Så har man flyttat till en ny lägenhet med ett stort femkantigt rum, och det låter superbra men...... när det väl börjar lira så där underbart som stativare kan.
Dvs stor precis ljudbild, tight dynamisk återgivning. Vidare har jag inte en baspuckel någonstans i återgivningen, vad är då problemet? Det är så lyhört här, i sidled är det stendött men grannen ovanför hör allt, så precis när allt lirar som bäst är det lite för störande. Jag vill ju inte störa men jag vill ju inte sitta och fislyssna så nu undrar jag lite om det kanske är läge att tänka om. Kanske är det dags för en Porsche Cayenne istället, nämligen en Magnapan. Dessa lär ju prestera en stor ljudbild även om volymen är moderat vidare ska ju den dipolära konstruktionen vara mer skonsam mot grannarna. Erfarenheter?

Blir det fullregisterstörning hos grannen eller är det mest basen som tar klivet en trappa upp...

Intressant!

Jag har själv Magneplanar och har läst en del om dipoler och hur de fungerar.

Jag tror att du kommer att kunna spela högre med fullregistersdipoler utan att störa grannarna mer för det.
De strålar mycket lite ljud i lodled och sidled.
Ljudenergin riktas nästan enbart framåt och bakåt.
En granne bakom högtalarväggen kanske fortfarande blir störd, dock.
Jag har stämt av med sambon, och fått klart för mej att spelandet inte alls hörs lika mycket utanför ljudrummet som med lådhögtalarna jag hade innan.
Dessutom kan jag spela lägre utan att tappa inlevelsen i musiken.
Basen blir mycket tydlig och artikulerad. Dipolerna orsakar betydligt färre stående vågor i rummet pga sin riktverkan.

En konventionell låda är normalt rundstrålande i basen och mer och mer riktad i högre register.
Detta betyder att reflexerna kommer att ha olika tonkurva i olika riktningar.
En dipols tonkurva är - om inte alldeles jämn i alla riktningar - så sannolikt betydligt mer jämn än en lådhögtalares.
Dessutom, om ojämnheter föreligger så är det i de riktningar där utstrålningen är svag.

Räkna dock med att dipolerna behöver någon meter från bakvägg för allra bästa resultat. Däremot kan de stå nära sidovägg.
Måste skärmarna stå lite närmre bakvägg, så kan man vinkla dem lite extra. Då slår reflexen inte direkt tillbaks till lyssningspositionen, och du åstadkommer litegrann samma effekt som med ett längre väggavstånd.

Rummet är 6x8m ca 3.30 i takhöjd, rummets ena hörn är avkapat i 45 grader. Så jag spelar i en osymetrisk pentagon där stereon står i det avkapade hörnet, så resultatet blir en ca 3m vägg med två 45 graders hörn vidare ca 4m åt ena hållet och ca m5 åt andra, dvs en böjd vägg på så där 12m som bakvägg. Ingen vägg bakom mig men ett hörn ca 2,5m bakom mig ca 5m framåt till väggen där högtalarn står, ca 3.5m till högtalarna. Inga sidoväggar i trditionell mening. Stänger jag de båda dubbeldörrarna till sovrummet hörs det nästan mindre där än hos grannen, ljudet går mao uppåt i alla register, men väldigt lite i basområdet. Ljud går nedåt till mig också. det hörs när grannarna pratar, men mest som ett väligt oartikulerat mumlande. Steg och stötar hörs mest, det är en trä/tegelkåk från 1885.

Därav min kanske lite luddiga fråga... Vare sig Guarneri Memento eller Magnepan förknippas ju med extrema våglängder och låga frekvenser. Mina egna Guarneris står reserverade för framtida äldreboende om jag kommer så långt...

Det vill jag kalla planera

Vad gör man inte för sina grannar...

Är det din lägenhet? alltså så du får pyssla något med den? Isåfall om man vill lägga lite tid och pengar så är tipset flera lager gips i taket eller regla ner och ha isolering emellan, men flera lager gips lär användas i nattklubbar och liknande för att förhindra att ljudet fortplantar sig!
Om du trivs med dina nuvarande högtalare så hade jag i första hand försökt förebygga problemen i rummet!
Så sammanfattningsvis om du får och vill, ett nytt tak!

