En tankeställare.........

(fick på mailen idag)

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.


Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

QUOTE (Muffin @ 2010-03-11 10:31 )

(fick på mailen idag)

Du måste ha långsam mejl eller vara nederst på någons maillista för denna incident hände i Januari 2007 och var mycket omdebatterad/omsnackad på många internetforan, även här...

QUOTE ([url=citat från wikipedia)

In a curious experiment initiated by Washington Post columnist Gene Weingarten, Bell donned a baseball cap and played as an incognito street busker at the Metro subway station L'Enfant Plaza in Washington, D.C. on January 12, 2007. The experiment was videotaped on hidden camera; among 1,097 people who passed by, only seven stopped to listen to him, and only one recognized him. For his nearly 45-minute performance, Bell collected $32.17 from 27 passersby (excluding $20 from the passerby who recognized him).[6] Weingarten won the 2008 Pulitzer Prize for feature writing for his article on the experiment.[8][9][10]

Fast det gör ju inte historien sämre att den fortfarande valsar runt! ...

/ptr

Josh Bell @ Wikipedia

Hej Plundin!
Gjorde en sökning på "Joshua Bell" innan jag postade här, men det gav nada!
Men det finns säkert dom som inte läst artikeln

Det var inte min menig att klanka på dig, utan mer en reflektion om hur länge historier som denna kan valsa runt på internet!

/ptr

Mycket intressant studie! Den hade jag missat fullständigt. Får en känsla av att det var en och annan på konserterna dagarna innan som bara var där för att vara där sas...

Vänligen,
Wilhelm

Är inte detta lika missvisande som blindtester? Är slutsatsen att ingen uppskattar dyra fioler och duktiga musiker? Jag menar - här var man ju inte färgad av priset på instrumentet eller det fina namnet på musikern...

Joshua Bell var i Sverige i höstas och jag hade turen att höra honom. Han är speciell som artist -- cool och lätt som ingen annan -- och uppenbarligen väldigt amerikanskt nere på jorden. Dessutom spelar han överdjävligt väl. Kommer han tillbaka -- lyssna på honom.

Jag gillar honom som musiker -- frågan är bara: Skulle jag stanna i tunnelbanan? Hoppas det.

Det händer emellanåt att man hör gatumusiker som sticker ut genom att vara kompetenta. Jag stannar ofta till
om jag gillar det jag hör men jag tror de flesta människor är för sönderstressade av ingenting för att ens
uppfatta, och än mindre uppskatta vardagens små ljusglimtar.

Håller helt med!
Och detta skakar inte ens förtroende för mänskligheten. När något tas ur sin rätta kontext är det svårt att uppskatta, som tryffel på en cappriccosa eller en Lamborghini V12:a i SL bussen. Men visst är det en liten vink att ibland stanna upp och lukta på rosorna.
Alé Möller hittade ju en av sina nuvarande sångare och dansare i tunnelbanan där han och några kompisar satt och spelade. Tror att han var klassiskt skolad i hemlandet Senegal, men jag kan minnas fel.

Jag stannar ofta i Nordstan i Göteborg och titta/lyssnar på dom som visar upp sina talanger där. Ofta finns ju massor av talang. Jag minns hur ofta bla Lasse Kroner mfl sjöng i Nordstan på -80 talet.

Å andra sidan kanske jag är en livsnjutare som gärna stannar upp. Har mitt ursprung i en liten bruksort i västmanland och har inte bråttom genom min livsfärd.
Gillar att smaka lite extra länge på den vällagrade osten, dricker mitt vin sakta med välbehag och glider gärna med min hoj i sakta mak med öppet visir och luktar på våren.

Eftersom jag gärna tar fram min gamla gitarr själv och lirar lite så uppskattar jag duktiga musiker eller andra former av artisteri.

Jag har svårt att förstå varför en del människor är så sönderstressade i sin vardag?? på jobbet måste jag fatta en del snabba beslut men inte så särskilt ofta hemma i vardagen. Säger som August Strindberg: det är synd om människorna

En annan sann historia från det vi kallar livet...
Jobbade extra som vaktmästare på sjukhus (Sophiahemmet) i Stockholm under studietiden för att dryga ut studielånet.
Min närmaste kollega var lite kufisk och kom ofta bakfull till jobbet, efter mycket festande.
Vi satt på baksidan av sjukhuset i solen och intog våra lunchpaket. Han passade på att testa nya låtar på gitarren. Jag var inte helt såld kan jag säga. När han sa att han skrev på en bok, blev jag inte mer övertygad heller.
Hans namn var Ulf Lundell.....
Ett år senare kunde jag läsa om mig själv i boken "Jack"

Han heter Mamadou Sene och är akrobatisk dansare. Tidigare har han varit solist i den senegalesiska nationalbalettens
ensemble. Hans röst är fascinerande, och han är en oerhört stark personlighet. När jag såg Ale Möller Band för någon
månad sedan så kom faktiskt en del tårar, omväxlande med rysningar av välbehag, när han sjöng.

