Jump to content

Mästarmöte har en vinnare!


Apexorca

Recommended Posts

Jag har varit borta på andra sidan jordklotet och när jag kommer tillbaka upptäcker jag att det är mycket som hänt  :thumbsup:

 

- Dina inköp av rullbandare bara fortsätter men just din Lyrec ger visst habegär. :tongue:

 

Angående Blue Note så är inte BLP 4114 från 1959 utan från 1962 och det är förstautgåvan som du har enligt Blue Note Records: A Guide for Identifying Original Pressings by Frederick Cohen. Den tunna boken är publicerad av Jazz Record Center, se här. Den är riktigt nördig! :blush:

Link to comment
Share on other sites

Jag har ingen heltäckande sanning. Men generellt sett är det nog som du säger. Äldre vinyl är oftare mer "backelitaktig". Om och hur det påverkar ljud vet jag inte mrd säkerhet. Jag kan tänka mig att de kan ha lite mer brus. DG la vinn en period om att att vinylen skulle vara tyst till skillnad mot t ex Decca och Mercury. Priset man fick betala var att de inte tålde så många spelningar innan de tappade ljudkvalitet. Hur de lät när de var nya vet jag inte men rent allmänt ansågs de sistnämnda låta bättre. Men det har ju också att göra med hur musiken mixades och mastrades.

 

Japanerna gjorda utsökta pressningar under 70- och 80-tal, tycker jag. Skivytan såg "alltid" ny ut och de lät bra. De hade uppenbarligen en annan vinylmix än i Europa/USA. Men återigen, hur mycket är vinyl och andra delar av hantverket?

 

Milestones var en stor jazzlabel på 70-80 tal med artister som t ex Sonny Rollins, Ron Carter, McCoy Tyner, Flora Purim. Många lät mycker bra och gör fortfarande så. Men deras vinylblandning var skum. De såg/ser flammiga ut och verkar smutsiga. Det är dock inget som kan spåras i avspelningen. Tyska Polydor som även pressade ECM, Verve, DG och Pablo och hade liknande kvalitet som japanerna. Skivorna ser fortfarande nya ut. Amerikanska Polydor såg skitigare ut men lät ändå bra. Contemporary brukar alltid låta bra, även nypressningar från OJC. De har inte den gamla "hårda" vinylen.

 

Jag tror säkert vinylblandningen har en påverkan och främst då alltför mjuka blandningar som ju bör slitas mer(?). Jag kan dock inte påstå att det finns ett direkt kausalt samband att hårda = bra och mjuka = dåliga. Jag tror andra delar är viktigare, t ex mixning och mastring men även renheten i vinylen oavsett hårdhetsgrad. En ennan parameter är hur många presserier som anlitades för ett album. Bara i USA pressades storsäljare från öst till väst och från nord till syd. Det är ju inte ett orimligt antagande att resultaten kunde bli olika. Samma sak med hur många pressningar man gjorde från en och samma matris. Jag har hört att de kan variera en hel del. Sedan är frågan vilken jag själv fick. Ponera att de pressade 3,000 ex. Man har ju inte en aning om ens egna platta är nummer 158 eller 2,925. 

 

Det är för många parametrar för att med säkerhet hävda en enkel regel, tycker jag. Men det finns flera som har en annan mening. Jag tycker jag har för många undanrag för att köpa att t ex USA-pressade eller original låter bättre än allt annat. Jag har t o m en Filipinporiginal av Steeley Dan's "Gaucho" som jag intalat mig låter illa. Det tyckte jjag ända till jag skaffade en audiofilpressning. De låter mycket lika. 

 

 

Link to comment
Share on other sites

13 minutes ago, eliot said:

 

 

Angående Blue Note så är inte BLP 4114 från 1959 utan från 1962 och det är förstautgåvan som du har enligt Blue Note Records: A Guide for Identifying Original Pressings by Frederick Cohen. Den tunna boken är publicerad av Jazz Record Center, se här. Den är riktigt nördig! :blush:

 

Så klart. Jag skrev fel. Det står 1962 även på Discogs. Jag blandade ihop det med  The Horace Silver QuintetFinger Poppin' With The Horace Silver Quintet LP, Album, Mono Blue Note BLP 4008, 1959, som jag köpte samtidigt.

