Äntligen har jag fått ett par OA-2212 (inte riktigt än men dem är på väg ) Så gick igår till HiFi-Kit att köpa nya element och där träffade en annan Carlsson-nörd. Och vips där sitter jag hemma hos honom och testar olika Carlsson högtalare i olika renoveringsstadier. Däribland ett par OA-116 mot ett par OA-116.3 och ett par OA-2212 mot ett par OA-2212.3 Och där sitter jag och tycker att enkelt renoverade OA-116 (bytta kanter på bas och mellan registret, i övrigt orörda) låter bättre än OA-116.3 När jag sa detta till honom fick jag ett diplomatiskt svar: "Så kan det bli ibland". Själv lyssnar han på Kolboxar, inte för att dessa låter bäst utan för att han tycker bäst om det ljudet/soundet. Vilket fick mig att tänka på att jag själv tycker bäst om soundet från gamla, stora bjässar typ Altec Lansing eller Tannoy som är ihopparade med enkel, klen rörförstärkeri typ Fisher eller Eico från 60 talet. Favorit högtalare är faktist en D.A.S från slutet av 70-talet med 15 tums koaxialelement och känslighet på 98Db. Jag tror mig veta/förstå att ett par Wilson Watt/Puppy med Krell elektronik låter bättre (inte att jag har lyssnat på den kombinationen men har haft tillfälle att lyssna på andra High-End prylar) än ett par OA-6 typ I med Dynaco försteg eller Altec LAnsing 15 med Fisher X-100-A. Men tycker fortfarande att gamla prylar låter förbaskat bra! Och att själv avnjuter jag musik bäst med just sådana gamla anläggningar. Vi får se vad som händer när jag får in mina OA-2212. Kanske ändrar jag mig. Har tidigare försökt med lite modernare prylar Cabasse högtalare och modernt rörförstärkare men går tillbaka till Carlsson, Altec och vintage elektronik.

Jag förstår dig! Vintage anläggningar har ofta en musikalitet som som saknas i modernare anläggningar och jag glömmer inte mitt besök hos Jürg Schopper i Winterthur för två år sedan


Klicka på bild!

Mitt mål är att i min anläggning försöka para den höga upplösning som moderna anläggningar är kapabla till med musikaliteten av vintage anläggningar.
- Även om jag tycker att jag nått långt så får jag bland en tankeställare när jag hör äldre anläggningar.....

Lite av samma sak gäller äldre inspelningar mot nyare, speciellt om man har de äldre inspelningarna i originalutgåva. De äldre inspelningarna har då uppenbara fel men det är fel som man lätt har överseende med då känslan, musikaliteten och närvarokänslan kan vara otrolig

Jag blir våt om ryggen när jag läser detta. På 70-talet var min dröm ett par AR-3 eller AR-2ax. Några år senare AR10pi. Jag nådde aldrig dit. Jag fick "nöja" mig med ett par IMF50 som senare byttes till ett par väl inspelade Spendor BC1 (som också var fantastiska.

Jag är helt säker på att min utrustning idag är bättre än AR, men minnet lever kvar. Jag har faktiskt köpt ett par AR-3or där i princip allt behöver bytas. Innan jag flyttar hem hoppas jag att det har blivit av.

På 70-talet fanns det i princip följande läger:

- Quad ESL fantasterna
- JBL-nissarna
- AR-njutarna
- Carlsson freaksen
- Blandad kompott med B&W, KEF, Hornhögtalare, Celestion, Spendor.

Se följande lilla site: Classic Speaker

Minns fortfarande helsidesannonserna med Miles Davis och AR.

Det var då det ...

Inser nu att jag rörde mig bland både Carlsson freaksen och JBL-nissarna...

Jag är blandad kompott!

2XKEF, sen B&W...

/ptr

JBL-nissarna börjar titta ut igen verkar det som , men AR ser ut att vara insomnade för gott

Själv var jag mäkta stolt över min Quad 33/303 kombo med ett par B&W DM 2 A. Ett par direktmonitorer som skulle enligt rekommendation ställas direkt mot väggen och gärna nära ett hörn. Var faktiskt inne på AR-spåret och även JBL när det begav sig, men fastnade på de något mjukare diskantdomerna i B&W. Vinylsvarven hette ERA och var franskt tror jag och sedemera Unamco T1. Vilka honungsljuva toner!!

