Nytt år och nya tag…

För att inte undan för undan trissa upp klassikeravdelningen, så väljer jag denna månad en liten och ganska primitiv klassiker. Jag fann den då jag tittade igenom lite gamla lådor…och fick genast nostalgikänslor, så jag tycker den kvalar in. Jag antar att det är fler som blir lite nostalgiska av detta…hmm…

Då jag började plocka fram lite utav klassikern för fotografering, så var det mer än frugan som undrade vad jag höll på med…man brukar ju undra vad katten släpat in…men här vad det katten som undrade vad jag släpat in…

…det gäller att vara snabbare än noga med kameran ibland…

Misse ser ut som att han hade förväntat sig något ätbart...

Katten kanske beskådar sitt vackra jag

Han var nog mest nyfiken…och lite kelsjuk…han gick efter denna undersökning vidare till att särskåda kameraobjektivet

Månadstråden kommer handla om dessa små tunna svarta plastbitar. Storhetstiden för dessa är med stor säkerhet en bra bit förbi, då den ersatts av nyare tekniker med mer lätthanterliga och mindre känsliga produkter…men knappast med samma känsla medlevererad.

De flesta av de jag har i "samlingen" har anlänt i brevlådan i slutet av sjuttiotalet....antar att fler har liknande liggande...

…då vi nu i dagarna fått utmärkelsen euphonia-tomteforum.se så kryddar vi väl det lite till

Mjuka, "engångs"-vax?

Kanche en Sorbothane matte eller en Platter Mat?
Eller gummiduken ifrån en Poly Push?

Ja, det kan ju bli vad som helst...

I brevlådan?????

Får nog säga att Vee-Eigth är klart närmre än Jan…det handlar om de simpla provskivor som fanns innan cd-tiden. Små tunna plastbitar som man kunde få ett smakprov ifrån de riktiga skivorna på. Numera används väl mp3 och liknande för detta ändamål…och tur är väl det…fundera själva på hur det skulle funka att ladda ned en plastbit via internet

Vänder vi sålunda på plastbiten som katten önskade var mat så ser vi detta:


Denna variant tillhörde mammas favoriter...

Det dök upp provskivor i de flesta olika genre, vilket gjorde att de flesta i familjen fick sina favoriter. Provskivorna är ganska mjuka, men går bra att spela flera gånger....troligen svarvar pickupen bättre och bättre spår för varje spelning

Detta var en av mina favoriter, observera att man inte kan jämföra denna testskiva med den utomordentligt höga kvalité som erbjuds på riktiga LP....apropå vinyl-lyssningstråden......

Detta har jag helt missat. Vilken tidsepok talar vi om...
Riktigt kul informationstext... RD helgarderar med varvtalet...

Jag minns hur man väntade efter posten och leverans av nya provskivor, alltid lika spännande, men många gånger var det långt ifrån omtyckta skivor...men på den tiden kunde man spela den ändå...eftersom man inte hade så många skivor man fick hantera....pappas skivsamling var "se men inte röra"!

Vissa skivor blev aldrig några favoriter hos någon i familjen....här är t.ex. en sådan

Någon som kan gissa varför...?

Köpte en ospelad engelska-kurs: "En kurs i vardagsengelska, omfattande åtta lektioner, utgiven av ICA-Kuriren". Läraren är ingen mindre än radiokursernas mästare Ian Dunlop. Kursen innefattar hela åtta sladderskivor. Har också ett packe med tyskakurs på plastbelagda pappskivor, som man kanske kan se som ett dåtida alternativ till sladderskivorna, eller kanske en föregångare?

Underbart Vee-Eigth! Misstänkte väl att det borde finnas fler än jag som har upplevt dessa Vi ser här då följdaktligen att det inte bara handlade om provskivor, utan att även riktiga/fullständiga utgåvor gjordes på denna typ av skivor, men det ville nog till att man inte var föööör seg i inlärningen om man skall hinna lära sig engelska innan skivorna är kass, eller fulla med äggstekning!

Sladderskivor blir ju en given "underrubrik" på denna månadstråd.

Timbre, så du har missat detta skeende i ljudutvecklingen De första minnen som jag har i detta måste vara ifrån mitten/slutet av sjuttiotalet....

En liten rättelse...

Det är eg fyra dubbelsidiga sladderskivor. Kom på att jag och min storebror byggde pickuper av en papperstratt med en synål i änden. Sladderskivorna slutade sina dagar (oftast) på detta sättet i det Roth:ska hemmet. En Garrard/Rank Arena SP25 mkIII från 1972 stod för snurret.

Dubbelsidiga sladderskivor!? ..det har jag inte sett, undrar hur de lyckades med det?

