Ken Kessler har ett par, Museo Stradivariano di Cremona har det allra första paret och Dan D' Agostino har hämtat inspiration ur dess skönhet... När Hifi News sammanställde sin lista över århundradets viktigaste hifiprodukter fanns en plats vikt för Sonus faber Guarneri Homage och på andra sidan Atlanten slank den in bland Stereophile´s most important Hot 100 Products. Många har skrivit om den och ännu fler har läst - men hur många har egentligen lånat sina öron till denna klassiska pärla ur Franco Serblins hyllningstrilogi till de tre instrumentmakarna från Cremona...

Jaså dax för en ny tråd med outstanding bilder

Förhoppningsvis åtminstone outstanding ljudupplevelser...

Nu kommer det goa grejer. Skall bli spännande detta

Minns en liten hifiresa vi gjorde till Stockholm där den första anhalten blev Lasse Bengtssons. Guarneri stod uppkopplade tillsammans med en känd Sharp digitalstärkare Vi lyssnade länge och på allehanda musik.... mycket trevligt och välljudande. Men sen vart det inte lika roligt när vi begav oss till nästa hifiaffär och skulle lyssna. Inte lätt när man börjar med ribban på den nivån

/Mattias

I mer än ett decennium har den varit med och det finns inga som helst planer på att ta Guarneri ur produktion enligt Sonus fabers Cesare Bevilacqua. Ett nytt millennium och antalet tillverkade par har passerat två tusen. Förvånansvärt lite om man jämför med modeller som Extrema och Electa Amator.

Möjlighet till biwiring öppnar upp för kabelövningar...

Är det olika färg på polskruvarna/terminal eller ser jag helt galet?

Kanske är min nya plattskärm som visar helt felaktiga färger

Det är olika färg på polskruvarna och detta är en typisk sonusfaberterminal från nittiotalet. De senare modellerna har nya kabelkontakter men jag tycker det är trevligt att dom håller Guarneri i originalutförande.
Det gäller inte minst diskantelementet...

Har haft tillfälle att lyssna på den, en fantastisk högtalare, bara priset hindrar mig från att släpa hem ett par. Suck......

Ojoj... Sonus Faber får visa sig framför kameran

Detta är skönhet! Skapelser som man kan sitta och titta på bra länge utan att tröttna.....möjligen skulle detta kunna ta fokus ifrån musiken.....men musik blir det...

\\K-man

Homageserien är ju känd för att vara vällackad men frågan är om inte Guarneri har fått sig ett par extra lager lack...
Ömsom matt och ömsom högblank men djupet i ytlagret är konstant.
En kameleont som återspeglar sin omgivning...

En hifiråtta undrar om han får plats...

Det här är konst! De hade gärna fått stå som skulpturer hemma hos mig!

Ja, vi kör bilden igen för att visa kameleontegenskaperna...

Väldigt fina bilder på ett par av de vackrare högtalarna som tillverkats
Hur högt upp hamnar högtalarna på originalstativen?

Det är ganska högt faktiskt och från golvet är det 116 cm upp till diskantelementet.

Den är tidlöst vacker och ljuder......

Dessa högtalare är verkligen fina pärlor,på mässan som var på Norra Latin i Stockholm nån gång i början på 90-talet tror jag det var spelades det på Guarneri Homage de lät mycket bra då och gör det förmodligen även nu.Enl.C Gyllensten på Bengtssons på S:t Eriksplan var det tänkt att SF bara skulle göra 80 par men det har dom slagit med råge.
Mvh

Källarplanet i butiken vid S:t Eriksplan var väl lite av Sveriges Sonusfabercentrum runt mitten av nittiotalet... Sonusstimmet var artrikt och tätt...
Glömmer aldrig det första tidsbeställda (obligatoriskt för att komma nedför trappan) besöket. Par 001 av Amati Homage omgiven av Extrema, Guarneri, Minima och Electa Amator (tror jag det var), plus några till som jag inte kommer ihåg. Idag får man nog ta sig till Göteborg och Hifistället för att hitta ett likvärdigt Sf-sortiment. Storgäddan i det stimmet blir ju då Stradivari Homage...

