Hej alla trevliga människor,

Det här verkar vara en kul sajt. Får se vad jag kan hitta på att lägga in här. Jag har hållit på med hifi under många är - men numera tycker jag det är skönt när det är tyst. Men jag har många lustifikationer att berätta.

Jag återkommer - skall skanna in lite bilder att visa.

Dr Obsolete

Lovar du att ta till scannern skall jag göra samma sak. En del suddiga minnen men det här kan bli kul!

...ja, det här låter RIKTIGT kul!!!

Här kommer jag att publicera bilder från de gångna fyrtio åren. Jag börjar med två:

Minns ni fyrkanalshysterin?


Och här en vy från ett av Septons chefsrum på sjuttiotalet. Septon importerade JBL, Harman Kardon m fl märken.

Studium av följande två euphoniatrådar kan kanske ge tillräklig vägledning.

Läggaupp bilder

Om bildernas rekomenderade storlek och gur man tar sig dit

Här kan man test-lägga-in sina bilder för att kolla metodiken.

All information skapad av den eminente stjärnkikaren, Stargazer! (Jag bara hjälper till att uppmärksamma den!)

Fråga gärna om nått förefaller oklart i det ovanstående..

/ptr

Elfa Radio och television hade alla de finaste agenturerna, från Kudelski Nagra till Revox, Thorens, Orofon, Cabass, Kenwood, Nakamichi till filmljudssynkapparater (Albrecht?) och mängder av andra. Här säljchef Peter Axell som imiterar en då välkänd hifikanin.



Sonab var ju mycket i ropet tills de fick hybris. Här är det dåvarande säljchefen Simon Nilbrink som missionerar.


Jag hade nöjet att träffa Ed Nakamichi vid några tillfällen, i samband med Festival du Son i Paris. Ed, Ted och en hoper geishor kom flygande i Nakamichi One. Ed var säljaren, Ted Nakamichi var teknikern. Ed drack helst blå Smirnoff och omgav sig med vackra geishor. Jag ska leta om jag hittar någon bild på detta.

PÅ sextiotalet drev mitt hifiintresse mig att starta en hifibutik i lilla Örnsköldsvik. 'Staden' bestod då av några få hus med frikyrkor och Konsumbutiker däremellan. Väldigt socialdiktatoriskt. Jag ordnade då visningar av Carlssonhögtalare och Brauns sortiment i samarbete med Odd Fellows restaurang.

Här en bild från showen - notera att många hedningar kommit för att lyssna.


Stående tv längst fram Rolf Steinbach, Sonab, Bengt Swärdström, Braun, och ego.

Tillägg:
Tavlorna är äkta Arne Olsson, Öviks berömde son, som vänligt lånade ut dem till de jippon jag anordnade. Han dog för en tid sedan, men har bl a gjort en skulptur i FN-husets entré i NY. Annars målade han mest väldigt avskalade motiv där ljuset spelade huvudrollen.

Detta är ju verklig nostalgi! Marantz hade väl också en del quadrofoniska produkter vid den här tiden...

Kom gnagaren möjligtvis från Bangatan i Göteborg... I så fall kunde den kaninen kunde dyka upp när som helst i Göteborgstrafiken baktill på alla möjliga fordon...

Det här kan bli hur bra som helst!

\\K-man

Bangatan 36 i GBG, Pontonjärgatan 29 i Sth och i Karlstad och Karlskoga i slutet av sjuttiotalet, ja.

Kan ngn säga vad det här är för apparajt?

Det är den man skrämmer barnen med när dom inte vill gå och lägga sig.... Eller var det möjligtvis mannen som håller i apparaten man använde till det???

/ptr

Det är ju en de-klicker av märket SAE. Roligt att se dig och att du lever Dr Obsolete. Vi träffades flera gånger som jag kommer ihåg på Pontonjärsgatan.

Riktigt kul tråd!

