Du som är åtminstone halv-urgammal, kanske har nåt minne av nån (halvknasig eller finare) sextio- eller sjuttiotalsstereo?
Eller, om du inte är halv-urgammal, men ändå ägt nån apparatur som du tycker platsar - skriv och berättta!

Den här anläggningen blev julklapp i familjen nångång i mitten av sjuttiotalet. Den är den första stereon i mitt liv, jag var väl fjorton/femton år.

Jag har för mej att den kostade 800 spänn eller kanske en tusenlapp, på Dahler (?) i Skärholmens centrum.

Rank Arena AS 3616.

Helautomatisk mellanhjulsspelare med ett stringent egenljud. (Buller i.e.)
Hastigheten på armautomatiken varierade med varvtalet. På 78 varv slog picupen ner på skivan med våldsam hastighet.
Tunnväggiga plastgjutna högtalarlådor med ganska stora ovala dubbelkon-element.
Ljudet saknade i stort sett helt både bas och diskant. Skjutreglage för både bas och diskant fanns emellertid. Mot + hände inte mycket, men drog man dem mot - så gick det att burka till ljudet ännu mer...
Radio med FM MV LV samt KV (har jag för mej).
(Grunkan (borsten?) i bakkant på spelaren fanns inte på våran maskin.)
Locket saknade gångjärn, men det gick att ställa rakt upp åt tre håll i en list runt grammofondelen: Åt vänster, bakåt samt framåt (!). Ej åt höger, pga att reglagen sitter där.



I anslutning till bilden, som jag hittade på nätet, så stod denna text:
"A Rank Arena AS3616. Idler with flipover ceramic chisel. Two open-backed plastic bread boxes with cone thingies. A volume control that did its max at 1 on a scale of 10, and a balance control that gave us the option of all-left and most-left. "

Kul tråduppslag! För min del började det med en portabel Crown rullsbandspelare som kopplades till mina föräldrars radioapparat för inspelning av topplistor som presenterades av SR. Crownapparaten gav emellertid snabbt upp och sommarlovet 1966 (som gardinbytare på Götaverken ) resulterade i en Telefunkenmaskin av lite tyngre kaliber.



Det var en Telefunken Magnetophon men jag kommer inte ihåg modellbeteckningen. Den var väldigt lik den här apparaten och det fanns inbyggda högtalare. Lyckan var total ända tills jag upptäckte att man även kunde koppla till externa högtalare. Därefter var det kört...

Hm, apropå bandspelare...

...när jag tänker efter så kan jag ju berätta om min "ännu förstare" anläggning:
Den bestod av en Philips kassettbandspelare, ungefär likadan som denna.

Den hade ingen inbyggd mic. Den externa micen kunde anslutas via två DIN-kontakter. Den ena styrde paus-funktionen, som kunde manövreras med en liten knapp på originalmicen. Auto-level hade den inte heller. Ett mycket litet visarinstrument angav nivån.
Anläggningen var nu inte komplett i och med den här apparaten.
En klockradio, i stort sett lika denna, ingick också. Notabelt är att min var av fabrikatet Intel...

Ovanpå klockradion ställde jag mikrofonen, på ett litet stativ, och plums så hade jag en komplett rigg att spela in Poporama och Discorama med!

/Strmbrg,

Min första anläggning övertog jag från min far i mitten på 60-talet



och den bestod av en Garrard Modell RC121/4DS från omkring 1952 som var inbyggd i ett skåp under en Siemens Radio från 1942.

Den kompletterades 1967 med en AGA-bandspelare som jag köpte 1967 för lite över 600kr och med den spelade jag in tio i top



Först spelade jag in med mikrofon innan jag insåg att jag kunde ta ut signalen elektriskt från radion - kontakterna var DIN på den tiden

Min första grammofon fick jag i julklapp i mitten på sextiotalet.
På den spelades Beatles "Sgt Pepper", Simon & Garfunkel "Sound of Silence", Beach Boys " Pet Sounds" m.m.
Högtalare och förstärkare satt i det löstagbara locket.
Det spelades i mono!
Att ljudkvaliten inte var den bästa var inget jag funderade på då, det var musiken som engagerade.



muffin

Min första anläggning bestod i en HMV skivspelare med röd pappfront och sidor av jakaranda med en pickup som var vändbar i skalet. Ena sidan för LP andra för 78:a varvare om jag minns rätt. Startades genom att man drog armen bakåt.

