Så lämnar vi då mjukvarornas värld för en månad och vänder åter in bland hårdvarorna. Som vanligt så börjar jag med en släng om företaget som produkten härstammar ifrån.

Denna gång är det ett företag som ligger lite mitt emellan ”gammalt” och ”nytt”. Själva uppstarten tog plats 1987, och de har sedan dess enligt dem själva kombinerat revolutionerande estetisk, musikalisk kvalité med excellent driftsäkerhet och användarvänlighet. Vidare så skriver de att de har en perfekt balans mellan avancerad teknik och ljudreproduktion…hmmm…

Redan samma år som de startade kom de ut med sin första produkt, som fick viss uppmärksamhet.

Micromega grundades 1987

alltid lika kul att se hur många minuter det tar innan folk piskar in rätt....nu tog det nio minuter Gott jobbat som vanligt eliot!

..det spelar ingen roll hur lite man än skriver....många Euphonister måste vara på samma våglängd!

\\K-man

Hur skulle man klara sig utan google

Sökkriterier: 1987 + hifi

//Eliot

FUSK!!!!

\\K-man

Herrarna upphör aldrig att överraska...

Härligt - får man hoppas på en Trio..?
Det lär finnas ett par Trio-kombinationer i Sverige, har jag förstått. De gör sig bra på bild...

Det lilla jag hört om Micromega är just att driftsäkerheten är allt annat än excellent. Fast det kanske bara gällde cd-spelaren Stage 1/2/3 som kom under 90-talet?

//Hans

freann, hoppas får man alltid



Deras första produkt som de framhåller var CDF1-Hitech. Det var redan där som de körde igång sin linje med toppmatade cdspelare med det signifika plexilocket som man lyfter upp likt skyddslocket på många vinylsvarvar. (vilket oxå var en av tankarna)

Året därpå lanserade man CDF1-digital, och med lite tvetydiga uppgifter även DUO. Trio som freann nämnde lanserades året därpå, 1989.

Som ägare av både Stage 2 och en 3:a kan jag intyga att det är så! Men det finns botemedel som tur är. Fattar inte hur de kunde ha så stora tillverkningsproblem med ett relativt vanligt Philips-verk...

Full fungerande låter de underbart. Min Stage 3:a är uppgraderad med en ny klocka från LC Audio. Giant killer...

Hehee...nä på deras Stage-serie var väl inte driftsäkerheten den starkaste sidan. (kanske barnsjukdomar?) Jag köpte en Stage 2:a när den kom...hade den en halv vecka...diverse bugg och läsproblem...hade sedan en 3:a två dagar...lite samma bekymmer, tröttnade och det blev en DUO kombo...den funkade klockrent!

\\K-man

Då mässhelgen är över....och vardagen blir grå...nåja...det var riktigt fint väder idag, så är det dags att sätta lite liv i februaritråden. Klassikern finns bla hos en bekant till mig och jag var välkommen att fota...men han hade fullt upp med att hjälpa sina föräldrar i skogen efter stormen...så han föreslog att jag lånade den istället för att fota i lugn och ro.....ja...vad har man annars kompisar till!

Då börjar jag väl denna genomgång som så många andra börjar sina bildtrådar


...och jag kan bara gissa att om denna bild visades som "det kom en låda" för ca 10 år sedan så hade nog många följt med stort intresse...

En hållpunkt till i Micromegas historia är 90-91 då de införde sin lösning av ”bitstream technology” på samtliga sina produkter. Tidigare var detta förbehållet Trio.

Vidare har jag sparat en broshyr från tiden då det bagav sig och där skriver de stolt att de använder sig av väldigt kraftfulla datorer (2 st HP cadstationer) och ”state of the art” mätinstrument för att säkra deras framtid i den digitala domänen…lite kul tycker…tror den är från typ 93…kan det varit typ 386:or?

Nä, vi öppnar väl lådan, så alla ser vilken produkt det är:


Uppenbarligen en "akryl-lockare"!

Alltid lika härligt att se folk som vårdar sina saker och som dessutom har kvar original-lådor i fint skick!

Vi kikar lite närmre och ser att även transportsäkringarna sitter på plats. (Det är det ”röd-orange:a” fingerskruvarna man ser) Varför de behövs kommer jag återkomma till.



Vi ser tydligt att det följer med lite ”accessories”, undrar vad den kan innehålla?