Magnepan kan jag instämma på att det är en högtalare som grannarna gillar
Jag bor idag i ett radhus med en granne vägg i vägg med mitt lysningsrum. Om jag valde att spela med Magnepan emot väggen vi delar hördes ljud över till honom. Men om jag valde att spela längs med vägen vi delade kunde jag spela på galenskaps nivåer utan att ljud gick igenom.

För 1 1/2 år sedan bytte jag ut mina Magnepan till ett Par Quad elektrostater. Vilken är uppbyggt som en diaplit och inte en linjekälla som Magnepan är. Vilket resulterar i att högtalaren spelar bredare än linjehögtalare. Vilket i sin tur resulterar i att grannen idag njuter av välljud tillsammans med mig.

Summa summarum välj Magnepan om du vänjar om grannen.

I fall du får ett tillfälle att lyssna på ett par, gå fram tillhögtalaren och ställ till sidan om den.

//Magnus

Många anser att Magneplanarerna kräver lite högre volym för att spela ut och inte är till sin fulla fördel på lägre nivåer. Spridningen är däremot väldigt liten i sidled så det kan ju vara en fördel för grannen.... men nog sjutton hör våra grannar när jag drar på lite (trots att det inte är speciellt lyhört)

Det där är också intressant!
Jag läser många kommentarer om att MP kräver kraftiga slutsteg, vilket jag misstänker betyder att man måste dra på.
Eller så syftar man på att det krävs stora effektreserver för transienterna eller nåt...
Jag har bara läst "att" det är så. Aldrig "varför".


Min erfarenhet vid jämförelse med alla andra högtalare jag ägt, är att MP är väldigt bra redan på låga nivåer.
Basen är potent och artikulerad även då jag spelar lågt och detaljerna går fram tydligt redan på låga nivåer.

Jag tycker nog att de fungerar bra på låga nivåer men de spelar ut än bättre på högre. Om man läser andra forum ser man ofta att ´stats som SoundLab och ML anses spela ut bättre på låg volym.

Kan bara instämma helt.

Får mycket mer engagemang redan vid låga nivåer än jag tidigare fått med "vanliga" högtalare. Har läst nånstans att ljudnivån i linjekällor inte faller av i takt med avståndet heller på samma sätt som vanliga högtalare. Det kan vara en av förklaringarna till att man stör mindre i sidled. Se bara till att inte ha för mucket absorberande material duntikring. Diffussion var ordet, sa Bull.

Kan i alla fall helt oreserverat rekommendera att pröva maggisar - om du bara klarar dig utan baskicken i bröstkorgen förståss. Men det gör säkert i vart fall grannen

Jag tycker dessutom man får extremt mycket välljud för pengarna.

Jag får inte göra nåt, huset är k-märkt med stuck i taket (diffusorer he he). Ang kraft har jag förstått att det som behövs är effekt inte ström, så feta monoblock som levererar ner till 0.5 ohm är inget måste, det ska räcka med min Krell kav 400xi som levererar just effekt. Borde kanske haft lite mer ström till mina SF, men nu kan jag ju ändå inte utnytja dom fullt ut. Har micklat med uppställningen den senaste veckan, fan va bra dom låter även på lägre volym, det är väldigt bra dimensioner på rummet verkar det som.

Då det var inte Guarneri'n du spelade på den gången då grannen bankade på väggen så att tavlorna åkte på sné

/Kenneth
PS. för övriga: Timbre ville visa hur lite effekt förstärkarna egentligen använde när man spelade RIKTIGT högt.....att grannen bankade hördes naturligtvis inte men tavlorna talade om att grannen förmodligen varit ganska
PPS. spelar det någon roll vilken högtalare du (vi) använder på äldreboendet, det är väl ingen som hör nåt ändå ....jag börjar redan hamna där, satt och spelade igår och PLÖTSLIGT stöp diskant och rumsinfo. Letade fel men kan ha varit mina egna öron

Tja,

Vi är ju några som tjatar om att effekt inte är ett måste om man kör rätt grejor (rör - 28W i triodläge). Ser ut som om jag hann före strmbrg med kommentaren

Förklaringen skulle vad jag förstått kunna ligga i att impedanskurvan för maggisarna nästan är ett rakt streck vid 4 ohm och detsamma med fasen.

