April….det är väl en månad som ofta erbjuder god utdelning på de frön man sår…. Solen och vårvärmen gör att de rotar sig och sätter bra fart, för att verkligen ”bli något” i slutet på månaden, så vad passar sig bättre än att så ett frö nu strax innan April börjar….

Aprils klassiker blir en ljudspridande produkt som många sett, funderat över och lyssnat på, och som tagit vissa till oanade höjder. Någon av dess syskon eller kusiner har säkerligen stått hos någon du känner….om inte nu, så för ett par decennier sedan då i alla fall jag upplevde de som vanligare, utan att för den skull lägga någon värdering i om hur de är som ljudförmedlare.

….för att inte avslöja för mycket innan månaden börjar så är det nog bäst jag slutar….men jag kan ju avslöja att i produkten så finns bland annat två stycken motsvarande dessa:


\\K-man

Lätt... jag vet vad det är! Får man gissa, eller ska det vara hemligt?

Problemet med dessa element i dag är att skumkanterna är "uppruttnade" och de högtalare de sitter i går därför ofta inte att spela på. Många finns nog på vindar och i källare runt om i landet. Men det finns nya att köpa, i förädlad form!

mapem, gissa får man alltid...svaret kommer i April....om det är det du tror så låter det som att du kommer kunna tillföra produkttråden en del! Gott isf!


\\K-man

Min kunskap inom området är låg men jag kan ändå inte låta bli att gissa på ett märke som börjar på C

/Hans

Min gissning är också att saligen insomnade doktor C är inblandad.

Fast märket börjar nog på S även om konstruktören börjar på C. I alla fall om det ska vara två såna där i burken. Dessutom tror jag det finns en hel rad mindre element i, eller snarare på, den. Och modellen kanske i så fall börjar på O och slutar på 6 med ytterligare en bokstav och ett par siffror däremellan.

Det blir bilder, dagsaktuella lyssningsintryck och minnen från tiden det begav sig.
K-man förbereder fakta- och informationsdelen. ..

Själv har jag just nu smugit undan 40 åkglada högstadieungdomar som njuter av gravitationskraften och ser ut att ha väldigt roligt...
Pjäxorna skaver och utförsåkning har aldrig varit min grej - det blir trevligare när aftonens diskotek drar igång...

Gissningarna är på god väg...eller oxå totalt off ....och snart är det April...så jag får väl ge en ledtråd till....utöver de element som jag nämnde ovan...finns dessutom två till av dessa:




Timbre, var rädd om benen! ...gäller såväl i backen som på disco!

\\K-man

Då är det väl den största i serien, den som börjar på O och slutar på 2? En legend! Vi får väl se i morgon. Det blir intressant!

Vi har dessutom ett par i perfekt originalskick på gångavstånd...
Drivna av tidsenlig elektronik ...

Ja, vad var det nu då….jodå, gissningarna har helt klart varit i rätt riktning. Verkar som att bla mapem har god koll på Carlssonstallet

April så bygger vi på en utav Carlsson:s skapelser. ….men vad bygger då Carlsson på för teorier och tankar? …vad har gjort dessa till klassiker?

Vi börjar väl med lite försmak om konstruerandet av dessa klassiker:
Vid konstruktionen utav dessa högtalarmodeller verkar man ha haft mycket tankar om vad som påverkar högtalarkonstruktioner i normala lyssningsrum, och varför det upplevda ljudet av högtalaren påverkas så mycket av rummet. Då man ”kollar runt” om detta så har de flesta av oss fått ett antal ”aha-upplevelser” om påverkan av ljudrummets reflexer och högtalarnas närhet till omslutande väggar. De flesta av oss har ju högtalarkonstruktioner som vi upplever behöver ut en bra bit ifrån väggen, och vi diffuserar och absorberar rummen så gott vi kan i förhoppning om att få anläggningen att förmedla bara just det som finns på skivan, utan att färgas av annat. Just den delen verkar vara en stor del av Carlsson:s konstruerande. Hur har de då tänkt? Lite kortfattat och med mina ord så skulle man kunna sammanfatta att Carlsson insett att alla(nästan) har väggar i sina lyssningsrum och att det därmed är bättre att försöka använda dem än att konstruera en högtalare som är tänkt att spela i ett rum utan väggar.

