Så förundras man ännu en gång över Van Morrison´s outtömliga musikskapande. Nothing´s Wrong With This Picture skulle man nästan vilja säga...
Det senaste albumet på Blue Note är ju otroligt bra!



Som Van Morrison-diggare har man ju redan insett att en komplett Morrisonsamling kräver sitt utrymme...och mer kommer säkert att behövas. En del album verkar dock lite trötta, hellre än bra så att säga.

Vilka är då pärlorna, höjdarlåtarna och rysarmusiken...
Smaken är ju som baken men här kommer mina All Time Greats.

Fyll gärna på listan...

När den engelska pophiten Gloria med Them dök upp på hitlistorna 1966, var det väl ingen som anade vad som komma skulle (ja, jag hörde den på Tio i Topp... ).
Morrison stack därefter till USA och redan på albumet Astral Weeks (Warner Bros. 1768-2) avslöjade titellåten att något stort var på gång. Året var 1968.



Ett litet mellanspel innan tiden med Warners gav några hitsinglar varav Brown Eyed Girl är min favorit. Resten var väl inget speciellt och materialet finns samlat på The Bang Masters.

I och med album nummer två på Warner var vi säkert många som fastnade i Van Morrisons musik för gott...

Moondance (Warner Bros. 3103-2) var och är en höjdare som är svår att slå, t.o.m. för Van Morrison själv. Här duggar pärlorna tätt!
Förutom titellåten har vi And It Stoned Me, Crazy Love, Brand New Day plus ett knippe rysarlåtar till.
Van Morrison-soul när den är som bäst.

I morgon bläddrar jag vidare i skivhögen...

ahh äntligen en till som uppskattar denna pärla till cd
(Nothing´s Wrong With This Picture ?)
vilken jag redan i mitt första inlägg
på euphonia (29/10) pushade för

bästa låt

just nu #8 en blues med bra mycket bra text
lyssna noga efter ca 32 sekunder och hör hur vår hjälte blåser
"utanför" munstycket på saxen ...

bästa skiva

timbre har redan nämnt de två bästa, men jag är dessutom väldigt
förtjust i "a sense of wonder" från 85. kanske inte omslaget

Jösses, jag har bara kommit till år 1970 ännu...
Det här blir en långkörare.
Håller med dig, A Sense Of Wonder har många godbitar. Ancient Of Days, The Master´s Eyes, If You Only Knew och naturligtvis titellåten...

Själv så tycker jag att Poetic Champions Compose är den absolut bästa skivan. Sometimes I feel like a motherless child är plattans bästa lår.

1970 måste varit ett inspirationsfyllt år för Van the Man. Direkt efter Moondance följer han upp med His Band And The Street Choir.
Ett album med trallvänliga klassiker som Domino och Call Me Up In Dreamland plus diverse soulinspirerade godbitar.
En skiva som har drunknat lite i Van Morrisonfloden känns det som. Ett av hans bästa album i mina öron...



Warnerkontraktet fortsätter och en ström av skivor tar oss genom sjuttiotalet. Alltid hittar man något eller några soulinspirerade spår på dessa album: Tupelo Honey, Saint Dominic´s Preview, Hard Nose The Highway och Veedon Fleece.
Nummer som When That Evening Sun Goes Down, I Will Be There, Warm Love, Comfort You och Come Here My Love sticker ut i mängden.

jag är en (av få?) som gillar mest hans senare alster.
back on top är en höjdare,liksom avalon sunset och tidigare nämnda poetic champion compose.
finns det något mer avslappnande än att slå på en van the man-skiva efter en lång arbetsdag? tror inte det!

personliga favoritlåtar är "someone like you" från poetic champion compose och "when the leaves come falling down" från back on top.
somliga tycker kanske det är i smörigaste laget men jag kan inte låta bli att gilla det!

Om du med i smörigaste laget menar riktig smörsoul så smälter jag direkt. Bägge låtarna du nämner är riktiga höjdare...


Så är vi framme vid 1977 och Van Morrison går in i A Period of Transition...
Det märks, för även om albumet öppnar starkt med You Gotta Make It Through the World så känns det som den fruktbara Warnertiden går mot sitt slut. Det hänger liksom i luften. Nu har också produktionsbolaget Caledonia Productions börjat dyka upp på skivkonvoluten. Ett verksamhet där Van Morrison själv är i högsta grad inblandad.
Andra starka spår på skivan är It Fills You Up och Cold Wind in August

Året därpå kommer Wavelength. Intrycket om ett förebådande uppbrott förstärks även om Hungry For Your Love har blivit en personlig favorit.

