Benvenuti a Vicenza!...




På vägen mellan Verona och Venézia, mitt i den norditalienska kulturmyllan, hittar vi Vicenza - en renässansstad med ett rikt kulturarv från 1500- och 1600-talen. Två timmars tågresa från Milano och TRENITALIA har dagligen reguljära tågförbindelser mellan Milano och Venézia rakt genom det bördiga jordbrukslandskapet så här bör man se till att få en fönsterplats...
- Känner ni till mitt hotell? frågade jag marknadschefen på Sonus faber, Giovanni B. Menato, per telefon från Aeropuerto Malpensa i Milano. "Vicenza är inte större än att vi har koll på alla hotell" blev svaret. Du kommer att bo helt okey...



Den genuina stadskärnan bjuder på ett myller av renässanskultur. Europas äldsta teaterbyggnad som fortfarande är i bruk finns att beskåda i Vicenzas centrum. Teatro Olimpico står tillsammans med flera andra byggnader i Vicenza med på Unescos lista över världsarv, samtliga ritade av arkitekten Andrea Palladio som levde mellan åren 1508 och 1580.
Hela området runt Teatro Olimpico andas tradition, skönhet och lugn.
Som en liten oas mitt i det norditalienska stadslivet.



Dessa teaterbyggnader är storleksmässigt ganska beskedliga jämfört med dagens kulturmetropoler men visst kan Vicenza erbjuda pampiga miljöer för den som söker. Här bör det inte vara helt omöjligt att få till ett lyssningsrum med trevlig utsikt över Vicenza som breder ut sig i bakgrunden.

För en designer och tillverkare måste det vara perfekt med inspirerande miljöer i omgivningarna att hämta intryck ifrån. Cremona ligger på några timmars köravstånd och även Vicenza har mycket att erbjuda. "Dvärgarnas Villa" har fått sitt namn efter den samling stenfigurer som står uppställda på muren till höger. Här framförs ofta klassiska musikstycken och klassisk teater.



Fredag morgon och dags för transport till Arcugnano som är ett industriområde i utkanterna av Vicenza. De trånga stadsgatorna förbyttes snabbt mot bredare trafikleder och betydligt högre hastigheter...



Plötsligt dyker något bekant upp vid sidan av vägen.
Dags att sakta ner och svänga av...



Det känns nästan som att man har varit här förut... Sonus fabers anläggning ligger redo att utforskas. Förutom en morgonintervju med företagsledaren Cesare Bevilacqua blir det grundlig rundvandring genom upplåsta dörrar...



Häng med på en upplyftande dag i Vicenza!

Mannen med nyckelknippan, Sales Manager Giovanni B. Menato öppnade upp sitt Sonus faber samt körde mig kors och tvärs genom Vicenzas stadstrafik. Där bör man ha ett gott lokalsinne...
Med stor gästfrihet ställde han sin tid till förfogande och samtidigt är det med illa dold stolthet som anläggningen och omgivningarna visas upp...
Sonus faberfolket är vana vid besök. I genomsnitt ett besök per vecka säger Giovanni och det handlar oftast om underleverantörer, distributörer från världens alla hörn, hifitidskrifter och slutligen nu även ett internetforum.
- Många privatpersoner hör av sig men tiden räcker inte till hur gärna vi än önskar.
Det märks tydligt att de personliga kontakterna har hög prioritet på företaget Sonus faber.
- Vi besöker ofta våra medarbetare och för inte så länge sedan var vi på en mycket trevlig visit hos våra Skandinaviska underleverantörer. Vårt samarbete bygger på en djup vänskap vid sidan av de rent affärsmässiga relationerna. Detta har visat sig hålla bäst i längden.
Giovanni visade också prov på ett tålamod utöver det vanliga när de sista bilderna skulle falla på plats. Vi var de absolut sista personerna som lämnade Sonus faberanläggningen denna sena (och soliga) fredagseftermiddag.
Sista rundvandringen handlade om kontroll av lås och larm.

