En annan tråd handlar om fördelningen prismässigt mellan de ingående komponenterna.
Den här tråden skall (har jag tänkt i alla fall) handla om priser i kronor.

Vad är det mesta du nånsin pröjsat för en enskild pryttel till anläggningen?
Jag vet inte om detta ens kommer att bli intressant att läsa, men det skall det bli intressant att få reda på.


Förvisso förekommer ju ofta inbyten och hur skall man räkna då?
Eller att man sålt en sak till någon och köpt en ny av någon annan, hur skall man räkna då?

För enkelhets skull så gäller frågan det försäljningspris apparaten hade.
Högtalare i inbyte 3000 kr - ny högtalare, "Holken 2,8i Ghia" prislapp 10000 kr - prutade till 9000 kr.
Då är svaret 9000 kr.

Man kan ju även fråga vad hela anläggningen bellat. Men, eftersom några har multikanal, vissa har fler signalkällor än andra osv, så blir den siffran svårare att värdera.

Den dyraste sak jag köpt är ett par högtalare Magneplanar MG1.6 (nya visningsex) för 16000kr.
Kanske jordnötter i ett forum som detta, men skulle man berätta för morsan tex, skulle hon sannolikt baxna.

Jag tycker frågeställningen är lite intressant, men skulle kanske vilja sätta det i relation till något. Det finns de som sitter på så stora ekonomiska tillgångar och/eller höga löner att ett inköp för 100000 är mindre i förhållande till resurserna än ett inköp för 16000 var för dig.

Så jag svarar lite kryptiskt såhär: Med demo-ex-rabatt kostade min dyraste komponent 2,65 gånger min dåvarande bruttomånadslön.

Då du i en tidigare tråd skrev att du var "vanlig löneslav" så utgår jag från att din bruttolön ligger någonstans i krokarna kring snittet i Sverige, alltså ca 26000kr/mån.

26000x2.65=69800.

Min gissning är att du köpte ett par högtalare för ca 70tkr

edit: Min för egen del största investering hittills är för 40% av min bruttolönmånadslön. Jag har dock inte snittlönen i Sverige. Sug på den ukiro

Sett i relation till dåvarande månadslön måste nog den Linn Mimik som jag köpte när jag gjorde lumpen vara dyrast (pris ~11000, månadslön ~3000).

EDIT: Här fanns svammel om vad i Robins kalkyl som var fel. Det är irrelevant så jag tog bort det.

Men nu ska vi inte ha snoppmätartävling! Jag tycker att någon sorts kvantifiering av personers hängivenhet till musiklyssnande är mer intressant än att se vem som kan spendera mest, eftersom det visar på olika inställningar snarare än olika inkomster. Jag har en kompis som lägger ALLT på skivor, och har gjort det i 25 år. Varje månadslön sedan mitten av åttiotalet har kramats ur maximalt för skivinköp. Nu tjänar han ganska lite, men sett till just hängivenheten och musikpassionen så tror jag extremt få, om ens någon här på forumet, kan trumfa honom. Därmed inte sagt att han bör koras till någon slags vinnare; Jag höll hans linje under några år, men har medvetet valt att fördela lite mer av inkomsten på annat än skivor, som till exempel anläggningen, ett lite bättre boende, finare kläder och privatimporterad amerikansk hantverksöl (som ju de facto gör musiken bättre!).

En beggad Lyra Skala är nog min största investering. Jag trodde att folk på jobbet skulle tro jag var helt galen ... men så var det inte. Några golfare och nån bilentusiast tyckte det var i sin ordning. Vadå 20kkr ? Det var väl inte så farligt ... allt är relativt.

Som fotoentusiast lägger jag ner mer pengar på det området ..

Jag brukar tänka - så länge jag inte behöver köpa en ny kamera mer än en gång var tredje år - så är det ok.

Börjar likna: Vem har längst s....?

Jag tänker inte delge några summor - dom är en uppgörelse mellan mig och säljare. Däremot kan jag delge att det är rätt så kostnadseffektivt att spendera några år i USA/Kanada och inhandla amerikans/kanadensisk hifi där. Förutsättningarnaför de flesta stora märken är dock att man har fast adress åtminstone 6 månader. Då kan man redan när affären görs upp komma överens om anpassning till 230 Volt, CE-märkning och att ens serienummer listas som överenskommen för senare export.

För övrigt är det ofta rätt så bra att köpa demoex.

Hej!

Den dyraste investeringen i min anläggning är väl egentligen huset den står i men nu var det inte det som gällde. Jag tar inte upp min inkomst heller för jag tycker inte att det hör hit.

Högtalarna jag köpte i Juni 2008 betingade ett pris på 10500 Kr och var då begagnade. Nypriset på dem var 23000 Kr och de var 8 månader gamla.
Det är den dyraste delen i min anläggning, prisvärt enligt mig.