Nog om det just nu…mer om konstruktionsfilosofin kommer senare i samband med genomgången av högtalaren…

Jag tror jag ändrar mig lite...och stannar kvar lite kring denna typ av konstruktionsfilosofi, som någon med mer info mer än gärna får komplettera. Så undrar jag över Herr Carlsson:s bakgrund till denna tankebana?

Sedan undrar jag lite vart den filosofin tagit vägen…om den lever kvar någonstans? Jag har letat en del efter nyare högtalarkonstruktioner där liknande konstruktionsprinciper lyser igenom. Jag kan inte säga att jag lyckats så bra med det. Någon som vet?

\\K-man

Stig Carlsson strävade under hela sin bana efter att anpassa högtalarna till lyssningsrummet. Dels strävade han efter att utnyttja den bashöjning som uppstår när högtalaren placeras intill en vägg, och samtidigt konstruera högtalaren så att den får en rak frekvenskurva med denna bashöjning inräknad. Dels gällde det att bemästra de tidiga väggreflexerna i högre frekvenser.

Den berömda konformade kolboxen hade baselement i botten, medan mellanregister och diskanter satt långt ut i spetsen på den utåtlutande konen. Basen kom närmare väggen än de andra elementen på detta sätt.

OA5, OA6 och popboxen, var fyrkantiga varianter på samma grundide. Diskanterna långt från väggen, basarna nära väggen. På popoxen sitter alla element en bit från väggen, med basreflexporten neråt mot golvet.

Senare, då OA12,14,116 och 2212 lanserades, byggdes högtalarna i höger-vänsterutförande med mera direktljud för stereo.

I de allra sista Carlssonkonstruktionerna OA50, 51 och 52 trycktes såväl bas- som diskantelement så nära väggen som möjligt. Reflexerna kontrolleras i stället med dämpmaterial i och utanför högtalarna.

I dag är nog de flesta högtalarkonstruktörer medvetna om rummets betydelse och många högtalare är konstruerade för att sitta nära vägg och har frekvenskurva som är anpassad för vanliga rum. Det finns i dag konventionella högtalare som har liknande klangliga egenskaper som Carlssonhögtalarna. Så vägarna att nå dit är nog flera än dem som Stig Carlsson främst arbetade med. Det har hänt mycket t ex när det gäller att beräkna filter med hjälp av dataprogram. Men fortfarande står sig även de enklaste och billigaste Carlsson-konstruktionerna väl mot många mycket dyrare högtalare.

Obs, jag är ingen tekniker eller expert på något sätt, jag är bara en vanlig lyssnare som varit fascinerad av den musikförmedling som Carlssons högtalare kan utföra sedan jag hörde kolboxar redan på 50-talet. I dag använder jag modifierade popboxar.

"Popboxar" har jag aldrig hört förr... Måste vara samlingsnamnet på den uppsjö av rundstrålande DIY-konstruktioner som fyllde det svenska folkhemmet på sjuttiotalet.
Själv hade jag fyra stycken gallerförsedda boxar där de förlängda hörnlisterna tjänstgjorde som inbyggda ben. En i varje hörn av rummet och dom hängde med en bra bit in i åttiotalet...
Det var nog inte riktigt den uppställningen herr Carlsson hade tänkt sig...

Har också en del starka minnen från OA6. Göteborg var då som nu en intensiv hifistad och i början på sjuttiotalet fanns här en norrman som var mycket aktiv i hifisvängen. Kan fortfarande känna stämningen varje gång han slog på det inbyggda basförstärkeriet till OA6-högtalarna. En slags hifiritual i full andakt och under andlös tystnad. Vi var alltid lika imponerade...

Popboxen kallas en konstruktion från 1964 av Jon Idestam-Almqvist som bygger på Carlssons patent. Namnet kommer av att den skulle vara en populärversion av kolboxen. Enklare byggd i fyrkantig låda, samma element som kolboxen, men utan baselementet och basförstärkaren i botten. Det var tidningen Radio och Television som publicerade ritningar. Man kunde också köpa färdiga lådor. Själv köpte jag sådana från Bällsta Träindustri i Stockholm. Basreflexrör med rätt dimension ingick i byggsatsen. Färdiglindade spolar med rätt specifikation till filtret kunde man också köpa. Det blev en mindre folkrörelse att bygga såna!