Tyska hifitidskriften image hifi var också på plats denna dag. Hifiskribenten Dr. Petra Kirsch med chefsredaktör Dirk Sommer på reportageresa. Det visade sig omgående att Dr. Kirsch talade flytande spanska så det var bara att packa ner den gamla ringrostiga gymnasietyskan igen. Stämningen steg snabbt...
Chefsredaktören Dirk Sommer är vinylälskare av första klass. Han har varit engagerad i en tidskrävande specialmastring av några limited edition (not for sale) vinylutgåvor med en dynamik, bandbredd och kvalitet som sägs vara något utöver det vanliga. Naturligtvis snurrar skivorna i 45 RPM och här finns gles jazzmusik med bl.a. Charlie Haden och Chris Anderson. Vågar inte spela godbitarna med min förmodligen intorkade sjuttiotalspickup utan återkommer när vi har hittat en vinylsvarv i paritet med dessa lack.

Kanske dags att segla runt hörnet...



Nu lättar vi på förlåten samt knackar på hos Presidente Cesare Bevilacqua...

Så är man plötsligt på insidan av Sonus faber...
Här väntar Cesare Bevilacqua ovanför trappan och redan i uppstarten avslöjades att Cesare varit bosatt och verksam i Barcelona i mer än tio år. Eventuella språkbarriärer var därmed undanröjda och följande intervju är genomförd på engelska med stora inslag av spanska. image hifi anslöt sig under resans gång och mer om detta kan ni läsa i kommande nummer - fast då blir det förmodligen på tyska...
Sonus fabers grundare, chefsdesigner och chefskonstruktör Franco Serblin kunde inte närvara denna dag. Det kom en hälsning via mail att han är mycket förtjust i den svenska Drottningholmsmusiken.

Ett samtal med Cesare Bevilacqua om Sonus faber igår,
idag och i morgon.



Sonus fabers historia började i likhet med många andra företag i branschen som tillverkning på hobbybasis för egen räkning. Franco Serblins första projekt,The Snail, byggdes för privat användning samt på beställning av vänner och bekanta. Hur många exemplar tillverkades egentligen av The Snail...

- Vi beräknar att denna högtalare byggdes i totalt tio exemplar. Ett av dessa har du redan stött på () och det finns för tillfället åtta kända exemplar runtom i världen. Det kommer ibland förfrågningar om nytillverkning av The Snail, av nostalgiska skäl, men vi har tackat nej till dessa beställningar och låter historien vara just historia.

I vilket år befinner vi oss nu...

- Franco byggde det första exemplaret runt 1981 och företaget Sonus faber bildades år 1983.

Nästa projekt, stativhögtalaren Parva, blev den Sonus fabers första kommersiella produkt....

- Ja, det stämmer och den avsattes av naturliga skäl främst på den inhemska marknaden. Jag har tittat tillbaka i handlingarna men kan inte uppge exakt hur många par som tillverkades. Parva är en direkt och fristående fortsättning på satellithögtalarna i The Snail.

Från national market till worldwide market. Hur ser det ut idag...

- Vi avsätter ungefär 10% av vår produktion i Italien, resten går på export.

Vilka är era största marknader...

- USA och Fjärran östern. Ungefär 20% av vår produktion tar vägen över Atlanten och vi exporterar ungefär lika mycket till länder som Kina och Japan. Även Tyskland och England är stora marknader.

Backar vi lite i tiden träffar vi på en av mina all time favourites, The Extrema.
Den tillverkades i exakt ett tusen par. Finns det liknande planer för Amati Homage...

- Ja, Extrema var ett statement från Sonus faber. Försäljningen överträffade alla förväntningar och den hängde med i närmare tio år. Det finns inga liknande planer för Amati Homage och som du kommer att kunna se om en liten stund är vi mycket nära det tusende paret. Normalt ser vi över en modell efter ungefär fem år men det är alltså inte aktuellt för tillfället. Även Guarneri Homage kommer att stå kvar i produktionen.

Stradivari Homage är ju nyligen introducerad på marknaden. Man kan läsa lysande recensioner i bl. a. The Absolute Sound, Hi-Fi News och Audiophile. Hur har marknaden, dvs. köpkraften, reagerat på denna introduktion...

- Från början hade vi planerat och hoppats på en jämn produktionstakt på runt tio par Stradivari i månaden. Nu är vi uppe i en produktion på mellan femton och tjugo par. Vi kommer att landa på ca 200 par tillverkade Stradivari Homage vid årsskiftet. Det är ju trots allt en kostsam högtalare det handlar om och efterfrågan har vida överträffat våra förväntningar.

