Efter att ha gått i bytartagen ett litet tag var vädret igår tillräckligt dåligt för att det skulle kännas vettigt med en första lyssningsrunda i Götet. Nu är det ju semestertider vilket betyder att utbudet av butiker är ganska begränsat, men två stycken hade i alla fall öppet denna regntyngda dag, nämligen Hifi-klubben och Ågrens Hifi.

Sagt och gjort, mina gamla Canton Ergo 91DC (inköpa 1999, nypris cirka 15000kr) lastades in i vår Citroen Berlingo och färden gick mot första stoppet, Hifi-klubben. Högtalarna bars in i butiken och ställdes upp bredvid kombatanten B&W 804s (36800kr). Vi behöver nog knappast diskutera vilka högtalare som var snyggast (av Ergo och 804s). B&W-burkarna har en helt annan finish och ser mycket smidigare och smäckrare ut än tyskarna. Elektroniken var som synes Classés Delta-serie, vilket är "något" bättre än vad jag själv har hemma. Nu var det dock skillnader mellan högtalarna som skulle testas, så det var inte så farligt. Som synes på bilderna så var kanske inte uppställningen helt optimal. Det hade nog varit bättre med lite mer luft mellan högtalarparen samt om Ergo och 804s bytte plats på en av sidorna för att få samma bredd mellan högtalarna. Ja ja, detta var i alla fall ett test för att utröna de största skillnaderna mellan högtalarna, och tro mig, dessa märktes omgående.


Uppställningen.

Jag har hört Nautilus 804 tidigare och var då inte helt imponerad, men nu var jag trots det nyfiken på vad nya 804s kunde prestera. Dessutom hade jag ju denna gång med mig mina egna burkar som referens.

Lyssningsdags: Vi startade med Ergo 91DC för att få en referens innan vi bytte över till 804s. CD-spelaren laddades med Loreena McKennitts "The visit" och låt nummer åtta "The old ways". Detta är en ganska krävande skiva, eftersom diskanten tenderar att bli jobbigt påträngade på många system. Efter att vi lyssnat igenom låten på Ergosarna så rådde det inget tvivel om att man kände igen ljudet, trots den extremt dyra elektroniken. Kvar var den ganska framträdande diskanten och det något kyliga mellanregistret. Höga toner tenderade att bli ganska jobbiga.


Närbild på Ergo 91DC och 804s. Till vänster nya 802D.

Nu över till 804s och skillnaderna mellan de båda högtalarna visade sig snabbt. B&W 804s har ett betydligt mjukare ljud än Canton. Diskanten är i mina öron mycket mindre framträdande. Hos Ergo finns den där hela tiden, men med 804s tänker man inte på den över huvud taget. Mycket bättre integrerad i ljudet helt enkelt. Mellanregistret är också betydligt mjukare och Loreenas röst låter klart verkligare och har mera kropp. Just mellanregistret tycker jag personligen är Ergos sämsta egenskap. Det är för kyligt, "platt" och orealistiskt.



Eftersom jag även lyssnar mycket på hårdrock så testade vi att köra Evergreys "Masterplan" från albumet "In search of truth". Även den här skivan är något vass och något kropplös i mellanregistret med Canton. B&W är återigen betydligt mjukare i ljudet och även här låter röster mer realistiska. Men nu kommer vi till mina största invändning mot 804s. I mina öron är basen ganska svullen uppåt i registret. Gitarrer blir lite väl svullna och runda, och i den lägsta basen saknas också en del kontur och snärt. Både jag och brorsan tyckte även att de var något oengagerande med hårdrock.

Nu till besöket på Ågrens Hifi. Här var lyssningsrummet något mindre och utan en massa andra högtalare utmed väggarna. Elektroniken som användes var Marantz PM-11 (35000kr) och SA-11 (35000kr), högtalarkablaget var Audioquest Volcano. Högtalarna som skulle jämföras med denna gång var Audiovector Mi3 Signature (29900kr).


Uppställningen

Återigen började vi sessionen med att lyssna på Loreena McKennitt via Canton. Ljudet var även här (surprise) ganska platt och essigt. Över till Mi3 Signature och det stod omgående klart att dess karaktär var mycket annorlunda jämfört med B&W 804s. Diskanten i Audiovector var betydligt mer markerad än med B&W. Här fanns tendenser till essighet i Loreenas röst men diskanten var samtidigt mycket luftigare än Cantons. Mellanregistret var inte heller lika naturligt och välartikulerat som i B&W, som även gav rösten mer djup. Angående essigheten så ska återigen tilläggas att detta är en essig inspelning.



