string

Medlem
  • Content count

    36
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    2
  1. Håller med! Det är lite av vårt dilemma, för oss musikälskande audiofiler. Det är ett litet, men förhoppningsvis växande antal inspelningar, där alla bitar faller på plats. Något som jag verkligen vill rekomendera är denna: Den är inspelad med sådan närvaro att jag får gåshud. Första spåret inleds med något som låter som "knackningar". Min sambo (som inte lyssnade aktivt utan höll på med något annat) undrade vem det var som stod och knackade på vår fönsterruta. . Som aktiv i kör och barbershop-sångerska, underskattar jag inte hennes hörsel. BTW, min USB-kabel jag har just nu hänger inte med i svängarna. Har mailat och fått svar från OPPO att de drop-outs som jag upplever måste sitta i klock-synknings problem i kabeln. Jag har nu beställt en sådan här på EBAY: Dels är det High-speed kabel, dels är som synes kontakterna vinklade, vilket borde göra att de sitter ännu stadigare. Sänds från Hong-Kong och kommer lagom till jul. Skall rapportera om det blev nån skillnad.
  2. Det lutar åt en TASCAM-recorder. Finns mycket fint ute i etern som kan vara kul att bevara.
  3. Stämmer, det finns tyvärr inga enkla lösningar - felet med mig är att jag gärna generaliserar.
  4. Kul att den här tråden har fått igång en massa diskussioner, med många olika infallsvinklar på DSD-mediet. Mina egna funderingar, när jag startade tråden, handlade i första hand om vilken rate som ungefär överensstämmer med ett masterband och vinylskiva. Alltså rent teoretiskt. Mina tankar gick ungefär så här: 1) Direktinspelning på DSD. Det finns några få företag som producerar egen musik, som spelas in direkt på DSD. Kan nämna ”Blue Coast Music”. Bland inspelningsstudios, BCM inget undantag, verkar man ha satt ett tak vid DSD256. Så även om vissa DACar idag klarar högre rate så finns det ingen anledning att jaga efter detta. Vi har nog ändå passerat våra sinnens uppfattningsförmåga med DSD256. Det skulle vara kul att tanka ner en ”äkta” DSD-inspelning från BCM, men det höga priset de tar står inte i paritet med (i mitt tycke) musiken som spelas / framförandet av denna. Men smaken är som bekant olika, ta gärna och gå in på deras hemsida och provlyssna något av deras direktinspelade alster. Ni kanske faller för den. 2) Direktöverföring av masterband. Enligt @Bebop så har ett bra masterband ca 60-65 dB dynamik och ett frekvensomfång på ca 25-30,000 Hz. Här borde man alltså kunna lägga sig på DSD128, bättre behövs inte. Med denna insikt ökar ju antalet inspelat material rejält, som man har tillgång till att köpa från olika siter. Fram till nu har jag ratat allt under DSD256, vilket ju har begränsat utbudet. Men nu ska jag även spana in vad som finns för trevlig musik som är överförd till DSD128. 3) Överföring av vinyl. Då frekvensomfånget (teoretiskt) kan nå upp till 50,000 Hz vid överföring av vinyl, kan t.ex. en Tascam DA-3000 PCM-DSD recorder fungera, för att överföra ens skivsamling till DSD128-filer. Men frågan är om man vill. Jag tror att alla här på forumet, som älskar sin vinyl, förstår vilken befängd idé detta skulle vara. Däremot är det ju nog så att ett motsvarande masterband borde vara att föredra. Tyvärr kommer det att dröja länge, om det någonsin sker, att all musik jag har på mina skivor, finns överförda via deras original-masterband och vidare till DSD. Jag kom just på: ni som köper masterband – hur mycket sliter det på dem att spela dem? Kunde det vara en idé att överföra dem (via t.ex. en Tascam) till DSD (för att skona dem). Eller är det att svära i kyrkan? Är det kanske samma känsla som att hantera vinylen – att pyssla om era band?
  5. Jag vet inte om detta är två helt skilda problem: drop-outs som jag och @AlfaGTV råkar ut för och de "plopp" som @Bebop skriver om. Enerverande är det i alla fall.
