En del av familjen med bland annat Concertino, Cremona, Cremona Auditor, och några till inklusive deras subwoofer,
som inte kom med på bild. Genuint hantverk utförd med omtanke och kärlek till yrket, går inte ur tiden eller
blir omodernt. Inte undra på att Sonus faber-ägare är en trogen skara, som brukar hålla hårt i sina modeller.



foto: Patrik K.

foto: Patrik K.
[/quote]

Är det detta som är "near field" lyssning....

Vad körde de med för kablage hos Sonus?

Var det Yter möjligtvis?

Jag tyckte detta var intressant

...Så jag letade upp det San Francisco baserade företaget: Neosonik...

Ingen aning men bänken till vänster ser ut som att den kommer direkt från Vicenza...

Det kanske är en gigantisk, romersk fotpall...

Så har vi kommit till en liten ( ) amerikansk rörfirma som kittlar hifinerven. Inte minst för några läckra bilder som Sophia Electric skickade över för ett par år sedan och det skulle vara kul att lyssna på någon av deras modeller.

Kinesiska rörförstärkare är på frammarch, därför känns det roligt att se att man i väst håller ställningarna och fortfarande handbygger sina rörkonstruktioner, och även hårdvirar dem, och avstår från kretskort. En integrerad skapelse med KT 88 rör, självjusterande bias, point to point-virat, med utomordentligt välbyggda transformatorer och påkostade komponenter.
Effekt: 40W Pris: 4000 USD.



foto: Patrik K.

Det finns en hel del tester av deras produkter: Positive Feedback Online, 6moons, enjoythemusic, TNT Audio ...

//Eliot

Blandade intryck och "I discovered a giant in baby's clothes" var ju ett annorlunda sätt att uttrycka det...
Modellen det handlar om är Sophia Electric Baby Integrated Amplifier på 2 x 10 watt.

Sophias 300B-rör ska ju vara väldigt bra. Jag var för några år sedan på väg att handla några stycken men sålde slutsteget innan tyvärr.

LYNGDORF...

För en del år sen blev det troligen en smärtsam skilsmässa. Boz Audio, sålde produkterna under TACT Audio USA, medan man i Danmark bytte namn till Lyngdorf. Just denna specifika bild visar TCS mkII som är en surround sound decoder och försteg, med 10 kanalers rumskorrigering. Två år i rad vid ett flertal olika tillfällen har vi fått korrigeringen demonstrerad. Vid varje tillfälle har man haft två subwoofers, en i varje hörn. Utan korrigering krävs det inte mycket hifikunnande för att förstå att det lär booma seriöst. Med korrigeringen tog man bort det. Så långt allt väl, dock, har jag personligen vid varje tillfälle upplevt att det skedde på bekostnad av musiken, kanske var det andra faktorer som spelade in, svårt att spekulera.



foto: Patrik K.

Med stor banner bakom systemet upplyser man att det rör sig om "full Spectrum Spectral balansing Target curves".
Vill ni ha förklaring på detta får ni vänligen ställa frågan till Mr. Radomir Bozovic. En av högtalarna som användes var Tact Audio MH1 som byggs av DALI. I racket ser man även BOZ modulera förstärkarteknologi. Man har en control unit som är BOZ-216 vilken klarar av att handskas med upp till 16 kanaler. Vill man sedan ha full monty, då kopplar man åtta stycken BOZ-2200 stereoförstärkare. Sen är det bara att göra delningsfilter i digitaldomänen, rums-korrigering, multikanal samt styra kaffebryggaren (shit, det är ju hidden feature.. skulle inte ha sagt det). Gillar tanken att med hjälp av uppkopplad PC och mjukvara kunna fixa delning, med möjlighet till olika brantheter på filtret, likaså olika ordningens filter. Det är lovande, men ännu inte där för gemene man. Vare sig prismässigt, eller handhavandemässigt skulle jag tro. Men inbitna audiofiler är ju självspäkare som inte räds några sömnlösa nätter av manual plugg..



foto: Patrik K.