Caledonia Productions drar vidare. Nästa album kommer ut på Mercury Records, ett bolag som numera ingår i imperiet Universal Music Group.
Goda chanser till Van Morrison på SACD framöver alltså...

Into The Music känns som en återspegling av tiden före Warner Brothers. Lite Brown Eyed Girl över det hela, fast nu med mycket bättre inspelningskvalitet.
De inledande spåren Bright Side Of The Road och Full Force Gale har mycket av den tidiga sprittande glädjen och enkelheten i sig.
Van Morrison kan ibland fastna i musikaliska komplikationer som riskerar att tråka ut även de mest tålmodiga av hans fans. Här är det glad och enkel musik som gäller.

Själv är jag väldigt förtjust i "Hard nose the Highway", detta eftersom det var genom den skivan jag upptäckte Van på allvar och insåg hans storhet. Jag hade bara hört "Brown eyed girl" och tyckt den var sådär.

Jag fullkomligt älskar låtar som "Snow in San Anselmo" där det kommer in en kör på svulstigt 70-talsvis, (jag som inte gillat 70-tal) och den fantastiska "The Great Deception" och, ja, "Autumn Song" får vi ju inte heller glömma bort. Otaliga är de timmar jag gått omkring och lyssnat på den i minidiscspelaren och känt mig mysigt höstlig. En typisk höstskiva, där löven gulnar och luften är frisk och klar.

Ja, den måste in i CD-spelaren igen. Det var ett tag sedan sist...

Med Van Morrison in i åttiotalet...

Nu följer ett antal album på Mercury.
Common One, Inarticulate Speech Of the Heart, A Sense Of Wonder (som redan omtalats), No Guru, No Method, No Teacher plus några livealbum. Ömsom vin och ömsom vatten. Alltid någon eller några njutarlåtar men också en del invecklade och tråkiga "utfyllnadsspår" (subjektivt).

Så har vi från denna tid She Gives Me Religion...
Ett stilla soulnummer som framkallar rysningar. Återigen Van Morrison när han är som allra bäst. Från albumet Beautiful Vision (Mercury 800 036-2) år 1982.

Mot slutet av åttiotalet kommer ytterligare några album på Mercuryetiketten. Tidigare nämnda Poetic Champions Compose som har fått snurra de senaste dagarna för att fräscha upp minnet. Gebex har helt rätt, här finns några riktiga höjdarlåtar!
1988 kom Irish Heartbeat med Van Morrison & The Chieftains. Inte min bag men det finns säkert många som gillar även den.
Åttiotalet avrundas med en av de mest kända Morrison-skivorna; Avalon Sunset på Polydor. Cliff Richard och Georgie Fame är gästartister och albumet är producerat av "Ivan Morrison for Caledonia Productions"... Blandad kompott enligt mina öron och Contacting My Angel är ett bra exempel på en tröttsam Van the Man. These Are The Days blev väl en klassiker och så finns ju lyckligtvis rysarlåten Have I Told You Lately...
Den är värd hela skivans pris.

jag litade på lindvall nu och beställde hard nose till det trevliga priset av 79kr som första skiva med morrison =)

Hoppas verkligen du gillar den Ekman! Du får berätta här vad du tyckte.

Efter denna lilla Morrison-paus är vi över på vad många kanske avser med nutidens Van Morrison. Musik som fortfarande spelas ganska friskt på radiokanalerna och nittiotalets första album har titeln Enlightenment.
En hel del trevligt...
Ett svängigt öppningsnummer i Real Real Gone, titelspåret Enlightenment och historieskrivningen In The Days Before Rock 'N' Roll.
Telefunken bandspelare och dåtidens mest populära radiokanal omnämns givetvis...
Albumet avslutas med passande titeln Memories.



Året därpå, 1991, kommer ett av de bästa albumen någonsin - dubbelalbumet Hymns To The Silence.
Van Morrison har gästat Sverige ett antal gånger och ni som varit med har säkert noterat att humöret kan växla. Van The Man kan visa upp en ganska vresig sida när det inte stämmer. Spåret Why Must I Allways Explain från disc one kan ge en bild av denna småtrötthet. Detta klagospår följs direkt upp med mästarstycket Village Idiot som snabbt blev en av mina favoriter. Ett dubbelalbum som innehåller mycket mer! På disc two hittar vi en tudelad och lång version av Hymns To The Silence - musik för kropp och själ...

