Inspirerad av Kents tråd och till synes ett allt större intresse för fusion från 70- och 80-talet, tog jag mig samman och plockade ut ca 50 tips av plattor som jag tyckte var pärlor från mitten av 70-talet och ca 10 år framåt. En del av dessa har redan klassikerstatus, andra tror jag kommer att bli det - förr eller senare

För er som var med på den tiden, så minns ni säkert att diskussionerna gick höga om huruvida det var jazz eller inte. Puritanerna tävlade om vem som kunde skrika högst och förbanna Freddie Hubbard, Woody Herman med flera att de inte var lojala den rena jazzen. Ungefär samma öde som Bob Dylan fick genomgå från folkvisedirektoratet eller Samtida Musiks generalangrepp på Erland von Koch som lyfte fram den svenska folkmusiken som inspiration.

Den diskussionen är för mig över. Jag tycker de flesta av dessa plattor har sin charm, även om min smak delvis förflyttats en del idag.

Så följ med på en resa där skivhögen i fåtöljen kommer att presenteras för er.

Det blir ingen speciell ordning i presentationen. De kommer helt slumpmässigt. Om ni har frågor om dessa och andra fustionplattor från denna tid, så hör av er. Jag har inte allt, men jag har en hel del ...

Jag börjar med den översta i stolen, som är av tjecken Jan Hammer. Skivan heter "Oh, Yeah" och är utgiven på Nemperor 1976. Jan Hammer hade ett förlutet i Mahavishnu Orchestra. Han hade mycket speciellt sound i sina syntar som jag gillade. Hans produktion var något ojämn, men det här är bra fusion. Sedan lierade han sig med John Abercrombi och med honom spelade han in på ECM.



Stanley Clarke var en gigant under denna tid. Han slog igenom framför allt via Stan Getz med vilken Chic Corea också spelade ett tag. De formerade sedan Return To Forever (som i sommar återuppstår). Följande två plattor. "Journey To Love" från 1975 och "School Days" från 1976 blev stora hits för Stanley. Båda utgivna på Nemperor. Bör ingå i varje fusiondiskotek. Även den första på Nemperor som bara hette "Stanley Clarke" är också bra.



Den bästa svenska fusionplattorna genom tiderna, enligt mig, är Egbas "Jungle Jam" på Sonet från 1976. Det är sprudlande musik med Ulf Adåker,tp - Lars Jansson,keyb - Ulf Andersson,saxar - Bjarne Roupé,g - den dynamiske Åke Eriksson,tr - Tages gamle basist Göran Lagerberg och Ahmadu Jarr,perc. Det är en platta som är lika färsk idag.

Kul initiativ, Bebop!

Får jag sticka emellan och fråga vad det är för hyllor du använder? De ser väldigt trevliga ut..

En dubbel som en del av er mer skulle sätta i facket "soul" är Earth Wind & Fires "Gratitude" på CBS från 1975. Jag skulle vilja säga att det är fusion mellan jazz, soul och funk. Första gången jag hörde den var över PA-anläggningen till Weather Reports framträdande i Kristianstad 1976. Det är en kanonplatta.



George Duke på 70-talet var också en av mina favoriter. Hans plattor på BASF-Mps är alla köpvärda. "Liberated Fantasy" från 1976 var hans sista på BASF-Mps. Sedan gick han över till Epic där "Brazilian Love Affair" från 1979 var hans andra. Innan sin solokarriär blev George Duke känd för en större publik via Frank Zappa. Få vet dock att George Duke är en giftig pianist inspirerad av bl a Oscar Peterson. Det kan man höra i Herb Ellis tidiga plattor på Concorde, men då pratar vi inte Fusion längre.



Brecker Brothers var mäkta populära under denna tid. I USA fyllde dom de största arenorna. Största hit var "Some Skunk Funk" som finns med på denna platta "Heavy Metal Be-Bop" på Arista från 1978. Under denna period framträdde de också på Jazzfestivalen i Kristianstad. Själv var jag ingen riktigt stor fan av Brecker Bros., men visst tillhör de genrens största och just denna platta får väl anses som deras viktigaste.