Läste en gång i Stereophile att "massor av hår i ansiktet" (facial hair) och analog utrustning ofta går hand i hand... Minns att det var någon bild med Hr Kessler tillsammans med någon annan "guru" med Dali-mustascher...


PS
Mannen på bilden liknar min gamla datalärare på gymnasiet i Arvidsjaur i slutet av 80-talet. Fast d e troligtvis en tillfällighet??! Män med läskigt skägg inkl polisonger och obskyr hårdvara verkar vara en oslagbar kombination?
DS

http://img.photobucket.com/albums/v208/mac...WhiteRabbit.jpg

Detta är symbolen för Ljudets 'fackförening' Black Rabbit, startad av Affe Larsson i början av sjuttiotalet. Jag döpte den genast till IBRA, International Black Rabbit Association. IBRA var pingströrelsens piratradiostation i Östersjön. Affe var tveksam till hopkopplingen. Fast det var mera en hoppkoppling md tanke på kaniner.

Här en bild från hifins barndom i Övik. Killen t h är Olle Sunesson, som efter Övik flyttade till en högtalartillverkare i Småland och konstruerade högtalare. Lådan på bilden är en byggsats som faktiskt lät bra efter tidens mått och som även den konstruerades av Olle. Vi sålde många byggsatser till nöjda kunder. Sextiotalet var inte så kommersialiserat som marknaden senare blev.
Det fanns gott om plats för galenpannor och idesprutor.

Jag har alltid varit svag för skön form och om det kunde kombineras med skönt ljud var lyckan fullständig. Innan jag startade butiken ville jag ändå ha ngt att spela på och byggde en egen rörförstärkare, men eftersom jag sett för många hempularresultat ritade jag ett träkabinett till den som en snickarkompis tillverkade.

Ursäkta den dåliga kvaliten - förmodligen fins negen kvar men det här är en delförstoring av en inscannad bild. Vänligen tillmärkelägg husguden t h - Mumin.

Det här var en intressant tråd, alltid kul med stereonostalgi.
Känner också igen kaninen från hifiaffären Ljudet.

Nakamichi gjorde en del fina kasettdäck, benämningarna
var väl 600, 700 och 1000. Den största kostade 8000:-
1978, mycket pengar på den tiden.

Riktig nostalgi. Brauns 250-serie med CSV, TU 250 och PS420 samt lämpliga högtalare.

Nakamichi gjorde som sagt många bra däck, och historien bakom hur de blev till är också intressant. De tillverkade också en bilbandspelare och en portabel halvproffsig kassettmaskin. En av anledningarna till att jag tröttnade var att prylarna i Stockholmsbutiken fick fötter fast de var fastskruvade. Tjuvarna hade med sig egna verktyg.

Coolt, inte visste jag att Ö-vik var sån fin hifi-stad

Den var inte det innan jag kom dit. Jag ringde Öhmans musik (enda i stan) och ville låna plattor att spela in demoband från och de blev väldigt oroliga när jag berättade att de fick välja vilken tonarm och pickup de skulle spelas med - de hade bara hört talas om Luxor tidigare och det var vad de använde för att provspela i butiken, gamla fina växlare med tretons tryck på pickupen. Väl medveten om detta påpekade jag att en enda spelning med deras vinylsvarvar motsvarade femhundra med vår apparatur.

Den portabla kassettbandaren (DT 550) är något av det mest motståndskraftiga jag har träffat på i hifisammanhang. Den hängde med i ur och skur och när jag sålde den vidare 1987 fungerade maskinen fortfarande perfekt.
Det fanns även hörlurar från Nakamichi.

Så har scannern varit igång och här kommer 550:an med batterieliminator och Nakamichilurar. Tror inte att lurarna var så vanliga på våra breddgrader och jag har för mig att det bara fanns en modell. Nakamichi sålde även kassettband under eget varumärke.