Ja nog tyckte man att micromega lät bra på sin tid, det är nu många år sedan jag hört någon av deras produkter.

Hmmm…såg på datorn på jobbet att bilderna nog blev lite mörka…men va sjutton….detta är ju ett hififorum…så det får duga!

Vi plockar väl upp lådan med accessoarer och ser vad den har att bjuda på?


Även här ligger alla originaldelarna på plats…en nätkabel av normal sort, fast med klart kraftigare kontakt i maskinändan…en digitalkabel modell klen, en fjärr…hmm…visst ser den väldigt lik ut som de fjärrar man har till Philips tv-apparater från den tiden…det har sin förklaring. Vi ser också en blå skumgummibit…ehh…?

Tar väl och plockar upp skumgummibiten och öppnar den…den är tvådelad…

Sådär, fram kom en liten rund skiva med någon sorts filtmatta på....

Lyfter vi upp tallriken ur skumplasten så ser vi att detta är ”pucken” som håller CD-skivan på plats. På just denna modell är pucken, eller stabiliseringsvikten som de själva kallar den, av något sorts svart kolfiberliknande material. Har inte kunnat hitta någonstans att det är kolfiber, men det ser ut som det att dömma av strukturen.


På den spelaren jag hade var pucken av transparent plexi(förutom "greppet och infästningen förståss), och vikten något högre. Rent designmässigt föredrar jag nog den transparenta varianten, men funktionellt är nog denna svarta ogenomskinliga bättre…borde hålla undan ljus bättre. Dessutom borde den "filtmatta" som sitter under på denna variant släppa ifrån sig skivan bättre än den jag hade...vilken ibland skapade lite "vacuum" under som gjorde att man fick med sig skivan upp i luften om man inte hade rätta knycken....man fick alltså se till att ingen annan manövrerade spelaren...får då fick man lätt repiga skivor

Vi tar en lite närmre vy oxå, där ni nog kan se "linjestrukturen" som jag tycker påminner om kolfiber....

Det är ju nästan lite ceremoniell vinylkänsla över det hela...

Ganska mycket vinylkänsla över hanteringen av denna spelare faktiskt!

Det slår mig att jag nog inte skrivit vilken modell det är som jag kollar lite närmre på denna gång. Det är för den som möjligen inte redan har koll:


Det fanns en föregångare som hette bara DUO CD3. (hade en sådan...) så jag kommer påpeka lite skillnader/uppdateringar som skett med 3.1

Vi lyfter väl ur spelaren ur lådan så vi får se på godbiten...


Hopplöst att fota plexi i ett normalt hem Hmmmm...för det är väl plexi???? Tills någon rättar mig kallar jag det plexi

Vi ser den tjocka plexihuven som var så typisk Micromega. Likheten med en vanlig vinylspelare är påtaglig vilket och är meningen ifrån Micromegas sida. Plexihuven är inte på något sätt dämpad eller fjädrad utan enbart upphängd i ur plexin urfräst gångjärn. Detta gör att man får vara stabil på handen...inte kladdig...för då säger det PANG!!! De små gummipluttarna som locket vilar på dämpar föga i ett sådant fall... Det finns små urgröpningar på sidan av plexiglaset, alldeles i framkant på spelaren. Detta för att göra manövreringen lite säkrare...

Vi fortsätter väl handhavandet och använder våra pekfingrar för att lyfta upp locket....det står nu Open i displayen...hmm...bra, det skall alltså inte gå att fuska med att ha locket uppe då man lyssnar på en skiva. Här ser vi hur man identifierar "lock öppet"´(vi ser även "gångjärnet")

En liten microbrytare alltså. Tja, enkelt och funktionellt....fast hmmm. Det är inte speciellt svårt att lura denna brytare, och jag tänker då inte på att man kan tejpa ned den eller så, utan att om man "juckar" lite snabbt med locket, eller trycker på play i fel ögonblick så tappar den sansen och vet inte om locket är öppet eller stängt...och då går det inte att spela skivor med locket stängt istället... ...och detta hände ibland även om man inte hade för avsikt att lura den...

Då vi nu fått upp locket så ser vi tydligare själva drive:n. Det är en Philips CDM9/44. Man använde sig av sin egen strömförsörjning, servostyrning och egna digitalkretsar.

Den skarpögde ser även att det är någon typ av tungd/dämpmatta inuti.