Det är Ikea hyllor. Tror dom heter Bonde. De är mycket bra eftersom hyllplanen inte är så breda och därmed undgår banansvaj.

Ahh, det är det ja! Ser himla trevligt ut, tackar för det tipset.

Några plattor till innan det blir paus ...

Billy Cobham var kanske den hetaste fusiontrummisen under 70-talet. Han slog igenom hos Horace Silver om jag minns rätt men blev en megamusikant via Mahavishnu Orchestra och sedan med egna grupper som spelade in på Atlantic. Allt är långt ifrån bra i min smak, men "Life & Times" på Antlantic från 1976 är en liten pärla. Brecker kom delvis fram i ljuset via Billy Cobham och även gitarriste John Scofield. Efter denna plattan lierade sig Cobham med George Duke där även John Scofield följde med.



Det satsades mycket på fusion under 70-talet och en hel del nya namn lanserades. En av dessa var tenoristen Mark Colby. Han gjorde ett par plattor på CBS-ägda Tappa Zee. Detta är den första som heter "Serpentine Fire" från 1978. De gamla "vanliga" studiorävarna Bob James, Steve Khan, Eric Gale, Steve Gadd m.fl. var också med. Tycker den håller hyffsad fusionkvalitet. Idag spelar Mark Colby mest lokalt hemma i Chicago där han är en aktad solist, arrangör och lärare. Han har gjort ett par fina jazzplattor på senare år av mer mainstreamkaraktär.



Chick Corea har jag skrivit om i tidigare tråd men då om hans Return To Forever. Jag tycker dock att hans plattor efter RtF är bättre. Det finns många av dom, men jag skulle vilja lyfta fram dessa båda. "Friends" på Polydor från 1978 och "Mad Hatter", också på Polydor från 1978. Överlag håller samtliga Chick-produktioner på Polydor hög fusionklass.

Här kommer jag nog hitta en massa bra tips!

...och en skiva som denna, till vänster,måste man väl köpa bara för omslaget!!!


Första utgåvan av "smurfhits"?

\\K-man

När den kom blev det lite sandlådekrig, eftersom det blev smolk i bägaren p g a rättigheter i Europa. Sålunda hade det Europeiska omslaget inte Smurfarna på omslaget utan små plastiga krokodiler istället. Mitt ex är USA-pressat dock. Kan tänka mig att krokodilvarianten har ett visst värde för framför allt samlare i USA.

Kul att du lyfte fram EGBA ur glömskans mörker. En klart underskattad grupp som är still alive efter så många år. Adåker och grabbarna är verkligen bra och klart njutbara även på senare tid. The Phoenix från 2004 är ett bra exempel på det.

Calm

"Egba bryter upp" på MNW från 1979 är också mycket bra.

Detta är lite som att se sina egna CD-skivor på vinyl... Stanley Clarke, George Duke, Billy Cobham och Earth, Wind & Fire är ju givna för både jazz- och souldiggare...

Crusaders måste finnas med i en fusionsamling. Dom startade som "vanlig" jazzgrupp men svängde över mot en härlig fusion på 70-talet under ledning av Joe Sample,p - Wayne Henderson,tb - Stix Hooper,tr - Wilton Felder,sax. På dubbeln "Southern Comfort" (den gröna) från 1975 på ABC Records lanserar man också en ung gitarrist vid namn Larry Carlton. Det är mycket bra soulpräglad fusion.

En annan bra Crusaders platta är "Rapsody & Blues" ¨på MCA Records från 1980. Wayne Henderson är inte med längre (tyvärr). Bill Withers sjunger också klassikern "Soul Shadow". En annan Crusaders platta som har sina höjdpunkter är "Street Life" från 1979 där Randy Crawford sjunger titelspåret. Det blev en megahit som även ledde till en framträdande på Jazzfestivalen i Kristianstad.



Miles Davis är skyldig till många jazzhistoriska inspelningar ända från 1945 med Charlie Parker. Han är förmodligen jazzens största stilbildare. Han har även gjort en del ren fusion som retat en del. Hans "You Are Under Arrest" har en del pärlor tycker jag. Utgiven på CBS 1985.