Jag får räkna med att leva med dessa Audio Physic Spark 5 ett bra tag framöver. Det finns många andra saker som drar pengar än HiFi så detta var en ganska stor utgift för oss. För mig var det ett stort kliv upp på högtalarstegen. Jag spelade på JBL TLX8 innan, jag vet att många håller dessa högt men jag tyckte inte alls om dom. TLX8 orna fick jag på köpet när jag köpte en Pioneer 656 MK II av en arbetskamrat. Förstärkaren finns kvar i anläggningen och fungerar bra trots sin ålder.

Frågeställningen är intressant och jag tycker att Strmbrg kommer med många bra uppslag.
Den andra tråden med fördelningen i procent kan jag inte skriva något meningsfullt inlägg i efter som det är så stora prisskillnader på prylarna i min anläggning.

MVH Jonas

Den dyraste HiFi elekroniken har jag inte köpt ännu..

För övrigt tycker jag frågeställningen är mindre intressant..Min inkomst eller hur mkt pengar jag spenderat är min ensak.

Däremot är jag otroligt nöjd med mitt ljud o ljudbilden jag har..

Det går att vrida och vända på det här i all evighet, tror jag. Utöver mina försök till att sätta dyraste komponentens pris i ett sammanhang, ovan, så finns andra högintressanta faktorer:

Totalt spenderad summa på ljudanläggningar genom hifi-karriären
Även om man kanske inte sitter och ruvar på monstruösa highend-apparater så kan man ha spenderat flera hundra tusen genom åren. Här finns inte nödvändigtvis något rätt eller fel, då vissa finner hobbyns kärna i att få testa och mixtra med så många komponenter som möjligt (typen "resan är målet") medan andra ser varje uppgradering som ett nederlag då det antyder att man gjort felköp tidigare.

Kostnadsfördelning hård- och mjukvara
En annan debatt där rätt och fel är ovälkomna begrepp är vad som borde kosta mest; musiken eller anläggningen. Vad är en rimlig fördelning? Det är förstås personligt och hänger ihop med hur man tycker & tänker kring sitt musiklyssnande, men det är alltid intressant att få inblick och förståelse i hur andra resonerar.

Finansiering: spara eller låna?
Vissa har både de ekonomiska förutsättningarna och karaktärsstyrkan att betala för sina grejer med egna pengar, medan andra är mer benägna att ta till avbetalningar och lån. Det vilar ett tungt täcke av tabu över den här frågan, vilket jag tycker är lite tråkigt. Jag tror alla här funderar över vad man ska våga låta sig drömma om, hur man ska kunna lösa finansieringen av något man fastnat för, eller hur tusan andra kan ha råd med grejerna de har. Vill man inte dela med sig av sånt, vilket jag har all respekt för, så behöver man inte. Men det är ett intressant ämne och om man kan hålla sig undan snoppmätandet borde en diskussion kunna ge intressanta perspektiv på ekonomifrågan.

Spara för framtida köp eller spara till redan gjorda köp är en smaksak och karaktärsfråga. Skillnaden är räntekostnaden och möjligen en ofrihetskänsla ("den som är satt i skuld är inte fri").

Sedan kan det ju vara så att en del tillfällen endast kan tillvaratas genom alternativ finansiering, annars går tillfället ur händerna ... Generellt sett är det dock bättre ekonomi att först spara och sedan handla (om man har tålamodet att vänta). Då slipper man ju räntekostnader och om det är s k räntefria lån kan man kanske pruta 5 % som är det butiken många gånger får betala till finansieringsbolagen.

Just karaktärsfrågan är vad det hänger på för min del. Jag är väldigt envis och effektiv på att betala av skulder, men är usel på att spara. Det har alltid varit så, och jag har aldrig lyckats ändra på det nämnvärt även om jag umera har jag både buffertsparande och privat pensionssparande. Så ovan nämnda personrekord i hifi-köp finansierades med lån, men då hade jag redan betalt av alla andra lån och krediter så jag var totalt skuldfri. Det kändes kanske inte helt idealiskt att då gå och skuldsätta sig igen, men jag kommer vara klar på ett par år och demo-ex-rabatten väger upp de nedprutade räntekostnaderna. Och jag har mina drömhögtalare!

Mina högtalare är den dyraste hifi investering jag gjort.Håller i övrigt med Bebop och Kent n i denna fråga.Det är personligt,även om jag kan förstå folks nyfikenhet!

Tycker egentligen frågan om vad saker kostar är mindre intressant än vad som har givit mest effekt i relation till insatsen.

I dagsläget skulle jag säga de akustikgrejor som jag fått hjälp med av Matts O. har givit mest effekt på ljudet, men därmed inte dyrast.

Om folk är beredda att lägga en förmögenhet på en bil för att därmed öka körglädjen så kan jag inte se att man inte skulle kunna satsa på ett ordentligt system och därmed öka livsglädjen med musik att njuta av varje dag. Var man sin lyckas smed som det heter.

Calm

Jag tror inte så många av oss känner sig missunsamma eller upprörda av att se dyra system i bildtrådarna. Avundsjuka kanske, men det är en annan femma. Jag skulle rent av vilja påstå att billiknelsen är överflödig – Om man har musik som främsta intresse är det helt naturligt att lägga större delen av sina disponibla resurser där.