Under nostalgitrippen genom Morrisonskivhögen hittade jag ett album på Amazon.com som jag aldrig har hört talas om...
The Philosopher´s Stone. Har beställt det från CDON - finns det någon som har hört denna musik...

hej

jag har skivan (dubbelcd) den är bra, du kommer inte att ångra dig
van the man har rensat i lagret och gett ut 30 låtar
en del är alternativa tagningar, men de flesta är aldrig tidigare utgivna
av van, de mesta är från 70-talet
skivan har en undertitel: The unreleased tapes, volume one, så man får anta att det kommer mer ...
eftersom jag gillar blues så är min absoluta favorit "ordinary people" med en
glödhet ronnie montrose på gitarr, från hårdrockbandet montrose,
vars sångare, sammy hagar, övertog sångmicken i van halen
men det visste du säkert innan...

Låter tryggt...

Priset på CDON är 139 kr. Är inte det ganska billigt för en dubbel CD...

Hej,
Jag såg denna tråd om Van Morrison och tänkte här posta mitt första bidrag till forumet.
Jag såg Van första gången i Göteborg 1990 på Gothenburg All Star Festival (tror jag den hette?), och sedan var jag såld. Under hela 90-talet var sedan Van den artist som jag hela tiden återkom till och det tog inte lång tid innan alla skivorna var inköpta.
Själv har jag lite svårt för den typen av blues som Van började med någonstans vid skivan Too Long In Exile (1993). Den Van som jag själv mest uppskattar är när han blandar folkmusik med mystisism och ett stänk jazz där låtarna ofta har en melankolisk stämning över sig. Jag tänkte därför bidra med en högst personlig "top 5-lista" med några av mina Van-favoriter:

1: Moondance (1970) - Ett måste för alla musikintresserade
2: Poetic Champions Compose (1987) - Inte ett svagt spår!
3: No Guru, No Method, No Teacher (1986) - Min favoritskiva med låten In the Garden som för mig är själva syntesen av Van Morrisons konst.
4. Enlightenment (1990) - Van senaste riktigt, riktigt bra skiva.
5. Inarticulat Speech of the Heart (1983) - En lite udda "syntig" skiva med Van med instrumentala låtar och toppenlåten Irish Heartbeat.

Jag vill inte med listan säga att de andra skivorna inte är bra. Dom är ofta Otroligt bra! (Jag har ju själv köpt dom!)

Och Timbre, The Philosopher's Stone är helt lysande. Jag föredrar många av dom alternativa tagningar som finns med på den skivan framför dom som sedan gavs ut. (Tusan, den kanske skulle varit med på listan ovan.. Och hur kunde jag glömma Veedon Fleece som är en av hans absolut bästa skivor...)

Med vänlig hälsning,
Henrik

He he, äkta Van Morrison-entusiasm tar man på favoritlistan...

Visst borde Moondance vara obligatorisk i grundskolan! Just blandningen av mystisism, soul och jazz är vad som får mig att alltid gå tillbaka till hans skivproduktion. Dessa guldkantade stunder när Van Morrisons stämma, melodin, arrangemanget och texten stiger upp i en högre musikalisk enhet. Alla som har hört inledningen på Brand New Day från Moondance förstår vad jag menar.
Man vet aldrig när dessa höjdare skall dyka upp, så det gäller att lyssna igenom varje Morrisonalbum från början till slut.

Var det inte på Gothenburg All Star Festival Van the Man uppträdde två dagar i rad... Ena dagen sken solen och den andra var det mulet om man säger så.
Skönt att han vågar vara sig själv...

sådär nu har jag lyssnat en hel del på hard nose the highway som för övrigt är det första jag har hört med van morrison och det är ju stundtals riktigt riktigt bra

vilken skiva ska man fortsätta med nu då???

Varför inte prova den senaste...

för att den är dyrast

hmm kanske blir den ändå...

Ja, inte för att den är kopieringsskyddad... Kan inte höra några defekter men bara vetskapen är ju klart störande.