Skivmärket CTI har klassikerstatus. Brassen Eumir Deodato gjorde en fusionplatta där han blandade jazz med klassisk musik. Plattan "Prelude" från 1972 var mäkta populär. Han tolkar bl a Richard Strauss "Also Sprach Zarathustra". Den brusar en hel del, men jag tycker fortfarande att den är bra.



Sista tipset för idag kommer från Al DiMeola som spelar turbogitarr med förflutet i Chick Coreas grupp Return To Forever. "Casino" på CBS från 1978 är ganska typisk för perioden. Han gör bl a en fin version av Coreas "Señor Mouse".

Härligt initiav Bebop!

Vågar jag försiktigt föreslå, att du kompletterar den hittills givna bildsviten av dina skivor med en bild på den hifi-anläggning som hjälper dig att avnjuta dessa plattor. Inte för att vi skall börja några djupare resonemang om din stereo, utan enbart... för... skojs skull...

Den har jag som en oöppnad platta där det står AUDIOPHILE överst som tydligen är Halfspeed Mastered on TELDEC vinyl och importerad till Kalifornien. Skivan är oöppnad eftersom jag inte gillar fusion - man kanske jag skulle öppna skivan och spela den

Jag kan inte påstå att jag är en stor fusionvän idag, men jag börjar bli lite nostalgisk. Jag har många minnen förknippade med de här plattorna och när jag är på rätt mod, åker de fram, vilket händer allt oftare. Dom är en del av mitt liv och platsar vid sidan om mer klassisk och modern jazz samt klassisk musik som spelar i division 1. Fusion är mer musik i division 2 vilket ibland är helt OK.

Ungefär så här ser det ut. Under sommarhalvåret spelar jag med Bow-prylarna som står på golvet till vänster. Vintersäsongen kör jag rör med VTL. Till hösten blir det dock via deras monoblock istället för ST-150 som är såld. Återkommer om det i höst.

Freddie Hubbard är min stora jazzfavoriter totalt sett och därmed även favoriten på trumpet. Jag tror jag har allt han har gett ut vilket är en hel del. Hans känsliga läppar satte stopp för hans karriär för drygt 10-15 år sedan dessvärre. Den som ligger närmst honom idag i ton och frasering är Roy Hargroove och Anders Bergkranz. Freddie hade även en fusionperiod på CTI och Columbia. Allt är inte så kul men en del är mycket bra. Min fusionfavorit är "The Love Connection" på CBS från 1979. Chick Corea, Stanley Clarke, Joe Farrell, Tom Scott, Al Jarreau m fl finns med i uppställningen. Arrangemang av Claus Ogerman. Det är mer jazz än fusion. Mycket njutbar.



Även de gamla klassiska storbanden gick in i fusionsvängen. Oftast med dåligt resultat. Ett par undantag dock. Woody Hermans Big Band var alltid tidigt ute med nya trender. Var nog först med att ta upp t ex Coltrane i sin repertoar (Giant Steps) och Chick Corea (La Fiesta). Denna plattan "Chick, Donald, Walter & Woodrow" från 1978 på "Century Records innehåller en sida musik av Chick Corea och den andra sidan musik av Steely Dan. Musiken är bra och ljudet förstklassigt från detta märke som endast gav ut 4-5 titlar (vad jag vet).



Ett annat storband som förmodligen hade störst kommersiell framgång var Maynard Ferguson och hans storband. Han fick en dunderhit med titelspåret till Stallones "Rocky", vilket följdes av en räcka fusion med sitt storband. En av de bättre är "Carnival" från 1978 på CBS. Här finns bl a Earth, Wind & Fires "Fantasy", filmmusik till serien "Battlestar Galactia", "Baker Street" och "Birdland".



I Europa var det tysken Peter Herbolzheimer och hans Rhythm Combination & Brass som stack fram mest med sin storbandsfusion. Han har gett ut flera mycket bra plattor. Den första jag köpte var "Hip Walk" från 1976. Håller fortfarande hög klass med egna alster plus lite Stevie Wonder och Herbie Hancock. Trombonisten Vincent Nilsson är med på en låt.

