Nu står en trave äldre vinyl och väntar på avspelning . Jag undrar bör man avspela dessa klenoder genom en speciell pickup? Ett större antal är mono. Trettiotalet är dessutom obrutna och jag vet inte vad för påverkan en “felaktig” pickup kan ha på dessa gamla och kanske ömtåliga skivor. Detta parti som kommer ifrån en nedlagd skivbutik på sjuttiotalet innehåller Deutsche Grammophon med tulpan etikett, Telefunken/Capitol, EMI, Columbia, His Masters Voice, RCA Living Stereo, Philips Microgrove och Everest. Kan någon skivkunnig ge tips om rätt förutsättningar för att kunna avnjuta denna samling gamla plattor. Jag har en Thorens TD150 som kan rustas upp för detta ändamål.

Jag har själv ännu ingen dedikerad monoskivspelare så en person som Rutger är bättre lämpad att svara på detta men jag skall försöka ge lite förklaring

Bredden på spåren har minskat stegvis.
När det gäller stenkakor:
Akustiska skivor före 1920 hade en spårbredd på 100 mikrometer (0,0040")
Skivor mellan 1920 och 1939 hade en spårbredd på 90 mikrometer (0,0035")
Skivor efter 1939 har en spårbredd på 71 mikrometer (0,0028")

På tidiga vinylskivor står det beteckningen microgrooves för att tala om att spårbredden nu var mycket mindre än tidigare. De första monoskivorna har en spårbredd på 25 mikrometer (0.001").
Amerikanarna anger spårbredden i tusendels inch = 1mil (=0,001") vilket kan vara bra att veta om man söker på internet

Senare monoskivor har samma bredd som stereoskivorna: 18 mikrometer (0,7 mil)


Bilden är hämtad härifrån

Stereoskivor började komma ut 1957/58 och monoskivor från denna perioden - vilket antagligen är det du har - går fint att spela av med samma pickup som stereoskivorna.....

Mvh,
Eliot

Tackar för snabbt svar. Kan då köra på vanligt sätt med bibehållet nåltryck. Har hittat två skivor i följd ASD253 och ASD254, den senare i obruten förp. Fina runda gulddekaler med text EMI och stereophonic Recordings. Har försökt att finna ung.värde men gått bet. Finns det någon slags vägledande prislista för vinyl?

ASD253 Tchaikovsky: Synphony 4, Philh. Silvestri
ASD254 Beethoven: Symphony 7, Philh. Cantelli

ASD serien startade med AD251 Rimsky-Korsakov: Scheherazade, Philh. Beecham

Priset beror på vilken utgåva Du har - förstautgåvan har Nipper hunden överst därunder står "HIS MASTERS VOICE" (med citationstecken!) och under det STEREOPHONIC
Etiketten är vit med gyllene rand - kallas "White & Gold label".

EMI hade två serier ASD ("His Master Voice") och SAX (Columbia) och de tidiga SAX verkar vara de mest eftersökte

Motsvarande monoskivor är ALP respektive 33CX där i allmänhet 33CX låter klart bättre än ALP - men man kan ju inte välja det ena eller det andra då vissa artister spelade in för "His Masters Voice" och andra för Columbia och det är ju slutligen framförandet som är det viktiga

Mvh,
Eliot

Jag har ASD251 i första och andra utgåvan och båda har klistermärket som du beskriver - så Du måste titta på etiketten

- Jag har tänkt att göra en liten kurs här på Euphonia om olika skivmärken och hur man känner igen förstautgåvor så ger Du Dig lite till tåls

Tack igen Eliot! På ASD253 som är bruten så sitter "Nipper" överst och som du beskrev texten och allt, så det verkar vara en första utgåva. Den andra som heter ASD254 är ju identisk på både fram och baksida av formalia men är förseglad så jag vill inte öppna konvolutet för att kolla. Vad tror du, är det ett tvillingpar? Jag får dock dåligt samvete då jag betalade 20kr.st.

Jag gav 100 kr för 10 skivor för några dagar sedan och bland dessa fanns det en Decca från 2000 serien (SXL 2045) och en tidig 6000 (SXL 6115) som förstautgåvor men den skiva som fick mitt hjärta att pulsera snabbare var Beethoven Symphony 5 med Erich Kleiber och Concertgebouw Orchestra i förstautgåva LXT2851

Jag har den sedan tidigare som LXT 5358 (2ex) som är pressad senare och går bra att spela med vanlig stereopickup men LXT2851 i mint tillstånd är intressantare men kräver annan pickup.

Det är en århundradetolkning (inspelad 1949) och jag har den tidigare som återutgåva av Svenska RECUT RECORDS.

/Eliot

Spännande! Hittade också i denna sista bunt en SAX2411 i prima skick. Nu är frågan hur ska man katalogisera alla beg.inköp? Har du något bra system? Byter man fickor då en del kommer i rispapper med trasiga hörn.

Det var inte illa: Brahms Violin konsert, Oistrakh, Klemperer (Blå & Silver är första etiketten!)

Jag har väl omkring 4000 skivor och jag har dom sorterade efter skivmärke...