Är Stradivari Homage ett enmansprojekt eller finns det fler personer inblandade...

- Franco Serblin står givetvis för planering, design, konstruktion och utveckling men det har varit många personer inblandade. Inspiration har hämtats från omgivningarna, personalen har haft produktionsmässiga synpunkter, antalet medlyssnare är många och det handlar hela tiden om en fortgående dialog. Någon måste ju koordinera allt detta och Franco Serblin har haft det yttersta ansvaret. Därför känns det bra att vi har separerat företagsadministration och marknadsföring från produktutveckling och design.
Vi jobbar med skilda delar helt enkelt.

Samtalet fortsätter i nytt inlägg...

Sonus faber i sin nya miljö
- tankar och visioner inför framtiden.




Dessa lokaler med sitt ofattbart vackra invändiga ljus.
Var flytten en svårgenomförd process mitt under pågående produktion...

- Det är naturligtvis alltid omständigt att bryta upp men vi ångrar inte ett steg. Dessutom flyttade vi inte rakt över Italien utan vi kan ta en titt på den gamla anläggningen under lunchrasten... Just ljuset fick hög prioritet vid planeringen. Vår sammansättnings- och produktionsavdelning ligger mot norr och vi får därmed ett jämnt och relativt oförändrat ljusinflöde under dagen. Du kommer förmodligen inte att behöva din blixt...

Hur stor är personalstyrkan här i Arcugnano...

- Vi är för tillfället 27 personer varav 20 anställda arbetar med sammansättning och produktion.

Det vilar ett stabilt lugn över hela anläggningen.
Tillfälligt eller ett permanent tillstånd...

- Vi är mycket noga med att undvika stress. Inför varje månad presenteras produktionsvolymen och därefter sker planeringen gemensamt. För denna typ av tillverkning är noggrannhet ett fundament.

Världen har ju även fått se förstärkeri från Sonus faber.
Finns det planer på utveckling av detta segment inför framtiden...

- Inte för tillfället. Intresset från bl.a. den tyska marknaden är väldigt stort men vi passar oss noga föra att inte hamna i allt-i-ett-fällan. Högtalartillverkning är och kommer att förbli Sonus fabers ledstjärna.

Detta leder oss in på nästa fråga...
Vi har ju fått se nytt internkablage framtaget av Franco Serblin till Stradivari Homage. Kommer vi kanske även att få se egentillverkat externkablage från Sonus faber...

- Nej, det finns inga sådana planer.

Det talas ibland om växlande generell köpkraft på den svenska hifimarknaden.
Har ni märkt några liknande internationella tendenser...

- Nej, inte direkt. Vi har haft den stora förmånen att få uppleva en stabil uppgång och under innevarande år har produktionen i ekonomiska termer stigit med 10 %.

Ljusa lokaler och en ljus framtid...
En sista fråga, kommer vi att få besök från Vicenza på Arkenmässan i Göteborg i höst...

- Svårt att svara på i dagsläget. Allt hänger på mässan i Milano och den är viktig för oss. Jag trivs i Skandinavien och det skulle annars vara mycket trevligt!

Thank you so much Cesare!
Bengt

En sann sonusfaberfantast tar sig naturligtvis lika snabbt ner för trappan som upp...
Som ni märkte fanns där godbitar redan i entrén...

Nostalgiska upplevelser på Sonus faber.

Det allra första projektet. Franco Serblin kunde nog aldrig själv ana vad denna skapelse skulle bli upphov till. Idag audiohistoria och en eftertraktad samlartingest som förmodligen gärna skulle ses pryda lyssningsrum, butiker och kontor
i både öst och väst.

The Snail Project...

Det allra första exemplaret byggdes endast med tanke på användning för eget bruk. Det gedigna träarbetet och den annorlunda utformningen attraherade dock människor i den närmaste omgivningen och snart var en liten tillverkning på vänskapsbasis igång.

Det syns ganska tydligt att detta inte är de stora tillverkningsseriernas produkt...

Satellithögtalarna kan vridas till föredraget läge och i upprätt tillstånd på stativ är steget inte långt till Parva. I kretsen kring Franco Serblin fanns även hifi-handlare och även om de fascinerades av ljudet, hantverket och den unika framtoningen insåg vännerna att detta aldrig skulle kunna bli en kommersiell produkt.