Åke Erikssons andra projekt Wasa Express (1:a skivan) måste också vara en av det det bättre svenska fusion skivorna som gjorts.

Crusaders är husband här hemma...
Spelas minst en gång i veckan.

Du har så rätt, Helios. De finns med på listan, så här kommer dom. "Wasa Express" på Sonet från 1977 och "Till Attack" från 1978. Vet inte vem som först med lite hippa namn men jag tror det var Dag Vag med bl a Stig Vig och Per Cussion. Wasa Express var Kim Climax, Valentino Vasselino, Henry Coma, Åke Grotesque och Victor Vibrato.



Vi åker tillbaka till USA och en av tidernas största musikgestalter och legender heter Herbie Hancock. När hans historia skrivs kommer han att listas bland de största, helt i paritet med Charlie Parker och Miles Davis, det är jag helt övertygad om. Här handlar det om ett par av hans bästa fusionplattor, enligt min smak. "Secrets" från 1976 är en funkig uppgörelse med bl a Canteloupe Island. "Mr Hands" kom 1980 och är lite mer "jazzig". Många av de stora är med, inte minst Jaco Pastorius.



Kan tänka mig Bob James ingår i Timbres diskotek. Här följer ett par utmärkta Bob James plattor (en del är väl sega tycker jag). Till vänster "One On One" som även listar gitarristen Earl Klugh i ledarskapet. Den gavs ut 1979 på CBS' Tappan Zee. Det är en "mysig-kväll-vid-brasan-på-fällen" musik, dock inte sliskigt och klibbigt. Hela studiomaffan är med. Till höger dubbeln "All Around The Town" som är ovanligt svängig till att vara Bob James. Det är fråga om liveinspelningar vilket tycks ha inspirerat.



Det går knappas att gå förbi Quincy Jones när vi talar om fusion. 1976 gav A&M ut en bra sammanställning på dubbel med Quincy fusion från 1973-76. Utmärkt fusion.



David Liebman är en gudabenådan saxofonist, kompositör och arrangör. Idag är han mest känd på sin sopransax och inspleningar som gränsar till det svårtillgängliga. På 70-talet var han lite lättare och gjorde bra plattor på ECM. Även David ville ha del av fusionkakan, så han signerade för Columbia där "What It Is" gavs ut 1980. John Scofield, Steve Gadd, Markus Miller med flera spelar med. Plattan är lite ojämn. Eget material helt igenom förutom Rolling Stones "Miss You".

Håller med att Wasa Express är bland de aldra bästa svenska. Har tyvärr inte hört den Egba-platta som Bebop rekommenderar.

Calm

Bob James finns med i CD-samlingen och ibland kan det som du säger bli lite väl tillrättalagt och händelselöst. Överlag brukar ljudkvaliten på fusioninspelningar vara hög och det gäller även Bob James. Det finns musikhöjdare och jag är bl.a. förtjust i Grand Piano Canyon...

Lite svensk igen med Bjön J:son Lindhs "Våta Vingar" på Sonet från 1980. Björns musik behöver knappast presenteras. Det är en fusion mellan pop, svensk folkmusik, lite jazz och svensk melankoli. "Våta Vingar" tillhör hans bättre, tycker jag.



Man skulle kunna säga att Chuck Mangione flygelhornets Bob James. En hel del intetsägande plattor plus några bra. "Main Squeeze" på A&M från 1976 tycker jag är bra. Om man vill höra Chuck spela mer i jazzstuket, så rekommenderar jag t ex "Chuck Mangione Quartet" på Mercury från 1972 eller "Jazz Brother" från 1962 på en dubbel från Milestone.



John Martyn dök på en tråd som "sämsta skivköp". Det var dock inte denna plattan. "Glorious Fool" på WEA från 1981 tycker jag är rätt så OK, lite stämnings och ödesmättad fusion med tung backup på elbas och trummor. Basistinfluenserna från Jaco Pastorius är tydliga, vilket f ö gällde många grupper vid den här tiden. Plattan är producerad av Phil Collins, så dom av er som får utslag av hans arr utdelas varning.