Nåja, det är väl en fråga om ljudideal kan jag tänka....... Tror dock inte att Krelle kommer att krokna. Frågan är hur stora skärmar du tänkt. 3.6:an lär räcka rätt långt.

Det beror på vilken modell du tänkt dig. Tveksamt om 400xi har kraft nog för 3.6, som jag tycker kräver en hel del, och 20.1 vill definitivt ha något annat. Det kommer en ny 1.7 (se nyhetsforum) som kanske är mer lämplig för din Krell även om Magnepan drev dessa med Bryston´s feta monoblock 28B-SST på 1000W vardera när de premiärvisades på CES.

Det var 3.6 från början men 1.7 verkar intressantare(för mig) och lämnar förhoppningsvis lite pengar över till annat.

Jag tror i alla fall att den passar bättre till Krellen (min gamla DNA-1 dlx orkade inte med 3.6) och vissa rapporter från mässan säger att 1.7 lät mycket lovande . Jag gissar att även en ny 3.7 kommer om nå´t år eller så, 1.7 lär väl komma i vår.

Man kan kanske aldrig få för mycket kraft..... Lätt för mig att uttala mig med mina i sammanhanget små skärmar och mer stillsamma krav på ljudtryck. Ser av bilden ut som om Hasse har mer erfarenhet av mer krävande applikationer.

Skall kanske skratta mig lycklig att jag inte hört vad rejäla kraftmaskiner kan göra med skärmarna.

Ignorence is bliss..... säger dom ju - i alla fall billigare!

Nja, jag pratade med Ludwig på Audionord och han berättade att Magnapan har förbättrat sina 3.6 kontinuerligt och att de inte hade några planer på en 3.7. Den som säljs nu skulle dom kunna ha döpt till 3.7 eftersom den har förbättrats såpass efter lanseringen men dom avstår från detta eftersom det bara blir lite uppgraderingshysteri och folk känner sig lurade när det kommer nya modeller hela tiden.

Nja, rör låter utmärkt på Maggisarna men åtminstone de större skärmarna kräver ett mycket kraftfullt rörsteg om de ska orka med att få kontroll över basen. Många driver ju sina planarer med exempelvis ett par Bryston 7B-SST i basen och rör till toppen.
Jag var ett tag inne på ARC´s utmärkta REF110 till mina 3.6 men när jag frågade ARC så tyckte de inte att den var tillräcklig (de har 3.6 på sin anläggning ) vilket jag tyckte var ett ovanligt ärligt svar . Även Ludwig tyckte den var i klenaste laget för just 3.6.

"Hela tiden" var väl att ta i , 3.6 kom 99 och jag har aldrig hört något om en ljudmässig uppgradering. Tiden får utvisa hur det blir med 3.7 men jag skulle bli förvånad om den inte kommer till nästa CES

Apropos Krell KAV 400, hittade lite mätvärden och rekommendationer på stereophile.

Det verkar som den har problem med att driva låga impedanser, distar rejält vid låga nivåer, samt blir väldigt varm och distar än mer då.



Ta det för vad det är värt.

Vad jag vet dippar maggisarna inte under 4 ohm alls. Den graf jag såg i HiFi & Musik visade (för 1.6) ett nästan rakt streck vid precis 4 ohm. (vilket var vad jag hänvisade till ovan....)

OK, jag kollade John Atkinsons mätningar i Stereophile där också, han anger 3.3 ohm som minimiimpedans.

Kan ju bli lite lågt då kanske. Krellen kanske får problem redan där då? (relativt sin anginva effekt förståss..)

Alltså, det går ju inte att säga något tvärsäkert utifrån mätvärden allena. Men en säkring blåste vid 2 ohms-mätningen, i alla fall.

Den har också relativt hög utgångsimpedans, så med en relativt lågohmig högtalare kommer frekvenskurvan att påverkas hörbart på grund av variationerna.

Det tillsammans med temperaturproblemen gör att man kanske kan ha det i bakhuvudet, åtminstone.

