Hej alla,
Idag när jag satt ute på verandan hade morsan slagit på vår gamla "Stereo 8" bandspelare och i den spelades "Flamingo Kvintetens bästa". Jag hade totalt glömt bort den gamla godingen, den som står ute på verandan året runt.
Tyvärr var det bara en högtalare ikopplad, lillebrorsan har tagit orginal högtalarna och lämnat en av hans gamla. Ljudvolymen var ej hög, fast den stod på max, kan bero på allt spindelnät och skräp.
Men jag har minne av att den spelar bäst med orginal högtalarna ikopplade.
Nu går mina tankar på att försöka laga den, för att slippa slänga stereon.
Men problemet är att jag kan inte så mycket om elektronik, och det blir nog för dyrt att lämna in den (om det går).
Är det någon av er som har någon erfarenhet om "Stereo 8"?
Jag vet så lite historia om "Stereo 8", var det något att ha på den tiden den var inne? (Jag vet att det inte var bra kvalite på ljudet, lr?)

Tänkte om ni har några minnen om "Stereo 8" tiden.
Hade gärna visat en bild, men har jag tyvärr ingen kamera (pengarna gick till ljudet istället )

Låter som ett sunt förstahandsval...

Det handlas fortfarande med Stereo 8 på tradera.com

För länge sedan(70-talet)hade jag en kompis som hade en stereo 8 spelare i sin Volvo amazon årsmodell 1970 .Minnet säger mig att jag tyckte det hördes bra då för att vara bilstereo
Men som sagt det är över 30 år sedan

Stereo 8 var väldigt stor i USA men jag tror inte att var så intressant här i Swedala. Det fanns bara ett företag i Sverige som snabbkopierade dessa band. Det gick till på det sätter att man gjorde en master som var ett 1":s band och klippte i hop början och slutet på bandet så att det blev en ändlös loop. Det här bandet fick ligga i en s.k. loopbox med vakum och här ifrån löpte bandet ut till masteruppspelaren med hög hastighet. De här kopieringsanläggningarna var av fabrikaten Gauss eller Electrosound. Kopiorna gjordes på öppna band som hade en grafitbeläggning på baksidan. Grafiten fungerade som smörjmedel så att banden sedan skulle kunna fungera som ändlösa band i Stereo 8 kassetten. Banden löpte med en hastighet av 3 3/4" (9,52cm/sek.) I USA fanns det också några år in på 70-talet Stereo 8:or för quadrafoni, det blev alltså 2x4 spår. Många tycket att Stereo 8 var bättre än vanliga kassetter men så var det nog inte trots att banden löpte med den dubbla hastigheten jämfört med den vanliga Philips kassetten. Det här beror på att grafitbanden aldrig hade samma kvalitet på oxidskiktet och dessutom förbukades bandens grafitskikt och svajet ökade. Jag glömde visst att berätta att när man kopierat färdigt, då tog man bandkakan och laddade den på en "King" som var en konfektioneringsmaskin som spolade in banden i kassetterna och för att maskinen skulle veta när varje program var slut låg det en mycket stark och lågfrekvent ton som Kingen kände och där klipptes bandet av och tejpades samman . Allt det här skedde automatiskt och väldigt fort. Masterbandet hastighet var 7 1/2"(19,05cm/sek.) och hastigheten vid snabbkopieringen blev 240"(609,6cm/sek.)

Intressant! Detta med Stereo 8 har jag nog aldrig sett, eller kanske snarare noterat KUL! Hur ser spelarna ut? Fanns alltså ävensom bilstereo!?

Hur stor är den "kassetten" som nyttjas....som jag antar man ser på Timbres bild?

\\K-man

Kul att du inte skrev på Timbres tid för bandhastighet var ett hett hifiämne i dessa dagar. Frågan är om inte själva hastigheten ofta hamnade mer i fokus än övriga parametrar och det kan som du säger ha varit en av anledningarna till att många nappade på systemet. En annan kanske var den praktiska lämpligheten för automobilt bruk och bandsalladsrisken verkar mindre jämfört med vanliga kassetter... Apropå Philipskassetten, BIC America tillverkade under en period kassettbandspelare som kunde användas för in- och avspelning med dubbel hastighet. Allt för ökad ljudkvalitet men knappast kassetter man kunde plocka med på sjuttiotalspartyt. BIC America producerade även rundstrålande högtalarmodeller med Venturibas och allt detta importerades när det begav sig av Audio Stockholm.

Var det inte så att dåtida tester visade att Bic klarade sig bra även på den låga hastigheten

Audio Stockholm var åtminstone lyriska men något test såg jag aldrig In the Days before Internet... Har rotat fram en gammal katalog och man kan bli nostalgisk för mindre... Modellerna T-1, T-2 och T-3 ser rejäla ut med proffsig framtoning.

"Spela in och lyssna på B.I.C. kassettdäck. Rullbandspelaren har slutligen fått sin första, verkliga utmanare."
- Här finns ju material för ytterligare en nostalgitråd...