  6. Nu finns det säkert de som innehar mycket bättre kunskap än jag, , men vad jag förstår så kommer ljud, toner, dist, mm. över 20kHz att även påverka det hörbara området. Det är därför som man alltid strävar efter så brett frekvensomfång som möjlig och så lite "skräp" som möjligt, även under och över det hörbara området. Jag kommer säkert att få smäll på fingrarna av de som är bättre bevandrade i ämnet, så kommentera gärna med era kunskaper.
  7. Det här med drop-outs var ju intressant. Jag har nämligen också råkat ut för detta. Det händer lite då och då, utan någon egentlig anledning. Jag har inget PCM-material blandat med DSD, utan kör enbart DSD256. Har inte testat om det blir nån skilnad med DSD128. Jag kör via min OPPO UDP-205, som ju är bestyckad med senaste A/D-varianten från ESS SABRE PRO: ES9038PRO 32-bit HyperStream. Dessa är specade upp till DSD512 (native mode). Dessutom finns det ett program att tanka ner från OPPOs hemsida till datorn (min kör Windows 10, men det finns också för MAC), för att synka datorns USB-utgång mot OPPOns USB-DAC (USB 2.0-ingång). Allt borde borga för en perfekt överföring. Jag har en fundering om USB-kabeln i sig inte håller måttet.....
  8. Tack @Bebop. Anledningen till att jag frågar är att det finns så otroligt mycket mer material utgivet på DSD128 (inte så konstigt). Det skulle vara synd att ignorera denna guldgruva enbart för att man stirrar sig blind på att det inte står DSD256.
  9. Lite bakgrund Att DSD är ett trevligt ljudformat har jag blivit varse om. Efter lite mer efterforskning ser jag att dess ursprung har använts i åratal redan för SACD och även som mellanformat i analog-digital och digital-till-analog omvandlare. Konceptet är att man använder Delta-Sigma-modulering och 1 bit som samplas minst 2,8224 MHz (64 x 44,1 kHz). Problemet Den teoretiska frekvensbandbredden för en DSD-signal med en samplingshastighet på 2,8224 MHz (64 x 44,1 kHz) är 1,4112 MHz. Detta mycket breda frekvensomfång kommer dock till ett pris: rena Delta-Sigma-signaler kvantiseras till 1 bit och har därför inte själva ett bra dynamiskt intervall. Därför måste Delta-Sigma-omvandlaren använda en process som kallas "Noice Shaping" (har ingen bra svensk översättning). Detta ökar det dynamiska intervallet inom användbart ljudområde (0-20kHz) för att därefter sakta minska över högre frekvenser. Resultatet är ett frekvenssvar som inte är platt. Det är denna Delta-Sigma-signalen, med sin Noice Shape, som kallas DSD. Figuren nedan visar detta typiska beteende för DSD. I figuren har också lagts hur en PCM-signal uppträder, med olika sampling, som jämförelse: Högre sampling Jaha, det där är ju ingen vacker syn. Som tur är kan man numera, med dagens snabba omvandlare, skjuta denna ”Noice-shaping”, eller snarare – vad denna ställer till med, framför sig, upp i frekvensområdet. I figuren nedan visas det typiska dynamiska intervallet för en DSD-signal som samplas vid 2,8224 MHz (enkel DSD), vid 5,66448 MHz (dubbel DSD) samt vid 11,2896 MHz (quad DSD). Det långsamt stigande ljudgolvet vid högre frekvenser följer i viss utsträckning vår hörselgräns för transienta signaler, som har visat sig vara hörbara upp till 100 kHz: Det där såg ju genast mycket bättre ut. Genom att fördubbla DSD-samplingen så flyttar vi ovan nämnda kompromiss från 20 kHz upp till cirka 40 kHz, långt över vårt standardvärde på 20 kHz. Med en tydlig förbättring från att dubblera samplingshastigheten, verkar det naturligt att göra en ytterligare fördubbling. Och som synes blir det då en ytterligare ökning av orört frekvensområde (fritt från ”Noice-shapingens” negativa effekter). Dagens moderna DACs har idag en limit på 512! YES – det är kul att vara audiofil år 2017! Hur hög sample-rate ska man sträva efter? När jag läser igenom ovanstående verkar det ju som svaret är givet – nu när även D/A-omvandlarna gott och väl klarar DSD256. Men sedan börjar jag undra – tar jag inte och skjuter över trädtopparna? Om jag tankar ner en DSD-fil från siter som t.ex. ”Native-DSD” eller ”High Definition Tape Transfer”, vilken dynamik och frekvensomfång har deras källa, masterbandet? Och om man skulle få för sig att överföra sina vinyl till DSD, vilken sampling ska jag då använda? Det här sistnämnda är bara en hypotetisk fråga – jag skulle aldrig kunna skiljas från mina vinyl, det är så mycket mer, nästan som en ritual, att lyssna på vinyl……..