Något år senare kom Sonab OA5 ty1, som i princip är samma högtalare, men ytterligare förenklad. Popboxen är faktiskt en bättre högtalare! OA5 typ2 däremot kan mäta sig med popboxen.

Det är riktigt att det finns en massa mer eller mindre bra imitationer av OA5. Men popboxen är en unik och mycket genomtänkt konstruktion, och bör inte blandas samman med dessa.

Jag minns en elektronmusikkonsert på Moderna Museet i Stockholm, sent 60-tal tror jag, där musiken spelades via en gigantisk uppsättning popboxar! Om jag inte minns helt fel var Stig Carlsson själv där.

Det här är ju ett nostalgiforum, så här är lite fler minnen. Jag och min tjej byggde alltså popboxar i slutet på 60-talet liksom många av våra vänner. Till dessa skaffade sig de flesta en Lenco L75 skivspelare med Shure-pickup och en liten Lenco-förstärkare på 2x15 watt. Beomaster 1000 var en populär förstärkare också. Det var alldeles för svaga förstärkare för att det skulle kunna låta bra, inser jag numera. Men det var vad fattiga studenter hade råd med.

Så småningom, som gifta och i radhus, kunde vi investera i kraftigare förstärkare och efter ett tag åkte popboxrna upp på vinden, ersatta av konventionella högtalare av erkänt gott audiofilmärke. Men jag var aldrig nöjd med hur det lät.

För ett år sedan ungefär upptäckte vi att det fanns en marknad för gamla Carlssonhögtalare, varför inte sälja de gamla popboxarna? Men först måste vi testa om de fungerar efter ner än tio år på vinden och i ett förråd på landet. När vi kopplade in dom till den nyinförskaffade begagnade Naim Nait3-an blev vi hänförda av hur bra det lät! Så vi sålde de andra, dyra, högtalarna i stället.

Popboxarna är nu renoverade med nya bättre diskanter och nya kondensatorer. Originalbasarna Philips 9710M sitter dock kvar, eftersom det inte finns någon vettig ersättning till dem.

Så småningom kommer jag att ersätta dem, de har sina begränsningar. Men de har det som är typiskt för Carlssonhögtalare. Luftigheten, transparansen, musikaliteten. Så de duger bra än så länge. Frågan är bara vad man ska ersätta dem med. Ett par OA 2212-or kanske, för att komma tillbaka till (vad jag tror) tråden skulle handla om.

Väldigt intressanta fakta du har mapem, kalas!

...och...jodå, du har så rätt mapem, Sonab OA2212 är rätt svar!

Det var den största högtalaren i Sonabserien 1976. Den kostade, enligt den uppgift jag fått tag på, 9000 kronor per par det året, vilket måste varit ganka mycket pengar för en högtalare.
Jag ser i en tidning att 1978 så kostade en mellanklassbil i snitt ca 40’, vilket lite snabbt jämfört med idag skulle motsvara ett högtalarpris på typ 50’ om vi gissar att en mellanklassare idag ligger på dryga 200’, vilket inte känns orimligt. Detta ger åtminstone mig en vibb om att just ”vår” modell nog inte var en variant som stod i alla hem…

Vad fick man då levererat när man beställde denna skapelse ifrån fabriken i Lövånger. Om man hoppar över de rent känslomässiga bitarna som vi vet kan ge väldigt mycket…så fick man en massa element! Närmare bestämt 2x16st! Och de som är kännare av Sonab:s nummerserier har väl redan koll på fördelningen….min slutledning efter att ha sett lite olika modeller i den serien är att OA2212 står för Ortho-Acoustic 2+2+12….2st bas + 2st mellan + 12st diskanter!! Samtliga element kommer ifrån Perless. Man fick en högtalare märkt OA2212L och en OA2212R. Om jag skriver att L stod för Left så tror jag att jag hoppar att beskriva vad R stod för ;-) Vidare fick man så klart alla dessa element packade i högtalarkabinett, som har ett antal stabiliseringar inuti för att göra lådan stabil så att den inte spelar med. I lådan finns även delningsfilter som använder sig utav luftlindade spolar med delning vid 450 och 1200Hz med dämpning bas/mellan/diskant 6/12/24db per oktav. Allt detta tillsammans gör att högtalaren har en matchvikt på 32,5kg. Då den placeras enligt anvisningarna skall den bjuda en frekvensgång på 30 – 15000 Hz +-3dB. …känns inte SACD-säker

Nej, nu har vi väl fått lite lagom övergripande…kanske dags att gå in på lite mer detaljer….