TAD (Technical Audio Devices) var från början ett pro/studio-audioföretag. Kul att nämna i sammanhanget, att de redan 1975 byggde sin Beryllium Compression driver. Några decennier innan hemmahifin återuppfann det hjulet. För ett par år sedan visade man Model 1 som var en fantastisk pjäs, men som gick i graven enligt utsago på grund av för stora tekniska svårigheter och kostnader med att göra kabinetten. Den bestod av 52 lager av 3/4" plywood. Redan då, 2004, så betingade ett par TAD Model 1 - 45000 dollar. Den nya serien TAD 2 består av 16 lager av MDF och innehåller en coaxial, eller som de vill calla det, coincident 6" beryllium- tweeter/mellanregister samt två stycken vävda aramid 10" basar. Dynamisk, med närvaro, micro och makrodetaljer som var mycket bra, och en prislapp kring 40 lök USD.



foto: Patrik K.

En tröskel som förmodligen både Pioneer och TAD har att ta sig över är den gamla väl inrotade föreställningen om att japaner gärna får bygga elektronik men helst inte högtalare. Har hört det sägas många gånger och även påverkats av denna fördom när det i själva verket är så att just högtalare var Pioneers specialitet de första åren. Här finns en djupt rotad tradition.

Ursäkta för OT men är inte dessa väldigt lik Elipsa?Ser ut på bilden som att dessa högtalare har den matta finishen som Cremona serien har.
Eller är det bara jag som är halvblind?

Det är ju i allra högsta grad On Topic och jag hittar bara ett baselement men är kanske också halvblind...

Inom vissa områden ligger jänkarna före. Ett av dessa är custom installations, inwalls och multirum. Här är ett exempel med
en infällningsvariant för tak som dessutom är vinklad samt har ett rörligt huvud på vilken diskanten sitter. I ett rum som är begränsat på höjden och inte lämnar utrymme att ha bakhögtalare bakom sig, kan man sätta dessa i taket och tack vare vinkeln samt ställbar diskant, ändå få en ganska hygglig lösning.



foto: Patrik K.

Du har nog glömt att lägga upp bilden Timbre för jag hittar ingen bild med det namnet i din folder.

Det är mycket troligt som ni säger. Orsaken är den att vi var där först innan självaste mässan, och sedan på öppningsdagen. Jag har bilder på Stradivari ståendes där, men dagen efter också på utställningspodiet var de andra stod. Gick igenom bilderna och hittade båda. Det logiska är att man testat båda, och vid tillfälle två har man helt enkelt haft de andra paret uppkopplat, så det är troligen Elipsa. Kul att ni är uppmärksamma. För på de andra bilderna syns båda bas elementen tydligt, mellanregister, ringradiatorn samt ribbon tweetern. Skall bearbeta bilden och få med den senare. Just nu är den stor som ett hus.
Uppfattning kvarstår, eftersom skönheten Stradivari var "in house" och hyllningen till mästaren är intakt Beklagar missen.. något pris får man betala för att man sitter inpå småtimmarna

/gizmo

Du ska ha en eloge för att du sitter inpå småtimmarna!Tack för det!
Då borde detta vara Elipsa,då kanske man inte är halvblind trots allt

Elipsa skall vara en riktig skönhet efter vad jag har hört. Det lär redan finnas ett par i en Göteborgsbutik...
Första dagen går mot eftermiddag och rundvandringen fortsätter...

Med slogans som "passion for natural sound", visar Teresonic sin single driver högtalare, med Lowther DX3-element
och en verkningsgrad på 103 db för deras Ingenium EFR.
Kabinetten är en modifierad kvarsvågspipa, som de kallar "enhanced tapered Quarter Wave Tube". Med den
verkningsgraden kan man sannerligen ta vara på talesättet, "it's the first watt that matters".
Priset varierar mellan 8-12 lax USD. Dock är vårt fokus här på deras rörförstärkare (normalt tillverkar de inte själva elektronik, så det kan mycket väl röra sig om custom eller rebranding).
Förefaller vara 300B single end, vilket av erfarenhet borde innebära sådär 7-8W.



foto: Patrik K.