Sedan har vi alla olika resurser i form av tid och pengar, som dessutom varierar genom livet. Jag tycker det intressanta inte är hur våra individuella förutsättningar ser ut, utan hur vi väljer att disponera dem. Att ta del av andras filosofier kring livet med ljud och musik är viktigt för att nyansera de egna ståndpunkterna.

Ett brinnande intresse kan ta sig många uttryck från moderation till besatthet.

Mitt inlägg handlade om den hifi-ointresserade som inte förstår dels att det är skillnad på ljud och ljud och dels heller inte kan förstå att det överhuvudtaget finns saker som kostar som de gör i dessa sammanhang. Därav jämförelsen med bilen. De flesta vet att en Ferrari är våldsamt dyr, men kanske inte ens har en susning i vilket härad ett par Alexandria ligger och än mindre att någon skulle lägga så mycket på ett par högtalare.

Hur starkt intresset är respektive vilka resurser man har avgör självfallet vad man köper och hur.

Vad gäller hur ett system byggs upp så är det vanligen en mycket lång resa som börjar med det billiga till det dyra, i mitt fall nästan femtio år av ständigt bytande och uppgraderande till man börjar komma till vägs ände.

Calm

Å andra sidan kan man ha musik/hifi som största intresse utan att lägga större delen av sina disponibla resurser där.

För min del så är väl musik/hifi det största intresset tillsammans med foto.
Men, så himla mycket tid eller resurser lägger jag inte ner trots det.
Har väl aldrig blivit "fanatiker" på något område...

Högtalarna är min dyraste investering (vad jag betalt) när det gäller nypris så ligger steget i samma prisläge.

Något ska man ju lägga sin disponibla inkomst på.. Om det är bil, stereo , resa eller alltihop tycker jag är upp till var o en.
Beror också på vilken fas i livet man är i.
Om jag vore 55 bast och sitter i ett hus belånat till 50% samt med en buffert på låt säga 2 månadslöner. Ja då hade jag lagt mycket mycket (för att inte säga allt) av den disponibla inkomsten på resor och musikanläggning hehe.
You only live ones...

Det här är väldigt intressant, och just ett sådant alternativt perspektiv jag försökte provocera fram i den här tråden. Av det du har över efter mat, räkningar osv så lägger du inte så mycket på musik och hifi trots att det är ett av dina två största intressen – Har du någon teori eller resonemang om varför det blivit så? Och betyder det att du har annat i livet som slukar pengar (utöver de fasta utgifterna), men som du är mindre intresserad av? Eller är det ett medvetet val att spara/ammortera/donera/etc? Nu närmar vi oss intrång i privatlivet, men jag blir väldigt nyfiken.

Jag lägger inte heller hela min disponibla inkomst på hifi. Det är helt enkelt så att det måste dyka upp nåt så pass bra att det känns värt att handla samt att det inte äter upp hela sparkapitalet - det är ganska korkat att inte ha en buffert - hur stor eller liten den må vara.

På kamerasidan brukar jag resonera att det måste vara minst dubbelt, helst fyra gånger, så bra som innan med avseende på en eller flera parametrar. Förra gången var det antal pixlar - nästa gång lär det vara dynamiskt omfång eller brusnivå om man så vill.

Inom hifi är jag mer osäker på vad som är "dubbelt så bra" till "rimliga pengar". Vi får se.

Jag kan väl försöka börja med att svara såhär:

Varför skulle utdelningen av intresset öka med ökad penga-insats?
Egentligen, alltså.

Det kanske gör det, men det måste ju inte vara så.

Om jag räknar ihop summan jag lagt ut på tex hifi under alla år, så blir den nog större än jag vill veta av.
Men, det har - som jag ser det för min del - snarare med dåligt omdöme och oöverlagda val att göra, än det har att göra med att intresset skall tillgodoses.

Sen är det ju det där med vad man jämför med och vem man talar med.
Jag är uppväxt med attityden att "även det enkla är gott nog". "Dyrt är onödigt, det billiga duger gott".
Exklusiv smak var bara dumheter. Kräsna människor sågs med stor skepsis.

Så morsan skulle nog behöva "sätta sej ner" om jag berättade att min nuvarande anläggning har kostat drygt 40000 kr.