Det kommer mera….men först måste jag få ordning på min fotograf

\\K-man

OA-2212 är unik så tillvida att priset faktiskt sjönk mot slutet. 4700 kr var dom nere i för ett fabriksnytt par på Ackes...

Oj! Sannerligen ingen dålig sänkning!

\\K-man

Fast dom har gått upp igen. Över 20 000kr för ett par renoverade ex, med nya element. Det framgår av CarlssonPlanet, där man kan hitta allt man behöver veta och lite till om Stig Carlssons konstruktioner. Bl a kan man på forumet där följa ett bygge av en ny OA 2212! Så denna klassiker håller på att återuppstå!

Jag har sett två par OA 2212 utbjudna på en amerikansk hifi-nostalgi-hemsida, de såldes för 4 500 dollar. Och på samma sida efterlyses ytterligare ex, man är beredd betala 1000-2200 dollar/par beroende på skick.

Så det finns uppenbarligen entusiaster som håller fast vid denna konstruktion med alla sina element! Stig Carlsson själv övergav ju mångelementprincipen till förmån för mycket enkla, men omsorgsfullt konstruerade, tvåvägare i OA50/51/52-serien från 80-talet. OA50 har helt nyligen fått en efterföljare i OA58. OA52 tillverkas fortfarande tror jag, i sin tredje inkarnation.

Tack för all information mapem!!!

Idag blir det lyssning och fotografering av dessa klenoder.
K-man är på väg...

Väntar med spänning. 2212'an är den enda 70-talaren jag inte hört. Har den samma grundklang som de andra 70-talarna är det en helt ok högtalare. Jag är själv mycket förtjust i 50-serien. .2 eller .3 är lite av en smaksak. Varit hett debatterat lokalt, här nere i söder. .

Även jag väntar förväntansfullt! Jag har heller aldrig hört 2212. Annars har jag nog lyssnat på de flesta, från kolbox till OA58...och höjpunkterna är nog kolboxen, OA6 typ 1 och OA52. Jag är ju väldigt förtjust i mina popboxar också...

Så är vi tillbaka med färska lyssningsintryck, bilder och nostalgiupplevelser...
Här gäller det att skärpa till sig för att hålla reda på vänster och höger i en spegelvänd högtalarvärld.



Speglar skulle också komma till användning...

En bild till i väntan på K-man...

Här har vi samlat alla dammkorn på en enda bild. När det är vintage gear det handlar om kan ju lite damm ge den där rätta känslan...

Rejäla lådor! Ser ut att vara i fint skick också =).

…ja, då får jag väl kasta mig in i leken….

Helt klart Vintage och visst kändes väldigt äkta med dammet som vi fann under gallret!

Och som Ranefjord kommenterade så upplever man de helt klart just som ”rejäla lådor”. I detta rummet får man inte intrycket av att de är så stora, men då man ställer sig jämte dem så har de dock en viss storlek.

Då vi med den bilden ovan får en liten överblick av övre regionen av högtalaren så ger jag mig väl i kast med lite detaljer över vad vi ser….

Det som man ser främst är ju såklart diskanter. Det är 8ohm:s Peerless MT24HFC diskanter.


Som jag nämde tidigare så går det åt tolv stycken per högtalare(!) och det ger naturligtvis ett imponerande utseende!

Alla dessa diskanter hjälps åt att nå det tankesätt som Carlsson jobbade på. De åtta diskanterna som står i båge har till uppgift att ge direktljud även då man kommer off axis. Diskanter har ju oftast ett ganska riktat ljud, som medför att man därmed får en ganska begränsad spot.

De resterande fyra diskanterna står lite utspridda vinklade åt olika håll. Detta gör de efter vad jag kan förstå för att ge det ljud som reflekteras på väggarna samma sammansättning som direktljudet. I vanliga konstruktioner är ju sidoväggreflektionerna väldigt off axis från diskantelementen mätt och har därmed en helt annan karaktär.