Nä, det var inte Guarneri... Effektuttaget blev något högre än planerat men grannen varvade ner efter ett tag och har nu flyttat till lugnet i den värmländska skogsbygden. Problemet med digitala effektmätare är annars att de lätt blir en leksak i fel händer...

Låt säga att förstärkaren har en dämpfaktor på 100 (Hegel H200 har 1000 för jämförelsens skull) och det vid 8 ohm. Det betyder normalt sett att utgångsimpedansen är 8/100 resp. 8/1000. Med 3.3 ohms last har vi en dämpning på 3.3/(3.3+8/100)=0.976 resp 3.3/(3.3+8/1000)=0.9976. I dB räknat blir det -0.1dB resp. -0.01dB. Det är med andra ord inte särskilt troligt att man märker någon skillnad.

Ifall dämpfaktorn är uppmätt vid 1kHz kan det naturligtvis vara så att vid 10kHz är den betydligt sämre ... jag vet inte om man kan vara säker på att dämpfaktorn är den lägsta över hela frekvensområdet?

Kollade precis på KAV400 och den har 0.17 ohm utgångsimpedans (dämpfaktor=47). Då blir det -0.8dB dämpning ... med andra ord knappt hörbart ... men inte oväsentligt. Är den inte bättre alltså?

Och när en utomstående mäter upp blir det 0,35 ohm. Eftersom Atkinsons testlast aldrig går under 4 ohm, så kan man nog räkna med större påverkan med 3.6:an. Det är nog hörbart.

Men, 3,3 Ohm vid 10kHz kanske inte är så blodigt?
Det är väl oftast ganska låga nivåer i den delen av tonspektrum?

Jag kan ju tillägga att jag kör mina MG1.6 med 16-Ohmstappen på mina Audion.
Jodå, så är det!

Jag upplever ingen förbättring i något avseende via 8- eller 4-Ohmstapparna. Det blir bara lägre nivå, mindre luft och dynamik.
Inte ens basen förbättras.

Det kanske snarast skall tolkas som att Strmbrg, är både döv och ganska korkad?
:-)

Det är nog bara MG1.6 som har ganska jämn impedanskurva - i princip märker man ingen större skillnad på tonkurvan oavsett utgångsimpedans på förstärkaren - förutsatt att utgångsimpedansen är ganska konstant. Dock är jag inte helt med på vad 16 ohm egentligen betyder på en rörförstärkare - om det faktiskt är 16 ohm utgångsimpedans? Det låter lite klent ...

Tapparna är inte märkta. I manualen står: "Suitable for loads 4-16Ohms." vilket ju inte säger så mycket.
Det skulle ju kunna stå "Hög" Högre" Högst" utgångsimpedans, typ.

Oavsett vilka högtalare jag haft, så har högsta utimpedansen varit att föredra.
Karaktärsskillnaden mellan tapparna har varit densamma oavsett högtalare.

Normalt sett när man "tappar av" en trafo så kopplar man in fler eller färre varv på utgångslindningen. Man kan säga att om man sätter den i 16 ohm så förväntas högtalaren vara mer lättdriven samtidigt som spänningen till högtalaren ökar så att effekten förstärkaren kan generera också kan tillgodogöras i högtalaren.

Jag antar i ditt fall att det egentligen vore bättre att köra på 4 ohm för förstärkarens bästa ... men drar man inte på fullt så går nog inget sönder eller överstyrs. Det jag tror händer är att utgångstrafon blir lite varmare bara ...

Nä, jag drar ju aldrig på speciellt högt.
Jag tycker inte att det tillför så mycket, när upplösning och inlevelse infinner sej redan på moderata nivåer.

Talade med Erik Andersson om valet av tapp.
Han höll med om att det allra oftast blir bäst med "16 Ohms-läget".

Nej, nej! Jag tror du har alldeles utmärkt hörsel.

Hej!
Kul att följa diskussionen
Hade själv ett par MG IIc som var fantastiska tyckte jag. En intressant sak i ljudåtergivningen var att eftersom högtalaren beter sig som en line source i spridningen så lät musiken ungefär lika högt på 7 meter som 1 meter ifrån högtalaren..märklig känsla.

