när hon lagat mat.
Matlagningen är för övrigt en typisk "Jag gör detta själv, så det blir riktigt gjort."


Aldrig något snack om jämställdhet.
Det handlar om vad var och en vill göra. Inte vad var och en borde göra enligt något regelverk.
Visst, vi tvättar och stryker och städar etc båda två.
Hon vill dock diska, för hon tycker att jag slarvar. (Ingen maskin, nej.)

Men, åter till musiken:
Vi har olika musiksmak. Jag har nog en betydligt bredare än hon, men än sen?
Jag lyssnar helst ensam i alla fall. Jag vill vara tyst och fokuserad när jag lyssnar.
Det är svårt att fokusera om man skall vara fler, där någon kanske inte kan vara tyst.

Frun, bor på samma ställe som jag! Nästan i alla fall. Hon basar över en halva av huset och jag den andra hälften. Finns gott om plats att undvika intressekonflikter på. För intressekonflikter har vi dedikerat kök och sovrum.... Så länge jag inte har synpunkter på hennes intressen låter hon HIFI:saken bero. När jag lyssnar som bäst brukar hon ställa sig i tvättstugan som är belägen rakt under mitt ”lyssningsrum”. Ljudvolymen i tvättstugan är ”lagom” att stryka till tycker hon och har numera tagit bort den lilla digitala transistorapparaten därifrån. Hon är nog lite avundsjuk trots allt. Vi har helt olika syn på hur musik skall avnjutas dock, frun föredrar att skapa ljuv musik själv (i duchen!) medan jag, lat som jag är, låter exempelvis Edgar Broughton Band stå för sköntonerna! Turligen så har vi inga tonåringar som konkurrerar om luftrummet då dessa tillhör hörlursgenerationen och sitter tysta och STILLA bakom datorerna på sina kammare där dom antagligen spisar counterstrike eller System of down i någon form.

//Bosse

Jag har sett alla varianter och kombinationer när jag varit ute och jobbat med EA.

Jag måste säga att jag ibland blir upprörd och förvånad hur dåligt vissa sambos behandlar sina män pga deras intresse. Ibland luktar det avundsjuka, ibland luktar det kontrollbehov, ibland luktar det viljan att inreda huset i enlighet med inredningstidningarna. Parallellt kan man se det omvända där männen anpassar och underlättar kvinnans intresse.

Jag upplever nog att det ändå funkar rätt bra i de flesta fall.

Mina silverfiskar har ungefär samma musiksmak som jag, så det är inga problem.

I en modern och jämställd relation måste finnas plats för både individuella som gemensamma intressen. När det gäller de individuella intressena så bejakar jag och understödjer och hoppas på detsamma från den andra parten. Har aldrig varit några problem.

I de gemensamma intressena söker man gemensam utveckling och samförstånd och delade upplevelser. Saknar man helt gemensamma intressen så borde man kanske fundera på detta och den långsiktiga konsekvensen av detta. Själv väljer jag gärna partners som gillar musik det är nog ett grundkrav annars så skulle det nog skapa problem om inte detta gemensamma intresset fanns.
Sedan kan man faktiskt ha olika åsikter om teknik och utrustning för att utöva sitt intresse och då talar vi hifi.

Calm

Frågar man butikerna idag vad som säljer bäst ur sortimentet, så är det förvånande många som svarar:
"Små, vita, trådlösa högtalare." Helt uppriktigt!

Det är en sorglig sanning för oss som vet vad som hägrar om man vågar sig utanför detta livrädda inrednings-ideal. Vi på detta forum har ju tagit konsekvenserna av våra slutsatser och skaffat oss system som levererar musikupplevelser i fullskalemodell.

När min fru tar hem sina kvinnliga bekanta blir de oftast först lite chockade när de ser att de kommit till ett hem som högaktar musiken.
Men de ger sig i princip DIREKT och börjar förhålla sig beundrande till det de ser. De är ju intelligenta varelser, och när de ser och även ibland hör ett omsorgsfullt sammansatt system med mycket tanke och hantverksskicklighet nerlagt, så måste de ju också respektera detta som ett äkta intresse.

Och i min värld så gör de det i princip varenda gång. Inte ett hånfullt tonfall hittills.

Mina barn skruvar lite på sig och tycker det känns onaturligt när de kommer till hem UTAN musikrum, förresten. Visst känner vi igen den känslan?

Min förra sambo hade i första hand ekonomiska synpunkter på hifi, hon var iofs kräsen när det gälde ljud och grimaserade många ggr när vi var på besök hos folk utan vettiga anlägningar pg av det otrevliga basdistljudet. Min nuvarande sambo engagerar sig betydligt mer, har åsikter om både ljud och design, ekonomin har aldrig varit en relevant fråga, snarare är vi lite väl ointresserade av just den biten. Det är till stor del min sambos förtjänst att vi har kvar SF Guarneri memento, däremot kanske det blir Magnepan i TVrummet i stället .