Kul med företag man aldrig hört talas om: http://www.teresonic.com/

En elegant set up, Ayre MX-r, med ett formspråk på stärkarna som faller mig på läppen i alla fall. Dessutom
låter den mumma. Här i kombination med Thiel CS 3.7.
Jim Thiel visade denna modell redan förra året, men har tydligen valt att finslipa den och nu verkar konstruktionen i alla fall
vara klar för allmänhetens beskådande och ägande. Toppen av kabinettet är gjord i aluminium, där syftet har varit att minska resonanser och diffraktion samt interna stående vågor. Geometrin på den nya 10 tummaren sägs ge större styrka och mindre flex över ett bredare frekvensområde. Jim som normalt är varsam i sin specifikation av högtalarna, säger att denna nya konstruktion med två basar skall kunna producera ner till 25 hz.
Jim belönades av CES med "Design & Engineering Honours".



foto: Patrik K.

Tackar för länkarna eliot...

Den nya retroflugan. Ett flertal asiatiska tillverkare visade rörradiomottagare som verkligen var läckra.
Detta specifika exemplar var från Cayin. Många av dem lät betydligt bättre än cheepo transistor radios.
Vem vet, kanske det blir en sån i köket...



foto: Patrik K.

Elipsa är väldigt snygg, ja.. Den visades ju här i Stockholm senast, det var kul att se den i verkligheten. Jag tycker det fanér som Cremona och Elipsa har är klart snyggare än de dyrare i Homageserien. Smaksak misstänker jag!

Thielen var ju riktigt tjusig också.. Har de någon representation i Sverige tro?

Uniwavesystem, ett asiatiskt företag som har sitt kontor i Salt Lake City.
Intressant nog, så är det en hel del nya audioföretag som kommer från Utah. Skulle vara intressant att
undersöka fenomenet. Nåja, detta är en switchande stärkare. Man använder sig av CMOS halvledarteknik och
en egenutvecklad controller technology. Bandbredden sägs vara 250 Khz för slutstegen och 3 Mhz för försteget.
Specifikationen anger ruskiga 1000W i 4 ohm, med en switchande nätdel som levererar 2.5KW. Respect!
It's wicked... de visade även en liten monitor som heter Chateau Reference Monitor.
Skulle mycket väl kunna tänka mig att testa den och skriva några rader om detta.



foto: Patrik K.

Jag fortsätter väl då: http://www.uniwavetek.com/

Det kan också handla om lämplig storlek i mindre lyssningsrum.

Tillbaka till inwall och väggmonterat. Det är på stark frammarsch. Dessa modeller byggde verkligen inte mycket
på djupet, och även om man skulle kunna tro att det är magnetostater eller elektrostater, så rör det sig om
custom-tillverkade grunda dynamiska element. Inte var det dyrt heller.



foto: Patrik K.

Det är nåt speciellt med de där Schweiziska gökurmakarna. Det är onekligen imponerande när ett så pass litet land blir så
outstanding inom många sektorer som involverar precision av diverse slag (hela urverksindustrin, Oerlikon, Hilti, NAGRA, Goldmund, Weiss etc). Detta lilla mästerverk är inget undantag, och tillhör verkligen en av pärlorna. För er som har haft tillfälle att titta inuti en sådan uppstår bestående minnen av urverksprecision och en ordning som får tyskarna på skam. Weiss har genom åren levererat DA-omvandlare etc. till pro audio-industrin runt om i världen, inte minst till Hollywood Studios. Hans första två produkter för audiofilsfären är Jason drivverket samt Medea DA-omvandlaren. Har under en kort tid haft nöjet att få umgås med dem och har ända sen dess haft separationsångest och längtan.. Dock är dessa ett "high maintainance couple", initialt i alla fall.



foto: Patrik K.

För att inte tala om FM Acoustics, för det är väl oxå från Schweiz. Det är precision det, men ett fytusan till pris dock (och väntetid på år...)