Hehe detta är mycket en generationsfråga. Jag arbetar som finansiell rådgivare på bank och många äldre kunder med stort kapital (ofta över 5 miljoner) har levt efter tesen "även det lilla är gott nog" Det är iofs därför de nu är rika:) men jag blev för ett tag sedan uppriktigt ledsen när en man som nu är 82 år sa "frugan är sjuk och nu kan man undra varför man på 60-70 talet inte bjöd henne på 2 Hawaii resor om året istället för att samla pengarna på hög"
Den situationen ska inte jag hamna i.. Därmed inte sagt att man inte ska ha ett sparkapital som täcker oförutsedda utgifter. 2-3 månadslöner täcker i en "normal" ekonomi oftast det mesta (hur många gånger har man fått en utgift på mer än 60 000kr?).
Om jag någonsin sitter i hus med utflugna barn och bara behöver tänka på mig o frugan så kommer resor, hifi och andra upplevelser att prioriteras och om vår disponibla inkomst tillåter så kommer vi leva gott...
Kanske rätt mycket off topic nu men det är som sagt kul att se hur folk resonerar.
Själv sparade jag ihop till ca 50% av vad anläggningen kostar sen lånade jag resten till förmånlig ränta och amorterade av det lånet på 8 månader. Nu sitter jag med en anläggning som för ett par år bara var en dröm.
Att låna är inget problem så länge man amorterar snabbt och sålänge man kan avyttra tillgången närsomhelst utan att stå med restskuld (vilket man oftast kan när man köper begagnat) Jag ser det också som så att mycket av pengarna finns i anläggningen, tror nog jag skulle kunna få tillbaks 90% av vad jag gett om jag varit tvungen att ha pengarna.
Bara min syn på det hela och många tycker säkert annorlunda, men man ser mer av "min" attityd hos -80 talisterna.

Tål att tänka på..Som Cornelius sade "man kan ingenting ta med sig"

Är det så att den manliga delen av befolkningen har lättare för att bli fanatiska inom olika områden?Tycker att det verkar som så.Att ta saker med måtta som Strmbrg gör är nog svårt för många.Även om jag sympatiserar med inställningen.Oftast så blir det att pendeln svingar till det yttersta läget innan man sansar sig....

Frågan är ju vad som är måttfullt?
Det beror rimligtvis helt på betraktaren.

Jag tycker egentligen inte att jag är speciellt måttfull. Men vet att jag är betydligt måttfullare än många andra.
Till saken hör väl att jag inte vräker på så mycket till vardags. Då kan man ju unna sej att både spara lite och "impulsköpa" nån grunka emellanåt.
Köper billigaste snabbkaffet, billigaste leverpastejen, har billigaste bredbandet, diskar för hand, har låga bilkostnader, inget sommarställe, billigaste "juicen", billigaste flingorna, vanlig filmjölk, låga klädkostnader bla bla etc etc.
Tycker nämligen inte att jag mår bättre av dyrare vardags-saker och då blir det ju bara eld för kråkor att köpa dyrare än billigast.

Jo ibland går det undan i svängarna hehe. Tycker också att Strmb har kloka ord och om man är nöjd/tillfredställd med sina grejer/situation så är det ju fine. Vad jag däremot ogillar det är folk som egentligen vill handla och resa osv men som av någon outgrundlig anledning inte vill använda sina pengar..

Mitt problem är ju faktiskt att jag är gladare om jag har schyssta kläder , slipper diska, har ett sommarställe osv (hur skönt hade det inte varit att kunna åka ut med frugan och polarna till sin sommarstuga vid havet över helgen:)
När jag hade min första stereo för runt 5 loppor så satt jag inte o tänkte "satan vad nice detta är"
Det gör jag däremot varje dag jag går in i vardagsrummet o ser stereon (jag är supernöjd) O då har jag ju inte ens satt igång musiken hehe.

Jag har ställt många frågor i den här tråden och ska försöka göra rätt för mig med lite svar också. Det blir en aning off topic, men med lite tur lästvärt ändå.

Först det där med att lägga den disponibla inkomsten på hifi & musik. Som kanske inte framgick helt solklart så syftade jag både på utrustning och skivor. Jag är inne i en hårdvarufas nu (mer om den strax), men det hör till undantagen. I normalfall är det skivor jag lägger mest pengar på av alla mina intressen, just för det är mitt största och sedan första skivköpet för 23 år sedan det överlägset mest konsekventa och ihållande intresse jag haft.

Jag berörde tidigare det här med kostnad för skivsamling kontra kostnaden för hårdvaran skivorna spelas på. Jag tillhör kategorin som alltid hungrar efter ny musik, men det finns andra som har en mindre uppsättning skivor som de lyssnar på desto oftare i stället. Jag har personligen väldigt svårt att tänka mig en sån tillvaro, men onekligen vore det ekonomiskt fördelaktigt att inte alltid hungra efter nya ljud.

När det gäller det rena hifi-intresset, som alltså rör tekniken, så beskrev jag lite generaliserande det som två typer, där den ena har attityden "resan är målet". Hit sållar jag de som byter prylar ofta och gärna, mekar och tweakar, kanske överväger eller redan sysslar med DIY-grejer, och som ser på hifi ungefär som en veteranbilsfantast ser på bilar. Jag skulle spontant gissa att den här kategorin äver överrepresenterad på forum.

I andra änden av spektrat (för helt svartvitt är det inte) finns de som enbart ser hårdvaran som ett nödvändigt ont för att lyssna på musiken. Man vill inte testa nya grejer såvida inte något är trasigt, håller inte reda på vad prylarna heter och har nog inte så mycket att hämta i ett hifi-forum.