Calm

Dom var väl besläktade på något sätt. Jag har för mig att dom hade samma tonarm i ERA 444 och Unamco, eller? På det hela taget hade dom en del likheter. ERA hade hög status i början av 70-talet.

Hittade följande länk ... ERA 444

Altec Lansing och Tannoy, då!? I USA var det väl Altec Lansing driven med McIntosh elektronik ett måste i varje skivbolagsdirektörs arbetsrum Och i England var det Tannoy eller Quad som regerade, tror jag. I mitt andra land hade statligt Radio och Televison köpt en massa Fisher rörprylar på 60-talet som drev högtalarna byggda i egna verkstäder med Altec Lansing element och filter. Och på 70-talet var det JBL högtalarna och förstärkare byggda av egen personal som ersatte föråldrade rör-prylar. En av konstruktörerna bor numera i Täby utanför Stockholm. Vi hade hemma en skivspelare (MechLabor 102 med EMT tonarm och PU) från deras beredskapslagret, ett par enormt stora högtalare som min pappa byggde av överblivna element från 60-talet och rörförstärkeri av okänt ursprung. Lät fantastiskt bra Ngn på 80-talet ersatte jag dessa underbara saker med moderna Pioneer prylar som även passade min musiksmak från den perioden. Kostade en förmögenhet och lät kasst men det gick bra att lysna digitaliserad, polerad 80-tals produktion på vinyl och det dröjde inte länge förrän första CD-spelare införskaffades. Sedan kom det krig och jag hamnade i en flyktingförläggning i Dalarna. Köpte på kyrkans loppis då ett par OA-14 och en RankArena receiver samt en strykjärn och lite andra prylar, allt för 50-lapp. Cyklade tillbaka till förläggningen med alla dessa prylar på en liten damcykel och blev Carlssonfrälst i ett litet rum som jag delade med 6-7 andra flyktingar från olika olycksdrabbade länder. Andra killar uppskatade inte alltid mitt musikintresse Numera har jag flera olika Carlsson skapelser men även andra högtalare och aldeles för många förstärkare och andra hifi relaterade "nödvändigheter". Men det är ngt med gamla lättdrivna högtalare och klena rörförstärkare som tilltalar mig. Eliot har beskrivit detta i termer av musikalitet och transparens/upplösning, och det kan nog stämma.

Jodå, Altec Lansing och Tannoy var aktade namn, men vad jag kan erinra mig, så fanns dom inte i Sverige, mer än ytterst sporadiskt på 70-talet.

Radio & Television var en bra tidning. Det var en hel del som byggde hornhögtalare efter en serie de hade. Själv byggde jag en byggsats enligt Ottalas TIM-fria princip som R&T hade. Senare även ett försteg. De spelade utmärk i flera år tills jag klev över till Luxman.

Tonarmarna är snarlika men inte identiska. Unamcon har en annan upphängning och motvikt samt saknar den praktiska skruven som satt på pickupplattan.
Minns jag min ERA rätt så var höljet tillverkat i grågrön plåt. Den karaktäristiska "linjalen" med nåltrycksinställning ser ut att vara densamma.

Calm

Jag har precis i dagarna kommit över en Thorens TD-165 med originalarm. Räknas den också in i denna liga eller är det mer basic...

Lite mer basic är det. TD-165 kom i början av 70-talet med deras TP-arm. Armen och tallriken är upphängda i samma chassi om jag minns rätt. TP armen lanserades när MM-pickuperna stod högt i kurs. Många körde den med Shure, ADC, Stanton, Pickering eller Ortofon. Vet inte hur den klarar MC-pickuper, men jag inbillar mig att den inte får har för mycket massa. Allt för mjuka pickuper fick lätt hela systemet i gungning. Subsonic filtret ¨på många förstärkare räddade situationen. Man kunde också skruva in fjädrarna om man ville ha en liten stummare spelare (med mindre risk för rundgång).

TD-165 var en skivspelare låg i mellanskiktet av användare. De hade också en spelare som hette TD-160, som levererades utan tonarm. Den var också lite mer dämpad om minnet inte sviker mig. Jag tror också skivtallriken var lite tyngre på TD-160.

Jag kan inget bevisa, men jag tror nog att en Rega 2 eller 3 knäpper TD-165 på näsan .