Den kopplades till en 2x4 watts Philips rörförstärkare.

Högtalarna var hemmagjorda med basreflexöppning taget från en ritning från dåtidens husorgan Radio & Television.

Prata om stolthet när man bjöd in till lyssning i stereo med Ventures gitarrspel mellan högtalarna.

Det var tider det.

Sedan har det runnit en del vatten under broarna.


Calm

Den allra första, runt 69/70, bestod av en Philips rullbandspelare och en mindre Lenco som det spelades Simon & Garfunkel´s Bridge Over Troubled Water, Creedence´s Cosmos Factory, m.fl på.
Den första "stereon" kom ett par år senare; en Tandberg TR-200 receiver, en Philips Electronic samt ett par Tandberg HiFi-20 högtalare.
Minns tydligt de där plastiga skivspelarna med högtalare i locket som stod på många kompisars skrivbord

Min första stereo var ett hopkok av skrotade radioapparater som jag knöt samman med en plastgrammophon som såg ut ungefär som den Muffin visar upp. Det var en ren grammophon i plast utan förstärkeri. Kostade 115 kronor ca 1966.

Min första "riktiga" stereo fick jag när min syster och hennes sambo gästforskade på tre kontinenter i början av 70-talet. Det var en integrerad Lenco med tillhörande högtalare.





Jag bodde då i Norrköping, där jag också bytte bort paketet mot en Ferguson receiver som var rätt vanlig då. Jag tror detta var 1974, möjligen 1975. Den fungerade utmärkt ett par år men sedan började potentiometrarna att oxidera.



Olle Mirsch var stor på högtalarsidan och tillverkade bl a ett par modeller till Expert-kedjan. Den jag hade hette 4-70. Den var faktiskt riktigt bra, men jag skämdes lite över att den hette "Expert". Det var inte särskilt kult, men jag hade inte råd med Carlson 116, som var det jag drömde om. Trots allt hade ju mina "Experter" en uppåtriktad diskant.



Skivspelarna skulle ha S-arm, annars vågade man knappt visa upp den. Det vällde in S-armade skivspelare på 70-talet. Jag köpte en JVC-AL1, en remdriven maskin i det obligatoriska träslaget valnöt.



Ett eller två år senare köpte jag också ett "riktigt" kassettdäck. Det blev startskottet för min Kewood era, som därpå följde.



Kabeldiskussionen var ännu inte uppfunnen. Inte heller det här med placering - en i var hörna va det som gällde.

Så började det för min del mitten av 70-talet. Skivorna bevarades i läskbackar. Jag hade 3-4 backar vid den här tiden som sedemera byttes mot Ivar lagerhyllor i furu. Soffbordet från Ikea hette Axamo och var i svart ask, kokosnötmattor, bruna tapeter och brun manchestersoffa med en orange pläd ... så såg det ut hos mig.

Kul med alla bilderna! Ser ut som bilder ur Hifi-institutets (eller vad de hette) årsböcker.
Finns de på nätet eller har du scannat?

/Strmbrg,

Bebops bilder väcker verkligen minnen . Tidigt 70-tal var de slimmade receivrarna otroligt populära, BO hade de mest exklusiva modellerna - liksom några häftiga skivspelare. Minns att Stellan Bengtsson gjorde reklam för Scantic och ett märke, tror det var Luxor, hade Sten Broman på helsidesannons i kvällspressen (första april ) där han talade sig varm för märkets "dragspelsfilter"

Dom kommer mycket riktigt från HiFi-institutets Stereohandböcker. Jag har dom från 1975-81.