De sistnämnda tror jag är mer hängivna musiken, men de förstnämnda kanske hör mer av den. Min kompis som köpt skivor för varje korvöre i 25 år skulle nog få ut mer av sin enorma skivsamling om han avsatte en liten slant till ett hårdvarukonto varje månad, men han har rest runt i hela den musikaliska galaxen och hört allt som höras kan, medan någon med fantastisk anläggning och blygsammare samling sitter kvar på samma lila musikaliska ö år efter år. Men de kan vara lika lyckliga för det…

Jag har tänkt mycket på de här grupperingarna och framför allt alla små positioner däremellan, för att försöka lista ut hur jag får det bästa av två världar. Jag vill aldrig bli en parameterlyssnare, någon som inte hör musiken för alla ljud, men jag vill heller inte resa genom mitt musikuniversum med smuts på rutorna. Tänk vad man kan missa!

Jag är här och på andra forum nu eftersom jag håller på att byta upp mig, men så fort jag är klar med det lär jag försvinna under radarn igen. Jag vill få det ur världen så jag kan glömma tekniken igen och bara lyssna. Men för att jag ska nå dit måste jag se till att hitta så bra komponenter som möjligt för det jag max kan förmå att betala, för om jag gör förhastade köp eller försöker nöja mig med näst bäst så kommer jag snabbare börja lyssna efter det som är fel och behöva uppgradera igen. Jag hör alltså till kategori två. Jag är fortfarande osäker på vilken kategori strmbrg hör till =)

För att knyta an till ursprungsämnet så började denna uppgraderingsresa med att jag råkade höra ett par högtalare som jag inte kunde förmå mig att glömma. Jag gjorde mitt yttersta för att bli nöjd med något billigare, men det gick inte. De blev min dyraste komponent, och lär så förbli, då det känns omotiverat att lägga mer pengar på de delar som bidrar mindre till ljudet. Jag har skrivit en del om den här uppgraderingsresan (på engelska) på ukiro.com för den som orkar/vill läsa.

En sak vi inte diskuterat här är ålder. Det tar ett tag innan man normalt har möjlighet att lägga något krut på ljud, oavsett hur gärna man vill, eftersom det är så mycket annat man ska ha när man flyttar hemifrån. Studier, TV, dammsugare, dator, möbler, bil och fan vet allt. Sen kan det komma barn mitt i allt det där också, och vips blir det inte lugn och ro förrän 20 år senare. Jag försöker nu snåla ihop till den anläggning mina eventuella barn kommer växa upp med, och med det perspektivet vill man undvika förhastade testköp. Det kommer ta några år till innan jag är klar tror jag, men sen hoppas jag att den anläggningen ska räcka i åtminstone 10 år, som den förra gjorde. Och blir det barn är jag väl tillbaka om 20...

Jag jobbade på bank i slutet av 70-talet och byggde bl a de första kostnadskalkylerna för huslåntagare i ABC 80 och 800. Rätt så revolutionerande då att få en matrisutskrift om hur ekonomin kunde se ut med olika finansieringslösningar vid husköp ...

Visst är det delvis en generationsfråga. Banken är på mig och erbjuder lån i tid och otid. Det är ju en del av deras levebröd, så det kan jag förstå. Själv följer jag principen att aldrig låna till ren konsumtion, dvs något som förbrukas samtidigt som den konsumeras, t ex resor. Ens minnen väger ju ganska lätt som pant.

Skall man låna så har du helt rätt i att tillgången bör vara omsättningsbar ...

En del av generationsfrågan tillhör ju även närheten till pension. Det är gott att vara ganska skuldfri när pensionen kommer. För egen del inom 3-7 år och förmodligen ligger då inte räntan på 1,5 %. Att vara solid känns ganska bra. Skillnaden att avbetala på 8 månader eller spara under 8 månader är ju inte särskilt stor förutom kostnaden och tillfällen dyker alltid upp. Med cash kan man ju dessutom slå till när tillfället yppar sig.

För 15-20 år sedan resonerade jag inte på samma sätt. Då hade jag fortfarande betydande studieskulder, utlandsstudier för våra barn, nytt hus, en andra bil ... etc. Att lösa det kontant var en omöjlighet.

Livet har olika skeden.

Hm, jag också...


Jag har hört till "uppgraderarna" i många år.
Fast kanske en lite speciell variant, som snarare bör kallas "bytare".

Jag har nämligen inte skaffat dyrare och dyrare prylar hela tiden. Kanske inte ens speciellt dyra grejor överhuvudtaget.
Det har tom varit så att jag bytt ner mej prismässigt. Inte pga kris i ekonomin, förvisso.

Tex gick jag från 10000 kronors Sonus Faber till Carlsson OA 50 för 5000, eller vad de nu kostade.
Jag sålde en stor tung Sony 505 EX-CD och köpte en ur-Rega.
Jag sålde ett par Tannoy Dual Concentric och köpte ett par Audio Pro A2.42.

Jag har med andra ord farit omkring en hel del, men sällan köpt på mej riktigt dyra grejor.

Mycket byten har det varit. Jag har aldrig riktigt varit tillfreds med ljudet. Jag har labbat mycket med snik-tweaket högtalarplacering.
Väääldigt mycket till och med.