Här ser vi det element som är placerat i främre hörnet sett från lyssningsplats.


Detta sitter riktat snedd inåt/bakåt alldeles i framkant av lådan, så långt ifrån väggen som det går. Det gör det enligt Carlsson för att ge en så öppen och luftig ludbild som möjligt.

Vi ser även på bilden en liten blå mask som stuckit ned huvudet i marken….jag tror jag tar och drar lite i masken…vick vick…oj den släpper…!

…nämen…det var ingen mask…det var en bygel. Måste säga att jag blev imponerad över hur stabil denna bygel var. Trodde jag skulle få ngn tunn enkel metallbygel i handen, men så blev det inte! Undrar vad bygeln är gjord utav? ….den gav nästan intryck utav att vara i silver…? Tyckte mig förnimma lite svartning kring övergången till plastskyddet på bygeln….

Även de hål som bygeln sitter i såg väldigt rejäla ut. Det är täta ”koppar” och inte enbart kontaktringar som man ofta ser i labsammanhang.

Vad gör då dessa byglar? Jo, här ges möjlighet att justera nivån på diskanten i tre steg med enligt spec en och en halv decibel per steg. Området den påverkar är ifrån 1900Hz och uppåt. Nu är ägaren av dessa högtalare första användaren, men om man fått tag på ett par begagnade så kan det ju vara bra att veta att den blå punkten som syns mellan två av groparna är fabriksinställningen.

Vi stannar väl lite till vid diskanterna….jag läste en kommentar någonstans att det var vanligt att dessa diskanter är sönder i dagsläget….vet inte om det är sant, så tar det för vad det är…men jag var naturligtvis tvingad att lyssna igenom alla diskanter på dessa exemplar…och….alla spred ljuv diskant från dess lilla pappersmembran. En av alla dessa diskanter är lite mer riktad uppåt än de andra, och den skall tydligen ha för avsikt att ge en homogenare tonbalans även då man står närmre högtalaren. Om den lyckas med det får vi se då vi provlyssnar;-)


Tänk så gullig en liten diskant med 3,5cm pappersmembrandiameter kan vara…

Härligt reportage!
Man tackar

/Mattias

Underbart! Tydligen helt omoddad med originaldiskanter. Diskanterna brukar nog klara sig, men däremot brukar basar och mellanreg vara spruckna i kanterna. Ser ju justa ut på bilderna, kanske är dom bytta?

Det är vanligt idag att byta diskanterna på 60- och 70-tals Carlsson även om de är felfria till nya Peerless CT62 som låter bättre. Jag har själv gjort det på mina popboxar, då behövdes dock bara 8 st à ca 200:- i st f 24! Filtret ska helst justeras lite också. Resultatet blir ett ännu renare och klarare ljud. Men att byta alla element i ett par 2212 går på ca 10 000:- bara i materialkostnad!

Nu vill vi höra hur det låter!

Hoppar in här med en intygan om att inte en skruv har blivit bytt sedan leveransen från Lövånger. Gallret var nog avtaget för första gången i tisdags...

Så ni vill veta hur det lät…. …då får vi väl ladda upp en mp3-fil så ni kan lyssna…eller också sätter ni igång Peter, Paul and Mary…..skivan heter, om jag inte minns fel, ”ten years together”….för övrigt en underbar ljudkvalité på flera av spåren. Naturligtvis lyssnade vi även på ”best of seventies”

...eller oxå väntar ni en stund till...man kan väl inte kasta sig in i lyssning när man har fullt upp med högtalarens konstruktion!

…vi bjuder väl på en diskantbild till…bara för att den är så fin

Då är det väl dags att släppa diskanterna och ge sig på nästa del som vi ser på den dammiga bilden i Timbres inlägg….mellanregistret….för att friska upp minnet lägger jag in en ny översiktsbild på överdelen……hot hot!