John McLaughlin flyttade till USA på Dave Hollands rekommendation till Miles Davis. John var med och skrev jazz7fusion historia hos Miles på "Bitches Brew" och "In A Silent Way". Formerade sedan Mahavishnu Orchestra vilka satt hårt avtryck i fusionvärlden. Efter Mahavishnu perioden har han spelat indisk fusion, vanlig straight ahead jazz och mer vanlig fusion. Följande 2 plattor visar 2 sidor av John McLaughlin. "Electric Guitarist" på CBS från 1978 är en mix som är mer relaterad till Mahavishnu-tiden. "Belo Horizonte" på WEA från 1981 är en luftigare fusion där John spelar akustisk gitarr tillsammans med i huvudsak franska musiker, bl a Katia Labeque på keyboards.



Att fusion stod högt på menyn under 70-talet visar satsningarna från de stora skivbolagen. Columbia samlade hela sitt stall av fusion och "vanliga" jazzmusiker under Montreux Jazz festival 1977 och gav ut 2 dubbelalbum. "Volym 1" kom 1977 och året därefter "Volym 2". Arista och Atlantic med flera gjorde liknande satsningar. Många gånger blir det pannkaka av den här typen av toppade fusioner, men jag gillar plattorna skarpt. En bra bild av satsningen framgår när jag rabblar upp namnen: Bob James - George Duke - Billy Cobham - Ralph McDonald - Steve Khan - Janne Schaffer - Eric Gale - Stan Getz - Wood Shaw - Alphonso Johnson - Dexter Gordon - Benny Golson - Hubert Laws - Bobbi Humphrey - Thijs van Leer - Maynard Ferguson - Peter Erskine - Slide Hampton och många fler.

Kul tråd, Bebop! Tråden väcker minnen till liv, var praktiskt taget bosatt på Fasching, Bullerbyn och Café Ricardo på 70- & 80-talet. Lyssnade på både svenska och internationella jazz- & fusionband där.

Lite läskigt att se dina bilder på plattorna, det kunde ha varit hemma hos mig. Jag har många av dessa skivor...samt hyllan Bonde (dock ej lika stor skivsamling) .

Citat:"Du har så rätt, Helios. De finns med på listan, så här kommer dom. "Wasa Express" på Sonet från 1977 och "Till Attack" från 1978. Vet inte vem som först med lite hippa namn men jag tror det var Dag Vag med bl a Stig Vig och Per Cussion. Wasa Express var Kim Climax, Valentino Vasselino, Henry Coma, Åke Grotesque och Victor Vibrato."

Kan lägga till ytterligare ett "hippt" namn som Åke E använde. Han spelade in en skiva med trummiskollegan Lasse Hajagos, de kallade sig Bedlam & Dildo.... Jo, det är sant. Åke var Bedlam.....

EDIT: Citat från Wikipedia: "The Bethlem Royal Hospital of London, a.k.a Bedlam, is the world's oldest psychiatric hospital. The word Bedlam has long been used for lunatic asylums in general, and later for a scene of uproar and confusion."

P.S. Vill slå ett slag för Billy Cobhams första soloplatta Spectrum, en favorit. Denna platta har många band samplat ifrån, bl.a. Massive Attack. D.S

Det såldes mycket fusion på 70-talet och de flesta av dom jag listat var storsäljare, så det finns säkert liknande diskotek på flera ställen. En kul grej med att göra en sån här tråd, är att jag satt ner samtliga skivor i musikrummet där dom nu spelas igenom. Många minnen ...

Av någon märklig anledning har jag inte Sprectrum. Vet faktiskt inte varför eftersom jag har de övriga han gav ut på Atlantic. Minns bara att jag tyckte att den första låten var rätt så stökig. Jag skall sätta upp den på min inköpslista av begagnad volym.

Spectrum är super förutom just första låten som i mina öron är nästintill olyssningsbar. Dock om man plågar sig igenom den så blir kontrasten till näsat låt rätt spektakulär
/Shaft
PS Bra tråd bebop! Har mycket av dessa släpp.

