Hej! För mig är Hifimässa en variant på att gå på Högmässa. Man bekräftas i det man redan tror på...
-och man känner sig hemma i familjen....
Men, precis som i kyrkan är det ibland lite för lågt i tak...
När det spelades i Wilson/Krell rummet (+QRS+Kharma) fick jag sätta mig på händerna för att inte göra bort mig genoma att stå uppå skrika hall...uja.
För så bra var det och jag fundera för en stund vad "amerikanarna" tyckte om oss stela frusna nordbor. Knäpptysta, på sin höjd mumlande. Beror det på att vi inte riktigt litar på att det vi hörde var bra? Säkrast att först testa på kompisen i korridoren-kanske det.
Saknade med andra ord lite frisläppt emotionellt uttryck på denna mässa, precis som på andra mässor också för den delen. Va skönt det vore om Vi/jag våga visa hur bra det är med hifi. Det skulle säkert smitta av sig...
Jag ska bättra mig i alla fall, så hör Du nån tjoa efter en låt på Arken till hösten så vet Du vem det är...