Filosofens sten har rasslat in genom brevinkastet. En första genomlyssning och det kommer att bli många mer...

Får tacka ödmjukast för denna tråd

Min första bekantskap med Van var som för många andra "Brown Eyed Girl". För något år sen tyckte jag att han borde utforskas närmare men jag valde helt fel skiva "Irish Heartbeat" som jag redan har glömt och det blev inte mer Van förrän denna tråd startade

Beställde en laddning och de har snurrat hela julen, helt otroligt bra är han. Här ser man vad bra vägledning kan göra för musikvalet.

Har ännu inte spelat en dålig skiva med Van och de flesta jag beställde gick på 69:- styck, vilket klipp!

"No Guru, No Method, No Teacher" har gått hela dagen idag.
"Enlightenment" också mycket bra.
"Hymns to the Silence"
"Moondance"

Hur ska detta sluta, här måste det nog bli en komplett samling, så bra är han

Ska också lyssna på plattan som gjorde att han inte fick en fortsättning förra gången, "Irish Heartbeat" - vad var det för fel på den måntro, hmm...

jaha beställde dom här nu då, hoppas dom är lika bra som hard nose =)
man ska ju börja ifrån början

Morrison Van - Blowin' Your Mind
Morrison Van - Astral weeks
Morrison Van - His Band
Morrison Van - No Guru No Method No Teacher
Morrison Van - Moondance

Blowin' Your Mind är ju verkligen ruta ett om man vill följa Van Van Morissons solokarriär från början (tiden med Them räknas inte... ).



Ett litet problem med CD-överföring av de flesta sjuttiotalsinspelningar är ju att återgivningskvaliten lämnar mycket övrigt att önska. Det gäller även Van Morrison och kan man bara bortse från detta lilla elände finns det mycket musikalisk njutning att hämta. Egentligen skulle man ha alla dessa tidiga inspelningar på vinyl, men det kunde man ju inte veta när det begav sig...
SACD kanske kan rädda upp situationen, men jag är tveksam.

The Philosopher´s Stone har nu snurrat många varv i CD-spelaren och här gäller samma sak. De flesta "unreleased tapes" är från 1971 och några år framåt.
Sorgligt att dom inte kan hantera sina PCM-konvertrar och få till en bättre ljudkvalitét!
Musiken lämnar inget övrigt att önska och detta måste vara den perfekta julklappen till Van Morrison-samlaren som redan har allt.
Bra låtar är bra låtar även i alternativtagningar. En del kanske t.o.m. bättre.
Några "magiska" Van Morrison är Not Supposed To Break Down och Contemplation Rose från skiva ett. Det finns mer.
Varianter som skiljer sig väldigt mycket från originalutsläppet är Bright Side Of The Road och Real Real Gone från skiva två.
Kan inte bestämma mig för vilken jag gillar mest...

hejsan

Timbre när du startade den här tråden gjorde du nog förra årets kulturgärning, utan att du visste om det (eller?), tack!

Sitter just nu och spisar Saint Dominic’s preview, och som de skriver i senaste numret av Uncut (1/04)
”…and more than 30 years on, it’s sounds more like a masterpiece than ever."
och jag kan bara hålla med.

Nä, det visste jag inte men vi slår in på den kulturella stigen...

Fortfarande nittiotal och Van the Man släpper albumet Too Long In Exile år 1993.
Efter en tröttsam inledning med utdraget titelspår kommer så Big Time Operators. Van Morrisons redovisning av sina erfarenheter i skivbolagsbranschen. Lite tunggung som väcker liv i albumet och inbjuder till luftgitarrspel...
Fortsättningen är ett knippe halvbra låtar fram till spår sju, där plötsligt John Lee Hooker dyker upp i en nytolkning av genombrottslåten Gloria från tiden med Them. En vitamininjektion, då man just vid denna tid får känslan av att Van Morrison sjunger samma låt hela tiden. Ännu bättre blir det på finstämda Wasted Years där John Lee bistår med känslosam stämma.
Ljudkvaliten har förbättrats betydligt, speciellt på albumets senare del där Georgie Fame dyker upp med sin Hammondorgel. Lite välpolerad eurojazz som en försmak på några kommande produktioner.



Givetvis är Van Morrison med på några av John Lee Hookers "With a little help from my friends"-projekt. Detta resulterar i ett par riktiga höjdarlåtar, till exempel I Cover The Waterfront från albumet Mr. Lucky.

