QUOTE (Engelholm Audio @ 2007-09-07 09:30 )


Vilken härlig berättelse Bo! När du har tid och lust så skriv mer - jag läser med uppskattning!
OK... då fortsätter vi väl...
Framtagandet av M3Pro. (Forts.)
Del II (Den andra och sista delen om de händelser som ledde till tillblivelsen av M3Pro):
… Just detta året hade Stradivarious-sällskapet hyrt in sig i Steinway Hall, en vacker byggnad som bl.a. innehåller en flygelutställning av det mäktigare slaget.
I en aula-liknande miljö med Europainfluenser, framförde Elmar Oliveira från Juliard School of Music olika musikstycken på 5 olika Stradivarious-violiner, var och en med helt olika temperament! Vilken upplevelse… Milda makter vad starkt de kunde spela, helt utan någon form av förstärkning! Alltnog, Mark hade anordnat så att det hela spelades in ”the minimalistic way” via en NAGRA bandspelare och två högklassiga Neuman-mikrofoner. Vid den efterföljande buffén hade vi kopplat upp de minsta Centara-högtalarna, nu uppdaterade och vederbörligen omdöpta till Red Rose R3.

Marks f.d. hustru, Kim Catrall, alias ”Samantha”
från ”Sex and the City” demar Centara-originalet
I Steinway Hall.

Mark poserar inför första R3-annonsen i Stereophile
En äldre, tungt juvelsmyckad dam kom fram till mig och ställde frågan:
”Sir, I hear music… Is the Concert still ongoing?” Jag pekade då på de små högtalarna och bandspelaren. Damen utbrast:
”Are you kidding me”? ”No Ma´m, it is true”… Det hela slutade med att kvinnan beställde 19 par R3 till sitt hus, - alla rum inklusive 3 badrum… Ojoj!

Vi måste ha gjort någonting hyggligt rätt; det blev startskottet för en nästan tumultartad period. Mark öppnade butiken, och redan första dagen strömmade en skara jazzmusiker in. Herre Gud vad mycket musiker det bor i New York!
Tack vare vad jag tror berodde på Marks smått karismatiska utstrålning, sålde vi under tre månader från öppningsdagen ribbonbestyckade R3-högtalare till ett värde av 1 miljon dollar - i månaden. När detta pågått i tre månader, kom tidningen Fortune Magazine och gjorde ett reportage, emedan detta, även med amerikanska mått mätt, ansågs vara smått unikt.
Innan vi visste ordet av, hade Stereophile nominerat R3 till ”runner-up for the Speaker of the Year 2001 Award”. Red Rose Music hade expanderat i rasande takt, (för snabbt enligt min uppfattning), och vi var nu ett 30-tal anställda med en upparbetad exportmarknad omfattande ett 60-tal detaljister i 16 länder.. Vi hade 3 rörförstärkare (Audio Prism) men endast en(!) högtalare på programmet. Mark började bli nervös…
Red Rose R1 (aka Revelation) Vad Mark inte visste, var att jag i tysthet hade jobbat på att försöka få fram en spetsprodukt, vars ursprung daterade sig tillbaka till den där kvällen med Isaac Stern. Jag berättade det för honom över en snabblunch. Kommentaren blev: ”Vad väntar vi på? Åk över till Sverige och avsluta jobbet. Ta med dig prototypen eller maila ritningarna och kom tillbaka till New York och se till att vi kommer i produktion!”

Den första prototypen till Red Rose R1
Det blev inte en resa… det blev många! Jag hade ett upparbetat nätverk av underleverantörer i Sverige och detta kom väl till pass nu. 3 månader senare stod Red Rose R1 - ”urmodern” till M3Pro klar, på kontoret på Madison Avenue.

