Vår allra första Euphoniaklassiker kommer ifrån Mark Levinson
Mark Levinson startade 1972 med en av tankarna i sin affärsidé att alltid ha den senaste teknologin i sin utrustning. De nyttjade den senaste tekniken och förändrade den så att den skulle passa så gott som möjligt för musikaliska ändamål. När de startade så var transistorteknologin ganska ny och det var många som fortfarande höll kvar vid rör även för sina nyheter, med argumentet att de inte tyckte att transistorn var någon hit…..Mark Levinson var dock övertygade om att ny teknik förbättrar…. Designen var vid detta läge väldigt spartansk och studiolik.
Företaget levde tills 1984 då det inte fungerade längre utan lades ned…..Madrigal kom in i bilden och företaget återbildades 1985 och har sedan dess rullat på med högspecprodukter med samma designdrag ända tills idag.
Nå väl, nog om ML som företag, nu kör vi!
Som första Euphoniaklassiker har vi av olika anledningar valt deras CD-drive No.31 och med dess uppgradering 31.5.
Det är väl en drive som många av oss sett annonserats med ett otal gånger i våra kära hifitidningar under 90-talet. De flesta av oss har bara drömt om att kunna äga en sådan. Priset för godbiten var ju inte gratis direkt…tittar jag i en annons ifrån 1994 så finner jag ”den blir din för 93500:-” (No.31) Annonsen var kantad med citat ifrån tester. T.ex. ”No.31 sets the standard to beat”, ”No.31 is in a class by itsef” och “…a feeling of instant relief” och det lockar ju oss tokar….eller? Vad är detta då för skapelse? Hur är den uppbyggd? Vad har den för utrustning? Vad har den för möjligheter och egenheter? …det skall vi nu försöka få fram…
No.31 lanserades 1992 och satte då genast spår i hifisfären. Många såg den som en stor referens, för såväl tillverkare som musiknjutare….och vissa föll även för designen. Modellen uppdaterades 1996 Till 31.5 som bl.a. innebar ännu mer isolering ifrån omvärlden för de inre kretsarna där den digitala signalen färdades väl skiljt ifrån den analoga. Även masterklockan sattes då på ett separat dämpat kort, med separat strömförsörjning samt att drivverket byttes.
….om vi då tittar på de olika delarna av modellen…vad kan vi hitta?
Vi börjar väl på baksidan?
Här ser vi vad som bjuds för inkopplingsmöjligheter….vi tar väl och vandrar igenom dem en efter en….skall vi börja med ingångarna? Ooops fanns visst inga, förutom strömförsörjningen? ;-) Här har vi den utplockad:
Den består egentligen av två separata strömförsörjningsdelar, rena och fina, på var sitt kort som sitter fast på sina monteringsenheter på små dämpade ben. Korten sitter i var sin sida av maskinen skiljt ifrån varandra och ifrån övrig elektronik. De binds samman genom ett kablage som går i en egen skärmad trumma i framkant på maskinen. På huvudströmförsörjningskortet sitter nätbrunnen, huvudströmbrytaren och huvudsäkringen som är två stycken långsamma 1A. Detta kort ger spänning till microprocessorkortet. Det andra kortet strömförsörjer de analoga och digitala kretsarna som används vid avkodningen. Strömförsörjningen sätts ifrån fabrik i olika lägen ifrån 100 – 240V och 50 eller 60Hz. Tillsammans så drar dessa som mest 36w.
Vidare så ser vi på baksidan utgångarna, digitalutgångar så klart…fyra olika!
AES/EBU, S/PDIF, ST och Toslink(EIAJ), monterade direkt på utgångskortet…bara att välja den man uppskattar mest. Även detta kortet bjuder på renhet och high-end…kolla extra noga på upphängningen av det lilla kretskortet till höger på bilden ovan! Om jag inte misstar mig helt så är det uppdaterade kortet för masterklockan ifrån 31.5 med separat strömförsörjning som vi ser där.
Sedan ser vi även två kommunikationsportar, vars funktioner vi kommer in lite på då vi avhandlar maskinens funktioner.
Om vi sedan rätar på ryggen lite och ser maskinen uppifrån….så ser man först ingenting märkvärdigt…några knappar
och ett stort svart lock som täcker utrymmet mellan de två gavlarna…men trycker man då på rätt knapp….hör man ett litet ljud och farkosten öppnar sig! Den solida aluminiumluckan som är stor och kunglig isolerar i sitt stängda läge innandömet ifrån yttervärldens ljus och ljud med hjälp utav en typ av o-ring. Luckan kallas LID(Laser Isolation Device) Den öppnas av en högvarvig motor genom en liten växellåda med utväxlingen 66:1, vilket borgar för en lugn, jämn och pampig öppning av luckan! Luckan är upphängd i kullager vilket gör att öppningen riktigt smyger fram. Luckan är lite förändrad och öppningen sköts tystare på 31.5 jämfört med 31….
Då luckan öppnat sig finner vi den lilla urholkningen där skivan skall ligga, men det är till viss del fyllt av en ”damper” som håller skivan på plats och motverkar vibrationer då det börjar snurra. Dampern i sig är värd en hel artikel, men jag drar lite av detaljerna. Låt oss kalla den puck… Pucken är i kolfiber, med energiabsorbering och har en vikt på 35g. Den hålls på plats i spelaren med hjälp utav en neodyniummagnet. Pucken är försedd med en liten magnet som indikerar att den är på plats. Spelaren startar sålunda inte om pucken inte ligger där den skall. Pucken lägger sig plant mot cd:n vilket gör att skivan lätt följer med en liten bit om man inte följer instruktionen i instruktionsboken som säger att man skall ha ett finger utanför pucken på skivan då man tar bort den…;-) …men för säkerhets skull har man lagt in ett gummiliknande material runt platsen ifall om att man missar….nog om pucken.
Vi ser också att det är fyra ”urgröpningar” runt skivhålet. Dessa är urgröpningar för fingrarna då man skall ta upp skivan. Urgröpningarna är runt om för att passa både höger och vänsterhänta….
och visst ser man lite av drivverket också….om man vill kan man se ännu mer…
Här ser vi hur driverket pryder sin plats i lådan, och vi ser också hur gavlarna som innehåller strömförsörjningen är skiljt ifrån resten. Drivverket kommer ifrån Philips. I 31:an är det en CDM4CD och i 31.5 CDM12 2x ”industriell cd-rom”. 31.5:ans drivverk har inte avkodning av musik-CD ifrån fabrik utan man tog fram en egen mjukvara för detta ändamål. Man bytte även ut Philips klocka och ersatte den med en temperaturreglerad kristall som placerades på utgångkortet.Vi tar väl ett steg till närmre drivenheten….
forts....
Luckan kom jag dock aldrig åt att öppna då jag blev överfallen av en ovanligt intensiv säljare som ville kränga cablelifters, apparatfötter och annat som är lätt att ta med i handbagaget... 
Nej den tillverkas inte mer, liksom en rad andra produkter från ML, t.ex. de separata dacarna. På Mark Levinsons hemsida ser man vilka produkter som är aktuella.
Ingen som lyssnat p åden...hört ngn historia eller så?