Bimota>Nu när du har SF GM hemma så förstår jag att era gäster beundrar högtalarna. Vi hade besök av ett par föräldrar till en av min sons kompisar och stereon väckte både beunran och förundran, "oj en skivspelare!" "Jaha, du har förstärkare och allt" "Krell?? ..har jag aldrig hört talas om." Vilka vackra högtalare, kostar en rejäl slant va!?" Själv blir jag lite generad när folk berömmer anläggningen och frågar vad den kostar, vad svarar man? Jag gillar inte att prata priser. Likaså kablar frågas det en del om, dom ser ju lite annorlunda ut i icke insatta folks ögon.

Har mkt försående sambo med väldigt bra öra för när det låter bra eller bättre, hon hörde utan problem skillnad på Benchmark DAC1 o Cdfix
Hjälper mig även när jag ska göra blindtester mellan signalkablar o strömkablar, hifimöss etc.

När vi letade lgh så var hon oxå medveten om att vi måste ha ett vardagsrum som funkar för både hif o hemmabio, då vi båda gillar att kolla på film på stor bild. Det var faktiskt hon som tyckte vi skulle skaffa proj för 3 år sen.

I våras var det hon som hjälpte mig med övertalning att jag skulle investera i ett par Focal Electra 1037 Be när jag hittade ett par beg i finishen Macassar

Så med andra ord mitt hifiliv har bara blivit bättre sen jag träffade min flickvän

Min kära sambo har en bestämd åsikt om att "allt ändå låter ganska lika" och att hon "skulle aldrig höra nån skillnad".
Gissa om jag fick vatten på min kvarn då jag hade satt ett par enklare stativhögtalare på de ordinaries plats en dag.
Sambon kom hem efter en fika med väninnor och satte sig i soffan bredvid mig. På högtalarna levereades för tillfället TV-ljudet från nåt onämnt program. Plötsligt märker jag hur hon sitter och håller för näsan och blåser, precis som hon hade lock i öronen!
- Jag har lock för öronen! säger hon

Jag berättade att högtalarna bytts ut och då insåg även hon att de inte var sig riktigt lika där på stativen!
Gissa om hon hade ångest över att bjudit på den frisparken!

Men rent generellt tycker hon att jag lägger för mycket pengar på sakerna, hon skulle nog vara nöjd med enklare utrustning.
Men vi trivs tillsammans och respekterar varandras intressen och åsikter, vi är inte alltid överens, det är ju en av anledningarna till att vi bor ihop.

MVH /Micke

Jag får väl vara den första som välkomnar dig hit!Välkommen.Härligt med ytterligare en Alfa Romeo fantast här!

/n.o

Man tackar för välkomnandet!
MVH /Micke

Min fru uppskattar väljud i högsta grad, men låter mig sköta en stor del av det roliga. Dvs det undersökande arbetet, alltså grovarbetet för att komma till väljud. När välljudet väl är där glufsar hon bara i sig. Smart!

Jag har ju tidigare beskrivit hur hon varit ett ypperligt bollplank med känsliga öran för de slutliga och avgörande testen inför uppgraderingar.

När vi för en någon vecka sedan fick möjlighet att "ta hand om" (läs babysit, passa) en superbra centerhögtalare (Usher så klart) ca 10x så dyr (om det nu är ett mått på hur bra den är) som jag själv har, utbrast hon efter uppskattningesvis 10 sek. "Vad otroligt klara och tydlig rösterna är, villlken krispigehet och klarhet. Och jaaa, hon har ju helt rätt. Det är en otrolig skillnad. Jag focuserar ju mer på 2 kanal och lägger hellre pengarna på det, men det är kul att hon bryr sig.

Vad gäller 2 kanal brukar hon oblygt klaga på hur det låtar när hon inte gillar ljudet. Rakt och ärligt. Hon har också där sett ljuset och förstår vad bra ljud kan ge i förbättrad musikupplevelse. Vad som skiljer mig från frugan är att hon vill ha en något ljusare ljudbild än vad jag vill, men samtidigt är hon allergisk mot stickig diskant. Höga krav alltså! Det skal var torrt, fast, med bra botten, ljust, skirt och klart med mycket dynamik. Ok! vem säger emot. Inte jag... så klart. Jag ställer upp.

Det är nästan så man tror att hon har mig för att snoka rätt på bra ljud och sedan själv njuta av det. Troligen äter hon upp mig när hon är nöjd och klar. Förhoppningsvis inte då det bara är "tillräckligt bra" för att sitera strmbrg. För nu har vi tillräkligt bra ljud. Det bör alltså inte bli bättre. Jag får vara på min vakt. Urrk!


Calle B