 

 

Tack för tips om nördsidan.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

11 minutes ago, eliot said:

BLP 4008 har jag som absolut förstautgåva utan ® på Note: se här. Skivan spelades in den 31 Januari 1959 och i slutet på året blev Blue Note ett registrerat Trade Mark ®

 

Du är grym @eliot. Lite imponerad blir jag allt av ditt kunnande om pressningar etc. Fantastiskt. :41:

Då får jag kolla vad jag har, ® eller utan ®.

 

Link to comment
Share on other sites

Angående Blue Note så är det ganska allmänt accepterat att pressarna som gjordes ca 1956-1965 är de bästa. De gjordes av ett företag som hette Plastylite och befann sig i New Jersey utanför New York. Deras pressningar känns igen på ett inverterat "P"  i runout. Många beskriver detta som ett öra eller "Ear". De pressningarna är verkligen av hög kvalitet. Tunga skivor, helt plana och oflexibla samt ganska hårda i vinylmassan. De tål en del "stryk" innan de blir ospelbara samt att de låter så bra som de kan. Efter att Blue Note köptes upp av Liberty 1965 så lades pressningen ner på Plastylite och Blue Note började pressas 1966 av andra presserier med varierat resultat. I början ganska bra för att gradvis bli något sämre IMO.

Link to comment
Share on other sites

 

5 hours ago, shaft said:

Angående Blue Note så är det ganska allmänt accepterat att pressarna som gjordes ca 1956-1965 är de bästa....

... De pressningarna är verkligen av hög kvalitet. Tunga skivor, helt plana och oflexibla samt ganska hårda i vinylmassan. 

 

Bra info. Din beskrivning stämmer bra med hur de plattor jag beskriver ovan är.

Link to comment
Share on other sites

Åter till rullbandspelarna...

 

Skrev jag att capstan och dess lager gick trögt pga gamal olja? 

Jag har  varit i kontakt med en av Lyrecs tidigare anställd som fortfarande jobbar med detta och han menar att detta först skall sköljas med Isopropanol i lagret och sedan smörja med en särskild olja jag fått tag i. Detta skall upprepas och man skall ha tålamod. Tålamodet kanske tröt lite och jag överdoserade eventuellt med Isopropanolen, men väntade tills det dunstat... fyllde på med olja... körde lite... sedan blev det  tvärstopp. Inte pga av lagret utan pga av en kortslutning... Isopropanolen hade nog runnit iväg lite och inte dunstat helt...

"Foten i kläm? -Jajamensan!", in i blilen och iväg till säljaren som snabbt konstaterade trasig stab (vad det nu är) Den byttes och så var allt igång igen.

Det roliga med detta var att jag fick en bättre inblick i maskineriet och en härlig demonstration av denna mans studio som är anrik. 

Grymt roligt att snacka med studiokillar som denna man. Fruktansvärt duktiga på at lyssna och jag tror nog vi HiFi/musik folk har något att lära av studio/musik-folk. En annan rolig sak var att han var hemma hos mig och lyssnade och ville komma tillbaka med sina egna inspelningar... på rullband... för att testa dem på min anläggning. Som sagt, vi kan nog lära av varandra för att ta oss framåt. Men allt detta kommer jag återkomma till senare. Det var mycket lärorikt och inspirerande. 

 

Bilagar lite iPhone-bilder nedan.

 

IMG_0871.jpg.9dfe4c0bcb273f35f074893eda1d9269.jpg

 

Detta är den extremt tunna Otarimotorn som driver en av spolarna. Det var en synnerligen ren och fräsch insida tycker jag.

 

IMG_0870.jpg.ad0a63afcfc18e7c827b903b911ee012.jpg

 

Remdriften med den mycket styva platta remmen.

IMG_0869.jpg.4a20c2743108eb5a80fe455f67033c6d.jpg

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

On 2018-04-15 at 21:29, Bebop said:

Jag tror säkert vinylblandningen har en påverkan och främst då alltför mjuka blandningar som ju bör slitas mer(?).

 

När jag hör "mjuk" vinylblandning tänker jag (kanske helt felaktigt) även mer elastisk och att den mjuka då skulle slitas mindre än en hård/spröd blandning - tänk flygplansvinge som skulle brytas om den inte var mjuk/flexibel :39:

 

Det kanske vore läge att göra brinell- resp shoreprovning på vinylskivor av olika åldrar/bolag för att skapa lite klarhet :D

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Taxmannen said:

 

När jag hör "mjuk" vinylblandning tänker jag (kanske helt felaktigt) även mer elastisk och att den mjuka då skulle slitas mindre än en hård/spröd blandning - tänk flygplansvinge som skulle brytas om den inte var mjuk/flexibel :39:

 

Det kanske vore läge att göra brinell- resp shoreprovning på vinylskivor av olika åldrar/bolag för att skapa lite klarhet :D

Det handlar om två olika fenomen. Det ena är strukturdynamik, det andra är kontaktmekanik.