Vienna Acoustics visade ett brett sortiment av sina produkter. Bland annat fick vi se det lifestyle-orienterade Schonberg Series, Waltz Grand, samt deras Vienna Acoustic Beethoven Concert Grand, med de mycket iögonfallande elementen.
Michael Fremer, gillade dem, och var imponerad av att de inte kostade astronomiska summor. För omväxlings skull...



foto: Patrik K.

Sett framifrån noterar man att högtalaren har en intressant uppbyggnad med armering i de transparenta elementen samt
det mycket speciella koaxialelementet uppbyggt av X3P polymer, som inte har den negativa ljudkaraktär som en del plastelement har. Mellanregistrets element är platt med en centrumplacerad tweeter.



foto: Patrik K.

Är baffeln samt sidorna på toppen gjorda av något komposit material på de Vienna högtalarna?

Det här är ju en odöpt prototyp och det finns väldigt lite information att tillgå men som blivande flaggskepp kommer prislappen att hamna på runt 20000 USD. Först pris, sedan namn...

Mer grekiskt än Ypsilon Electronics blir det inte och detta måste ju även vara någonting för klubben i Athen...

The Greek assault! Monster monoslutsteg som arbetar single end och i class A med en uteffekt på 100W.
Läckert statement bygge av ett litet grekiskt företag. Slutsteget väger 80 kg och har en kontinuerlig förbrukning på 400w per monoblock.. Något för de kalla norrländska vinterkvällarna. Man presenterade ett helt system bestående av drivverk, dac, försteg och slutsteg. Om ni är på besök och har en mille över, och tror att ni kan gå iväg därifrån med ett komplett system, så blir ni besvikna. Det lär saknas ett och annat öre...slutstegen kostar 69K USD.



foto: Patrik K.

Med en Zanden finish och prislapp är denna, avskalade skönhet en fröjd för ögat. Trots sin ringa storlek, väger
drivverket 20 pannor. CD-mekaniken är från Philips CD-pro serien i aluminium. Självaste lådan är en "sandwich-konstruktion"
av aluminiumplåtar och rostfritt stål. Det hela är suspenderat på ett fiffigt sätt.



foto: Patrik K.

Timbre Vackert, har aldrig lyssnat ,eller ens hört talas om detta. Påminner om NAGRA design som jag däremot lyssnat på.
Var hittar du allt det här ??? Har fullt upp med att ha näsan över vattnet själv..

MVH
Lech

Även här, så utstrålar designen en enkelhet, och samtidigt får man en indikation av exklusivitet, när man
betraktar detaljarbetet och CNC-fräsningen. DAC-100 som ni ser längst ner, är en Non-oversampling
omvandlare, som följs av 6H30 rör som tjänstgör i utgångssteget. Papper i olja kondensatorer, custom transformatorer etc.. allt för att skapa en dac med analog karaktär som närmar sig vinylljudets ideal.
Försteget som vilar på da-omvandlaren är PST - 100, är ett rörförsteg, med mitt favvosätt att reglera volymen:
TVC = transformer volume control. I likhet med mina egna fynd, så har man testat med "fixed resistor" lösningar
och provat både vishay, holco, tantalium etc, och kommit fram att TVC äger dem alla. Han beskrev känslan när de
jämförde med TVC: "we discovered, how grainy, and DISCONTINUED resistor sound was, even when we tried the
most expensive and best of them".



foto: Patrik K.

Det är Gizmologic som har hittat allt det här och jag blir mer och mer imponerad över denna rundvandring på CES 2007.
Grundligare än så här blir det knappast.
Ypsilon Electronics har även en helläcker hemsida att visa upp.

Varje dygn har en natt och första dagen går mot sitt slut. Dags att ladda upp för dag två...