1983 lanserades "Steps Ahead" worldwide, men de hade redan spelat och släppt en del material i Japan under namnet Steps. "Smokin' In The Pit" på japanska Better Days från 1981 är mycket bra. Finns utgiven på CD och tillgänlig från t ex Amazon.com. Don Grolnick,p och Steve Gadd,tr ersattes senare av Eliane Elias (då gift med Randy Brecker men numer gift med basisten Marc Johnson) och Peter Erskine. Övriga musiker var Mike Mainieri på vibra, Mike Brecker på saxar och Eddie Gomez på bas. Det var med den uppsättningen som världslaneringen skedde. De flest plattorna under mitten av 80-talet är bra. Senare på 80-talet fanns bara Mike Mainieri kvar. Trummisen Steve Smith knöts till gruppen liksom som norske saxofonisten Bendik Hofset, Steve Khan, gitarr och Tony Levin på bas. 1989 släppte dom N.Y.C. Mycket köpvärd platta.



Steely Dan behöver antar jag är väl kända på forumet. "Aja" från 1977 på ABC (jag har en gul vinylpressning) och "Gaucho" från 1980 på MCA är förmodligen dom mest köpta och omtyckta. Sidan 1 på "Gaucho" är fantastisk.



Wayne Shorter är för jazzpuritanerna mest uppskattad för sina album på Vee-Jay, Blue Note, som medlem av Art Blakey's Messengers och Miles Davis kvartett från 60-talet. Fusionfantasterna framhåller hans insats med Weather Report. Han har också släppt en del fusionplattor. Mycket av det tycker jag är tråkigt och föga fängslande. Undantaget är "Atlantis" på CBS från 1985 som man möjligen kan rekommendera.



En bra fusionplatta som jag sett på beg marknaden här i Kanada för dryga 50-lappen upp till 200 spänn är L.Shankar med "Touch Me There". Utgiven 1979 på Zappa Records. Frank Zappa har också producerat. Det är en höjdarplatta med inslag av rock, jazz och Zappa. Ljudet är superbt.



John Scofield ger ut all slags jazz, straight ahead, bop, fusion, street funk ... man vet aldrig vad nästa släpp kommer att bli. Under 80-talet spelade han in för Gramavision och där handlade det mest om fusion. Följande 2 plattor är rätt typiska för perioden. "Blue Matter" från 1987 och "Flat Out" från 1989.

QUOTE (Bebop @ 2008-05-04 18:44 )

Steely Dan behöver antar jag är väl kända på forumet. "Aja" från 1977 på ABC (jag har en gul vinylpressning) och "Gaucho" från 1980 på MCA är förmodligen dom mest köpta och omtyckta. Sidan 1 på "Gaucho" är fantastisk.

Är du helt säker på det?

Mig själv inkluderat och många jag är bekant med skulle hävda att Katy Lied och The Royal Scam är deras bästa plattor och att kanske Gaucho är deras mest förutsägbara album (och det säger jag som ett diehard SD fan)...

/ptr

Nej, alldeles säker kan man inte vara, men tror Du inte att "Aja" och "Gaucho" är de mest köpta/sålda? Att de är förutsägbara kan jag hålla med om, liksom det mesta inom fusion epoken under den här tiden vilket inkluderar många av plattorna jag har listat. Förutsägbarhet behöver ju inte innebära att det smakar illa.

Om "Katy Lies" och "The Royal Scam" är bättre överlåter till var och en att bedöma. Jag tycker också dom är OK, däremot gillar jag inte "Pretzel Logic" (1974).

QUOTE (Bebop @ 2008-05-04 23:50 )

Förutsägbarhet behöver ju inte innebära att det smakar illa.

Det är ju inget av SDs album från Aja och fram till idag som på något sätt smakar illa, men dom är kanske lite för överbakade(!) .. sen är det fullt möjligt att Gaucho är den av SDs plattor som vart den största kommersiella framgången (Aja tror jag inte hänger med där), den har ju en del ganska poppiga kvaliteter som tilltalar en bredare publik! ... Annars är det post-Gaucho-album som tilltalat mej mest som en helhet Walter Beckers 11 Tracks of Whack från 1994, med det är ju en ganska osteelydansk platta!

