Akkelis Audio

Medlem+
  • Content count

    935
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    4

Akkelis Audio last won the day on March 15

Akkelis Audio had the most liked content!

About Akkelis Audio

  • Birthday 1967-05-11

Contact Methods

  • Website URL
    http://www.akkelisaudio.com
  • ICQ
    0

Recent Profile Visitors

12 240 profile views
  1. Lite avslutande bilder från lackarbetena i fabriken.
  2. Man har också en lackverkstad som jobbar i flera steg där vi fick se sista steget genom fönster, där fick vi inte gå in eftesom det var ett helt dammtät/dammfritt rum. Men vägen dit och alla poleringar mellan varje lacklager gjordes utanför detta dammfria rum. Dom röra bitarna är till Martin Logans största modell, övriga lådor på bilderna är Paradigms större modeller. Dom blå högtalarna väcker gamla minnen. Jag hade för ca 30 år sedan en Volvo 164 i midnattsblå metallic. Den hade en härligt sjungande 6-cylindrig motor och finesser som "överdrive" en 5:e växel. Den hade ett cool scoop på motorhuven och var helt klädd invändigt med kattdjurstema, ett överkast med ett lejon i taket på bilen, dörrarna klädda med tigerliknande tyg. Ratten var pytteliten, 8 eller 10" eftersom den hade något så fräckt som styrservo. Signalhornet/tutan kunde spela både melodier och härma olika polisbilar. Mysbelysning satt på lämpliga ställen inuti bilen. Givetvis hade jag en för tiden fet bilstereo i den
  3. Vad sägs om ett par begagnade Focal Maestro Utopia i toppenskick för mindre är halva nypriset. Kostar idag 360 000 kr, vi vill ha 209 000 kr för detta par.
  4. Färdigsnickrade lådor, en del fanerade, andra väntar på lackering. Högtalarmodellerna är olika varianter från Paradigm. Subarna är Paradigms Sub 1 eller Sub 2, något de blygsamt kallar för "The Best Subwoofer in the World, Period."
  5. Vi går vidare och tittar lite på snickeriet. Här finns allt man kan önska sig. CNC fräsar, pressar, sågar, sugar, torkar, hyvlar, mm. Just nu var det rätt mycket produktion på Paradigms finare modeller. Det är många moment som ska passas ihop. Man ska bygga skeletten som ska vara inuti högtalaren (bild 4), man har en mall/form som bara används en gång per högtalare (bild 3) och bilderna 1 och 2 visar hur man formar själva kabinettet i en press med sugfunktion. I denna gör man själva skalet och som då det är klart förs över ett väntande skelett.
  6. Det var en väldigt inspirerande och kul lokal som de hade vinprovning och försäljning i. Och insidan var överraskande med tanke på hur utsidan var. Det fanns en mängd vingårdar att besöka så det är ett hett tips om du åker till Ontariotrakterna på semester. Det jag inte nämn var något speciellt för regionen som kallas Ice Vine, dvs Isvin. Av en slump plockade någon vinodlare en gång några druvor försent, de hade redan frusit, och resultatet var ett vin med enormt mycket druvsmak och sötma. Ice Vine kostar en rejäl slant för få droppar. Orsaken är att man får vänta till druvorna frusit, första köldknäppen vid 6-8 minusgrader. då måste druvorna plockas direkt. Man får ut en droppe saft ur varje druva, så det går åt en mängd druvor för att göra lite vin. Resultatet är en smaksensation som gör sig bäst som desertvin.
  7. Vi har mycket kvar från fabriksbesöket och en del utanför detsamma. Vi besökte ytterligare en vingård som påminde om en kyrka utifrån. Den var inte lika speciall och intim som den första, men vinet här var i mitt tycke en nivå upp i kvalite. Denna Riesling var jag tvungen att köpa med mig hem. Synd om stackarna som fyllde sin "kvot" på den första vingården Bernt från Hificenter i Helsingborg (till höger på första bilden) lade ner hifiverksamheten för något år sedan för att utbilda sig till Sommelier. Han kom fram till att det var kul men att hans smak och luktsinne inte riktigt var i nivå med den tränade hifihörseln, så nu är han tillbaks i hifibranchen. Den svarta bilen var en av två liknande vi hade till vårt förfogande. Som taget ur en amerikansk thriller.
  8. Vi närmar oss slutet av detta panelbygge. Över och underdel sitter ihop med filmen emellan och kablarna anslutna. Då skärs överflödet bort. På näst sista bilden syns statorer till olika modeller som väntar på att få sin plastfilm. På sista bilden testar man den färdiga panelen. Den ansluts till en förstärkare och i testbåset körs testtoner som ska låta rent och klart innan panelen godkänns eller kasseras.
  9. Hela besöksgänget beundrar arbetet. Vi stod här en halvtimme, snacka om att dom nog kände sig lite uttittade och det kommer sådana här besöksgrupper då och då. Vi försökte prata lite med panelbyggarna men fick inga svar, kanske att dom inte fick prata med besökare? Någon som vet? John däremot, vår trevlige värd, han pratade konstant, engagerat och med alla. Ni som åker till mässan i Munchen kommer att träffa på honom för den mässan anser denna firma vara den viktigaste av alla. Kul för oss som har så nära dit.
  10. Det är lite olika, men oftast inte död pga kortslutning, utan snarare att de tappar diskant. Plastfilmen man använder idag är mycket bättre än filmen man använde för 15-20 år sedan, så det är svårt att säga exakt hur det kommer att bli med dagens Martin Logan. Man kan byta paneler på alla gamla modeller utom Statement, en gigantisk elektrostat med 2 stora baspelare. Jiggen för Statement försvann i flytten. Det innebär att om du har ett par av Martin Logans första modell, så kan du beställa nya paneler till dem. En bonuseffekt av att byta panelerna på sina gamla Martin Logan är att man får en bättre panel. De nya panelerna har mer hål och mindre metall i gallret (statorerna) och man har bättre mylarfilm, bättre tillverkningsprocess, utvecklad hemlig smet, osv.