För snurret hemma stod en liten Telefunken bärbar skivspelare, där locket utgjorde högtalare. (det fanns en spelare till....men den var AJA! ) Man lyfte av locket och ställde det lite jämte, förbundet med en liten klen högtalarkabel...hmm...den var bestämt batteridriven....har sökt på nätet, men inte hittat någon bild av den.

Även om det handlar om lågspecade skivor…så finns det extra fina sådana! Ibland dök det upp extra påkostade prover, och i detta fallet med ett passande namn!


Dessa guldskivor känns lite mer metalliska i strukturen, så de kanske har en lite annorlunda materialkomposition jämfört med det klassiskt svarta. Som ett resultat av detta var de också känsligare för ojämnheter och märken…vilket också syns på bilden.

En av de absolut mest spelade när man hade kompisar hemma var nog denna…här var det rockabilly och distade gitarrer…one, a two, a three a clock rock…

Tänk er själva…liten pojk med guldskivor(naturligtvis var man övertygad om att det var guld i dem) spelandes sprallig rock och riviga luftgitarrsolon med kompisarna! …det kunde riva även det stabilaste hus!

Är kanske på sin plats att för den oinvigde ge en liten förklaring till varför vi gett dem namnet ”sladderskivor"? Det syns ganska tydligt här:


Plasten är väldigt väldigt tunn, och skivan är just sladdrig…känslan är väl lite som OH-papper, fast lite tunnare och styvare…

Vee-Eigth, det vore väldigt kul om vi kunde få se lite bilder på bl.a. tyskakursen…plastbelagda pappbitar låter ju kul!

K-man

Tyvärr har jag ingen digitalkamera. Skall se hur det står till med min omgivning om man kan vaska fram någon...
Pappsen har en Philips resegrammofon, i transistorinspirerade glada, plastiga färger. Men ack så man kan bedra sig; den är nämligen rörförstärkt, och går på 220V! Den har fått tugga de lite mer slitna vaxen som kan äventyra hälsan på våra lite bättre svarvar...

Märkligt nog kan jag inte påminna mig att dessa produkter drabbade mitt hem, krävdes det beställningar av något slag?

Nu har jag sett det mesta. Det finns alltså folk som har sparat FLEXI-skivor. Det trodde jag inte.

mvh/gurin

Ingenting är omöjligt på Euphonia...

- Jag får säga att jag tydligen också missade detta, men jag lämnade Sverige '78 (och kom först tillbaka '95). Att man fick det som reklam med posten med populär musik vill säga

Man kunde faktiskt köpa vykort med spår på som man kunde spela av på en grammofon

Sammalare som man är har jag oxå kvar en del flexidiscs, bland annat en med Pekka Langer där han gör reklam för Flora om jag minns rätt (Dom är nedpackade nånstans utanför min minneskrets tillgänglighet..)

När jag hade som störst gitarrhjältedrömmar under åttiotalet, prenumererade jag på blaskan "The Guitar Player" och som bilaga där under en massa år fick man en flexidisc där man kunde lyssna på dom "lick" deras gitarrhjälteskribenter lärde ut vart nummer. Mycket lärorikt om jag minns rätt.

/ptr

Jag vet faktiskt inte om man behövde göra något speciellt för att få dem i brevlådan...på den tiden skötte jag inte beställningarna i hemmet ...men utifrån att det står Det Bästa på många av skivorna så verkar det inte orimligt att misstänka att just dessa hängde ihop med någon bok/skivklubb....och ni vet väl hur det är med sådant...en gång med...alltid med!

Verkligt kul att läsa om er andras minnen av sladder alias flexiskivor! Någon som har bilder?

Så till en praktisk vinkling av det hela...skivorna är ju som sagt tunna, detta tilsammans med att många vinylspelares tallrik eller tallriksmatta inte är plan gjorde att pickupen åkte bergochdalbana, detta åtgärdade man lättast och ljudmässigt bäst genom att använda en singel som underlägg

De skulle börja tillverka gratis provskivor igen

Tänk att de kunde ge ut gratisskivor då,,, och nu skriker de för möjligheten att lyssna på komprimerade format, innan köpet görs.

Visst var det bättre förr

Inte för att jag är så värst insatt egentligen och vill inte starta någon diskussion om det här, men dessa provskivor gav säkerligen pengar både för royalty och skivbolag, då det högst troligt handlade om företag som köpte rättigheter och använde de som reklam...en mp3-kopia på nätet ger väl inte det? Dessutom så är ju kvalitetlivslängden på dessa skivor inte så värst superb...mp3 håller ju samma kvalitet läääänge. Inte heller kiunde jag göra en kopia på sladderskivan och ge till min kompis, band isf och det vet jag var diskussioner om olagligheter där med...Nåja, lite provskivor hade inte suttit fel idag heller...och lite av det får man ju på många skiv-site:r där man kan provlyssna iallafall en snutt av vissa spår.