Vi hade en Nakamichi 700 i vår studio och senare köpte vi också en 550:a för vissa externa inspelningar men jag vill minnas att den senare som var rätt så stor hade ett begränsat frekvensomfång. En stor Nakamichi modell 1000 eller 700 hade ju nästan ett garanterat frekvensomfång 20-20000Hz med nästan vilket band som helst. Jag räddade ett Nakamichideck ur containern på jobbet. Det var en LX5 och det enda felet var en drivrem för spolningen. Apropå nostalig så köpte jag 1975 en Nagra IV-S och jag funderar nu på att använda den som förförstärkare i min stereo. Den första butiken i Stockholm som jag minns och hade en hifi-inriktning var Landerö och den butiken låg på Kungsgatan. Jag tror att det var där som Bengt Svärdström började sin bana i hifi-branschen tidigt på 60-tal. Från Broddman´s butik i konserthuset (idag Expert) strömmade det ständigt ut musik spelad av Russ Conway på spikpiano. Det var faktiskt en plåga som fick mig att undvika att passera. Men jag hann ändå att se bandspelaren som var en Tolnai med åtta monokanaler på 1":s band. Är det någon som vet något om den maskinen?

Nakamichibanden var utvalda TDK.

Det kan mycket väl vara så men jag har för mig att intrimningen till valt kassettband skulle vara viktig och i Göteborg kunde man få detta gjort hos bl.a. Live Recording. Märkte aldrig någon hörbar skillnad på just TDK SA kontra Nakamichi SX och här fick vi förklaringen...

Jo det är viktigt att man har en korrekt bias justering, men skillnaden var mycket liten mellan de olika kassettband tillverkarna. Jag har för mig att man kunde skilja på Europa & USA / Japan. Däremot var det större skillnad mellan olika typer av rullband.

Jo det är nog så men just 550:an verkade mer känslig än t.ex. grannens 600:a som jag provade emellanåt med olika Japankassetter av CrO2-typ. Har ingen förklaring utan det var mest ett intryck.

Jag hade en Nakamichi 600 när jag flyttade till Schweiz 1978. Efter att ha fått den genomgången av generalagenten i Schweiz så var mina gamla inspelningar knappast lyssningsbara

- Tydligen hade de standardmässigt en helt annan bias inställning i Schweiz än i Sverige....

//Eliot

Hade du köpt den på Ljudet hade du fått den intrimmad till vilket skunkband du än hade velat köra...

Olle Kelt är nog en av de skickligaste marknadsförare jag har träffat.

Han lyckades på kort tid sälja in BBCs små monitorer i Sverige - Spendor (efter Spencer och Dorothy) konstruerade av Spencer Hughes.

Olle Kelt. Mannen t h är Ulf B Strange. som var chefredaktör för tidskriften Radio & Television. Ulf hade förmågan att trots sina tämligen goda tekniska kunskaper linda in det han skrev i så svåra formuleringar att man ibland, när det gällde översättningar, var tvungen att gå till originaltexten för att förstå vad det stod.

Ett utvalt antal hifihandlare bjöds ner till Olles och Birgittas sekelskiftesvilla (förra sekelskiftet) i Höllviken utanför Malmö och fick en livaktig berättelse till livs om mödorna med att konstruera neutrala högtalare för studiobruk. En synnerligen intressant och givande kväll!




Spencer Hughes i berättartagen. Detta är hemma hos Olle. Det står en del godbitar bakom soffan. Den här kvällen fanns inga Stax elekrostater framme. Olle hade ju agenturen för Stax också. Hans grabb Christopher har spelar tennis med grundaren av Stax - det är det inte många tolvåringar som kan skryta med.

Här en bättre bild av mannen som dominerade svensk ljudpress i ett decennium, Ulf Bertil Strange.



Och ett ansikte som är bekant för gamla göteborgare, Rolf-Arne Ulleus på Ågrens Hifi.