Men nu flyter jag bort lite från trådämnet!

/ptr

Dags att runda av den här tråden med ytterligare några minnen från 70-80 talets rika fusionutgivning...

Lee Ritenour började sin professionella bana redan som 16-åring (1968) då han spelade med The Mamas & The Papas. Mer om hans karriär kan ni läsa på Lee Ritenours biografi 1976 lanserades han som soloartist med albumet "First Course" på Epic-etiketten. Den följdes snabbt upp av "Captain Fingers" året efter på samma etikett. Han blev snabbt ett av de största namnen inom fusion. Mycket av det han har gett ut betraktar jag som "skräp" eller "hissmusik" i nivå med Kenny G, men han har också gett ut några riktiga pärlor. Jag tycker dessa två album tillhör dessa men även på senare år har det kommit riktigt bra plattor med Lee Ritenour.



Jean-Luc Ponty måste också nämnas. Han blev ett namn för de stora skarorna via Frank Zappa. Jag vet inte hur många han gav ut under 70-talet, men jag har 5 stycken på Atlantic och de låter relativt lika. Jag har plockat ut "Upon The Wings Of Music" från 1975 och "Imaginary Voyage" från 1976. Jag tycker dom håller rätt skapligt fortfarande.



Weather Report är självklara i denna tråden. De flesta känner till "Heavy Weather", "Black Market", "Sweetnighter", "Tale Spinnin'" som för mig är självklara i en jazz/fusion samling. Jag vill dock slå ett slag för "Procession" från 1983 (CBS). Jag tycker den tillhör de bästa. Allt är bra med Weather Report möjligen med undantag av de sista 3 - "Domino Theory", "Sportin' Life" och "This Is This" som inte ger mig några kickar.



Jag avslutar med Frank Zappa. Det kan diskuteras om det är fusion eller inte. Den bästa benämningen är kanske Zappa-musik. "One Size Fits All" tillhör dom bästa. Jag borde också ha med "The Grand Wazoo" som är en storbandsplatta med eget Zappa-snitt. Skulle kunna skriva en hel tråd om Zappas musik, men här blir det bara en glimt.



Därmed var denna tråd avslutad ...

Tack för en mycket givande tråd! Ett spännande ämne, och vissa av guldkornen finns i skivsamlingen, de andra skall hållas utkik efter. Tycker att detta borde vara en intressant genre för nya unga musiker med lite ambition, men det verkar inte komma så mycket nytt. Såg nyligen en DVD med Mclaughlin och kunde konstatera att det är enormt stora skor att fylla om man ska försöka konkurera med gubbarna på teknik och skicklighet.

Ett nytt band som är väldigt inspirerade av både Mahavishnu, Miles Davis & Zappa musikaliskt är The Mars Volta. Men de har dock en ljudbild som går mer åt hårdrock. Men alla inslag av fusion finns i form av blås, hammond, percussions plus den klassiska rockbands sättningen.

Lite lustigt det här med Aja och Gaucho för min del. Gaucho sitter i ryggmärgen men Aja har jag aldrig riktigt kunnat ta till mig trots upprepad lyssning under många år. Tack för en trevlig fusiontråd!

Ville bara tacka för en mycket trevlig fusiontråd. Kan nämna att jag är ny här, men har läst lite under en längre tid. Jag är främst en musikälskare av stora mått och kanske inte någon "hifinörd", även om jag gillar välljud. Kan ju nämna att jag har läst dina(Bebop) inlägg tidigare och kan bara konstatera att jag tycker du har en mycket bra musiksmak. Dessutom är jag mycket imponerad av din vinylsamling. För mig framstår du som en som tycker mycket om musik.

Förresten på tal om fusion du nämnde inte Brand X. släppte några skivor i slutet på 70 talet. Har själv några bl.a från 1976. Phil Collins spelar trummor, rätt intressant konstellation. Tyckte att de borde ändå nämnas, när vi pratar fusion från 70-talet. Kanske har du någon skiva med dem också.