Ja det glömde jag....På Timbres tid när han var mycket yngre då fanns det även stereo 8:or för bilar och det var där som formatet var stor i USA. BIC som Audio Stockholm importerade och sålda har jag också hört talas om. Jag minns också att AS även sålde en skivpelare som på den tiden var High End namnet som nu ingen talar om är ERATO. Vad som hände med de här Stereo 8 kassetterna var att allt efter som grafiten försvann från bandets baksida ökade friktionen och bande kunde låsa sig i kassetten....värme var inte heller så bra. Tandberg och några tillverkare av proffsbandspelare tillverkade maskiner för en lite större typ av kassett som gick under namnet Fidelpack. Hur många sådana kassetter har jag inte laddat på en Telefunken M5 som då på "Timbres" tid var den enda som hade en så pass förfinad bandtransport att den klarade att spola in grafitbandet tillräckligt löst för att bandet skulle kunna löpa i sin kassett. BIC var först med att tillverka en vanlig kassettbandspelare(som Timbre nämner) som hade två bandhastigheter 1 7/8"(4,76cm/sek.) och 3 3/4"(9,52cm/sek.) Det här var alltså innan EL-kassetten som Sony (den enda tillverkaren) hittade på.

BIC finns provad av R&T.Har för mig att jag hade detta Nr kvar och har letat ett tag i källaren efter det men inte hittat .Någon annan som har detta nr
Kassettbandspelare med två hastigheter: BIC T2 790814

T-3:an var den mest välutrustade i trion och förutom två hastigheter (4,75 & 9,5 cm/sek) erbjöds bl.a. följande saxat direkt ur katalogen:

* Tre tonhuvuden möjliggör samtidig in- och avspelning
* Dubbel kapstanaxel
* Toppvärdesvisande instrument med 45 dB område
* Distorsionsindikator vid överstyrning
* Fullständig Dolby för samtidig in- och avspelning med brusreducering

Dessutom innehöll apparaterna "bredbandig elektronik" för att svara upp mot det utvidgade frekvensomfånget...

Undrar vad dom menade med det eftersom banden knappast hade något avsevärt större frekvensomfång. Däremot så var det viktigt att man hade hög biasfrekvens. Nakamichi 700 och 1000 som också kom under 70-talet var de första riktigt bra men också mycket dyra kassettdäcken som hade hifi ljud och med separata huvuden för inspelning och avspelning. Jag har själv ett fungerande däck som heter Nakamichi LX5 med tre motorer och separata huvuden men tyvärr bara med Dolby B och C.

Direkt ur katalogen:

Bredbandig elektronik
Samtliga B.I.C.s kassettbandspelare har en rad egna lösningar på elektroniska problem.
Några av de viktigaste är:
Den balanserade symmetriska biasoscillatorn.
Extra filter för biasundertryckning.

Jaha ja symetrisk bias oscillator det är ju bra, det var ju inte änns alla rullbandare som hade det. Vad hade egentligen BIC:en för elektriska och mekaniska data. Jag har nog papper på BIC:en någonstans i mina gömmor men någon kanske har det mer tillgängligt. Vad kostade maskinen? Nackdelen med den här maskinen var väl att om man spelade in något på den höga hastigheten så gick det inte att spela av kassetten på något annan förutom en BIC. Hur var det egentligen ... hade maskinen Dolby? Man kan ju undra hur många man sålde här i Sverige för jag har aldrig sett någon begagnad men däremot har jag sett ett par beggade EL-kassetter.

Här finns ju lite att titta på
http://www.8trackheaven.com/selfcontain.html
Design så det förslår

Perfect for poolside!

Jag umgicks ju en hel del med Pioneerfolket på sjuttiotalet och Anders Thorell, Gunnar Holms högra hand, plockade hem några häftiga 8-spelare för eget bruk. Jag minns inte om de också såldes i handeln men det är troligt. Jag jobbade aldrig med billjud. Efter en bättre middag med Anders råkade jag hälla ut en stereo-8 kassett genom fönstret - jag ville se hur långt bandet var. Anders var inte så glad för det var en av hans favvisar, så dan efter åkte jag in till stan och köpte ett nytt åt honom. Men det var ett tämligen långt band i kassetten, kan jag intyga.

Hej här kommer sidorna ur R&T, på BIC T2 testen!






Förutom BIC, så hade Marantz tvåhastighetsdäck: 4.75 cm/s & 9,5 cm/s, men också Nakamichi körde med två hastigheter, då med halva "nominella" hastigheten: 4.75 cm/s & 2.37 cm/s !! se www.naks.com på modellerna Nakamichi 680 & Nakamichi 680 ZX

Hälsningar Björn i Götet

Bic-bandarn plockar fram minnen från sena kvällar på bibliotekey hemma i samhället och djupstudier av RT och HiFi-handboken... Mitt sjuttiotal i en liten lådda!

en fråga till Doktorn.. Göran Mård präglade min hifiuppväxt, du som var och är insatt, lever han ännu? Och vad tog det ärvördiga "Svenska hifi institutet" vägen...

/ptr