Mellanregistret består utav två stycken 8ohm:s 16,5cm element, även de av märket Peerless. Modellbeteckning är SC165. Elementen skall ha någon form av flytande montering på högtalaren, men hur, har jag inte kunna finna eller förstå? De har en egen liten kammare i lådan som de spelar i, skiljt ifrån basdelen. Som nämnts tidigare så har även jag fått uppfattningen av att dessa elements kantupphängning ofta torkat och spruckit. Det verkar dock finnas lösning på detta då dessa element tydligen fortfarande tillverkas. Jag har ändå en liten undran om dessa nya element verkligen känns rätt att sätta i för en riktig OA2212 fantast….kan ni av bilden nedan komma på varför jag får den vibben?

Skall väl inte hålla er på sträckbänken för länge denna gång. Jag syftar såklart på texten på konen…Sonab…det lär väl inte stå på de nya SC165 som man kan köpa idag, eller?

Dessa två element har av delningen att döma hand om frekvenserna mellan 450 och 2000Hz. De sitter alldeles i bakkant på lådan vinklade så att de skall använda sig av väggarna i det ”hörn” som den står i. Iom att mellanregistret normalt har en klart bättre spridning även off axis så behövs det tydligen inte lika många mellanregisterelement för att för få en jämn tonbalans i hela rummet…jämför då med 12 diskanter. Om man tittar på översiktbilderna och tänker i dessa termer(spridningsrelationerna mellan diskant och mellanregister) så får i alla fall jag känslan av att dessa två element till allra största grad täcker in samma spridningsmönster som de tolv diskanterna! Denna placering gör därmed att även mellanregistrets reflexer får en likartad tonbalans som direktljudet.

En annan tanke som finns med placeringen i bakkant mot väggarna är att avståndet och därmed tidsförskjutningen av reflexen minskar. (tidskillnaden mellan direktljudet och det reflekterade ljudet då det når örat) Detta ger enligt Carlsson:s tankesätt en ökad klarhet och en känsla av att väggen bakom högtalaren försvinner.

Den uppmärksamme ser ännu en sak på sista bilden i förra inlägget….


Jodå, även mellanregistret är utrustat med bygel för finjustering av nivån. Bygellösningen är av samma stabila konstruktion som hos diskanten, fast här är den grön….och följaktligen så är pricken som marker originalinställningen också grön.

I mellanregistret så finns två lägen, och det skiljer en decibel och påverkar 400 till 1200Hz.

Då jag först la märke till dessa byglingsmöjligheter tänkte jag: De har som bla QRS…fast jag har kommit på att jag får nog tänka tvärt om…QRS har som Sonab

För att ge lite ro i påsk, så ger jag väl mig i kasst med den sista elementsavdelningen av OA2212:an också! Och vad är då kvar…jo, baselementen. Dessa element får man aldrig se, men de finns…det är jag övertygad om Då jag nu tro mig ha förstått lite av Carlsson:s konstruktionstankar så kan jag nog gissa var dessa tu sitter.....och jag gissade rätt


Japp, de sitter underst i lådan, närmast väggen och spelar nedåt. Det är de två gallerförsedda urtagen som döljer dem. Även basarna skall, likt mellanregistret, vara flytande upphängda, troligen enligt samma sätt konstruktion? Det verkar som att Carlsson var ganska konsekvent, så naturligtvis är det Peerless även här. Dessa element är väldigt snarlika mellanregisterelementen. Samma storlek, 16,5 centimeter, och nästan samma beteckning… SC165b, skall dessa tydligen heta. Däremot så skiljer de sig i impedans. Basarna har 5,3ohm mot mellanregistrets 8ohm. Då jag sökt efter ersättningselement på nätet har jag bara hittat SC165, och då har jag läst att det används som bas-/mellanelement till nästan hela Sonabs serie detta året....kan det vara så illa att vissa har bytt ut sina basar till mellanregistermodellen? Vem vet…?

Hur som helst, elementens placering skall i denna konstruktion medföra att den reflektion som blir i golv och vägg skall användas som direktljud. Detta skall enligt teorin fungera bra då basområdet är väldigt rundstrålande. Iom närheten till väggen så nyttjar man även den så välkända ”basförstärkning” som man får då man placerar högtalare nära vägg. Då denna högtalare är konstruerad för att stå intill vägg så är följaktligen nivån på basdelen motsvarande lägre om man skulle göra en basnivåmätning på dem fritt stående i ett rum.