Min referens har alltid varit stor symfoniorkester.
Det mesta annat jag spelar, tycker jag har funkat nöjaktigt med alla anläggningar jag haft.
Men stor orkester har alltid låtit mer eller mindre grötigt och jobbigt.

Förra hösten köpte jag Magneplanar M1.6.
Sedan dess har jag bara lyssnat, helt utan att fundera på ljudet.
Visst, en del plattor låter inte så bra som jag skulle önska, men mitt fokus på anläggningen eller att hasa runt med högtalarna över golvet är som bortblåst.

Min senaste stora omvälvande hifi upplevelse och sedermera uppgradering,var när jag fick lyssna på det högtalarmärke och modell som jag nu äger.Var det möjligt att musik kunde låta så bra,så levande,så roligt?I början satt jag bara och häpnade.Ni vet den där ståpäls känslan?Den var där.

Min hifi värld rasade ihop.En som tidigare endast (nästan slaviskt)följt Linns doktrin och börjat sin väg där,blev brutalt väckt av något som passade bättre.Kunde det vara möjligt?Efter några veckor ångest och förnekelse så var det bara att bita i det sura äpplet,Linns ideal var inte längre mitt.

Så Linn riggen såldes bort,bit för bit.Sedan började en resa med att hitta elektronik som passade.Väldigt spännande och lärorikt.Inte bara skaffa nästa pryl i uppgraderingsstegen som jag gjort om jag varit kvar i Linn´s stall.Utan att hitta bitar som passade.Bara genom att lyssna sig fram.Den resan har lett mig fram till där jag nu är.Och här sitter jag nöjd.

Kanske kommer det ett nytt il så småningom.Där jag börjar om igen.Men troligtvis inte.Anläggningen kanske kommer genomgå en långsam evolution,men ej den revolution som inträffade när jag sålde mina Linn prylar.

/n.o

Håller med dig Bebop man bör ju inte vara lika skuldsatt när man är 60 som när man är 30. Livet har olika skeden. Att jag lånade var av 2 olika anledningar. Börsen gick bra och jag kunde låna till 1% ränta. Dessutom är jag den typen som gärna måste bli tvingad till att "spara" Tar jag ett kort lån så måste jag betala det. Om jag börjar spara tills jag har ett kapital så blir jag lite snål (känns surt att spendera mycket pengar på en gång. Detta märks inte på samma sätt om man lånar en del av köpeskilling.

Strmbrg:
Jag har gjort ungefär som du, har bytt frama o tillbaka mellan olika prisklasser (ibland i samma prisklass) och bytt en sak i taget det tog 5 år att komma dit jag e nu. O tro det eller ej vissa köp gick tom lite plus, även o det bara rörde sig om ett par hundra.
Nu e jag iallafall nöjd och pengarna kan gå till insats på hus samt att resa.

Mina kostsammaste investeringar har jag redan gjort. Satt med den förra stereon i 15 år oförändrad innan jag ville ha något "roligare".
Har haft många trevliga högtalare tidigare men någonstans i bakhuvudet så har alltid intresset funnits för horn och rör och den mjuka dynamik som man kan få. Så målet för mig med den uppgradering som började för snart 10 år sedan var att kombinera min stereo med bild och lite multikanal/hembio. Mina blickar gled in på proffs/studio-grunkor så stereon är en blandning av HiFi och studiogrunkor. Jag har inget behov av att vara den första och enda ägaren utan har varit nöjd med grejor som använts. Dessutom så är det snudd på oundvikligt eftersom mycket av det som intresserar mig har slutat att tillverkas, särskilt då det gäller högtalarelement. Idag har jag kvar att bygga sidosystem och center, elementen är redan inköpta. Tyvärr är jag skickligare på att köpa än att sälja saker vilket gör att jag har alldeles för mycket inaktiva grunkor. Och moroten att dom skulle falla i pris finns inte heller då mycket av grejorna snarare behåller sitt värde eller ökar i värde. Borde ta mig i kragen 2010 och sälja lite.
Framtida investeringar kommer nog ske mest på nätverksspelareområdet med tillhörande serversystem för både ljud och bild.

Den dyraste investeringen är alltså en sådan som jag inte är nöjd med, för annars så vore den inte dyr utan prisvärd trots att den samtidigt är kostsam.
Och då blir det riktigt svårt, kanske Meridian 598 CD/DVD som jag betalade 17.000 kr ny för ifrån Spanien då den kostade 59.000 ny i Sverige, inte stulet med väl en generalagent på fallrepet.
Jag var egentligen helnöjd med den under några år tills jag fick till mina högtalare några snäpp till, och med ökad upplösning lät den bara för mjäkigt, mörkt och dystert.
Så en Teac/Tascam DSD brännare spelar CD-skivor men högre upplösning och en Sony Playstation har överlägsen bild och minst lika bra ljud på DVD'er. Spelaren såldes för 19.000 så den blev ju inte så dyr att använda. :-) Men det är nog den enskilda produkt som jag har ändrat mest åsikt om över åren, hade jag betalt fullpris för den så hade det varit en smula trist.

mvh/Harryup

Årets Stockholmsbörs gick också bra. Plats åtta på Tio i Topp de senaste hundra åren och exempelvis ett par Wilson Alexandria X2 vid årets början hade lätt kunnat bli tre stycken Alexandria X2 plus högtalarkablar vid årets slut...