Jag skrev förut att jag startade Norrlands första hifibutik i Övik. Den fick ett abrupt slut 1972 genom att en student satte eld på huset genom slarv. Jag var på bio när branden utbröt, men vaktmästare Öhman kröp fram i bänkraden och viskade "Din firma brinner". Liten stad, alla känner alla. Så det var bara att remma upp dit - det var inte långt, och jag såg blåljusen reflekteras i husväggarna. Vinter var det också. Och nej, jag kommer inte ihåg vad det var för film. Däremot såg jag Apocalypse Now den 11 september...

Så här såg det ut dagen efter. Den blommiga bilen är min. Köpte bilen för 3000 för att den skulle hålla en semestertripp till Finland men den höll mkt längre. Och det var ju Flower Power för fullt fortfarande...



Om ni tittar noga finns det en skylt 'Musikhuset' ovanför entrén. Den fick jag min granne pianohandlaren att acceptera efter viss övertalning. han var rysligt konventionell men mkt trevlig.



När jag kom upp till firman var min personal redan på plats och bar för fullt. Grabbarna hade full koll på all brand- polis och räddningstrafik dygnet runt. Och eftersom alla känner alla fick jag snabbt låna ett tomt garage i gymnasiet intill, så vi kunde bära dit räddade grejer:

Målaren Arne Olsson hade ju haft en permanent utställning i mitt showroom, och här hämtar han tavlorna dagen efter. Jag ser nu att det inte var ett garage utan ngn form av hall som vi fick använda.



Hur som helst blev det bestämt efter branden att jag skulle flytta till Stockholm som delägare i Ljudet. Så jag åkte ner och letade lokaler och hittade den på Pontonjärgatan 29. Den inhyste då en färgaffär ägd av ett pensionsmoget par som ville draga sig tillbaka. Vi byggde om lokalen radikalt.

riktigt intressant det här.

Så fick vi äntligen se LTS grundare också?

Underbar Nostalgi! Vilken trevlig tråd

/Mattias

Detta nostalgireportage är redan en klassiker och här finns ju allt plus lite till... Tråkigt med sjuttiotalsbranden och ibland kan även hifilivet bjuda på obehagliga överraskningar. Ulf Bertil Strange har varit min favoritskribent genom åren med klassiska artiklar som Extremapremiären hos Sonus faber och testet av Infinity Modulus. Även i MoLt finns mycket om man kommer över tidiga nittiotalsnummer.

Synnerligen trevlig läsning!

Rester av Ljudet lever och frodas än idag över en fika på firman, ofta flera gånger i veckan.

Kul med någon som har kvar bilder

mvh

.

Fantastik tråd!! Klassiker in the making...

Brandteknikerna är fantastiska. Här är orsaken till branden: En för stark lampa i en för trång lampskärm antändes, tände eld på gardinen och på huset: Killen som hyrde rummet var inte där - hade han sovit hade han blivit innebränd. Å andra sidan hade han kanske märkt när det tog eld.



Och hur de kunde hitta den i den här stinkande röran...

Synnerligen intressant reportage!
Spännande att ta del av vingslagen för oss som var toddlers under tidigt 70 tal.

Gissa om jag var stolt när jag såg det här kalendariet. Visserligen bara en dag jmf med de andra inarbetade, men 'specialvisning' i en håla som Övik... (Detta var före namnbytet till Ljudcenter för hifiverksamheten - det vi försörjde oss på var elektronikservice.)



Beklagar bildkvalitén. Alla bilderna är scannade från svartvita kopior, ibland, som här, delförstoringar. Alla bilderna är tagna på Tri X i befintlig belysning med Nikon eller Leica. Jag har ungefär 10,000 negativ men ingen diascanner.

Braun byggde ju hypermoderna grejor vid den här tiden. Bolaget blev väl uppköpt av amerikaner men fanns det någon koppling från Braun till Canton...

Braun köptes av Gilette som aldrig lyckats göra en elektrisk rakapparat och upptäckte då att de fått en hel hifiavdelning med tillhörande tv-tillverkning på halsen. I början lät de avdelningen fortsätta sitt arbete, men när högtalarkonstruktören tog sitt pick och pack och sina nya idéer och startade Canton tillsammans med andra gamla Braunmedarbetare lade Gilette ner hifin.