Den dynamiska eftergivligheten i en flygplansvinge gör att spänningarna i vingen blir lägre. I princip ger en större dynamisk förskjutning en lägre respons i vingens infästning.

Kontaktmekaniken är hur nålen skär i kontaktytan med vinylen, som en osthyvel. I princip ger en mjukare vinyl mer avhyvling.

White har gjort den typen av prover som du skriver, mest för att få till korrekta beräkningar av skanningsförluster.

Det finns en aspekt att ju mer elastisk vinylen är, desto större blir kontaktytan, vilket skulle göra att kontakttrycket blir lägre per ytenhet. Men "skärkraften" är densamma vilket jag skulle säga innebär att drivan som byggs upp bakom nålen blir större ju mjukare vinylen är.

Link to comment
Share on other sites

23 minutes ago, calle_jr said:

Det handlar om två olika fenomen. Det ena är strukturdynamik, det andra är kontaktmekanik.

Den dynamiska eftergivligheten i en flygplansvinge gör att spänningarna i vingen blir lägre. I princip ger en större dynamisk förskjutning en lägre respons i vingens infästning.

Kontaktmekaniken är hur nålen skär i kontaktytan med vinylen, som en osthyvel. I princip ger en mjukare vinyl mer avhyvling.

White har gjort den typen av prover som du skriver, mest för att få till korrekta beräkningar av skanningsförluster.

Det finns en aspekt att ju mer elastisk vinylen är, desto större blir kontaktytan, vilket skulle göra att kontakttrycket blir lägre per ytenhet. Men "skärkraften" är densamma vilket jag skulle säga innebär att drivan som byggs upp bakom nålen blir större ju mjukare vinylen är.

 

Så har jag tänkt mig det hela också. :)

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, calle_jr said:

Det handlar om två olika fenomen. Det ena är strukturdynamik, det andra är kontaktmekanik.

Den dynamiska eftergivligheten i en flygplansvinge gör att spänningarna i vingen blir lägre. I princip ger en större dynamisk förskjutning en lägre respons i vingens infästning.

Kontaktmekaniken är hur nålen skär i kontaktytan med vinylen, som en osthyvel. I princip ger en mjukare vinyl mer avhyvling.

White har gjort den typen av prover som du skriver, mest för att få till korrekta beräkningar av skanningsförluster.

Det finns en aspekt att ju mer elastisk vinylen är, desto större blir kontaktytan, vilket skulle göra att kontakttrycket blir lägre per ytenhet. Men "skärkraften" är densamma vilket jag skulle säga innebär att drivan som byggs upp bakom nålen blir större ju mjukare vinylen är.

 Hmmm om nålen skär sönder vinylen så är det nog dags att byta nål?  Däremot så kanske det menas att i nålens kontakt med spåret möjligtvis sker en mindre strukturförändring som i förlängningen försämrar ljudet? Jag vet inte om det stämmer i praktiken? Själv har jag inte märkt någon försämring med mina gamla vax som spelats många gånger...men man borde egentligen behöva spela in en skiva x-antal gånger och se hur frekvensgången påverkas. Rimligtvis borde det bli mindre diskant efterhand?   

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, shaft said:

 Hmmm om nålen skär sönder vinylen så är det nog dags att byta nål?  Däremot så kanske det menas att i nålens kontakt med spåret möjligtvis sker en mindre strukturförändring som i förlängningen försämrar ljudet? Jag vet inte om det stämmer i praktiken? Själv har jag inte märkt någon försämring med mina gamla vax som spelats många gånger...men man borde egentligen behöva spela in en skiva x-antal gånger och se hur frekvensgången påverkas. Rimligtvis borde det bli mindre diskant efterhand?   

Ja, alltså det handlar ju inte om att det hyvlas av stora sjok, men typiskt slits de korta våglängderna lite lite grand kontinuerligt eftersom där är störst krökning och hastighet, så efter ett antal spelningar på mjuk vinyl upplever man mindre diskant.

 

Jag har ingen aning om hur nålens ålder påverkar, men antar att upphängningen påverkar mest, dvs att det slits mer när upphängningen hårdnar.