Angående den här Impedansdiskussionen så är det inte så att modellerna med den äkta Ribbon-diskanten beter sig mycket annorlunda som last? Det skulle gälla modeller som 2.5R, 3.3 till 3.6. Jag har för mig att jag sett någon graf där de dippar rejält (typ 1 Ohm) i diskanten.

1.6 och 1.7 har väl "Quasi-Ribbon" som är snällare. Mina gamla 2.5 (utan något ribbon alls) var i vilket fall en mycket snäll last, men krävde lite effekt för att blomma ut.

Slutsatsen för drivningen skulle vara att det beror starkt på vilken modell av Magneplanar man spelar med hur lättdriven den är lastmässigt.

MVH Shaft

Nej, inte 3.6:an enligt Atkinsons mätningar. Det går bara ned till 3,3 ohm, som sagt.

Annars har jag sett något annat märke som går ned till en halv ohm uppåt 20 kHz, men det minns jag inte vilket det var.

Tror det var Final Sound. Detta trots att de hävdade rak impedanskurva i pressmaterialet.

Undrar om inte Martin Logan är något däråt också.

Just ja, det stämmer nog.

Hej Igen,
Ja det verkar efter lite googling att Ni har rätt. Impedansen håller sig strax under 4 Ohm...
Jag måste ha förväxlat med gamla Infinity eller liknande.

Hittade en intressant text på nätetwww.nutshellhifi.com

Magnetic Planars and Ribbons

Most of these types are made in the USA, represented by Magneplanar (the pioneer), Apogee, Eminent Technology, and others. These fall in two classes:


• Magnetic-planars, which are sheets of stretched Mylar or Kapton film with an aluminum "voice coil" either printed or glued on the film.


• True ribbons, which use a very thin corrugated aluminum "voice coil" hanging freely like a streamer in a side-by-side magnetic field.


Magnetic-planars use arrays of magnets on the back side of the film (not too good for IM distortion) or on both sides (much lower distortion, but also creating a small resonant cavity between front and rear magnet pairs). The arrays of magnets provide a somewhat uneven drive field, so the uniformity of diaphragm motion is not in the same class as an electrostat. Then again, HV arcing is not problem, so the magnetic-planars can play much louder than their electrostatic cousins.

Magnetic-planars have a lower BL product than conventional direct-radiators as a result of the much wider pole-to-pole magnet spacing and the shorter length of wire immersed in the magnetic field. Diaphragm damping is mostly provided by the air load, and very little comes from the amplifier. In electrical terms, it is very loosely coupled the amplifier, which is why the impedance curve is resistive (if the BL-product were any higher, you'd see the typical reactive up-and-down impedance curve exhibited by conventional drivers).

Although a resistive load is great for the amplifier, it’s not too great for the driver. Drivers are naturally reactive, since all of them are bandpass filters with a bandpass much narrower than the full-range amplifier that drives it. Since the amplifier is driving the band-reject region, a tightly-coupled driver will present a load that looks like a filter ... this is the starting point of Theile/Small theory. The only way to have the amplifier see a resistive load is: design complex pseudo-crossovers that are the inverse (conjugate) of the total speaker load, or use drivers that have very loose magnetic coupling.

The idea that a perfect loudspeaker would present an amplifier with a resistive load is a marketing myth. This myth would only come true if some genius could design a single driver with a working bandwidth of, say, 10Hz to 100kHz. If such a wonder driver were available, who would care about the amplifier load?

Returning to magnetic-planars, the only ways to improve the coupling and raise the efficiency are:


1) Decrease the magnet spacing. This limits the excursion and adds to the requirements for a precise and rigid frame that holds the opposing magnets apart.


2) Increase the number of "turns" by lengthening the path of the wire or aluminum plating on the plastic film. The limit to this approach is adding excessive mass to the diaphragm, which degrades both efficiency and the transient response. Doubling the diaphragm mass cuts the efficiency to one quarter of the original value, so most designers go out of their way to prevent adding mass to the radiating surface.


3) Use magnets with higher coercivity. The newest magnets using exotic rare earths may offer significant improvements here. As the magnets get stronger, though, the requirements for a stronger frame also increase.