New Yorks tunnelbana har de bästa gatumusikanterna jag hört i hela mitt liv. Jag jobbade där en månad 2008 och stannade och lyssnade så ofta jag kunde, och det var allt från slagverkare till gitarrister, sångare och alla möjliga kombinationer. I Stockholm kan jag inte erinra mig att jag någonsin blivit imponerad, men här består utbudet i stort sett bara av tiggare med dragspel.

Har hört samma sak av folk som varit på konferensresor till New York. Någon råkade få höra Midnight Train to Georgia framföras på gatan, det var minst tio år sedan och besökaren är fortfarande lika tagen...

Har precis samma erfarenhet som du - New Yorks gatumusikanter sopar banan med dem i Sthlm. Min bästa upplevelse är
tre eller fyra (kommer inte riktigt ihåg) färgade snubbar som sjöng barbershop i en tunnelbanevagn - helt fantastiskt bra!

/Torbjörn

Annars är Galway på Irland det absolut bästa musikantstället jag varit på.
Hygglig duktiga gör sig inget besvär.

mvh/Harryup

Samma här och är det bra ger jag en tydlig uppskattning. Verbal uppmuntran mm, men inte pengar. Jag uppfattar gatumusikanter som tiggare, rätt eller fel. Dock har jag ibland köpt en cd av musikanten.

Jag tror inte t-bana är rätt forum för violin. Låtvalet är för svårtillgängligt och de flesta går inte igång på det. Kräver koncentration att lyssna på för att uppskatta. Detta psykologiska experiment säger också möjligen en del om att folk inte bryr sig om soloprestationer på urgamla verk hur svåra tekniskt de än må vara. Jag skulle möjligen själv konstaterat att det är en duktig violinist, men låtvalet passar inte i den miljön, man har ju tider att passa. Jag tycker inte resultatet är så konstigt.

Hade varit kul att se vad som hänt om tex fröken Knowles eller varför inte Herr Gahan hade sjungit någon modern låt på samma ställe. Jag hade stannat och diggat och jag tror andra många med mig...


Calle B

Ett par namn till kommer fram ur minnenas aresenal, t ex Elton John på en pianobar i Stockholm ca 1966. Samma start gjorde Diana Krall kring 80-talet och på senare år har Madeleine Peyroux plockats upp från gatumusikens stall. För att inte tala om Donovan, Bob Dylan och Neil Young. Alldeles ovanligt är det inte. Däremot lite mer udda på andra hållet som i Joshua Bells fall. Jag bodde i Montreal då, och det var förstesidesstoff i flera tidningar.

För övrigt kan jag rekommendera hans inspelning av Tchaikovskis violinkonsert Sony Classic SH 94832 (2005). Smäktande vackert.

Här stannade folket iaf till en stund...

http://www.youtube.com/watch?v=Rdbw9vun2MU...feature=related

Musiken måste komma vid ett tillfälle då man är mottaglig för den.
På såna här platser är folk på väg till eller från sitt arbete och har bara avgångstiden för nästa vagn i tankarna. Att ta till sig musik innebär att den måste få lov att ta tid från lyssnaren.


Hmm, det finns skiftande talanger. Jag tänker på damen i Brunnsparken som växlar mellan två toner på sin flöjt.

Ja så kan det gå när man inte litar på sina sinnen.
Tycker man det är bra musik så är den bra , oavsett vem som spelar och på vad.
Å andra sidan så är det ju lite trångsynt av journalister att tro att människor som stressar iväg till jobbet en kall morgon förväntas stanna upp och lyssna till musiken.
1. Antal klassiska lyssnare är klart mindre än 50% av befolkningen. Och jag ger mig den på att det inte är många som kan skilja på Bach och tex. Sibelius , utom de som verkligen är klassiskt intresserade.
2. Min fördom är att de som lyssnar på klassik musik är inte överrepresenterade i tunnelbanan (nu har ju jag aldrig varit i New York. Dock har jag åkt spårvagn i Göteborg) men som sagt se pkt 1.
3. Morgon - de flesta stressar till jobbet för att hinna i tid.
4. Kall vinter - Inger ju inte till att stanna upp och lyssna.

Om man väljer en skön varm sommar eftermiddag när alla åker hem och många har mer tid till övers och känner sig avslappnande pga vädret och årstiden. Överlåter en stålsträngad Fender för 5000:- till Bruce Springsten och lät honom spela en timma.
Då är jag övertygad om att det hade blivit lite av en stockning i tunnelbanan och lätt mer än 32$ på 45 min (hmmm folk hade nog glömt att skänka en slant i sin exaltering av uppträdandet).

Om jag inte missminner mig drog Timo Räisänen i GBG in typ 4000:- på en timme och Deportees i Umeå (110.000 inv) drog in 3500:- på sin timma i radioprogrammet Musikhjälpen. Och deras konserter ligger väl på ca 350:-

Sist men inte minst så har jag i minne ett TV program där några kända musiker skulle avgöra vilket av instrumenten bakom skynket var det fina ( som var det dyra) och skräp kopian. Janne Shaffer missade Fender guran men Linda Lampenius pricka in Stradivarius felan. Så man kan ju lättare kunna höra skillnad på fiol än gitarr.

Nu var jag lite snabb och läste inte JonasR inlägg och titta inte på mangew's youtube klipp.
Detta är nu gjort och då blev väl mitt inlägg en sammanfattning av deras inlägg.