I Trio:n använde man PRO-varianten, men här verkar det sitta en ”standard”. Man har satt drive:en i en egen fjäderupphängning för isolera drive:n från vibrationer. Därav så sitter även dessa transport”skruvar” på plats vid leveransen.


Vibrationsisolering verkar vara något som Micromega jobbade mycket med på den tiden. (kanske de gör idag med?) Spelaren står på tre fötter, och här finner vi en skillnad ifrån 3. till 3.1, nämligen att den vänstra foten(sett framifrån) inte är en likadan ”gummifot” som de andra utan en metall-”spike”. Denna är enligt Micromega kopplad direkt till trafon, och är till för att bortföra vibrationerna ifrån maskinen. De råder därigenom också att man skall ställa den på ett riktigt hårt underlag, gärna granit…och som de skriver, ”inte bara för att det är otroligt vackert när det är slipat” …jag vet att just denna spelare till vardags står på en Diabasplatta…så det borde ju stämma bra med deras instruktion!

Skruvar ur transportsäkringarna så vi kan gå vidare i skivladdningen…


Hua, långa gänger var det…känns som att an skruvar dem rätt igenom maskinen

Hmmm…ett dilemma…vad gjorde man då av dessa skruvar efter transporten var avklarad…? I accessoarlådan kanske…hmm…men den hamnade nog ofta på en vind eller dylikt, med risk för rost på skruvarna…och i en skrivbordslåda är de snart bortsorterade av någon vänlig själ…hehee…Micromega tänkte då på allt!


Det finns väl markerade uttag på baksidan för detta ändamål…här skruvar man i dem så vet man vart man har dem! ...det är de små, små detaljerna som gör det...

Då är det väl dags att lägga dit skivan, och vad passar bättre än en svart och vit skiva…med en liten färgklick. Skivan har förövrigt fått en egen tråd i musikforumet! Skivtråden!


Innan man vant sig, eller kanske blir störd i skivladdandet så är det lätt hänt att man nu bara fäller ned locket…då sätter drive:n fart på spindeln och skickar skivan på en resa…sedan står det ” No Disc” …och man har lite nya repor igen…

Man skall inte glömma pucken!!


Det finns alltså ingen avkänning på att pucken finns på plats…enkelt, men lite riskfyllt. Som med allt annat inga problem då man själv får ordna och dona i lugn och ro…men de flesta har en familj som också vill lyssna och kompisar som kommer och pratar och ”stör” skivladdningsrutinerna!

Nåväl, då nu pucken är på plats så fäller man försiktigt ned plexilocket och spelaren spinner upp och identifierar skivan. Sedan stannar den igen…och väntar på vidare instruktioner.

Vi kör väl på PLAY vettja…

Så sätter det fart och slukar ström…eller nja…slukar är väl att ta i. Den anges sluka 10w, vilket väl får anses som ganska beskedligt. I samband med detta kan jag likaväl nämna att spelaren sväljer nät ifrån 100 till 240V med 50 eller 60Hz. Dock kan jag inte få klart för mig hur man skulle kunna ändra detta ”själv”. Och lådan är märkt med en färgklick vid ”230v/50Hz” så jag antar att man får ange detta vid beställning…eller om man är lite våghalsig kanske kan man pilla lite inuti…

…då jag läser lite djupare i en instruktion ifrån Micromega så står det att man skall kolla upp så att spänningsnivån som står på kartongen stämmer överens med den som man tänkt använda…så det är nog inget man fixar snabbt själv…?

Förutsättning för att det skall vara någon anledning att trycka på play är naturligtvis att det finns utgångar också…


Här finns det tre att välja på. Den "vänstraste" är en Toslink, med -20dBM nivå. Det medföljer en liten klen optisk kabel, så det är bar å åk om man gillar den anslutningstypen.

Vidare så ser vi en coaxutgång. Den är specad 0,5 V P – P/75Ohm. Vilket borde följer standarden väl? Vi såg i accessoarlådan att det följde med även en liten coaxial digitalkabel. Micromega skriver att den kan i första anblicken se väldigt simpel ut, men de har valt ut den efter många timmars lyssning för att kunna tillhandahålla en god kompromiss i det flesta system. De skriver också att kabelvalet är upp till var och ens premisser och matchning. De skriver också att det finns ingen perfekt universalkabel att tillgå. De verkar var inne i kabeltänkandet redan i slutet av 80-talet…?