En positiv sak med dessa sladderskivor för de som samlar (gurin, det finns folk för allt! ) är ju att de tar väldigt liten plats...man får plats med många i lådorna! Och då de blev fööör slitna kunde man ha dem till andra lekar....blandannat kan man göra olika mönster och prydnader...elle rvarför inte en girlang till kräftSKIVAN

Här är ett förslag

Skaldjurshifi...

Erhåller en provskiva samma kvalité som originalskivan? har bara sett dom... aldrig lyssnat...

datar, nej, den erbjuder inte samma kvalitet som originalet...en ganska bra bit ifrån faktiskt. VI såg texten på en tidigare bild, men för att klargöra det än mer så kommer en direkt....

I mitt bardomshem (främst under andra halvan av 70-talet) florerade
dessa skivor; och det var en högtidsstund när pappa lade på den sladdriga skivan på "skanticen" och stabiliserade den med ett dricksglas. Hur det lät minns jag inte, men det lät tydligen tillräckligt bra för att köpa t ex boxen "Golden Hit Parade".

Kul!

OK, den boklubben finns det inte så många böcker/varor ifrån annat än från någon auktion, (tack och lov).
Men idén är lysande, flera smakprov iform av gratis skivor.
Det förekommer ju faktiskt emellanåt bl.a från Naxos. Man kan rycka ett gratisex. i butiken emellanåt.
Channel Classics sänder hem en provskiva om man begär katalogen, det finns säkert flera exempel.

Bildjournalen
Hette den tidning som en musikintresserad ungdom längtade efter i mitten av 60-talet. Som bilaga hade de ofta en skiva i detta format och ni kan tänka er hur kul det var att ha sparat veckopengar och pantat flaskor för att kunna köpa senaste numret med denna bilaga bara för att upptäcka att skivan blivit vikt så att pickupen trots sitt enorma nåltryck stannade i Pecka Langers presentation av Tages eller Shanes eller vilka det nu var.

Ja där fick man svar på tal, tydligt skrivet på sladderskivan

Det är även roligt med andra färger än svart på vinylplattorna

Långt, långt före dessa flexiskivor - på 1930-talet, 78-varvsepoken - fanns skivmärket Durium.




Durium-skivorna var också tunna och fladdriga saker, dvs inte alls gjorda av shellack. Materialet känner jag inte till. Jag har sett några Durium ibland men jag äger nog inte en enda tror jag. Musiken på Durium var inte så... upphetsande, vad jag uppfattat.

Hans Koerts Durium-webb
(Någons Durium-sida)

Kalas Rutger!!! Denna fladdervariant har jag aldrig sett! Ett superbt komplement!!!

\\K-man

Källa: Länk

Det påminner om dynaflex skivorna

Associationen är naturlig. Dynaflop är de tunnisar vi oftast hittar i vardagen. Men låt det vara sagt att RCA Dynaflex ändå är rena gödkalvarna relativt egentliga flexskivor. Dynaflex är tunn, eländig vinyl - men ändock vinyl. Även den tidiga Durium är bara en fladdrig film.

Där ser man, inget nytt under solen, de fanns redan på stenkakornas tid.
Undrar när de första kom ut?

Enligt den sympatiske engelske skivsamlaren och jazzmusikern Norman Fields fanns ett skivbolag som hette Fetherflex kring 1922/23, vars skivor var gjorda av "ett tunnt flexibelt material" (egen översättning av Fields ord). Denna kan ha varit den första "sladder-skivan".

Även Goodson gjorde skivor under 1920-talet av ett tunt gräddfärgat plastmaterial som kallades Rhodoid.

Trusound gav kring 1933 ut tidiga bildskivor som bestod av tunna celluloidliknande laminerade skivor med en bas av kartong.

Bilder på dessa skivor och mer läsning kan ni hitta på Norman Fields oerhört trevliga och intressanta hemsida http://www.normanfield.fsnet.co.uk/

Just de ovan beskrivna skivorna finns på http://www.normanfield.fsnet.co.uk/labelsbritish.htm, men det finns mycket roligt att läsa och begrunda i övrigt också.

Field skriver på ett mycket underhållande och pedagogiskt sätt, och jag har själv varit i mailkontakt med honom - därav min inledande beskrivning av honom som "sympatisk".

MVH Björn J.

Skivan till vänster och den som är näst längst till höger är för övrigt sk Goodson-skivor.

Ännu mer smaskig komplettering! Tack BjörnJ och välkommen till Euphonia!

\\K-man