Okej, över till Evergrey och nu visar Mi3 vad de kan! Musiken har bra driv med mycket fin bas, inga svulstiga gitarrer som i fallet med 804s. Fortfarande
finns en tendens till essighet i diskanten, men även denna gång kan det tillskrivas inspelningen.

Vi testade sedan att köra Nils Lofgren "Live" och låten "Driftin' man". I den här låten tyckte jag att B&W-burkarna hade låtit lite väl tillbakadraget utan att ge det rätta "skimmret". Jag gillade helt klart Mi3:ornas återgivning av den här låten bättre. En perfekt balanserad återgivning i mina öron, med mycket fint mellanregister. I jämförelse lät Cantons mellanregister dovt och platt. De instrumentala partierna i "Putting out fires" lät exceptionellt bra via Audiovector.



Framåt slutet ville killen på Ågrens gärna köra en egen låt för att demonstrera högtalarnas driv. Det visade sig att vi skulle lyssna på Chris Jones "Roadhouses and automobiles". Denna Skiva lät enormt bra via Mi3. Otroligt rapp bas och inget register som stack ut. Bland det bästa jag har hört, men då är ljudkvalitén på "Roadhouses and automobiles" också enormt bra.

Slutsatser: Båda dessa högtalare är mycket bra, men också mycket olika i mina öron. B&W har ett mycket naturligt och fint ljud där inget sticker ut. Mellanregister och diskant är mycket bra och högtalaren gör sig mycket bra med lite lugnare musik, men även musik med lite mer "ös" i, till exempel Dire Straits/Mark Knopfler. Den allra hårdaste rocken blir dock inte lika bra. Röster låter även med hårdrock mycket bra, utan essiga tendenser, men gitarrer tenderar att låta ganska svulstiga och den lägsta basen saknar kontur. Audiovector Mi3 Signature har en mer livlig och engagerande spelstil, men också mer energi i diskantområdet vilket möjligen kan bli lite tröttsamt i längden. Lugnare musik låter även här mycket bra, även om mellanregistret inte riktigt är i klass med 804s.

Jag vet ärligt talat inte vilken jag skulle ta om jag i dagsläget tvingades välja mellan dessa högtalare. Jag gillar 804s naturliga spelstil, men jag gillar också engagemanget i Mi3. Det bästa vore helt klart en kombination av bägge: de övre registren från 804s och de nedre registren samt drivet från Audiovector.

Jag hoppas att detta var intressant läsning för några av er

Absolut - tack så mkt! Perfekt lunchläsning!

Semesterhifi i sommarens Göteborg skulle man kunna säga.
Ågrens lyssningsrum ser ju intressant ut. Kan vara läge att smita in och
tack för trevlig läsning!

Intressant läsning. Bugar och tackar Är själv på gång att köpa nya högtalare så det är alltid kul att höra åsikter om olika märken.

Självklart är det intressant att ta del av upplevda erfarenheter.
Samtidigt bekräftar det svårigheten i att få allt i ett paket, åtminstone till rimliga priser.

Mycket intressant. Är du ute efter högtalare i den här prisklassen så bör du nog kolla in Von Shcweikert VR-4jr, låter som av dina intryck som att dom nog ksulle kunna passa dig.

intressant läsning!
Det kan vanskligt att hitta högtalare som man trivs med.Fortsätt jaga och håll oss fortsatt informerade

René har ett par VR4 JR Light Maple till salu såg jag.
http://www2.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=20288

Hej Fred 00!

Kul läsning!

Du är välkommen in att provlyssna och jämföra med t ex

Vienna Acoustics Beethoven (37)
QRS Merkurius (22,5)
QRS Nova (49)
QRS SuperNova (69)
Vienna Acoustics Strauss (69)
Martin Logan Clarity (33)
Martin Logan Aeon (40)
Aurum Cantus Harmony, Melodi eller Volla (15, 30, 60)
PMC GB1 och FB1 (16, 27)

samt några begagnade alternativ.

Vi öppnar igen efter semestern tisdag 2:e Augusti

mvh

,

Efter att ha smält lyssningsintrycken och funderat lite så är jag något tveksam till om förbättringarna som dessa högtalare ger över mina Canton verkligen är värda de 25000-30000kr som mellanskillnaden går på. Missförstå mig inte, bägge är mycket fina högtalare, men 25000kr är mycket pengar och man måste verkligen fundera på om förbättringen är värd så mycket.