Som synes kan snigelvingarna regleras på många sätt och man behöver inga stativ...

Även basfundamentet bjuder på en imponerande snickarglädje. Inuti lådan finns dubbla woofers av större modell.

Man får en känsla av att mycket av dagens sonusfaberdesign kan härledas tillbaka till denna ursonusfaber. Mässingsplattornas tid är inte förbi, trähantverket har ytterligare förfinats och pianolacklagren har blivit fler.

Den italienska designmarknaden är stenhård och konkurrenter saknas inte. En sådan här produkt hade nog fått svårt att klara sig i längden utanför de allra mest trogna sonusfantasterna. Justerbar tonal balans.

Här finns mer...

Med sin Art Deco-design och sitt kondensatorlösa delningsfilter utgör Extrema en milstolpe i Sonus fabers historia. Cesare Bevilacqua hade inga invändningar mot detta påstående även om Vicenzafolket har fått ta emot några riktigt tunga utmärkelser med helt andra högtalarmodeller.

Den kanske tyngsta utmärkelsen man kan få i hifisammanhang kommer inte från USA, Tyskland eller England som man skulle kunna tro. Den kommer från Japan och består av den eftertraktade trofén Stereo Sounds utmärkelse Component of the Year. Här omfattas alla årets produkter och 1989 var det dags för Sonus faber med Electa Amator. På nittiotalet slog dom till igen med Amati Homage. Något säger mig att det kan bli tredje gången gillt i år...

En fortsatt vandring i nostalgisvängen ger oss Quid - Sonus fabers första förstärkare som skulle följas av Amator Driver/Power samt Musica.
Observera sammanfogningstekniken som ligger helt i linje med samtida högtaleri.



Här ser vi Quid drivandes ett par Minima Amator till musik under arbetet på Giovannis kontor.
Att leva som man lär...

Tillbaka till nuet och den här gången är det Giovanni B. Menato som väntar däruppe. Det skall bli rundvandring i produktionsavdelningen och vi skall följa några Concertino på sin väg ut i världen.

Concertino Home - lillebror i Concertkollektionen och med ett kabinett på 9 liter utgör den "entry level"
i Sonusfaberprogrammet. En tvåvägs stativhögtalare med framåtriktad basreflexport.
Vi skall följa denna högtalare under tiden som skepnaden förändras på vandring mot färdig produkt. Grundstommen i kabinetten färdigställs av lokala möbelhantverkare.
Här har en samling blivande Concertinos just anlänt till fabriken.

Efter besiktning är det dags för pålimning av konstläder. På frågan om varför man använder syntetmaterial blev svaret att det är helt omöjligt att få tillräckligt stora stycken av likartad kvalitet, färg och struktur om man använder naturskinn. Förmodligen kan det också vara en kostnadsfråga men jag fick uppfattningen att detta inte var den huvudsakliga anledningen. Giovanni visade upp några slumpvis utvalda konstskinnbitar som var exakt identiska och materialet gav intryck av att ha en väldigt tät struktur.

Efter pålimning och intorkning blir det dags för finjusteringar och slipning. Alla känner till månadens produktionsvolymer för de olika modellerna och arbetet planeras av de personer som skall utföra det.
Idag var det Concertino.

Sonus faber upplevdes hälsosamt befriat från ringklockor och bestämda kvartsraster.
Folk tog sig en fikapaus när det passade in i produktionssammanhanget eller när det kom gäster på besök...
Väldigt avspänt och här har våra Concertinos fått sina Skandinaviska element från Vifa på plats.
Basreflexröret har också hittat rätt...

Terminalerna på plats i väntan på försköningens stund.

Ädelträsidostycken på plats för tillslutning.

Nu börjar våra högtalarämnen ta form av en Concertino och det är just denna detaljernas finess som gör designen så attraktiv och får kopieringssugna kineser att skärpa blicken...

En kontrollstation: polaritet, fas och frekvenssvar.

Nu börja det likna något...
Kartongerna gapar i bakgrunden och snart bär det iväg till utskeppningsavdelningen.
Vi hänger med...

Sonus faber åt världen...
Här försvinner våra Concertinos bland Guarneris, Amatis, Stradivaris och alla de andra godbitarna i sortimentet.