Bröderna Braun drog sig nöjda tillbaka med de 400 miljoner D-mark de fått för företaget - mycket pengar då.

Ljudet uppstod som en följd av uppköpet av Braun. Det startades av hifiavdelningens marknadschef och tekniske chef. De tröttnade på den australiske controllerns flåshurtiga hälsningar klockan 08,01 i korridoren ute i Västra Frölunda:
'Hi guys, have you sold anything today?'

Dieter Rams hette chefsdesignern på Braun som fortsatte designa rakapparater och annat. Braun tillverkar ju köksapparater numera.

dieter rams was born may 20, 1932 in wiesbaden, germany.
in 1947 he enrolled in architecture at the 'werkkunstschule wiesbaden' for one year,
after which he left school and learned the carpenter’s trade.
he graduated in 1953, and then collaborated with otto apel’s architecture firm for
three years. in 1955 he got a job as an architect and interior designer for braun,
founded in 1921 by max braun, and in 1956 he began to design products for them.
in 1957 he started to design furniture projects for 'otto zapf'
(since 1959 'vitsoe & zapf', 'wiese vitsoe' and since 1995 'sdr+').
in 1961 he became the head of the product design and development division at ‘braun’.
in 1968 he became the design and production manager, and in the same year he was
awarded the title 'royal designer for industry' by london’s 'royal soceity of arts'.
in 1978 he won the ‘siad medal’ by the society of industrial artists and designers,
london.
from 1981 to 1997 he taught at the 'hochschule fuer bildene kuenste' in hamburg.
in 1984 he began to collaborate with ‘de padova’ in milan, reworking his classic
'universal shelving system 606', produced by vitsoe in wood and steel, to be able
to produce it in alluminum.
in 1988 he became executive director of ‘braun’, until 1997.
in 1991 he was awarded doctor honoris causa by the 'royal college of arts', london
in 1996 he won the 'world design medal' by the industrial designer soceity of america.
most of his designs for ‘braun’ have become part of the permanent collections of many
prestigious international museums, his pieces are at the 'moma', new york, the
'werkbund archiv', berlin, the 'victoria & albert museum', london, the 'stedeljik' museum,
amsterdam ...
he has been awarded many prizes, like the 'compasso d'oro' and the 'medaglia d'oro'
at the milan triennale, the 'gute form' prize and the 'rosenthal studio preis'
---
the design work of dieter rams is part of following manufacturer's collections:
http://www.braun.com
http://www.depadova.it
http://www.fsb.de
http://www.kusch.de
http://www.sdr-plus.com
http://www.vitsoe.com

Mera på http://www.designboom.com/eng/interview/rams.html

Före branden i Ljudcenters lyssningsrum: Här syns en lat pryo i lyssningsrummets Eero Aarniofåtölj Pastillen - i bakgrunden syns OA5 och OA6 och andra högtalare. I hyllan står Dynacoförstärkare.



Här en kund strax efter öppnandet. En Braunmaskin har kommit på plats med tillhörande metallstativ.

Olle och jag hade långa diskussioner om inriktningen på verksamheten. Olle hade många friska idéer. Han gjorde mig uppmärksam på Sansui och Pioneer - jag var ju insnöad på tyska och schweiziska apparajter. Helst hade jag ju införlivat Nagra i sortimentet. Här diskuterar vi någon sådan fråga. Arne Olssons tavlor har smugit sig in även på kontoret.

.

Är det ngn som kommer ihåg Brauns rullbandspelare: Gjorda i en otroligt hög mekanisk finish, med pansarplåt i höljet. Den här maskinen hade fånigt nog bara 9" spolar, vilket retade alla seriösa audiofiler.

Tiderna förändras - idag hade det blivit en lat PRAO...