Vi går väl vidare bland utgångarna och ser att det även finns en AES/EBU. Den anges till 5VPP 110Ohm. Detta är ännu en skillnad mot 3. som inte hade någon AES/EBU-utgång. Där fick man hålla till godo med optisk och coax.

Vi ser även spelarens enda ingång…nätbrunnen…även här skriver de att det kan göra gott att byta ut den medföljande nätkabeln mot en bättre dito, de poängterar även att man skall var ”openminded”

Själva spelarens manöverpanel bjuder inte på så många möjligheter. Kort och gott play, stop, prev, next och paus. Ingen spolning eller liknande. Vill man nyttja fler funktioner blir man hänvisad till fjärrkontrollen. Som såklart inte bara liknar Philips fjärrkonttroller, utan är en Philips, hängde väl med till CDM9:an kan jag tro. Känslan i fjärren är inte lika stabil som spelaren, men funktionen klickade aldrig för mig, och den är enkel och överskådlig så tja, varför inte.

Då kan man plötsligt spola också, men indexknapparna funkade inte på 3. och jag vet inte om de har någon funktion på 3.1 knappast troligt.

Spelaren går att programmera ganska lätt. Man trycker på S-knappen följt av låtnumret på direktvalsknapparna. Upp till 20-låtar kan läggas in.

Väl uppe ur sjuksängen igen så får jag väl skriva några av mina sista rader även här…

Om det inte framgår av bilderna så upplevs spelaren klart robust och stabil. Tjocka material och i stort sett ingen plast. Knappar osv är plast men i övrigt är det mesta metalliskt. Tillsammans gör detta att denna lilla låda (332x90x301mm) väger ca 6kg..hmm…känns tyngre…? Knapparna förresten, de skiljer sig också mot 3. som har avlånga knappar med en rundad yta, och utan den vita ”outline:n” som finns på denna 3.1. Dessutom så saknar 3. ”ACCUTRANS” som är Micromegas svar på jitterdödning. (Skrev tidigare i tråden att detta infördes på samtliga deras produkter alldeles i början av nittiotalet.)

Utöver loggan (för såväl Micromega som Accutrans) ser vi här även on/off-knappen. Som förövrigt bara är en ”standby” knapp. Strömmen bryts inte förrän man dra ur sladden.

Vi pratade tidigare i tråden om driftsäkerhet....under de år som jag hade en 3. så hade jag aldrig ett bekymmer med den. Den funkade klockrent och lästa allt jag stoppade i den utan bekymmer....vet iofs inte om jag någon gång laddade den med något annat än vanliga CD...

OK, ett bekymmer hade jag en gång....jag skulle sätta mig och lyssna igenom lite nya skivor som jag hämtat...hade radat upp dem och skulle njuta...laddade första skivan och "svisch, svisch, svisch, svisch" lät det lite tyst....Värdelöst! Allt funkade i övrigt och musik strömmade ut...jaja..det var väl skivan som var skev eller något...testade nästa "svisch, svisch, svisch, svisch" samma sak....det var den kvällen det....packade undan skivorna och ringde ett samtal..."kom med den imorgon så tittar vi på den". Sagt och gjort....det visade sig att det var den lilla plastbiten som sitter på axeln och håller skivan som "kanat" ned så skivan hamnade väldigt nära godset... varför nu detta då? Jo, misstankarna gick ju fort till att någon nyttjat spelaren och varit lite för hårdhänt med pucken...och mycket riktigt...den hade tappats ned på skivan och därmed "slått" ned plastbiten en liten bit ned på axeln, bara att pressa upp och köra igen! ...kan nog knappast skylla Micromega för detta

\\K-man

Det fanns dock en sak som jag ojjade mig lite över på denna maskin, en ren bagatell, men man är som man är...

Vi ser på bilden displayen, den fungerade klockrent om än lite "old fashion" med sina stora blågröna sifrror med fasta streck..vilket gjorde att t.ex. ordet oPEn och dISc såg lite mysko ut, men det var inte det som störde mig...grejen var den att skyddet över displayen var i någon mjukare plast(borde varit glas?) lite lätt "bågigt" och var väldigt repkänsligt, och drog gärna åt sig damm....så man fick ha en speciell mjuk dammtrasa bara just för displayen...javisst...är man nörd så är man!

Att Micromegas tillhörande DAC sedan spred så mycket skit runt sig så att man var tvungen att stänga av den när man skulle titta på tv, det är en annan historia

\\K-man

Intressant spelare