Till vänster om bilden ser ni ett hål, och det är naturligtvis inte som så att det är ett element som trillat ur, utan en basreflexport. Röret sträcker sig nästan ända upp till toppen på lådan…så det är ett ganska långt rör. Detta rör skall vara avstämt så att högtalaren är ligger inom +-3db ända ned till 30hz då den placeras invid vägg. …sedan skall den tydligen gå ytterliggare några hz nedåt till.

Jag skrev tidigare att Carlsson verkade konsekvent, så även i fallet med byglarna…så vi finner alltså en för basregistret också! Nu är färgmarkering av bygeln röd…fast.....hmmm…inkonsekvent så noterar jag att det inte finns någon röd prick för standardinställningen…men då jag känner mig ganska säker på att ägaren till dessa 2212:or inte har flyttat på byglarna någon gång, så är den säkerligen enligt bilden! Justeringen påverkar övre basregistret, 120-500hz, med en decibels skillnad.

Undersidan bjuder på en sak till....även om högtalaren överlag använder sig mycket av dess omgivning, så är nog denna sak den viktigaste kontakten med omvärlden…


Högtalaranslutningen så klart! En styck Canonkontakt. Inte så ofta man ser dem på hemmahifi. Undrar vad de skulle säga på Transparent eller Nordost om man frågade efter Canonkontakter till sina nya kablar? Fast det kanske inte är så ovanligt som jag tror. Hur som helst så har man inte det bekymret på dessa skapelser, eftersom de leveras med 5 meter högtalarkabel färdig att sticka in. Kabeln har förövrigt DIN-anslutning i andra ändan.

Undrar hur många som har ersatt denna kabel med någon annan typ. Denna ägaren har inte gjort det i alla fall.

kom just på den briljanta idén att vi kan ju fråga vår Jorma hur många par högtalarkablar han leverat med Canonkontakter?

Då vi nu har travat igenom de olika registrena i högtalaren så är det väl på sin plats att ge en liten sammanfattning innan man går vidare……naturligtvis är bollen fri att ta upp för vem som helst som har något att tillägga…och det har vi ju sett att flera av er har, vilket också är tanken med dessa månadstrådar.

Ja, vad sammanfattar man då denna elementresa med? Det får väl bli de traditionella begreppen ;-)
Effektålighet: 120W
Frekvensomfång: 26 – 18000Hz (30 – 15000Hz +-3db)
Impedans: Här har jag hittat ganska varierande info…i Sonabs papper står 4-16ohm, men i övriga specar står 8ohm.
Storleken på härligheten: 30x75x53,5cm med en lådvolym på 75liter.
Vikt: 32,5kg
Färger: Fanns att köpa i jakaranda, valnöt, teak , vit och svart lack. Undrar vad det färg på dessa, själv tyckte jag nog dessa högtalare var väldigt lika den körsbärsfaner som används flitigt idag…

…kanske är säkrast att sätta tillbaks gallrena på högtalarna nu, så de inte blir oroliga. Tänk dig själv att bli skalperad efter 28år i lugn och ro!

…undrar om det tar 28år till innan dessa skapelser får lyfta på hatten nästa gång?

När nu ordningen är återställd och den medföljande högtalarkabeln sitter på plats, kopplad till tidsenlig elektronik, så börjar det så smått bli dags för provlyssning…

K-man hade god hand med OA2212... Skalperna är på plats och vi började tidsenligt med populär sjuttiotalsmusik för att sedan gå tillbaka till tidigt sextiotal....
Men hur är det egentligen med placeringen...

Ja, hur är det med den placeringen? Känns inte helt korrekt, men å andra sidan så är väl tanken att de inte skall vara så känsliga för reflektion, så det borde ju funka ändå..?

Annars skall ju sidoväggen vara på yttersidan av högtalaren, och inte på den insidan som det blir med hjälp utav skåpet. Som det är nu så täcks ju diskantbågen och viss del av mellanregisterspridningen utav skåpet. Ägarens fru frågade hur de skulle stå optimalt, och jag gav en liten vink. Varvid hon med glimten i ögat svarade att då måste man ju ha ett rum enbart för musiken, och det är det ju bara några få speciella människor som har

Vidare funderade jag över basen...slinker den inte in under skåpet? Med tanke på att både element och port spelar nedåt.