På albumet Chill Out med John Lee Hooker finns ett elektrifierat bluesnummer i rena tunggungstilen där Van Morrison medverkar.
Medley: Serves Me Right To Suffer/Syndicator
Detta spår finns även med på High Fidelity (4/1995) Reference CD No. 8

Mitt i nittiotalet och samarbetsprojektens tid har tagit fart. År 1995 kommer How Long Has This Been Going On tillsammans med Georgie Fame & Friends på Verve Records.
Brittisk klubbjazz som säkert har gjorts bättre på andra platser och vid andra tillfällen. Bra ljudkvalitet bjuds det förvisso och klubbatmosfären fångas upp på ett övertygande sätt utan obligatoriska applåder och klirrande drinkar.
Några säkra kort i den musikaliska miljön är Moondance (givetvis... ), Who Can I turn To?, How Long Has This Been Going On? samt That´s Life.
Inspelningen är gjord den 3:e maj på Ronnie Scott´s Club i London.



I dessa dagar kommer även ett eget utspel i form av albumet Days Like This.
Väl framme vid spåret Songwriter börjar det hela ta fart och påföljande titelspår är riktigt bra. Mot slutet av skivan träder Van "Magic" Morrison fram i full kraft och Ancient Highway är något av det bästa han har gjort i mina subjektiva öron. I finalen är det på gränsen till att Van the Man ballar ur... Även avslutningsspåret In the Afternoon står sig bra.

De nya konstellationernas tid fortsätter. Här har vi ett ett stycke brittjazz med inslag av blues och swing.
Tell Me Something med Van Morrison, Georgie Fame och Ben Sidran som byter plats vid sångmikrofonen.
The Songs Of Mose Allison.

Ljudkvaliten är påfallande hög och denna skiva låter helt underbart med hörlurar. En studioupptagning som har en märkligt hög "livefaktor". Kan det vara mikrofontekniken...

Ingen hitmusik direkt, men det hela passar bra en avslagen söndagseftermiddag och detta är ett album som växer ju mer man lyssnar.
Verve HIGH FIDELITY står det på skivomslaget och skulle detta garantera liknande ljudkvalitet skall jag söka efter den märkningen igen...

Ett par sköna spår är You Can Count On Me och Tell Me Something där just Van Morrison står för det vokala.
En annorlunda inspelning som gjordes i "The Wool Hall", Bath 1996.

Produktionsbolaget Exile går vidare genom nittiotalet... Van Morrison har definitivt återvänt till sina rötter och detta tema går igen på albumet The Healing Game från 1997. Skivan är inspelad i Dublin och man kan inte ta miste på glädjen över att USA-tiden är förbi.
Efter en lagom trött inledning kommer vi till spår 4, Waiting Game och Van Morrison bevisar att han kan göra soulful music även på denna sida av Atlanten. Backup-sångarna bidrar i allra högsta grad till denna stämning. Speciellt Katie Kissoon gör ett underbart jobb.
Piper In The Gates Of Dawn är en typisk Morrison, Sometimes We Cry ett känslofyllt stycke och mysiga If You Love Me håller stilen. Katie Kissoon igen.
Avslutningen The Healing Game är rätt placerad men väldigt förutsägbar.

Mot decenniets slut känner sig Van Morrison vara tillbaka på toppen. Av livet mer än karriären verkar det som när man lyssnar på albumet Back On Top från 1999.
Det hela inleds med ett grötigt nummer. Låten känns som den har gjorts många gånger förut, men med skilda texter och skilda artister. På den som tar sig igenom detta väntar ett knippe Morrisonkompositioner av äkta vara...

I Philosophers Stone känner man riktigt hur Van kämpar för att lyfta känslan till de magiska höjderna. Det lyckas väl inte fullt ut och detta blir aldrig någon Brand New Day eller Ancient Highway, men det är ändå bra.
På många spår hörs en Hammondorgel som står väldefinierad långt bak i ljudbilden. Det är faktiskt inte Georgie Fame som spelar utan den för mig helt okände Geraint Watkins. Mycket läckert! Spåren In the Midnight och When The Leaves Come Falling Down ger associationer till tidiga hitsinglar med Percy Sledge. Fast på den tiden var det Spooner Oldham som stod för orgelharmonierna.
Några andra mycket bra spår är High Summer, Reminds Me Of You och stycket Precious Time som påminner oss om livets villkor.