>Timbre
Otroligt vackra högtalare!
Blev lite förvånad första gången jag såg Extrema och Guarneri att de var sådan skillnad i höjd, Guarneri på sina mycket höga stativ och Extreman på ett par mycket låga. Hur kommer sig detta? Är kanske så att Guarneri är till för den som har råd att sitta på en stol och lyssna medans Extreman är till för den som måste sitta på golvet
MVH

Fronten på Extrema lutar lite bakåt men Guarneri är rak. Dvs Extrema spelar lite "uppåt". Kanske därför de är lägre?

Tycker förövrigt att det ser ut att vara rätt fräcka stativ till dessa, bild på hela uppställningen?

Vi skall gå vidare med stativen som är en integrerad del av designen och ofrånkomligen bestämmer elementens höjd över golvet. De är inte reglerbara i vertikalplanet () som flera andra sonusfaberstativ.




Bilder på helheten kommer också framöver ur alla vinklar...

Basfundamenten är märkbart större, tjockare och då även tyngre än motsvarande stenplattor till Sf Woodstone-stativen. Hela stativet väger också betydligt mer och tar sig därmed in i ryggskottshifidivisionen.

Med största sannolikhet finns det ett samband men Amatidiskanten är också uppåtvinklad liksom Stradivaribaffeln.
För Extremas och Guarneris del handlar det om samma diskantelement fast i skilda utföranden.

Stativen är som sagt väl förankrade i en rejäl stenplatta och stabiliteten kan ingen klaga på. Däremot har jag lite svårt att förstå den designmässiga placeringen av sonusemblemet om vi nu skall gå in på petitesser.

Ungefär som att vi fick en över och var sätter vi den...
- En smaksak naturligtvis.

Resligheten är annars tilltalande och dessa skapelser ger associationer till rikets storhetstid... Romersk pelarkonst inbakad i svart pasta. Har svårt att finna någon akustisk baktanke då dessa pastagrillar anses vara något av det mest transparenta på marknaden.
Fråga Dan D' Agostino...

Stativen är precis lika snygga som högtalaren

Med sina 90 cm över rumsgolvet lyfter stativen upp elementen en bra bit över öronhöjd
om man nu inte sitter på en barstol...
Här kanske det är en fördel att kunna placera högtalarna på rejält avstånd från lyssningspositionen...
Övningarna kommer förhoppningsvis att ge svar.

Vilka fantastiskt vackra högtalare

Det låter som att jag är mutad av Giovanni B. Menato men dom är absolut vackrare i verkligheten än vad någon bild kan göra rättvisa.

För att du inte skall låta FÖR mutad Timbre, så måste jag tillstyrka att de är vackra på bild, men de är ruggiga i verkligheten!

Djup är inget ord som räcker speciellt långt i beskrivningen av finnishen....inte ens DJUP...DJUP...DJUP

\\K-man

He he, ja man kan bli djupt överraskad för mindre. Återseendet i somras bjöd på samma känsla. Hur hade jag lyckats glömma bort denna skönhet... Eller så har smaken ändrats med åren.
Dessutom har vi inte kommit till den verkliga delikatessen ännu. Bakom den dallrande pastan döljer sig ett diskantelement som är ensamt i sitt slag.

Med bilderna ovan ser högtalarana absolut ruskigt......snygga ut.
En dröm.......

Det finns ett myller av diskantelement därute. Några kan vara svåra att lyssna till, de flesta försvinner i mängden och några blir klassiker. Dynaudio Esotar 330 kan man aldrig räkna bort. Den gjorde debut hos Sonus faber i Electa Amator år 1987, den specifikationstillverkades för Extrema år 1991 och den kom i ett komplett specialutförande till Guarneri år 1993.

Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara... Bakstycket till denna Esotardiskant består av en akustisk kammare i solid lönn med de lägsta resonansvärden som någonsin hade blivit uppmätta när det begav sig.
Förmodligen står den sig än idag och jag noterade att bakstycket till ringradiatorn i Stradivari också består av en rejäl bit svarvad lönn.

Den andra hälften i detta radarpar är en "midbass unit of proprietary construction".
Bägge dessa element är unika för Guarneri Homage.
Ejvind Skaaning har ett finger med i spelet och kan detta möjligen vara början på Sonus fabers samarbete med Audio Technology...
Frekvensgången rullar av till -6dB vid 49Hz och naturligtvis behövs stöd från både bak- och sidoväggar för att skapa en tillfredsställande "rondör" i återgivningen. Här blir det på egen hand utan bakvägg och ett oerhört slankt ljud kan nog förväntas - men det kan ju finnas andra fördelar att hämta...

Märkligt nog saknade jag inte basen så mycket när jag lyssnade på dem, möjligen för att resten låter så bra.
Ljudet känns så fullödigt i övrigt så det överskuggar denna brist.
Annorlunda kan det möjligen vara om man skulle lyssna på enbart bastung musik antar jag.

Arbetar vi oss igenom de många lacklagren kan det vara dags att kika lite närmare på själva resonanslådan...
Kabinettet består av 42 separata handsågade trästycken som har sammanfogats med en speciell teknik under hög temperatur och högt tryck. Givetvis används äkta vara i form av olika "renässanslim" som blandats efter hundraåriga instrumentmakarrecept från Cremona. Det är inte vilka träbitar som helst Sonus faber limmar ihop... Varje solid del har genomgått naturlig torka under två år för att slutligen få en sista behandling i brännugn. Kan föreställa mig att temperaturhållningen bygger på renässanserfarenheter gjorda under Bartolomeo Giuseppe Guarneris tid (1698-1744).

Topp och botten består av solida valnötsstycken med en tjocklek på 2,54 cm.
De svängda sidorna består främst av lönn samt valnöt med varierande mått. Lutan har stått som förebild till högtalarens form även om Guiseppe Guarneri förmodligen aldrig sysslade med lutor utan endast byggde 250 violiner, några altvioliner och en cello.



Garanterat spånskivefritt i botten men frontbaffeln består av läderbeklädd femton lagers skiktlimmad björk.
Björkplywood med andra ord...

Vackert!

Amati Homage består uteslutande av lönn med bakstycket i balkanlönn, utvald för sin hårdhet.
Guarneri Homage kan ståta med ett bakstycke i solid lind.

Från lindbakstycket med sin bakåtriktade port och nummerskylt.

Insidan av detta kabinett kan vi ju inte få se men här används koppar för resonansdistribution och bly för avstämning. Den som letar efter akustiska dämpmaterial som ull eller syntetskum hittar endast en bit längst ner. Resten av resonanskontrollen står själva kabinettet för genom sin form och sitt material.

Dags för en paus i Guarneriutsvävningarna...
Nästa gång blir det i uppkopplat läge.

Bra, mera, ljudet ja, ja'!!!

Gissar på att dessa är gjorda främst för finsmakare med stora rum där dom smälter in bland allt annat exklussivt. "give me the best you have"

Av höjden att dömma är dom nog inget för mindre rum, men kanske ett rum med stora ytor, högt till tak - sålänge dom står nära bakvägg? Inte heller lär det vara någon närlyssningsmonitor...


Timbre, med ditt avlånga rum och liknande uppställning som Amatina kan det nog sluta hur bra som helst!



Om Degas hade levt hundra år senare kanske han ersatt den gamla violinisten med ett par Guarneri?

Väldigt intressant med ett helt färskt par!

Guarnerin skulle nog smälta väl in i miljön i alla fall "kasra", fast han had eväl behövt en anläggning också.

Börjar det inte bli dags att fortsätta denna härliga bildtråd?

Den är på gång och den blir omfattande...