Luxor och Skantic var samma prylar. Luxors allt i ett paket hetter Dirigent och motsvarande hos Skantic hette Harmoni. Även Philips och Dux hade samma typ av diversifierade "brands". Dux var tänkt att appelera till lite mer "up market" kunder där Philips var för "folket". Philips "Jet Set" som i Dux version hette "Sound Project" sålde enorma volymer i början av 70-talet. Det var med denna modell kristallpickuperna försvann ur det svenska folkhemmet. Sedan kom japanerna med stereostapeln som blev nästa storsäljare ... Pioneer, Yamaha, Hitachi, Akai med flera gjorde entre i slutet av 70-talet.

Vi får väl börja jaga manualer hos grannar eller andra bekanta som övertog de första prylarna. Min första riktiga tuner var en Marantz 105B och denna manual bör finnas i lägenheten intill så jag knackar på vid något lämpligt tillfälle. Sedan är det väl bara att aktivera scannern...

Det är med stor sorg som man konstaterar att mina "Stereobiblar" som kastade i samband med en flytt borde sparats.

Kul att det finns kvar hos en del medlemmar.

Kommer ihåg att man bläddrade och drömde om mer eller mindre ouppnåliga köp.

Fick nöja mig med att titta på och i bästa fall lyssna på dessa på dåtidens Hifi-mässor på Storängsbotten i Stockholm.

Föregångaren till nutiden Älvsjömässa.

Calm

Syrran hade en Luxor gramofon med inbyggd högtalare i locket, man drog tonarmen bakåt tills man hörde ett klick och då började skivspelaren snurra, på med pickuppen som vägde TUNGT..fick sedemera ärva den..MIN första "anläggning"



Sparade som attan en hel sommar, äntligen en Fergusson förstärkare med sjutportar (används än i dag i ett garage i Hälsingland) , högtalarna som var till var väl sisådär, om man säger..



Min ferguson som jag var stolt ägare till



Sparade ännu mer pemgar, mina första bra högtalare..

Nästan precis en sådan hade min mor - och jag började spela hennes plattor - mycket religiösa låtar - men ganska snart var det broderns anläggning som intresserade. Det lät betydligt bättre och med amerikansk västkustmusik ..

Kul tråd! Min pappa jobbade statliga tv stationen (det fanns inga andra än statliga radio och tv stationer i f.d. Yugoslavia) så följdaktligen kom hela utrustningen från deras beredskapslagret. En EMT skivspelare som stod i en stor otymplig vagn med RIAA korten. Rörförstärkarna byggda av tekniker från tv och radio efter amerikanska ritningar(Fisher misstänker jag då det mesta som stod i studios och varstans på TV stationen hade Fisher märke på). Stora hornhögtalare a lá VOTT7 med JBL och Altec Lansing element. Även ett par andra högtalare med coaxiala element från Altec L. En Fisher tuner (1000 hetter den tror jag och den kom från av studios där man mätte hur det lät när man sände signaler). En stor rullbandspelare som jag inte minns vad den hette. 1982 kom ABC (amerikansk broadcasting network) som då fick rättigheterna för internationella sändningen av OS 1984 i Sarajevo (där jag kommer ifrån) och i samband med detta byttes det mesta av utrustningen på hela tv och radio i Sarajevo. Min pappa och några andra entusiaster räddade lite av det som kunde räddas men det mesta slängdes bara bort. Jag minns fortfarande när mini lastbilar åkte från lagret fulltproppade med gamla rör som bara slängdes på soptippen. Själv köpte jag min första riktiga stereoutrustning 1987 i Väst Tyskland för enorma 20000 DM (lika mycket som en sprillans ny WW Golf MK II kostade!?) men den hann jag inte njuta av mer än ett par år och då kom kriget. Minns bara att i början tyckte vi allihopa att det var mycket häftigt med CD-spelare och att det lät fantastiskt bra. Men efter bara ett par månader slängde jag mina nyinköpta högtalare ner i källaren och bytte dem mot ett par stora, otympliga högtalare som knappast kunde komma igenom dörren in i lägenheten. Dessa kom oxå naturligtvis från tv stationen Lät inte så mycket bättre men det lät mycket Idag inser/tror jag att Pioneer anlägningen kunde inte komma i närhet av det gamla anlägningen. Det var kanke därför musiken lyssnades mer i vardagsrummet där de gamla prylar stod.