Då återstår i så fall begagnat. Förmodligen skulle man kunna hitta ett par Mi3 Signature för runt 20000kr begagnat, vilket betyder en mellanskillnad på 15000kr om jag säljer mina Canton för 5000kr.

VR-4jr skulle kunna vara riktigt intressanta. 22000kr låter som ett bra pris. Den har dock bakåtriktad diskant och jag är lite fundersam till hur det skulle fungera tillsammans med snedtaket som jag har på rummet. Vad tror ni? Ni ser bild på mitt rum nedan. VR-4jr är något lägre (7cm) än Canton. Snedtaket börjar 80cm upp på väggen.

EDIT: Förresten, är det någon som skulle våga sig på att beskriva ljudet från VR-4jr? Hur står de sig mot högtalare som Mi3 Signature och B&W 804s? Vad jag har förstått så ska de vara bra allroundhögtalare och riktigt bra till hårdrock, vilket är viktigt då 50% av musiken jag lyssnar på är hårdrock.

EDIT2: 22000 DKR ska det vara tydligen, alltså 28000kr. Jag tyckte väl att det lät lite väl bra...

Sladd: Ja, jag har funderat på att komma och lyssna på Vienna Acoustics Beethoven. Dock är det i så fall Beethoven Baby Grand som är intressant för mig och den har ni ju tyvärr inte hemma. I så fall får man väl lyssna på den större modellen och "tänka bort" en del av basen...

Fred00: Synd du ej kan ta dig till Malmö, jag har ju Baby Grand...och jag har jämfört den med storebror Concert Grand som Hifi Consult har hemma (hade CG hemma innan jag fick Baby Grand). Skillnaden ligger helt klart i mängden bas och i bastrycket (tre baselement mot två och en större låda). Men rappheten i basen och basens kvalitet är minst lika bra i Baby Grand. Mellanregister och diskant lät väl så bra i Baby Grand. Diskanten är för övrigt exakt samma som i storebror.

Hade Audiovector Mi3 Avantgarde tidigare och har även ägt Dynaudio Contour S3.4. Av dessa tre tycker jag bäst om Viennas ljudkaraktär, bastrycket var något bättre i Dynaudio, men rappheten är bättre i Vienna. Audiovector hade lite mer luft i ljudet, men å andra sidan en i längden tröttande diskant. Mellanregister och diskant är i toppklass på Baby Grand anser jag. Ljudet är stort, varmt och homogent och låter bra till all musik, mycket allround.

Tjena Matte!

Ja, tyvärr har jag ju lite långt till Malmö, men jag ska nog försöka ta mig till Alingsås och lyssna på storebror när Hifi-Consult har öppnat. Jag får väl släpa med mig mina gamla burkar också för att ha någon referens från mina tidigare provlyssningar. Mycket bärande *puh*

Jo, det blir mycket bärande men kul kommer du få samt att det säkert lönar sig att jämföra noga! Lycka till!! Min uppfattning är att Vienna Beethoven CG låter ungefär som lillebrorsan jag har men med tyngre bas och mer bastryck.

Rappheten/snabbheten i basen tyckte jag dock var bättre i Baby Grand när jag jämförde, dock var mitt rum för litet för CG men ganska "lagom" för Baby Grand så jämförelsen kanske inte var helt rättvisande. Ska bli skoj att höra vad du tycker om CG!

Uppdatering:

Nu har jag varit och lyssnat på ytterligare ett par högtalare som jag varit nyfiken på ett tag, nämligen JmLab Electra 907be. I så fall skulle dessa paras ihop med någon bra sub i framtiden.

Vi började lyssningen med Mark Knopfler "Sailing to philadelphia" och när musiken började strömma ut från högtalarna så satt både jag och brorsan som två stora frågetecken. Mellanregistret var mycket dovt, vilket gjorde att röster lät helt onaturligt. Diskanten lät avlägset och syntetiskt, inte alls påträngande som jag hade väntat mig att den kunde låta. Vi lyssnade på 3-4 låtar men allt lät lika illa. Evergreys "The encounter" lät mycket komprimerat, ungefär som en dålig mp3:a (det där otäcka syntetiska, eller digitala ljudet).