Det var ett tag sen the Man snurrade men ikväll vet jag vad som kommer att spelas. Moondance är så bra att det är en orättvis jämförelse men annars håller jag Philosopher's Stone högt och även The healing game. Jag har glömt köpa den senaste, skäms på mig. Den är iallafall beställd. Nu snurrar Too long in exile, inte fel den heller. Imorgon ser kanske andraplatsen och neråt annorlunda ut men guldet sitter säkert.

/Erik

Just nu håller jag på med hans live-album. Det är ganska lurigt...

Hur många album finns det i din samling av Van the Man, Timbre ?

Brukar inte räkna men eftersom du frågar så blev det 31 enkel-CD och fyra dubbel-CD. Van Morrison har en omfattande skivproduktion kan man säga.

Nu blev man nyfiken, dags att upptäcka Van Morrison..

Ordspråket "att gå över ån efter vatten" känns här mycket passande!

För några år sedan hade nämligen en arbetskollega "garagestädning" och jag räddade en flyttkartong vinylskivor bland skräpet, blandat 70-80 tal, en hel del godbitar visade det sig..
Då hade hifiintresset inte vaknat riktigt till dagens nivå, framförallt inte intresset för vinyl så det är hittils endast ett fåtal spelats...

Efter att ha börjat läsa denna tråd var jag dock tvungen att leta lite och visst fanns här även Van Morrisson. Tre album visar det sig, hoppas de inte är sönderspelade
"Into the music", "Common one" och "Beautiful vision".

Nu vet jag vad jag skall göra imorgon..

Grattis!

Jag har haft Moondance och Astral Weeks på vinyl men kan inte hitta dom...

Innan vi kliver över i ett nytt Morrison-millennium finns det några liveinspelningar att nämna från tiden före 2000-talet.
Sommaren 1973 spelades It´s Too Late To Stop Now in i Los Angeles och London.
Personligen har jag lite svårt för de flesta livealbum och detta är inget undantag.
Här finns emellertid ett underbart framförande av rysarlåten Wild Children från albumet Hard Nose The Highway på disc one. På disc two har vi spåret Take Your Hand Out Of My Pocket med ett saxblås som imiterar polissirener.
Bitvis ett bra stycke livemusik men de flesta numren föredrar jag i studioversion.

Genomgång av hela diskografin *Impad*
Tråden har svällt varje gång man kikar in. Trevlig läsning! Bra jobbat Timbre!

Själv har jag inte en enda Van Morrison platta och inte koll på ngt


/Mattias

Timbre, hade du fortsatt kronologiskt efter Back on top så hade jag påpekat att den kvinnliga duett-kompanjonen fått sin röst för svagt inspelad till förmån för trådens legend

/Erik

Ja, hellre det än tvärtom...
Vi är snart där...

Det blev The healing game på vinyl ikväll, annars är det mesta på CD förutom Moondance som jag har på vinyl och två olika cd-överföringar. Den U.S.A-pressade gjorde att den första står hemma hos en FD.

/Erik

USA-pressat Van Morrison Live At The Grand Opera House Belfast...
Redan i den instrumentala inledningen märker man att ljudkvaliten är ljusår från London 1973. Inspelningen är gjord i mars 1983 och skivan kom ut 1984. Tjejerna i backup-trion är en högst väsentlig del i denna soulfyllda stämning på operan och just det...Katie Kissoon finns med i kören...
David Hayes har spelat bas på många odödliga soulinspelningar och här är han i högform. Som bäddat för en lyckad afton alltså - och bra blir det!
Publiken är med på noterna och albumet bjuder på en upbeatversion av klassikern She Gives Me Religion.
När Van kommer fram till Vanlose Stairway måste stämningen ha nått religiösa höjder och som en perfekt uppföljning kommer sedan Rave On John Donne i ett niominutersframförande. Två välplanerade extranummer, Northern Muse och Cleaning Windows, avslutar härligheten.
Cleaning Windows, denna gång med inslag av "Motown-gung", är bättre här än på studioutgåvan i mina öron.
Ett av de få livealbum jag verkligen gillar...

Detta blir en farligt dyr tråd...

Får nog ta en sväng till Stadens Bibliotek och se om de har dem där - för provlyssning.