Jobbade lite extra på en bilverkstad då jag gick på mellanstadiet och köpte då en Lenco L75 med en Shure M75E, en Beomaster 1000 och ett par Scandyna högtalare. Sen blev det en Tandberg 64X. Efter gymnasiet så köpte jag Luxman R1500, Luxman PD 131, FR-14 med en FR pickup och FR trafo.

mvh/Harryup

Min första bandspelare var en Akai CS-703D.

Mycket sjuttiotalskänsla över den spelaren och Akai hade betydligt större hifisortiment på den tiden.

Akai:vad trevligt,min första riktiga bandspelare var Akai fast toppmatat kopplat till min beg Luxor dirigent 7000 2x35w o högtalarna skulle palla 50w,det var tider det

Tufft med Masonite-bakstycke!
Tänk om det är valt för resonans-dämpande egenskaper...



/Strmbrg,

Min första "riktiga" anläggning var från Technics och inhandlades från min lokala Expertbutik.








Till detta inhandlades även ett par konstiga Luxor-högtalare. Dom var vinklade på baksidan så att man skulle kunna luta dom på alla möjliga sätt, minns inte vad dom hette och har aldrig sett något likande sen dess.

Jag var 15 bast och stolt som en tupp. Jag hade en polare som köpte sin första anläggning vid ungefär samma tillfälle, han valde dock komponenter från Pioneer och vi brukade lusläsa manualer och tekniska broschyrer för att finna olikheter. Minns att dom hade ytterst snarlika data.

Nu hade dock uppgraderingsdjävulen slagit klorna i en, prylarna såldes en efter en och nya inhandlades.
Bollen hade kommit i rullning.

Läckert med dessa träkabinett... Hade själv något liknande och någonstans har jag lagt undan ett wooden cabinet till min tuner. Sökandet tar aldrig slut...

Accuphase T-101

Ja, och lite butiks-nostalgi kanske?

Jag bodde i Sätra (intill Skärholmen i Stockholm) på sjutti-talet.

Det fanns ju små lokala "radioaffärer" lite överallt, även ute i förorterna:

Bredängs lilla centrum hade Allvox.
I Fruängen låg både Expert och Wall Radio. Wall hade bland annat Cyrus.
Till och med i villaförorten Mälarhöjden - som egentligen inte hade något "centrum", fanns en liten firma, som bland annat sålde KLGs dyra försteg. Den låg där så sent som på 90-talet faktiskt.
I Aspudden låg en som specialiserat sej på Technics,
I Hallunda centrum kunde man köpa skivspelare med parallellogram-tonarm på Broddmans.
För att inte tala om Skärholmen:
Där fanns Daler, Axelssons, Lindqvist (tror jag den hette) och...
...på Domus kunde man köpa Sonab OA2212, om man ville.
Så sent som i slutet av 90-talet såldes Jamo Oriel som lagervara på Axelssons. Jag har för mej att original-Snell fanns på Daler, men det var ju tidigare.

Det har förändrats en del.

/Strmbrg,

Nja, Snell togs in av Ljudbutiken i början på 80-talet.
Men sen fanns också Audio Stockholm, Ljudet, Glotta, Hifi-X Center, Alfa Radio, Best Sound, Lagerwalls, PUB, NK, och ett par till jag för ögonblicket inte kommer ihåg namnet på.

mvh/Harryup

T-101:an använder jag fortfarande! Hur länge håller en sådan och vad brukar kollapsa i dem?

Vi får väl lämna en rapport när den första kollapsar...

Hehe!

Fruktansvärt snygg o läcker stereomöbel, prata om allt i ett.

Måste varit högsta mode när det begav sig, min mamma hadde ngt liknande som hon spelade Lasse Lönndal på