Link to comment
Share on other sites

Nu blir det många bollar i luften samtidigt i denna tråd, men jag kan inte hålla mig så jag kör ett spår till  vid sidan om vinylplattor och Lyrec Frida.

 

Frågan handlar om ström kring anläggningen. Jag har haftförmånen att träffa en hel del studiotekniker och vandrare runt på studior en del senaste månaderna. För det första märker jag att det är mycket som vi HiFi- entusiaster håller på med som studiofiolket kan en hel del om och som de mer eller mindre skrattar åt. Även en hel del de kan ta till sig från mig och kanske ännu mer som jag kan ta till mig från dem. 

En sådan sak var diskussionen om jord, stjärnjord och impedans i kablar. 

En jäkligt trevlig kille jag lärt känna verkar ha full kol på mycket inom studiovärlden inte minst praktiskt och tekniskt. El, akustik, mekanik mm är hemmavatten för honom helt klart. När han var hemma hos mig gjorde han en akustisk analys som var fullständigt klockren på en minut och det bara med öronen. Jag såg och lärde av hans tillvägagångssätt, men mycket av hantverket kommer så klart efter många timmars övning från studion och hans naturligtvis intresse och fallenhet. 

Men det som särskilt väckte mitt intresse var faktiskt om el. Han ifrågasatte inte direkt HiFi-nerdars intresse och vilja att spendera på kablar utan mer hur vi kopplade ihop saker och ting. 

Att ha en stabil jord, och det skall vara stjärnjord, kräver viss planering. Tanken är att jorden skall ha samma potential i varje enhet så att inte potentialskillnader uppstår som förändrar spänningen i någon produkt jämfört med någon annan i systemet. Man vill inte ha olika potentialskillnader pga olika kablar och inte heller olika längder som påverkar impedansen. Det är visst mycket viktigt och i deras värld. Grundläggande. Så har ju inte vi det alls vill jag påstå. Vi har ofta olika kablar och olika längder till olika produkter. Men kanske är det ändå därför att det ofta låter bättre om man ända har samma märke på kablar genom hela anläggningen. Det har jag strävat efter och tycker är bra i mitt system. De kanske ändå är mer lika impedansmässigt, men längden har jag inte funderat på på samma vis. Är tex Nordosts nätkablar konstruerade så att alla kablar har samma impedans?

 

Jag blir faktiskt lite sugen på att knyta ihop anläggningen som man gör i en studio, enligt min studiokontakts recept. Det kanske påverkar mer positivt än mycket annat vi gör i strömhänseende? Billigare? Vad vet jag? Någon annan som kan något eller har erfarenheter om detta?

 

De stora producenter (tex, Nordost, Entreq, Purist Audio, Shunyata, Isotec Anzus mfl) som jobbar mycket med ström har produkter med stjärnjord, men funkar det om det är olika kablar och olika längder alltså olika impedans i kablarna?

 

 

 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Intressant!

 

Har sedan länge haft tankar kring ström, kablar och jordpunkter. Gemensam jord har jag sedan länge med min anslutning i NO Thor. Men alltid funderat på frågan om kabellängder, både i nät och interconnect. Jag är nämligen övertygad om att signal och strömvägar inte är "enkelriktade" Fick en gång i tiden idéer om spegelfrekvenser och anpassning av kabellängder, dvs vad som signalmässigt kommer tillbaka från en produkt när man skickar in en signal. I tv:n barndom användes bandkabel till antennen och kabellängden var mycket kritisk om man skulle undvika skuggor i bilden, har sedan dess funderat hur detta möjligen kan påverka i ett hifi-system. Högtalarkablar på samma sätt. Kanske stolligt men ingen har kunnat förklara detta fenomen för mig. Och möjligen skillnaden mellan balanserat och obalanserat i relation till detta. Mitt pågående projekt skall jag så småningom presentera, för delarna håller just på att falla på plats. Är helt övertygad om att det finns faktorer som påverkar och som har kanske negligerats i sammanhanget.

Skall följa dina ansträngningar med intresse. Allt som handlar om andra produkter än apparater är intressant då jag i den delen sitter nöjd. Men tweakning av systemet är avgörande och där är helheten väsentlig.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Kan det vara så att detta är en så viktig faktor (stjärnjord och samma impedans i nätkablarna) i att billigare kablar kan ge bättre resultat? Det skulle ju bli tråkigt dyrt att köpa om hela ställt med Nordost Valhalla i samma längder...