När vi gick över till Peter, Paul & Mary blev min första reaktion att rösterna var väldigt lågt placerade, nästan nere vid golvet. Enligt tidigare erfarenheter och förväntningar borde det blivit precis tvärtom och detta måste haft med placeringen att göra. Mycket värme i rösterna men utsträckningen uppåt i registret motsvarar väl inte riktigt vad vi är vana vid idag... Avrullat, varmt och gosigt blev mina intryck.
Något för frostiga vinternätter.

Ett fantastiskt reportage!

Det isar dock lite i själen när jag ser att skumkanterna är slut på mellanregisterelementen och högst troligt är även basarna slut.

Jag rekommenderar ägaren till dessa klenoder att varsamt renovera alternativt byta ut bas och mellanregisterelementen mot friska varianter.
Detta då det är lätt att aningen bränna elementen eller att ta livet av förstärkare med trasiga element.

www.carlssonplanet.com är en mycket bra resurs för renovering av dessa.
Det skall även vara på gång "nya" element just för OA116 och OA2212 med gummikanter och kortslutningsringar.

Det kommer förhoppningsvis att bli en Carlssonträff i Trollhättan nu innan sommaren där vi hoppas kunna avnjuta helrenoverade OA2212:or bland annat.

Se där! Jag har faktiskt redan hänvisat både ägaren och min chef på jobbet (hififantast som varit med ett tag) till CarlssonPlanet.
Rekommenderas!

http://www.carlssonplanet.com/

Mina lyssningsintryck stämmer väl överens med Timbre:s. Upplevde anläggningen väldigt lättlyssnad och gosig. Då jag inte känner en enda del i anläggningen(vilken anläggning förresten! ...det var riktigt kul att se och höra!!) så är det inte lätt att ge någon detaljbeskrivning. Jag undrar också hur ljudet hade förändrat sig med nya element?

Däremot kunde jag naturligtvis testa av ett par av de saker som jag noterat att konstruktionen skall ge. T.ex. så var jag ju tvungen att vandra runt lite i rummet och höra om ljudspectrat höll sig....gjorde det det?....jodå, den fungerade bra att gå runt och lyssna, men man får naturligtvis inte stereobilden.

Funkade det även att stå riktigt nära...och ovanför?....jodå.


\\K-man

Kul med orörda originalexemplar!

Men moddandet av OA2212 satte igång nästan omedelbart efter att de kommit ut på marknaden. Man ändrade filtervärden och polvände några diskanter. Satt på landet nu under påsken och läste om detta i en gammal Musik och Ljudteknik (på den tiden en sektion i Musikrevy) som jag sparat just med anledning av denna artikel. Där hade man redan utnämnt 2212 till världens bästa högtalare, men trots det blev den ännu mera världens bästa efter moddandet. Stig C lär mycket motvilligt ha gått med på att hans mästerverk inte var helt perfekt, men ändå insett detta och godkänt ändringarna. Via CarlssonPlanet kan man beställa av SC auktoriserade anvisningar till hur man bör gå till väga.

Trots värdet i originalskicket kanske man ska sikta på fortsatt användning av högtalarna, och då är det nog inte tillrådligt att behålla basar och mellanregister. Det går att kanta om förståss, eller byta ut.

Något som definitivt lönar sig ljudmässigt på 70-talarna, och säkert också på 2212or, är att byta diskanterna till Peerless CT62. Det har jag gjort på mina popboxar (=OA5) och diskanten blev ännu klarare och öppnare och mer utsträckt uppåt, utan att någonsin låta vasst. Mycket välljudande diskanter! Dessutom tyckte jag stereoperspektivet blev bättre.

K-man, lustigt att ingen har frågat vad det spelades med för elektronik...

Här fanns om möjligt ännu mer nostalgi att hämta om vi räknar bakåt i tiden.
Slutsteget är från tidigt sjuttiotal.

Luxman M-150 stereoslutsteg, 75 Watt per kanal i 8 ohm. Japanerna hade tagit fram några samtida toppmodeller också: M-2000, M-4000 och M-6000.
Rejäla bestar även jämfört med dagens referenser.

Som försteg används en integrerad klassiker från Marantz, en Model 1060.
Året är 1973 och Marantz hade redan då övergått i japansk ägo.

Till höger flankerad av en samtida tunerpartner:
Marantz Model 105B.

Mer signalkällor...