Du verkar ha gjort ett kap - 20 kr/st

Hur många skivor blev det

Enligt gammalt så ska en mono skiva spelas av med en rund nål på 25µ men jag har talat med en kompis som jobbat som gravör sedan 60-talet och han menar att det är helt okey att spela av mono skivor med en vanlig elliptisknål. Graververktyget har ju i princip samma form oavsett mono eller stereo. Om man går in och tittar på Ortofons webplats kan man se att deras mono pickuper ligger på 25µ. Jag vet att det är mer noga vad man har för nål när man spelar av gamla 78:or. Jag köpte för länge sedan ett antal safirnålar för 78:or med olika diametrar och det är skillnad på vad man väljer för dom olika skivmärkena.

Om jag förstått det rätt så gäller 25µ för de skivor som bara gavs ut som monoskivor medan de som gavs ut samtidigt som mono och stereo har mindre spårbredd och likadan spårbredd på mono som på stereoskivorna

Det här är ju en intressant fråga. Jag vet ju att en bit in på 60-talet så graverade man även monoskivor med stereodosa. Vad vi skulle kunna göra Eliot är att när vi träffas en gång så testar vi med att spela av en monoskiva med olika pickuper och en förstärkare som man kan koppla i mono. När det gäller 78:or så vet jag att om man hade en för liten nål så fick man en lägre signal och ett högre skivbrus. Det kanske är samma sak med vinyl men jag har inte testat det.... men jag tror ändå inte skillnaden är speciellt stor.

Det ser jag fram emot

Gigas: vilka Living Stereo var det du köpte

(Var finns dregel-smileyn ) Aha:

Oj, oj. Ospelade ex. Kul att du pratar om priser, kanske vill du sälja. "Ring mej sen."

Menar du att konvoluten på dessa ASD är plastade, och i vart fall 253 hade vit-guld-label? Verkar plastningen vara från fabrik eller är det butikens? Det debatteras vilka labels som var plastade från fabriken, det är så sällan man hittar dem. Har bleka minnen av hittade ASD med seal, perforerad remsa på 10 mm över öppningen, men så få tillfällen att intrycken inte blivit till insikt. Jag har hundratals bytes-LP om du inte behöver den plastade Beethoven-7:an! (Ack, nu är jag där igen.)

Om avspelningen. Vår gode eliot har ju täckt upp det mesta. Du kan spela vilken LP som helst med modern stereo-pickup. Mono kommer att knastra lite extra (eftersom mono-LP bara har skräp i vertikalled, som duktigt tas upp av stereogeneratorn), och på äldre mono (nja, på alla mono) kommer en del kropp och närvarokänsla gå förlorat dels pga 40% för liten nåldiameter (äldre, äkta mono), dels genom bruket av stereopickup (alla monograverade). Öka nåltrycket något när du spelar äldre mono så inte nålen hoppar omkring och skaver. Alla äldre LP, spelade eller ej, bör tvättas maskinellt innan spelning eftersom geggan sitter hårt i spåren och stör avläsningen/spårningen. Jag har inga bevis att prestera, att tvättning skulle minska risken för skador genom felspårning, men ljudet blir så mycket bättre efter tvätt att något påtagligt ju måste ha hänt med spårningen.

Ortofons 25 my-pickuper, de härliga ting som gcs nämner, är riktiga mono (tar bara lateral signal) som är gjorda för "riktiga" mono-LP: de äldre. Dessa pickuper, till skillnad från många vintage-dito, har fjädring i vertikalled - de är alltså stereo-safe också. Det är dock enligt min mening inte bra att köra en klumpig 25-my på skivor graverade med 17 -18 my; nålen surfar på ytan. Jag har själv hört när nålen inte greppar. Frågan om elliptisk eller konisk profil till mono: Det hörs väldigt tydligt att den finare profilen hämtar mer detaljer. Gäller även 78:or. Samtidigt tappar man kroppslighet. Tycke och smak, fast jag förmodar att det aldrig kan vara en nackdel att nålen spårar så bra som möjligt (läs: sfäriska eller koniska nålar sliter nog mer på skivan).

TD 150, med originalarm? Shure-pickup också? Kom ihåg att en sliten nål dödar en skiva på en spelning. De skivor du nämner, i det skicket, får bara inte spelas på en illa justerad spelare med sliten nål. Spela en halvminut, titta sen under skarpt ljus om skivan bytt färg (grånat) där du spelat. Om så...


eliot: Recut Records, aha nu minns jag. Linn-butiken, som jag associerade till förut. De såldes ju där. Tillverkade på nåt sätt av lokala prästerskapet, High Fidelity, Stockholm. Vill minnas att Kleiber/LvB 5 lät ganska dåligt på Recut.

Gigas: Lägg gärna skivorna i nya innerpåsar men släng inte de gamla! Släng aldrig de gamla. De kan ligga kvar i konvoluten.

Det ser jag MYCKET fram emot!!!!!!!!

Vad man kan gör om man vill kunna spela av en mono skiva på rätt sätt är att man kopplar pickupen till dom kontaktstiften som avser lateral avspelning.