  11. Vi fortsätter bygget av paneler. Nu hamnade bilderna i tråden av någon anledning i bakvänd ordning så vi börjar med bilden längst ned. Man har en hemlig smet som stryks ut på plasten. Innan påstryckningen har vår panelbyggare satt tejp på alla platser som kommer att limmas/tejpas från andra håller. Denna tejp tas bort efter denna smetbehandling. Den hemliga smeten gör att plasten läker och möjligen förbättrar den också hur den blir spänningssatt. Då man sträcker plasten bildas små sprickor och dessa läker med denna smet så att filmen håller bättre. Man räknar med att panelerna ska hålla i minst 20 år. lite beroende på miljö. Vi blev varnade för att köpa begagnade elektrostater av rökare eftersom nikotinet gärna fastnar på panelen och på sikt förstör den. Damm och annat är dock inga problem, panelerna kan dammsugas. Då smeten varit på någon minut så torkas den bort och och därefter rengörs plasten med någon form av sprit. Då detta är gjort så sätter man fast kabeln som leder högspänning till plasten på plats innan man slutligen sätter den andra statoren på plats. För att göra detta måste man vara två stycken. Man får bara en chans även här, så det gäller att placera den rätt vid första försöket.
  12. Då har vi våra statorer klara, dags att bygga elektrostatpaneler. Kan någon gissa hur stor arbetsstyrkan är som bygger ALLA Martin Logans elektrostatpaneler? 3 st!!!!!!!! Denna lilla avdelning bestående av 3 st kvinnor bygger alla elektrostatpaneler. Det var väldigt överraskande och känns nästan otroligt eftersom det är tidskrävande att bygga panelerna. Jag frågade också om varför det bara var kvinnor som byggde dem och fick svaret att efter deras "Training program" och "Selection program" så var det just dessa tre kvinnor som var dom bästa och noggrannaste. Man får nämligen bara en chans, om inte panelen blir perfekt på första försöket så kan den inte göras om utan får kasseras. Man var också stolta över att man i och med flytten till Missisauga kan bygga än bättre paneler än tidigare. En orsak var att man i gamla fabriken handsträckte plastfilmen men att man nu har en hydralisk sträckare som håller koll på och reglerar sig själv så att filmen alltid har perfekt sträckning. Man har jiggar för just den modell man ska bygga, det är den vita plastmallen i botten. För en ny modell så byter man jigg. Filmen sträcks ut över jiggen, sedan för man in den bakre statoren under filmen och denna har man innan dess förberedd med 3M dubbelhäftande tejp på alla kantytor. En av kvinnorna bygger centerkanaler, den andra bygger Electromotion paneler. Då detta är gjord kan manolika rullar och liknande för att gnugga fast filmen ordentligt i statoren samtidigt somman med andra handen sträcker ut den så den ligger perfekt, utan veck eller liknande.
  13. Då kan vi se på hur man bygger elektrostatpaneler. Vi fick se och fotografera hela processen och det är både enkelt och väldigt komplicerat. På första bilden ser vi statorerna, en olackad och en lackad. Man har två stycken i varje elektrostatpanel, en på baksidan, en på framsidan, och dessa lägger man musiksignalen i via en trafo och så växlar de polaritet och trycker och drar plastfilmen som ligger mellan dem fram och tillbaks för att skapa ljud. Martin Logan har haft samma tillverkare av statorer sedan firman startades.De kommer som en rå metallbit som hängande lackeras så att de inte är ledande. Efter lackeringen har de en testprocess där man stryker över dem med en borste med spänning och så ser man om det blir överslag i panelen (slår gnistor) . Om den klarar testet lämnas den vidare till nästa steg. Nästa steg är att göra de platta statorerna vinklade. Där har man en apparat som man rullar dem igenom med en mall för just detta plåtbit och ut får man en rundad stator. Sedan parar man ihop statorerna manuell så att hålen passar perfekt med varandra. De tejpas ihop och märks upp som perfekta par för att därefter lämnas vidare till delen där de ska byggas ihop till en elektrostatpanel.
  14. På Flatrock bjöds fick vi vara med om vinprovning. Först ut var ett rött vin, en Pinot. David (Hifi Agenten) Jens (Ljudshoppen) och Peter (Takt & Ton) luktar och smakar. Det var ett rätt tamt, lite blaskigt och oföragligt vin. Vi fick sedan smaka två varianter av deras Riesling, ett torrt och ett halvtorr. Det var klart bättre. Den halvtorra var min favorit och vår testledare peckade ut vart druvorna till just det vinet växte. Det var en kulle/sluttning på höjden där det var som kargast och kallast av alla deras druvplatser. Det är väldigt facinerande att höra då dom berättade om sina druvor och viner. Det görs verkligen med passion och kunskap. De vet precis hur jorden är där vinrankorna står och hur det förändras ju längre ned i slänten man kommer. De har också stenkoll på hur temperaturen ändras på samma sätt. Men denna kunskap så har man en hum om hur druvorna kommer att smaka och så kan man såklart mäta sockerhalt och liknande i dem för att få rätt blandning druvor till det vin man tänkt sig att göra.