  10. Du kan ju alltid skicka ett email till MFA och bilägga de tekniska specarna för källorna, resp. slutsteget. De kommer att svara inom nän dag och bekräfta om deras TVC kan användas i din anläggning. De brukar inte heller vara svåra med att skicka över en redan färdigbyggd enhet, som du får prova ett tag. På så sätt vet du att du inte "köper grisen i säcken".
  11. Helt korrekt! Hela konceptet med TVC bygger på att de inkopplade källorna har en någorlunda "hygglig" utnivå, annars måste man använda ett aktivt försteg. Och sådana finns det många fina, ute på marknaden.
  12. Många recensioner har skrivits om passiva förstärkare, med deras för- och nackdelar. I denna nedbantade och ”löst” översatta artikel från mars 2013, skriven av holländaren Dick van de Merwe, tar artikelförfattaren upp skillnaderna mellan en resistorbestyckad potentiometer och en transformatorkopplad attenuator, ur ett rent tekniskt perspektiv och varför den senare faktiskt är att föredra. Han gör dessutom ingående studier på hur en TVC verkligen mäter. I denna artikel har han testat Music First Audio, en liten handbyggd enhet från Hastings i södra England. Jag tänkte att dessa lärdomar kunde vara av allmänt intresse för forumet. Varför behöver vi en förförstärkare? De källor man kopplar till ett effektsteg (typ: en CD-spelare eller DAC) skall ju, enligt ”Red Book”-standard, ge 2 volt vid högsta möjliga digitala signal. En regel som i allt större utsträckning nonchaleras med ännu högre utspänningar. Så varför behöver vi då en förförstärkare? Det finns ju redan tillräcklig spänningsförstärkning? Det är sant, men en effektförstärkare har ju (oftast) endast en ingång och vanligtvis inte heller någon volymkontroll. Komfortabel volymreglering Man kan ju bygga en burk med en resistor-bestyckad potentiometer i, som kan tjäna som pre-amp. Och samtidigt också stoppa in några extra bekvämligheter, som t.ex. ingångsväljare och fjärrkontroll. Visst kan du det. Det går t.o.m. att köpa en färdigbyggd sådan. Men impedans-problemet kommer du inte ifrån. Ta en potentiometer, t ex en konventionell 100 kiloohm, och koppla till din CD-spelare eller någon annan källa, ljudet kommer att krackelera, pga. utgångs-impedansen. Med ett genomsnitt på 20 kiloohm kommer du att få problem med bl.a. kapacitansen, precis som en viss Mr Miller för länge sedan funnit ut och skrivit om. Varje rör eller transistor har också en egen kapacitans mellan ingång och utgång, antingen anod eller kollektorn. Men denna är ofta inte så hög, men den multipliceras däremot med förstärkningsfaktorn av röret / transistorn. Med fel kapacitans kan riktigt spännande saker börja inträffa…… ….och vart tog mitt frekvensomfång vägen? Du har säkert sett att en förstärkare visar en vacker bred frekvensbandbredd. Detta inträffar oftast vid full utstyrning av volym-reglaget (och det är oftast så som tillverkaren presenterar sina alster). Vi vrider tillbaka potten till ungefär en tredjedel, säg kl. 10:00. Då upptäcker man att vissa av frekvenserna plötsligt ligger ett par oktaver lägre. Hur kommer detta sig? Jo, det är det höga utgångsmotståndet hos potentiometern tillsammans med nämnda Miller-kapacitans som spökar. Som om inte detta var nog med problem så kommer kabeln från din potentiometer till effektsteget att i sig ha en inbyggd kapacitans. Detta förvärrar bara problemen ännu mer (allt enligt Mr. Millers beräkningar). Man kan förstås välja en annan volymkontroll, till exempel 5 kohm. Mycket trevlig, problemet löst! Tyvärr inte - CD-spelare eller DAC är ofta inte förtjusta i låga motstånd och kommer inte till den prestanda du kan förvänta dig. TVC-konceptet En ”Transformer Volume Controller” använder en annan metod: via en transformator tappas signalen, via dess olika lindningar till en stegad attenuator, ett ”klick för varje lindningvarv. En fördel med att använda transformator är att den omvandlar höga spänningar till låga och vice