Man kan inte annat än beundra ett litet företag som med relativt begränsad budget, jämfört med de stora drakarna, ändå kan få fram produkter med sådan pondus, som utstrålar sådan kvalitet, exklusivitet samt dessutom låter görbra! Återigen, några få dedikerade själar, som under mer än tio års tid har kämpat och slitit med sina drömmar och visioner, för att till slut presentera dem för den samlade kritikerkåren.



foto: Patrik K.

Otroligt jag är sååååld !!
Hoppas gumman ställer upp på nya fräscha pojkstreck. Grekland semester i år med Mercan

Hoppas inga drakar sätter fingrarna i det här som "importörer" innan jag haft semester.

Tack för denna info....
MVH
Lech

Pojkstreckens tid är aldrig förbi och hifihobbyn är som gjord för improvisationer...
Vegasnatten faller på och äventyret går in i nästa fas.

Första dagen närmade sig sitt slut. Förutom en kort paus för att fylla på depån, och vila fötterna, hade vi varit igång i 10 timmar. Efter all fysisk ansträngning och det kontinuerliga visuella informationsflödet, kände man ett surr och brus som likt tinitus gjorde sig påmind.
Väl utanför hotellet kändes den svala luften som en befrielse, som ett renade bad som sköljde bort allt oljud man hade samlat på sig. Det hade hunnit att mörkna. På fasaden utanför Flamingo kunde man se en gigantisk annonspelare, som täckte praktiskt taget 17 våningar, och som föreställde Tony Braxton. Mer än nyfikenheten på vad detta måste ha kostat, funderade jag på hur i hela fridens namn hade man åstadkommit detta...



foto: Patrik K.

När vi var något avkylda och återställda, beslutade vi att inta lite kvällsmat och gå på en föreställning. Efter en del dividerande, enades vi om att se Fantomen på Operan. Tidningarna hade skrivit upp föreställningen, och eftersom en del av oss har sett uppsättningar i Europa, tyckte vi att det skulle vara roligt att se hur Vegas hade tolkat det hela.



foto: Patrik K.

Vad man slås av i Vegas är hur skickliga de är på att dekorera och ornamentera både tak, men även väggar. Som exempel kan nämnas att en del av scendekoren var även sidorna av teatern, som innehöll loger, och bås, med människor sittandes i logerna. Med andra ord, man suddar ut avståndet mellan åskådare och scen, och drar in publiken i illusionen. Öppningscenen var värd de 175 dollar som biljetterna kostade. Den stora kristallkronan bestod av ett antal segment som rörde sig ovanför våra huvuden, i olika plan, för att så småningom förenas ihop till en homogen gigantisk kristallkrona. Man var som ett litet barn på cirkus för första gången.
Ljudet var outstanding, och bättrades endast av scendekorationen, och de smarta och innovativa sätten på vilka scenen ändrades, och transformerades. Många av specialeffekterna var i klass med de bästa magikershowerna. Fantomen försvann i en rökpust, och då menar jag verkligen försvann, mitt framför ögonen på en. Det gick inte att ta miste på, att man var i Vegas... Det var bara att kapitulera.

Efter denna fenomenala föreställning vandrade vi tillbaka till Wynn, och mina kära kollegor, som var medvetna om morgondagens strapatser, beslutade att gå och lägga sig.
Vi skiljdes åt vid kasino-området, och jag fortsatte till Lure, för andra dagen i rad.



foto: Patrik K.

Jag var nyfiken om mitt intryck från förra kvällen skulle hålla i sig. Jadå.. en fröjd för ögat, tänkte jag, medan jag smuttade på en Gray Goose Vodka Redbull. Vid 3-snåret, efter ett antal olika förslag och erbjudanden av tjänster, beslutade jag att dra mig tillbaka, en lång dag väntade.
Bloody Mary-frukosten var en "pick me up" efter den sena nattens eskapader. Efter att ha avnjutit en hel del andra rätter i Buffen som man fysiskt inte mäktade med föregående dag, bar det iväg till Venetian. Jag hade öronmärkt en del av rummen som jag var extra nyfiken på, och förhoppningen var att man skulle kunna ägna lite extra tid där.



foto: Patrik K.