Red Rose R1 med 1” brett ribbonmembran.
Den intresserade kan läsa lite om Srajan Ebaens omdömen om dåvarande systemet på
http://www.soundstage.com/yfiles/yfiles200012.htmRed Rose R1 var från början utrustad med en skarpare version av de ribbons jag utvecklade under Centara-tiden, (med Werthén). Skarpare i den bemärkelsen att de var försedda med starkare magneter och nykonstruerad anpassningstransformator, dock fortfarande med 4 st. tiomillimetersband i parallell.
Det var i det här skedet som priset på Neodymiummagneter började gå ner. Så pass att det började bli kommersiellt möjligt att tänka sig större magneter och därmed nya möjligheter. Ett nytt element såg dagens ljus. Ett 1”-membran gav helt nya effektresurser och ljudkvaliteten höjdes flera snäpp, emedan banden hade mycket bra spridningsegenskaper; den stackade monteringen a la linjeljudkälla gav en jämn spridning för alla frekvenser på plus minus 80 grader, räknat från mittaxeln.
…blir slutligen M3Pro:Att försöka verka nyskapande, innebär inte med automatik att det man tar fram faller i godan jord… Arbetet för och med Red Rose var jätteroligt och mycket lärorikt. Att få verka i USA och jobba med amerikanare var en förmån som jag sätter stort värde på.
Men när Mark insisterade på att jag och hustru skulle riva upp bopålarna utanför NY och flytta in i ett av hans hus i New Hampton på Long Island ”för att kunna snacka jobb dygnet runt om så behövdes” ansåg jag att det kunde bli lite för mycket av det goda..

En annan orsak till att vi beslöt att gå skilda vägar kan beskrivas som ”amerikansk konservatism” som faktiskt finns om nu ingen trodde det… ”If it ain´t broke – don´t fix it!”
Jag hade fortsatt utvecklingsarbetet med bandtekniken och var nu inne på tredje generationen som jag erbjöd företaget att köpa in sig i. Mark var emellertid så nöjd med försäljningssiffrorna för våra existerande modeller att han tackade nej. I det läget som jag ingen annan möjlighet än att dra igång ett eget bolag i USA. När detta blev känt, kontaktades vi av merparten av Red Rose kunder som ville hänga på. Jag tog det som ett incitament till att vi var på rätt väg.
NU var det dags att realisera ”drömmen”! Jag hade sedan dag ett uttryckt en önskan om att vi skulle kunna erbjuda kunderna MODULUPPBYGGDA högtalare. Efter att ha sett kaoset och problematiken med att forsla och lyfta stora och tunga högtalare i New York City-trafiken, hade jag kommit till insikt om att de måste bli mer transport- och flyttningsvänliga. (Amerikanare flyttar ofta och gärna om arbetet kräver detta!).

Slutresultatet av detta syns på bilden ovan. Dagens M3Pro_i kan levereras helt färdigbyggda i 10 skilda paket per kanal, (a´la IKEA ). Inget kolli väger över 30 kg och kompletta högtalare kan fraktas i vanliga personbilar om det kniper. Risken för transportskador sjunker med minst en tio-potens, då alla kartonger är dubblerade medmellanliggande skum…
Väl på plats stackas modulerna, inklusive mellanliggande dämpningsskivor med hjälp at styrstift, och dras, likt ett topplock på plats, sammanhållna av ett antal 16 millimeter genomgående bult i syrafast rostfritt stål som löper osynligt på insidan från sockelns undersida hela vägen upp till toppen. Den här konstruktionsmetoden får en ytterst positiv inverkan på stabiliteten. I kombination med de 40 millimeter tjocka väggarna och de mellanliggande dämpskivorna är det den mekaniskt tystaste konstruktion jag kommit i kontakt med.
Tillsammans med de nyutvecklade 6,5-tumsbasarna och en transformatorlös direktdrift av banden via ett patentskyddat interface som option, (kräver biamping), har jag äntligen uppnått målet som sattes av Isaac Stern. Stort ljud i ett format som avsevärt understiger tidigare dipoler!

Med en förhoppning om att jag i någon mån lyckats svara på frågorna…
//BB