Magnetic-planars designers confront a series of design challenges that are not too different from the ones presented by electrostats. One has to wrestle with powerful magnet arrays that want to twist on the mounting frame, the other with high-voltage arc-over punching holes in the diaphragm.

Let’s move on to a technology that looks superficially similar, but actually is quite different than the preceding magnetic-planars. The freely hanging true ribbon is free of the stretched film resonances and obstructing magnets of the planar-magnetic, so it offers outstanding pulse response, uniform drive, and a good approximation of a line source. On the other hand, the impedance is extremely low (a fraction of an ohm) and ribbons are not suitable as a woofers or midrange drivers due to the small radiating area. Most practical ribbons require a matching transformer in order to successfully couple to the amplifier.

Planar speakers, being free of any kind of enclosure, have resonance-free reproduction in the important 100Hz to 1kHz region, resulting in sound quality is usually midway between a good dynamic and an electrostatic, with a genuine freedom from cabinet colorations. (Flexing modes in the supporting frames can be a problem, though.) The large surface area of the panels, their ability to operate at sound levels approaching horns, and the lack of lower-midrange coloration makes the planars a good match for music with a really big sound, such as large-scale symphonies or choral groups.

Like their electrostatic cousins, resonances appear in the 40 to 200Hz region as a result of drum modes on the panels coupling with room modes, so careful room placement is no casual matter. In addition, though, the side-by-side arrangement of the bass, mid, and treble drivers provides a very complex and "lobey" radiation pattern at the crossover frequencies, so the requirements for the best stereo imaging may well conflict with the location that provides the smoothest bass. In short, these speakers work best in a large, symmetric room, with a very powerful amplifier to compensate for the low efficiency and low BL product.

These kinds of speakers aren’t my cup of tea, but I know many people who really enjoy the neutral, relaxed type of sound they offer. In addition, a true ribbon offers some of the best treble around, surpassed only by the plasma driver.

Det påminner om vad man säger om humlan. Den kan egentligen inte flyga - men det gör inget för den vet inte om det.....

Ha, grannarna kan ta sig där.... nejvars. Fick tillbaka min Benz LP förra veckan Möblerade om lite, in med matta, ska sätta upp gardiner. Det låter sjukt bra nu, musikglädjen är tillbaka, aldrig att jag säljer mina Sonusar. Grannarna får väl köpa läget eller höja volymen på TVn då.
Nu spelas det som aldrig förr. Fick som sagt tillbaka min LP och det visade sig att det satt en FGS slipad nål där, detta förtjänar dock en egen tråd. Ville bara säga att "nu jävlar kör vi Ferrari på grusvägen så det ryker ändå"

Skoj att du tog ditt förnuft till fånga! När någon senare frågar varför du funderade på att sälja dina Guerneri får du åberopa tillfällig sinnesförvirring

Knappast trovärdigt då det i detta fallet gällde byte till Magnepan

nej ingen sinnesförvirring snarare digitalis i kombo med omöblerat rum, lyhörd lägenhet osv. Magnepan är jätteintressanta högtalare, helt klart. Guarnerin däremot är ett "litet" smycke, hantverket i kombination med en lyckad högtalare är oslagbart ur estetisk/ljudmässigt synvinkel. Det skulle vara svårt att baxa in ett par dörrstora skärmar i vardagsrummet och sedan motivera bytet för sambon, hon tycker nog inte att Magnepan smäller lika högt.

Kan hålla med dig om Guarnerins utseende, men också att det är en utomordentligt god musikförmedlare som överträffar sin litenhet i ljud.

Det där med stora skärmar har sina begränsningar. Själv blev jag å det bestämnda nekad till att köpa ett par Stradivari som var hemma på prov. Hustrun och även den hifi-intresserade sonen liknande dessa med två gravstenar. De blir helt rumsavskärmande eftersom de mår bäst ljudmässigt av att stå en bit ut från väggen. Av samma skäl har jag avstått från Magnepaner även om jag tycker att de förmedlar ett underbart ljud.

Calm

Jag kan förstå det då Guarneri är små och närmast kan liknas vid ett konstverk
Magneplanarer är dock förhållandevis diskreta

Men det där är ju inte Magneplanar.