Link to comment
Share on other sites

On 2018-04-21 at 18:16, bigblue said:

Hur upplevde han ljudet idin anläggning jämfört med vad de eftersträvar i studion?

 

Ja det är en bra fråga.

Efter att han var hos mig kom jag till hans studio på studio på besök. :cool:

Han besktev noga hur hans kontrollrum var uppbyggt. 1987 (tror jag det var) investerades det i akustik i detta rum för i dåtidens pengar ca 1.000.000kr. Det var "dead end och live end " och de bästa produkterna installerade av de bästa från USA. Kort sagt bra akustik. Sedan tillkommer elektroniken, högtalare , mm utöver det.

Min nya studio- polare gör klart för mig att detta "top of the line" kontrollrum inte är till för något annat än att analysera inspelningen. Det får inte lägga till något. Det måste vara extremt faskorrekt. Just för att kunna uppfatta eventuella fasfel i inspelningen, som ett exempel av många.

Det lät bra i mina öron men ovant. Naket, rent, dynamiskt. 

Som studiokillen också säger skall ett lyssningsrum inte vara sådant. Man behöver känna igen sig akustiskt. Det måste vara viss nivå akustik men rummet måste bidraga så det blir verklig känsla. Så att hjärnan känner igen sig.

 

Således var det olika upplevelse i dessa rum. Torrare i hans rum. Stummt. Hans rum beskrev han som en forskningsstudio. Ett analysredskap som ej anpassats för musikalisk njutning, men för just analys. Dock lät det i mina öron bättre än många hifisystem. Dynamik fanns det gott om.

Han var dock ovanligt nöjd med mitt ljud sa han och ville komma tillbaka med sina egna mastertapes och prova. :cool:

Han tyckte bla att upplösning och dynamik var mycket bra. Akustiken höll måttet. Han tyckte det spelade musik. Han gillade att spela högt så jag spelade högre än jag brukade. Musik skall kännas och hög volym är normalt menar han.

 

Jag kommer att åka till hans studio igen för mer omfattande analys.

Och han till mig. 

Vi får se vart det leder. Jag får i alla fall nya viktiga perspektiv på musikåtergivning och prylarna.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Apexorca said:

 

Ja det är en bra fråga.

Efter att han var hos mig kom jag till hans studio på studio på besök. :cool:

Han besktev noga hur hans kontrollrum var uppbyggt. 1987 (tror jag det var) investerades det i akustik i detta rum för i dåtidens pengar ca 1.000.000kr. Det var "dead end och live end " och de bästa produkterna installerade av de bästa från USA. Kort sagt bra akustik. Sedan tillkommer elektroniken, högtalare , mm utöver det.

Min nya studio- polare gör klart för mig att detta "top of the line" kontrollrum inte är till för något annat än att analysera inspelningen. Det får inte lägga till något. Det måste vara extremt faskorrekt. Just för att kunna uppfatta eventuella fasfel i inspelningen, som ett exempel av många.

Det lät bra i mina öron men ovant. Naket, rent, dynamiskt. 

Som studiokillen också säger skall ett lyssningsrum inte vara sådant. Man behöver känna igen sig akustiskt. Det måste vara viss nivå akustik men rummet måste bidraga så det blir verklig känsla. Så hjärnsn känner igen sig.

 

Således var det olika upplevelse i dessa rum. Torrare i hans rum. Stummt. Hans rum beskrev han som en forskningsstudio. Ett analysredskap som ej anpassats för musikalisk njutning, men för just analys. Dock lät det i mina öron bättre än många hifisystem. Dynamik fanns det gott om.

Han var dock ovanligt nöjd med mitt ljud sa han och ville komma tillbaka med sina egna mastertapes och prova. :cool:

Han tyckte bla att upplösning och dynamik var mycket bra. Akustiken höll måttet. Han tyckte det spelade musik. Han gillade att spela högt så jag spelade högre än jag brukade. Musik skall kännas och hög volym är normalt menar han.

 

Jag kommer att åka till hsns studio igen för mer omfattande analys.

Och han till mig. 

Vi får se vart det leder. Jag får i alla fall nya viktiga perspektiv på musikåtergivning och prylarna.

 

En sak till som han kommenterade var att han är noga med att det skall vara en liksidig triangel mellan högtalare och sweet spot. Han undrade varför HiFi- människor ofta har längre till sweet spot än det är mellan högtalarna? Ja det finns lite frågor som det vore roligt att diskutera med studiovärlden. 