versa. Men förutom omvandling av spänning, sker också en transformering av impedansen. Vilken är kvadraten på lindningsförhållandet mellan primärsidan av transformatorlindningen (dit ingångsspänningen är ansluten) och sekundärsidan (där spänningen minskats, på den utgående sidan). Detta är samma egenskaper som används för utgångstransformatorer i rörförstärkare. Att använda en transformator i signalvägen, då man drar ner volympotten för att försvaga musiksignalen, gör att ingångsimpedansen omvandlas proportionellt och därmed behålls signalens kvalitet över hela frekvensomfånget. Principschema för en ingångskanal på en TVC: Transformatorer för ljud måste ha väldigt speciella egenskaper. Till skillnad från en strömtransformator som endast behöver hantera 50 Hz, så vill vi här att transformatoren skall hantera en signal med så stor bandbredd som möjligt. För att åstadkomma detta använder man en speciell lager-på-lager teknik som man har räknat ut, men där ändå lindingen i sig är så kort som möjlig, för att hålla nere den interna kapacitansen mellan lindningarna. En ljudtransformator ska inte hamna i problem i de lägsta oktaverna. Kärnans mättnad i de låga frekvenserna har stort inflytande på det totala ljudet. Uppmätning av en TVC Vad kan mätas på en passiv preamp, när den arbetar? Tja, mer än du tror. Vi kan åtminstone se om några konstiga saker sker som påverkar ljudet. Låt oss titta lite närmare på vårt mätobjekt: ”Music First Audio Classic”. Nedan mätningar är gjorda med stor spännvidd: ingångsimpedans på 20 ohm och 600 ohm. Dessa ytterligheter har använts, de flesta källor håller sig ju, som vi konstaterat, ganska dåligt till ”Red Book”-standarden. För utgångsimpedans, har använts både 100 kohm och 10 kohm. Trots detta är skillnaderna i resultat mycket mindre än man kan tro. Men allt hänger förstås på anpassningen och utformningen av transformatorn. Tänker särskilt då på risken för kollapsande frekvensbandbredd pga. tillkortakommande med kärnans mättnad. Testet har med flit utformats med ganska orealistiska ingångs- och utgångsspänningar som aldrig uppnås i praktiken, för att se vad denna TVC går för. Deformationen vid 4 volt utgångsspänning är extremt låg. I figurerna, THD + N: 0.00019%. Ett mycket djupt liggande brusnivå, över hela frekvensomfånget. 50 Hz topp vid -128 dB, är upplockad nätstörning från någon aktiv utrustning i närmiljön. Med aktiva förförstärkare är den här sortens nätstörning inbäddat i ett töcken av välgörenhet, som kallas brus. Och här på en utspänning på 1 volt. Som synes, ingen förändring. Och här på en utspänning på 14 volt. Låt oss titta på TDH Här är THD + n distorsion över 20Hz-20.000Hz för 2 och 4 volt vid ingången. Mellan 100 Hz och 20 kHz, en extremt likformig linje genom frekvensbandet i en nästan omätbart låg distorsion nivå. Självklart vill vi också veta om kärnans mättnad i transformatorn får problem med en extremt hög 14 volt utspänning, vid 10 kOhm motstånd: Återigen är resultaten av första klass och skillnaden mellan single-ended RCA och balanserade XLR utgångar låga. En närmare titt på svarsfrekvensen: Svarsfrekvensen har här spelats in med två olika anslutna impedanser, de redan nämnda 20 och 600 ohm visar endast små förändringar. Den låga impedansen tillhandahåller en fraktion bredare frekvensbandbredd än den högre. Resp. 75 och 80 kHz. De oundvikliga transformatorresonanser är endast synlig ovanför 150 kHz. Mätobjektet är utrustad med en DIP-switch för aktivering med ytterligare 6 dB förstärkning. Detta orsakar, som synes, inga konstigheter. En helt oskyldig ökning med 1,1 dB vid cirka 70 kHz: Mätobjektet Här följer en närmare titt på mätobjektet. MFA Classic är således en TVC, en transformator-kopplad volymkontroll som snarare fungerar som en ”dämpare” än en förstärkare. Det finns alltså ingen aktiv elektronik i lådan, inte ens koppling till en nätkontakt. Det enda man ser när man lyfter på locket är två