Jag är fortfarande som ett stort frågetecken. Så här illa kan inte en så pass dyr, och erkänt bra högtalare låta. Det lät som om något var väldigt fel.

Kringutrustningen var mycket bra med fina Advantage-grejor. Jag vet att detta knappast är den bästa matchningen för ett par JmLab, men SÅ illa ska det självklart inte låta. En sak kan vara värd att nämnas: han körde med biwire-kablar, men eftersom 907:orna bara kan ta singelwire så var han tvungen att låta två av kablarna hänga oanvända. Kan detta göra att ljudet blir så totalt förstört? Vi testade förövrigt att köra med de kablarna som tidigare hade hängt oanvända, men detta förändrade/förbättrade inte ljudet något nämnvärt.

Jag har i ärlighetens namn inte hört något liknande innan och jag är mycket nyfiken på vad som skulle kunna varit fel. Vad tror ni? Kan det vara kablarna? Har någon annan lyssnat på dessa högtalare och fått en helt annan uppfattning?

Nu ska jag iväg och tälta i tre dagar, så jag kan inte svara i tråden förrän på torsdag. Ni får dock diskutera hur mycket som helst så har jag (förhoppningsvis) lite att läsa när jag kommer hem

JMLabs 907BE ska vara extremt kräsna på elektronik och jag tror de kan låta kanonbra med rörförstärkare. JMLab är ju kända för att göra högtalare med ett ljust ljud som kan bli vasst med fel kringutrustning. En kille på Hifimagasinet kör high end-förstärkaren Pathos Logos (hybrid med rör i försteget) till dem och är supernöjd.

Tro mig, detta kan inte varit elektronikens fel. Jag vet att elektroniken kan vara avgörande, men inte på det här sättet. Ljudet lät mycket komprimerat, kompisens Yamaha-golvare för 2500kr låter lika bra, eller till och med bättre. Det är ett mysterium...

Antingen var det något fel i uppställningen eller så låter dessa högtalare helt enkelt inte bättre.

Ok, då tippar jag att något var fel, vet många som är nöjda med dessa högtalare (bla han på Hifimagasinet). Läs förresten recensionen på Hififorum.

Ja, jag har läst recensionen på Hififorum och den är ju positiv. Dessutom läste jag något annat test med runt tio högtalare där 907be vann. Jag förstår bara inte vad som kan varit fel då jag lyssnade på högtalarna.

Fred00 .. Känner du till Respons? Deras modell Artist 2 skulle du troligtvis gilla.. Amphion Xenon är en annan modell som jag själv gillar. Bägge modellerna håller ihop ljudbilden riktigt bra och låter (enligt mig själv) bättre än de övriga högtalarna du testat. Qrs Merkurius och Vienna Beethoven låter dock bra de med!

Så där ja! Då har man varit och lyssnat på Canton också.

Ett par högtalare som jag varit intresserad av sedan Arken förra året är Canton Vento 809DC. Efter en rundringning visade det sig dock att det var svårt att hitta någon butik runt Göteborg som hade dessa högtalare för demo. Därför ringde jag till Canseda (distributören) i Västra Frölunda, som förklarade att jag var välkommen in till dem för lyssning.

Sagt och gjort, precis som förra gången så lastade vi in mina gamla Canton Ergo 91DC i bilen och sedan bar det iväg. Det var lite svårt att hitta dit, särskilt eftersom det inte satt någon skylt med företagsnamnet utanför. Efter lite förfrågningar hittade vi dock fram till den ganska oansenliga byggnaden.

Det visade sig att Canseda hade ett riktigt trevligt lyssningsrum med flera godbitar. Vi ställde upp våra Ergo och fick reda på att vi fick sköta det mesta själva, eftersom Canseda egentligen inte bedriver någon demonstrationsverksamhet. Detta passade oss utmärkt då både jag och min bror föredrar att sitta själva och koppla om mellan högtalarna så ofta vi känner för det.


Här syns Cantons monumentala Karat Reference 2DC samt de något mindre (dock fortfarande stora) Karat M 90DC.

Rond 1:
Canton Ergo 91DC (15000kr, årsmodell 1999) V.S. Canton Vento 809DC (25000kr)

Lyssningsintryck:

Jag kan börja med att säga att jag aldrig har hört mina egna Ergo 91DC låta så bra innan. Om detta berodde på rummet eller elektroniken är svårt att säga. Hur som helst så drevs högtalarna av Onkyos digitala A-1VL (17000kr) samt CD-spelaren C-1VL (12000kr) och det hela lät klart bättre än på Hifi-klubben då högtalarna drevs av Classé Delta-elektronik. Jag är imponerad av Onkyo, som gav Canton-högtalarna ett mycket lent och mjukt ljud.