Jag tycker diskussionen kring vad vi lagt ner på hifi i kronor inte är så intressant. Det intressanta är hur vi värderar den anläggning vi nu har i upplevelse. Värdet i kronor är så fiktivt och har inget med detta att göra tycker jag. Värdet i kronor kan dock vara intressant för att se hur relationen mellan våra inbördes prylar förhåller sig.

Jag skal försöka förklara vad jag menar och varför.

För det första tror jag ingen av oss köper hifi som investering. Det är nämligen grymt dålig prognos på den investeringen. Vi handlar hifi för att det är ett intresse och ger oss ett mervärde, livskvalitet och något att pyssla med mm. Vi vill höra musik på ett inspirerande sätt. Kan man värdera livskvalitet, glädje mm i pengar? Jag tror inte det.

Det är klart att när man skall göra ett hifi köp, köpa en produkt, är det bra att göra det med så låg kostnad för denna produkt man kan finna, det är självklart. Att inte lägga ner lite tid på det är som jag ser det dumt.

För vissa är kanske en del av intresset att handla prisvärt. Men vad är det? Är det att köpa något billigare än det man verkligen vill ha bara för att man värderar det så mellan kostnad och nytta? Men är det ändå inte det man egentligen vill ha så menar jag att det verkligen inte är prisvärt. Då är det ju jättedyrt. Man har köpt något man inte vill ha och ev. inte njuter av det bara för att det inte når dit man vill.
Naturligtvis tror jag att kurvan planer ut och man når en nivå där man uppnår det man vill. Det är dit man skall sikta. Då kommer ju ens investering att betala tillbaka på bästa sätt i den upplevelse man söker. Såvida inte en del av intresset är att köpa lite billigare. Då tror jag en del av nöjdheten inte är enbart hifi utan just att man tycker man köpt något billigt. Och det är väl helt ok. Det finns faktiskt de som vill köpa något dyrt också utan att bry sig om den dyra produktens fördelar i ren prestanda, men den ger ägaren en egenupplevd status mot omgivningen. Men det leder till att vi i denna diskussion tar upp det med helt olika agendor och gör denna jämförelse meningslös. Vi har kanske olika mål med denna diskussion.

Jag anser att när vi bör fråga oss själva när vi handlar något varför vi gör det. Som jag beskrivit ovan är det inte alltid bara produktens prestanda som styr utan massa underliggande intressen och förväntningar. Jag har vänner söm köpt svindyra BO-anläggningar ohörda och är jättenöjda. Vad de troligen är nöjda med är kompromissen estetik och hifi samt viss portion av status. Jag menar inte att det är fel tvärt om har de antagligen gjort helt rätt utifrån deras behov. Fågar man hur nöjda de är så är de JÄTTE NÖJDA. Perfekt.

Jag hoppas att de flesta på detta forum har ett genuint musik och hifi intresse. Detta kan inte värderas i pengar men den enskildes ekonomi styr så klart hur mycket som kan investeras. Se till att ni har ett ljud ni gillar så att ni blir nöjda. Man lever bara en gång och inte alltid så länge man hoppas. Fånga dagen.

Startar nu en ny tråd: Hur nöjd är du med din musikåtergivning bortsätt från kostnaderna kring den?

Calle B

Jag kan tillägga, att för egen del så skulle jag nog inte köpa ännu dyrare prylar om jag hade högre lön eller vunnit en massa pengar.
Jag kan kanske köpa lite dyrare prylar redan nu. Men, varför skall man alltid "leva på kanten"?

Fergusson förstärkare jag köpte på -70 talet. Den var dyr som attan i förhållande till min inkomst, lång avbetalning. För denna uppoffring leverade denna Fergusson förstärkare dåligt ljud, därav att den var svettigt dyr

Aj då!
Föresten är inte Furgesson en traktor. Förstår att den lät kass...

Jag vill fortsätta en tanke. Hade denna Furgesson varit bättre om du köpt den billigare? Kanske hade du möjligen grämt dig mindre!

Calle B

Då led vi nog tillsammans, Kent. Min kassa var också skral men jag hade en Pentax Spotmatic med ett par objektiv som jag lät gå med i inbytet vilket lindrade. Samtidigt blev jag av med kameran som jag aldrig gillade (skruvfattning). Det dröjde bara några månader så börja den krångla i skjutpotentiometrarna som oxiderade och förde ett fasligt liv så fort man rörde dom. Räddningen kom från Japan och Luxman 1976 som följdes av Kenwood 1982

Som du tyvärr inte riktigt hängde med på så var mitt svar smått ironiskt.

Intressant är dock vad i sin anläggning folk lägger mest pengar på (%). Sen vilken siffra i SKR det är, är dock ointressant.
Såg att en sådan tråd fanns. Kul läsning.