högkvalitativa transformatorer, lindade med koppar- eller silvertråd, allt enligt kundens önskemål. Riktigt ekologisk alltså, och ändå gör ”Classic” en massa saker på samma sätt som en vanlig preamp. Tack vare transformatortekniken kan den, trots att den primärt är en dämpare, spänningsförstärka signalen 6db, om det visar sig nödvändigt. Epilog Liten, sober och robust, snyggt brittiskt hantverk men lite blyg i sin utstrålning. Här finns gott om anslutningar men inget extra bling, bara precis det som behövs: en kanalväljare och volymkontroll. På baksidan hittar man ”ground lift” samt, som tidigare nämnts, omkoppling för 6db ”boost”. Vill man absolut ha fjärr kan man köpa till det som extra tillbehör. Enheterna byggs för hand på beställning och det är du som kund som bestämmer hur de ska utformas, antal in- och utgångar, motordriven fjärr, osv. En transformatorkopplad volymkontroll verkar vara det bästa sättet att närma sig den utopi som Stewart Hegeman på Harman Kardon en gång myntade: ”The perfect preamp is a straight wire with gain”. På köpet så får man: Tillräcklig spänningsförstärkning för att styra praktiskt taget alla anslutna förstärkare, även med längre anslutna kablar. Ett nästan idealiskt impedansförhållande - över hela, praktiska arbetsområdet. En galvanisk separation mellan källa och förstärkare, alltså som ett nätfilter. Slutsats En aktiv preamp kommer alltid med sin elektronik att lägga sin signatur, rätt, fel, vackert eller fult, till ljudet. En TVC gör sitt jobb så tyst som möjligt utan att addera nämnvärt distorsion, buller och/eller hum. Ingen flaskhals bildas i ljudkedjan. I själva verket, med tanke på de extrema mätresultaten, borde denna typ av kontrollförstärkare klara en högupplöst ljudsignal utan några begränsningar.
  13. Alltid kul att höra om forumets medlemmar har gjort några fynd idag. Något som ni gått och suktat efter och längtat på att den 24:e äntligen skulle infinna sig. Själv har jag gott ner mig i DSD-träsket (får väl tacka forumet för att ha öppnat mina ögon för detta nya ljudformat)! Det var 25% nedsatt hos "High Defenition Tape Transfer" på all musik. Så jag slog till på följande Pure-DSD: Har sedan tidigare: Så, låt höra - vad blev det för fint, ni andra här på forumet kom hemsläpande med idag?
  14. Satsa på DSD?

    Nu har jag testat, med väldigt gott resultat! Först laddade jag ner USB-DAC drive från OPPO och sedan även JRiver (trial). Slutligen några spår i DSD-format som var gratis, för att testa. Via settings i JRiver styrde jag så att endast DSD-filer kunde spelas. Och min inbyggda DAC i OPPO UFP-205 klarar "ren" DSD-512. Det hela kickade igång utan problem, och lät otroligt bra. En fundering jag har är vilken software man ska satsa på, jämför man t.ex. JRiver och ROON är det en stor prisskillnad, är ROON så mycket bättre? Vad finns det fler för SW att titta på?
  15. Satsa på DSD?

    Här på forumet pratas det en hel del om DSD-filer. Har förstått att om man vill komma ett steg närmare det verklighetstrogna ljudet så är DSD snäppet vassare än vinylen och därefter kommer master-tape som slutliga kronan på verket. Jag känner mig inte riktigt mogen för rullbandspelare än, men DSD känns ju lockade. Idag har jag en OPPO UDP-205 och den har ju en riktigt vass DAC i sig. Den har ju dessutom (förstås) en USB-DAC ingång så det borde bara vara att koppla in en Music Audio Server. Eftersom ni andra här på forumet känner till alla fallgropar, för den som står i begrepp att börja med detta nya format, så kommer här 3 snabba: 1) Vad skall man investera i för hårdvara? 2) Eller skall man använda sin PC (Windows 10) med nedtankad mjukvara? Vilken i så fall? 3) Finns det någon ”gratis” test-DSD fil man kan tanka ner, bara för att testa att konceptet fungerar? Jag förstår att det här är ett stort ämne att greppa om (ungefär som att fråga vilken skivspelare skall jag ha), men man måste börja nysta någonstans. Så var börjar jag?