Man kan läsa på skivor från DGG och Polydor vilken nål man ska använda för stereo eller mono. De compatibla skivorna blev ju inte vanliga förrän andra halvan av 60-talet. Men jag vet att jag såg compatibla skivor redan 1961 på varuhuset PUB. Nackdelen med dom kompatibla skivorna var att man slog ihop basen till mono lite väl högt upp i frekvens(över 100Hz). Teldec kallade sina skivor för Royal Stereo.

Jag sökte på "Royal Sound" + Teldec och fann detta tyska inlägg på HIFI-FORUM.de

Övers.:Ännu ett exempel på en teknik som vid införandet omtalas som en stor förbättring men som visar sig vara en försämring: införandet av en "Tracing Simulators" i slutet på 60-talet (motsvarande LP betecknades av Teldec, dvs. tyska Decca, "Royal Sound", engelska Decca "Phase 4", av RCA "Dynagroove"). Bland LP-anhängarna gäller att just dessa skivor är de minst åtråvärda ....

Jag har alltid uppfattat att "Royal Sound" var något liknande "Dynagroove" medan däremot "Phase-4" var något helt annorlunda

Jo Eliot! Det fanns med en Living Stereo LSC-2120 Beethoven Concerto No.1 Rubinstein- Krisps Symphony of the Air. Fråga är om denn andra bunten har något annat än nostalgiskt värde. FJLP5009 Enrico Caruso Fransk Pressning HMV Guldbeige etikett med "Nipper och texten "LA VOIX DE SON MAITRE" förseglad. ALP 1002 röd etikett också förseglad. Ett antal DGG i Mono tulpanetikett förseglade.Telefunken LT6623 och LSK7013 båda obruten förpackning. Columbia 33CX 1091 med flera titlar bl.a. 33CX1595 med Janos Starker.och ett antal till. Men nu kommer den stora frågan: Det finns ca. 80 st skivor kvar de flesta i mono och förseglade (ospelade) och ett lass med den mindre LP storleken,både DECCA och HMV. Är dessa något att anskaffa till en tia styck?

Hoppsan Rutger! Med allt plockande fram och åter gav plasomslaget vika för min ASD254. Plasten är förseglad med samma runda gulddekal som för övrigt sitter på konvolutets övre högra sida. Jag tog ut skivan och konstaterade att den verkar vara ospelad. Om nu värdet rasat i källaren så är det väl lärpengar.

Phase 4 var special arrangerad musik som spelades in på en 4-kanalig Ampex och på 1/2":s band. Man skrev arret på ett sådant vis att men lät några solister eller instrumentgrupper hoppa eller röra sig mellan högtalarna. Man kan säga att arrangemangen var lite spektakulära ungefär på samma vis som det ibland kunde vara på vissa tidigare stereoskivor med extrem stereobredd och ingenting i mitten. Det var sådana bolag som t.ex Mercury, RCA-Victor och Comand m.fl. Det här var ju inget som på något vis höjde kvaliteten utan det var mer "Sensational Stereo" men kul ändå tyckte vi. När man gjorde de här inspelningarna måste det ha varit efter en otroligt precis planering där man först gjorde en grund på två kanaler varefter man kunde använda de två återstående kanalerna för pålägg. På vissa inspelningar måste man ha gjort korta inpass med ett eller ett par instrument och i nästa sekund behövdes de två kanlerna för att spela in en instrument grupp. Det gälde alltså att läsa partituret för att kunna göra en punch in i rätta ögonblicket, alltså minst sagt en grannlaga bedrift.

Precis så har jag förstått det

Tyvärr finns det inte några sådana stift på en stereopickup, om jag minns rätt. Varken L- eller R-signalen är ju sprungen ur renodlat lateral eller vertikal avläsning.

Jag har en beskrivning på hur man kopplar men jag kan just nu inte hitta den. Men vad sägs om att bara använda en kanal från pickupen. Då slipper man störningar från den andra kanalen. Jag har själv en mono puppa för 78,26 rpm från Ortofon och därför har jag inte funderat så mycket på detta. Men som sagt jag ska söka vidare i mina gömmor för jag är själv intresserad av hur man spelar av en mono vinyl. I frågan om stereo pickuper så har jag bestämt för mig att tekniken bygger på M/S stereoteknik(M+S=L / M-S=R).

Att använda en kanal är bättre än att plussa ihop de båda stereokanalerna, ur skräpsynpunkt (kan välja sida också, den som är minst skadad), säger de som provat. Man Y-kopplar alltså. Men det är långt kvar till äkta mono.

Då är frågan, kan jag med hjälp av en Thorens TD150 Mk2 och en Mayware arm Formula 5 och en mono pickup, avspela mina nyförvärvade mono skivor på ett fullgott sätt? Känner att jag fortfarande behöver ledsagas innan det blir snurr på skivtallriken. Jag vill satsa på en "mono bara" spelare och har redan en Opus 3 med tangentialarm för övrig 2 kanal. Nästa fråga är ett tips på en mono P.u för ca. 2.000:- Tackar för input.

Kolla på en monopuppa hos Veteranhifi.
http://www.veteranhifi.se/VHIFI/index_simplyblack.html

http://www.ortofon.dk/html/profile.asp