Hedde den kostat vad den presterade=billig. Antagligen skulle jag då tyckt att den var mer prisvärd nu..Men till dess försvar skall sägas att den fortfarande fungerar i min systers garage..

Haha, så det var en traktor!

Calle B

Enskilt dyraste komponent är mina Dali Mentor 8, köpte begagnat för 23kkr (nypris 43kkr).

Det som dock är intressant, är att höra hur ni resonerar!

Själv har jag nog fyra stora intressen: Musik, film, resor och investeringar på börsen. Ett litet problem är att de tre första kräver massa pengar och det fjärde att man spar pengar .
Eftersom film och musik är så närbesläktat så har jag lagt en stor del av mina ihop sparade pengar på detta. Jag har verkligen försökt klämma ut det mesta möjliga välljud ur mina pengar, genom att köpa det mesta begagnat eller som demo-ex. Mesta möjliga välljud för mig har inneburit att inte lägga dyra pengar på kablar, cd-spelare osv. Utan jag har en HTPC som feedar mitt försteg med en bitkorrekt signal och jag har inte kunnat höra att det låter sämre alls, än på butiks-demo:s med 20kkr kablar och cd-spelare för det dubbla.

Jag har nu efter studiernas slut, jobbat fast i cirka 2 år (med bra lön). Så om jag under denna tidsperiod kunnat lägga undan X kronor så har:

50% av pengarna till sparande på börsen.
25% av pengarna gått till musik & film.
15% av pengarna gått till resande.
10% övrigt


Jag är ganska nöjd med den fördelningen. Men eftersom resor och sparande löpande kommer fortsätta och jag räknar med att hifi-uppgraderingarna inte kommer göra det i framtiden. Så kommer det nog om 5 år se ut såhär:

55% sparande
20% resande
15% musik & film
10% övrigt

Jag har egentligen redan nu nya högtalare jag skulle vilja köpa. Nämligen Wilson Benesch Curve. Men jag kan inte riktigt motivera att sälja mina Mentor 8 för kanske 20kkr och köpa Curve för 76kkr. Dom är bättre, men mina Mentor 8 låter ruskigt bra och 50kkr är än så länge för mig för mycket pengar. Nyttofunktionen har just nu helt enkelt planat ut för mycket för min del inom högtalare, pga att jag har för lite pengar.

Jätteintressant resonemang kring om man är den som gillar att pula med uppgraderingar, eller den som faktiskt bara är intresserad av tekniken, för att få välljud till det man verkligen gillar - lyssna på musik!
Jag försöööker, så mycket som det går, att tillhöra kategori två. Men den lilla civilingenjören (den får inte så mycket luft, jobbar i finansbranschen) i en skriker ju att det är så kul med prylarna också!
Men det som fått mig hifi-intresserad - det är ju helt klart mitt stora intresse för musiken - som jag haft ända sen jag var barn.

Veldig godt sagt, presis slik jeg tenker rundt dette, vi har alle forskjellige prioriteringer/forutsetninger for våre valg og da vil også målet bli forskjellig.

mvh

Tjaa, det borde ju vara sovrums högtalarna som ligger på 58k.
Ett par Audio Physic Scorpio Mk2 fast nu skall dom snart ut och
in skall antingen Sonus Faber Cremona M, Tannoy Kensington
eller Martin Logan Spire, vi får helt enkelt se vad det blir när
jag har bestämt mig om jag kan bestämma mig, svårt val
Det bästa med Tannoy är ju att dom ser ut som om dom kommer
från 40talet och det är ju det bästa för man blir ju hela tiden äldre
och ju äldre man blir desto mer passar dom in, det är ju helt klart
ett par Tannoy med en rörförstärkare man skall ha när man sitter
där på hemmet senare och puffar på sin pipa hehe

Mvh Perra

Håller med om detta - välformulerat! För min del känns det OK så länge skivsamlingen kostar mer än anläggningen.



Kul, började läsa lite där (kunde inte låta bli att lämna en kommentar om en grej... ).

Jaha,

Jag är ny här. Men problemställningen är enkel. Lyssnar du på din anläggning i snitt 2 timmar per dag i 10 år blir kostnaden för en 200 000 kr anläggning inkl. skivor 27,40 kr per timma. Har du investerat 20 000 kr och lyssnar 1 timma per vecka blir kostnaden 38,50 per timma., och det låter skit., och är det blir dyrare.

Men man kan också säga att om man spenderat tiden på att arbeta istället för att lyssna på musik hade du tjänat 730 000 kr mot 52 000 kr med en inkomst på 100 kr per timma. Och för de pengarna hade du kunna köpe en riktigt bra anläggning + massor av bra musik. Eller?

Jag har köpt ett par Cremna M, och de var dyrt. Jag letar efter passande elekrtronik, och de kommer också att bli dyrt, men och andra sidan har jag inte för avsikt att arbeta när jag lyssnar på musik, vad f...n än de kostar.

Intressant vinkling Sigge! Om vi hade bytt forumstid mot extraknäck - vad hade det då blivit i skivor räknat...