Se även TD-165

Nja, Era hade 9 tums armar och Unamco hade om jag minns rätt 11". Annars så var dom lika vingliga och snarlikt uppbyggda. Det fanns gott om moddare som bytte sina armar på båda spelarna.

mvh/Harry

Ja det stämmer! Jag har kvar min Unamco och den har 11 tums orginalarm. ERA:n 9 tum.

Calm

Jag kommer nog ihåg det mera som att TD 165 och 160 är likvärdiga fast 160 utan arm.
Dock fanns det en TD160Super som var tyngre och stadigare. Mer dämpad skulle jag nog inte kalla det.
Och ja, armarna i orginal är inte lämpliga för MC

mvh/Harry

Jag har faktist en Thorens TD-160 B med SME 3009 tonarm. Låter riktigt bra, fortfarande ska tilläggas. Kräver ingen underhåll, vilket är förstås ett stort plus. Just nu ångrar jag att jag har sålt min TD-124, den också med SME 3009 fast jag vet inte riktigt varför När jag parallelt lyssnade på dessa två tyckte jag att TD-160 lät även bättre. Båda skivspelarna var utrustade med Goldring 1022 PU. Sedan ville jag skaffa en Transcriptor Hydraulic Reference och då fick TD-124 säljas. Jag använder även Transcriptor men tycker faktiskt att TD-160 spelar skjortan av Transriptor. Men å andra sidan Transcriptor är så himla vacker. Misstänker att det är Fluid tonarmen som är boven i dramat. På 60-talet brukade folk köpa Transcriptor och peta in en SME 3009 för ljudets och enkelhetens skull. Men hur coolt är det med en Transcriptor med SME tonarm istället av den smäckra Fluid !? Nu är jag igen på jakt efter en TD-124 med SME 3009 tonarm men ekonomin tillåter inga större utsvävningar Har ni några andra tips om gamla high-end skivspelare? En bra skivspelare jag hade var en SELA med stor PAPST motor och två Ortofon tonarmar installerade på den. Ena tonarmen var för mono inspelningar bara. Med den fick jag en massa Ortofon PU:ar, några mono några stereo.

TD-160 var en utmärkt skivspelare. Jag hade också en sådan med SME 3009 som jag bytte mot en Aristion 40 med en ADC-arm. Det var faktiskt ett byte i fel riktning ljudmässigt. Thorens har nu släppt en ny TD-160 med antingen SME M2 eller Thorens egen variant av Rega 250. Se även Thorens TD160HD

Andra intressanta skivspelare från 70-80 talet var bl a:

System Deck 2X2
Kenwoods KD500 med fäste för SME-arm
Kenwood L-07D (jag söker en sådan) (se L-07D
Micro Seikki DDX-1000
Technics SP-10, SP-15 och SP-25
Dual 721 (för MM-pickuper)
Ariston RD11 (förlagan till Linns LP12)

Hittar Du någon av dess i gott skick, så har Du gjort en bra affär. Det finns ett litet sällskap man kan kontakta i detta ämne. Se Vinyl Engine

Dual 721 hade jag faktiskt. Med en Shure V15Mk III. Den funkade mycket bra men sedan satte uppgraderingsdjävulen klorna i mig och jag gick vidare till en Thorens TD-135. Dual:en gav jag i bröllopspresent tillsammans med ett par OA-14 (mint condition) och en Luxman R-1050 till min svägerska. Som sedan visade sig inte uppskata vintage prylar och skänkte dessa till Myrorna och köpte en sprillans ny B&O anläggning. Micro Seiki kan kanske Timbre berätta mer om Såg nämligen att han hade en på den glada 70-talet. Helst med MA-505 tonarm ska det vara, eller varför inte två sådana.

Kom på att jag har just köpt en Kenwood KD-550 med SME 3009 tonarm. Det är nämligen så att mina OA-2212 ska fraktas till Stockholm från Göteborg och det är en vän som ska hjälpa till med detta. Igår såg jag en annons för en KD-550 i Göteborg så passade på och köpte den oxå Nu kan jag leka en av mina favoritlekar; parallellyssna på olika produkter. TD-160 B mot KD-550, båda utrustade med SME 3009.

Med tanke på dagens samlarmarknad skulle jag nog även ha slagit till på en MA-505:a. Då som nu var det SME som gällde men jag har åtminstone två MA-505 tonarmsfästen i bagaget...
Microsvarven skall förhoppningsvis kunna användas mycket även i kommande dagar.