Jo både Unorthodox behaivior och Morrocan roll är utmärkt fusionmusilk faktisk tillsammans med Coreas Electric warrior de jag oftast kommer tillbaks till. Annars vill jag säga att Bebop har en mycket god förmåga att uttrycka sig i skrift och dessutom har han ofta vettiga åsikter, alltid kul att läsa vad han skriver. Ta in pågen i artikelgruppen vet ja!

Absolut...vi skall bara fråga först.

Tack för vänliga ord.

Jag håller med dig om Brand X. Jag hade den bara på en kassett och jag kan faktiskt inte förklara riktigt varför. Möjligen upplevde jag Phil Collins som icke riktigt rumsren eller att riktig fusion kom i huvudsak från USA. Skall faktiskt lista "Unorthodox Behaviour" i min lilla inköpsbok. Den är inte så svår att få tag på.

När det gäller musiksmak så törs jag påstå att jag har bred smak, dock inte "Rock n´Roll" som aldrig varit riktigt min grej. Jag inser Elvis betydelse men kan inte förstå vad det är som fascinerar. Tydligen har jag något programmeringsfel.

Min musiksmak är inte bättre än andras. Jag har fått massor av skivtips och intressanta vinklingar på forumet via t ex Eliot, plundin, Timbre, Carl, och många, många fler. Det handlar nog mer om att hitta kompisar med likasinnad musiksmak än påstå att smaken är bättre eller sämre.

Hej Bebop och övriga!
En supertråd - tackar för det ;-)
Du rekommenderar verkliga pärlor och det mesta håller verkligen otroligt bra och är sådant som jag spelar fortfarande sedan många år tillbaka.

Vi skulle nog kunna ha en trevlig musikkväll ihop om det var möjligt ,-)

Egentligen tycker jag inte att fusionen tappat ett dugg sedan det begav sig. Det är klart om ens egen musiksmak ändras med tiden, så kankse vissa släpp låter mossigt, men i mitt egte fall så utvidgas musiksmaken istället och jag snarare får en bredare än överger det gamla.

Sen är jag lite upprörd (smile) över att Kenny G och Lee Ritenour nämns i samma mening . Visserligen hade Lee en downperiod på 80-talet men det är ju oceaner mellan dem

Gaucho sitter i ryggmärgen och Aja också. Timbre, sätt på "Josie" från Aja och försök att inte digga!!


/Shaft

Det är just den down perioden jag menar. Emellertid tog sig Lee samman ... Hans "Overtime" och "Stolens Moment" är mycket bra, men då pratar vi inte den tidperiod jag hållt mig till.

Du är mycket välkommen till en musikkväll, det är fullt möjligt i höst när jag räknar med att vara tillbaka i Sverige.

Hej!
Lees Stoeln Moments är en höjdare med storspel av alla inblandade. Speciellt Ernie Watts gör sin vad jag vet bästa insats här. Innan har Ernie gjort en Quincy Jones producerad skiva som heter "Chariots of Fire" (ja, samma som filmen) som är mer mot Quincy Disco-fusion hållet. Kommer Ni ihåg den?!

Musikkväll låter trevligt. Är det Stockholmsregionen som blir aktuell för dig Bebop?

Jag har massor med musik, men inte en rigg i din klass tyvärr;-)

/Shaft

Bebop, är du skånepåg dvs bor du i södern?

Just nu i Montreal men från månadsskiftet augusti/september bor jag i Sölvesborgs kommun (västa Blekinge, ca 35 km öst om Kristianstad).

Okey! Inte alltför långt upp då, då kanske vi ses i något smmanhang framöver.//vh

Gräver upp denna tråd för att tipsa om...

Linda Hoyle - Pieces Of Me. 1970 Vertigo 6360 060




Hymn To Valerie Solanas: http://www.youtube.com/watch?v=XxCxjjXNqX4

Här kommer ett album som inhandlats på Dirty Freaking Music i Kristianstad.

Larry Coryell - Coryell. 1969 Vanguard SVRL 19059




The Jam with Albert: http://www.youtube.com/watch?v=4u40wkd20aE
Elementary Guitar Solo #5: http://www.youtube.com/watch?v=RfTKxOGQ3XI