Här ser vi Onkyo-elektroniken.

Vi började med att lyssna på våra egna Ergo 91DC och bytte sedan över till Vento 809DC. Vid bytet till Vento märkte vi omgående att ljudet blev mer öppet och mellanregistret blev klarare. Men, vi märkte också att basen blev tunnare, mellanregistret lät kyligare och diskanten var mer påträngande. Allt som allt lät Vento ganska mycket mer "kliniskt" än de betydligt varmare Ergo. Vi lyssnade en bra stund på Vento och kom fram till att det knappast var aktuellt att byta ut våra Ergo mot dem.


Här är uppställningen. Från vänster Karat Reference 6DC (mer om dessa nedan), Vento 809DC och sist Ergo 91DC.

När vi ändå var på Canseda så bestämde vi oss för att lyssna på ett par högtalare som jag varit nyfiken på ganska länge, nämligen Karat Reference 6DC (alltså den lilla modellen).

Rond 2:
Canton Ergo 91DC V.S. Canton Karat Reference 6DC (47000kr)

Karat är som synes betydligt dyrare än Vento, men genom min lokala handlare kan jag nog få ett ganska bra pris på dessa ändå. Om inte annat så fick vi oss en trevlig lyssningsstund i alla fall

Lyssningsintryck:

Karat gillade vi betydligt mer än Vento. Karat-diskanten var inte så utmärkande som Ventos, mellanregistret var klarare utan att bli för kyligt, och basen var klart bättre. Chris Jones "Roadhouses an automobiles" visade att Karat hade mycket mer dynamiskt ljud än Ergo 91DC. Mellanregistret visade sig, som sagt, också betydligt klarare än Ergos, som vid direkt jämförelse lät dovt och instängt. Basen i Karat var bra mycket mer fysisk än i Ergo. Ljudet i Karat var slankare än Ergo men trots detta gick basen djupare när det så behövdes. Man kan nog säga att Ergos bas tenderade att "tjocka" till ljudet något uppåt i registren.


Ergo-högtalarna flyttades när vi skulle lyssna på Karat eftersom vi ville att de sidmonterade basarna skulle få arbeta fritt.

Karat Reference 6DC är den bästa högtalaren vi har testat hittills. Jämfört med Audiovector Mi3 Signature så var Karat klart mindre påträngande i diskanten. Mellanregistret i Mi3 var ungefär i samma klass som Karat. Basen var klart djupare i Canton, men något rappare i Mi3. Dock ska sägas att basen i Karat ändå är mycket rapp.

Jämfört med B&W 804s så har Karat ett mycket klarare ljud och bra mycket mer bottentryck. Den stora behållningen med 804s enligt mig är det naturliga mellanregisret som låter ganska varmt. Detta kan dock göra att varma inspelningar låter lite dova, vilket även förstärks av den något nedbländade diskanten och den tjocka midbasen.

De två senaste styckena var en liten summering och ett försök att jämföra Karat Reference 6DC med 804s och Mi3 Signature. Eftersom jag inte haft möjlighet att jämföra högtalarna sida vid sida så har jag utgått från mina Ergo 91DC och använt dessa som referens. Detta betyder att jag med hyfsad noggrannhet kan bestämma skillnader/likheter mellan Canton och de tidigare testade högtalarna.

När det gäller utseendet så tycker jag personligen att Karat är mycket snygga, men jag vet att det finns många som tycker tvärtom. Angående finishen så finns de även i bok och körsbär, vilket gör att de ser lite mer "normala" ut. När det gäller storleken så är Karat ganska små, vilket bara är positivt i mina ögon då mina nuvarande Ergo är något för stora för mitt rum. Detta betyder att Vento kanske inte skulle varit en hit även om den lät riktigt bra. Som synes på bilderna så är den ju inte direkt mindre än Ergo...

Allt som allt en trevlig lyssningssession och ett mycket trevligt bemötande på Canseda.

Kul och spännande att följa din lyssningsrunda samt extra kul med ett besök hos Canseda och en genomlyssning av Canton, ett märke man (eller är det bara jag?) inte hör så där väldigt mycket av den senaste tiden.