Jag är av annan åsikt. Jag skulle utan tvekan stryka Aristoner av alla sorter. Har hitills bara stött på vinda och skeva, sämsta brittiska kvalité sen Lucas 6volts +jordade tändsystem. Av dom direktdrivna skulle jag stryka KD500 och DDX-1000. Dom jag däremot skulle rekommendera är Heybrook TT2, Systemdek IV, Mitchel Gyrodek, och förstås även LP12.
Technics SP-10 har jag också egen erfarenhet av och nätdelen är oerhört ostabil, närmast skrot tyvärr då spelaren i övrigt är ganska bra finns mycket att vinna och jag kommer få en ny nätdel själv till mitt ex inom någon/några månad(er). Dom andra Technicsarna har jag ingen egen erfarenhet av.
Billiga Dualer typ 505 är klart bra.

mvh/Harry

Jag kan hålla med dig om Ariston 40, som jag inte gillade. Ariston RD11 är dock annorlunda. Som jag också skrev gäller det att få tag i bra ex. Kenwood har jag också mycket bra erfarenheter av. Även SP-25 som jag ägde före nuvarande Nottingham. SP-25:an snurrar fortfarande hos nuvarande ägaren som är mycket nöjd. Har aldrig varit i närheten av Heybrook. Övriga räknar jag inte som vintage (ännu).

För övrigt tycker jag att de direktdrivna skivspelarna fick en orättvis dödsstöt. Generellt sett är jag övertygad om att de remdrivna spelarna är bättre, men det fanns mycket bra direktdrivna spelare på marknaden, inte minst dom jag räknat upp.

Med dagens armar, pickuper och kablage så tror jag att det finns mycket mer att hämta ut av dessa. Problemet är bara att många av de armar som användes var i huvudsak anpassade till MM.

Rättelse: Kenwood KD-550 som jag köpte kommer med en SME III tonarm. Några erfarenheter av den tonarmen? Jämförelse med SME 3009!? Kul att se hur tråden utvecklades från att handla om vintage högtalare till vintage skivspelare

Jag har också en känsla av att direktdrivna verk borde haft mer att ge. På den tiden så var nog tyvärr nätdelarna för ostabila, särskilt med dom erfarenheter jag har skaffat mig ifrån en SP10:a. Det finns ett visst driv i en del direktdrivna som är tilltalande, men också en avsaknad av tysthet mellan tonerna.
När det gäller Ariston så fick jag nog efter just 4 st olika RD11 där innerchassiet var skevt på alla. Man fick välja om man ville ha skivtallriken i våg eller tonarmen i våg. Skulle nog hellre ha den minsta direktdrivna Technicsen som gjortd än en RD11. RD40 fick aldrig någon chans då jag är fördomsfull av mig ibland. Så kanske den inte var så dum, ingen aning som sagt. Men visst kan en LP12:a vara vintage, dom kom ju runt 75 till Sverige så gamla inte uppdaterade kan man fynda ibland. Dom andra är ifrån 80-talet.
När det gäller armar bra för MC så var dom bästa på den tiden ifrån Japan, typ Micro och Fidelity Research. Sen fanns ju förstås Breuer, EMT och SME3012.
Sen fanns ju förstås enpunktslagrade armar också, personligen ger dom mig rysningar.
Dom mest bestående minnena är väl annars att man kunde säkert packa upp 100 japanska grejor innan man hittade något ex som kanske såg aningen annorlunda ut i finishen. När det gäller det som kom ifrån England så gick det inte att hitta 2 likadana grejor oavset pris.

På slutet av den stora vinyleran på 70-talet, tävlade pickuptillverkare om vilken som hade lägst massa och högst compliance. För att kunna spela med dessa pickuper krävdes armar med låg massa. SME introducerade också ett silikondämpad, en liten balja med paddlar av olika storlek beroende av pickup.

Ortofon lanserade sina OM-pickuper med låg massa och Sonic (tror jag dom hette) kom med pickuper med oerhört hög compliance, vill minnas att de låg kring 40 (jämför MC-pickuper som ligger kring 10-15). Andra fina MM-pickuper var AKG P8ES (min favorit då) och Pickering 4000.

SME III lanserades för att få ut maximalt av dessa pickuper. Det blev dock en kort parentes. CD lanserades och när vi ser den nya vinylvågen så är det uteslutande MC-pickuper som gäller. SME III är direkt olämplig för dessa. Däremot kan Du få ut en hel del av armen med t ex Ortofons OM30.