Ordning och reda hela vägen ut. Den italienska speditionsvärlden är inte helt lätthanterad om jag förstod Giovanni B. Menato rätt. Här gäller det att vara bestämd.

Några enstaka par högtalare tar dock aldrig vägen via transportavdelningen - dom flyttar direkt in i lyssningsrummen. Kvar blev ett par grafitgrå Stradivari Homage och det drar ihop sig till lyssningsövningar på Sonus faber.

Det gäller att skärpa till sig när man är på lyssningsövning i denna miljö. Rum och inredning kan vara så visuellt förföriska att det låter bra redan innan musiken har startat upp...

Mycket rymd, ett oerhört läckert ljus och en sparsam men elegant inredning gör att man lätt blir distraherad och glömmer av varför man egentligen kom hit.

Skönheten har även en funktion. Diskret akustikbehandling skulle jag vilja kalla det här.

I denna sin egna miljö hittar vi till slut ett par Sonus faber Stradivari Homage i grafitgrått utförande.
Detta är det senaste av färgalternativ.

De tyska gästerna blev mycket förtjusta i nyheten och chefsredaktör Dirk Sommer speglar sig i glansen...

Högtalare arbetar i luft och högtalare tycker om luft.
En fristående placering bäddar för ljudupplevelser.

Golvet kändes mycket stumt och stabilt. Trägolv på betongplatta och är sonusunderläggen utprovade under liknande förutsättningar förstår jag varför det inte fungerar hemma hos mig. Två skilda världar.

Vad spelar då Sonus faber själva på för kringutrustning...

Jag kände det på mig...
Signalkällan är en DP-75V CD/SACD-spelare från Accuphase.
Blandad övrig elektronik samt monoblock från Krell.

Det spelades mest klassisk musik och Giovanni använde CD-spelaren
genom hela sessionen. Det fanns gott om musik att välja på.



Vivaldi är populärt. Det gick alldeles utmärkt att spela medhavd musik men mina
IsoMike Recordings och Peter, Paul & Mary fick stå över den här gången.
Det blev tydliga lyssningsintryck ändå.



Första reaktionen handlade om en oerhört slank tonal balans...
Stradivari Homage hade verkligen lyft från golvet.



Vid Sverigespelningarna kunde jag uppleva hur ljudbilden
slankades ner och högtalaren lättade i takt med finjusteringarna.
Här var kabinettet borttrollat från start.
Stora högtalare med ett transparent ljud.



Cesare och Giovanni överlägger om elektronikarrangemanget.



Vi kanske skulle lyfta av Berningförstärkaren...



Vi löser det på måndag...

Här ser vi image hifi i reportagetagen.
Dr. Petra Kirsch har lyssnat och nu är det dags för summering.



Dirk Sommer studerar Stradivarivarinyanser med
Tysklands Sonusfaberdistributör.
Övriga redaktionen bollar lyssningsintryck.



Frågetecken som skall rätas ut.



Så här gör vi på Sonus faber...



Allt om detta plus mycket mer finns att läsa i
augustinumret av image hifi 2004.

Vad fick jag då själv för uppfattning...

Ett slankt, oerhört luftigt och tillbakalutat ljud som jag tror att man skulle kunna få ut ännu mer av.
Detta var ett makalöst rum helt enkelt...

Dags för lunch och full fart ut i Vicenzas lunchtrafik. Hur märkligt det än kan låta så är torkad långa från Lofoten en specialitet i Vicenza. Detta är inget man skämtar om utan de få privilegierade näringsställen som får servera denna stadsangelägenhet måste ha tillstånd av myndigheterna och detta dokumenteras med en tung mässingsskylt vid entrén.
Årligen görs stickprover - så det gäller att ligga på topp.

Även Vicenza har sitt monument över nationalhjälten Guiseppe Garibaldi. En berest man som i unga år seglade till Sydamerika med Sardiniens flotta. Resten är italiensk nationalhistoria.

Lugnt och stilla...

Grannar med samma smak...

Tillbaka till Sonus faber och nu blir det rundvandring på egen hand.



Nya läckra rum, Stradivariproduktion och vi skall träffa Franco Serblins assistent.

Vi skall heller inte glömma bort åldrande skönheter i denna miljö...



Guarneri Homage - jag hade nästan glömt av hur vackert det kan bli...



Påklädda modeller...