Jag är helt enig med dig om detta, Harryup. Verkar som min fattigdom på 70-talet var ett lyckoskott. För mig blev RD11 bara en dröm. Jag fick "nöja" mig med Thorens 160B med en SME 3009. När RD40 kom, slog jag dock till med ADC's kolfiberarm LM-1. Tyckte den såg häftig ut men den kunde inte matcha Thorenkombinationen. Framför allt inte när det blev allt populärare med MC-pickuper. Men det var förstås mer tonarmen än skivspelaren som inte hängde med.

Breuer är fortfarande en drömarm. Grace skall väl också nämnas i detta sammanhang.

Visst var det roligare med skivspelare från England. Japanerna blev helt ute väldigt snabbt, det kom mycket skräp på därifrån, vilket också tog död på det som faktiskt var bra.

Japp, Grace 707 får absolut vara med. Har säkert glömt någon mer.
SME utan balja får också vara med.
Jag, silicone och tonarmar är oförenligt om det inte ären Breuer balja. Annars så får det vara.

/Harry

Fluid då?

Tänker du på gegamojjan Svalander säljer?

Nej, jag tänker på Fluid tonarm som Transcriptor Hydraulic Reference (långt namn, jobbigt att skriva ) var bestickad med. Sedan kom Vestigal tonarm osv....

Ingen egen erfarenhet av denna. Men dom jag har meckat med hitills har inte varit så kul.
Silikon ändrar sig över tiden, från en någorlunda vätska till en pasta.
Det dammar ner i tråget och silikonet kryper över kanten. Klägg!
Om vi dessutom pratar enpunktlagrade armar, ja då är jag inte så impad alls. Inställningarna ändrar sig tyvärr. Ok man har inget glapp i lagret men man får besvär med att välja pickuper så armen verkligen beter sig "fast" i sidled, så den inte småtippar när man spelar. Det som kan låta som ett mjukt fint ljud i vissas öron kan vara ett ostabilt, diffust och trasientbegränsat i andras. Stor ljudbild javisst, beroende på besvärliga matchningsproblem.
Tar man Mørch-armen som exempel så fanns det iallafall 9 st olika eller om det var 6 olika armrör (tror jag) en gång i tiden för att matcha mot alla möjliga pickuper. Då kan man ju tänka sig att man kanske "skall" byta rör efter hur mjuka pickuperna blir i upphängningen över tiden också. Eller?
Så jag gillar riktiga kullager utan glapp, magnetlagring eller nån form av luftlagring. Men slikon i alla dess former går bort för mig.
Den enda arm som jag har stött på med en fungerande balja är Breuer, och den liknar i funktion inte SME's.

mvh/Harry

Nu är jag tillbaka från min resa till Göteborg. Och högtalarna, OA-2212 om ngn minns detta efter att tråden urartade, är uppkoplade och testade. Stora bjässar måste jag säga. De såg inte alls så stora när jag var på besök hos min nyvunne vän och provlyssnade hans exemplar. Men han bor inte i en 60-tals lägenhet häller Måste förstås renovera elementen först men redan nu kan jag säga att dessa kräver plats. Mycket plats, både fysiskt som högtalare men också ska det finns mycket utrymme för att ljudet ska kunna spridas. Och förstärkeri ska anpassas. Timbre har ett förslag om Quad 33/303 som sägs kunna driva dessa klenoder. Jag testade med lite olika prylar, på mkt låg nivån då kanterna är gamla och kan lätt spricka, och Audiolab 8000A lät faktiskt fint. Mest är jag dock förtjust, hittils ska tillägas, i ett par Dynaco MK III drivna med en Remus Minior. Återkommer med mere lyssnigsintryck efter renoveringen. Förstärkeritips uppskattas!

Hoppas att du är nöjd men vilken tråd var det som urartade...

Urartade var fel ord. Ber om ursækt. Tråden handlade om olika saker, skivspelare tonarmar och lite annat. Jag var mest intresserad av att dela erfarenheter med andra Carlsson-fantaster om helrenoverade vs. delrenoverade høgtalare. CarlssonPlanet rekommenderar førstås hel renovering Och høgtalarna ær i mkt fint skick, jag ær hel nøjd. Tack Timbre!