 

Link to comment
Share on other sites

Att diskutera med studiofolk är alltid intressant och jag har haft liknande besök hemma för många år sedan med samma reaktion att mitt ljud låter mycket mörkare än i kontrollrummet i en studio. Inte så konstigt kanske då jag eftersträvar ett annat ljudideal än i kontrollrummet. När man kör inspelning vill man just som du beskriver analysera och kontrollera att inga fel uppstår, därav den mer analytiska avspelningen. Studiomonitorer är också anpassade efter detta t.ex. tidiga Wilson, B&W, TAD med flera. Den klassiska uppställningen i Abbey Road studion med flera högtalare av B&W 800-serien t.ex. Andrew Jones tidigare på TAD beskrev just detta som ett ideal att återge precis hur musiken spelas i studion. Det är ett ideal bland flera. Jazz spelas ofta in med inriktning att den skall låta som på en jazzklubb, klassisk musik i en konsertsal etc. Pop och rock skapas ofta i studion och är därmed inte avbildning av ett framträdande. När det gäller just akustiken i en inspelningsstudio så vill man kontrollera ekon och reflexer vilket leder till en ganska torr miljö, för att sedan lägga på lämplig efterklang och eko i inspelningsprocessen. Pratade just om detta med Bobo Stenson när de spelade på Fasching härom veckan. Deras senaste platta är inspelad i en studio i Lugano, alla musiker på plats samtidigt i en studio som mer liknar en konsertsal men naturligtvis anpassad akustik för att inte vålla problem. När jag ställde frågan om mixningen och att pianot på plattan ligger till höger i ljudbilden istället för som uppställningen var, svarade han "det låter vackrare så". Funderar på med hänsyn till hur instrumenten harmonierar med varandra att det kan bli fel rent stereofoniskt, men enligt honom uppenbarligen inget problem.

I min nyligen avslutade universitetskurs "Musik, Musikteknologi och Medier" var mycket inriktat på historiebeskrivningar om hur olika inspelningsideal, mixning och mikrofonteknik utvecklats under olika decennier beroende på tillgänglig teknik och förhärskande uppfattning om hur det borde låta.

 

Skall bli kul att följa dina diskussioner med din "nye" studiokompis. Men det är skillnad på vad de vill åstadkomma och vi som slutkonsumenter vill lyssna till i längden. Kan bli ganska tröttande att lyssna till analytisk återgivning,  jämfört med en livekonsert  i en jazzklubb t.ex.

Calm

Link to comment
Share on other sites

On 2018-04-20 at 23:39, Apexorca said:

Man vill inte ha olika potentialskillnader pga olika kablar och inte heller olika längder som påverkar impedansen.

Jag tänker i system/koncept när det gäller kablar och har ett och samma märke överallt utom till högralarna. Jag har m a o samma nätkablar med lika längd i hela systemet men jag har inte tänkt i impedanstermer. Argumenten låter ju logiska och kanske har en hörbart positiv inverkan. Om IsoTek har stjärnjord eller inte, vet jag inte.

 

7 hours ago, Apexorca said:

Han undrade varför HiFi- människor ofta har längre till sweet spot än det är mellan högtalarna?

I min "sweetspot" är det nästa en liksidig triangel. Om den är helt liksidig tycker jag mig tappa lite djup. Ibland sitter jag i soffan 2,5 meter längre bak som ger en helt anna ljudbild som jag också gillar. Timbre, t ex tycker bättre om ljudet därifrån. Det är mycket av en smaksak.  

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calm said:

 

 

Men det är skillnad på vad de vill åstadkomma och vi som slutkonsumenter vill lyssna till i längden. Kan bli ganska tröttande att lyssna till analytisk återgivning,  jämfört med en livekonsert  i en jazzklubb t.ex.

Calm

 

Ja, det är just dessa båda synsätt som jag tycker är intressant. Man kanske kan beskriva det som "att njuta av musik" och att "lyssna på musik". Jag tolkade min studiokille  som att han själv inte tyckte att det är lika njutbart att lyssna på musik i sitt kontrollrum som på bra matchad HiFi och rimlig akustik. Han nästan varnade mig innan vi körde igång en lyssningsomgång. Visst kan man då börja beskriva "fel och brister" jämfört med ett tekniskt studioljudet som går ut på ljudanalys, men samtidigt får man en presentation som låter mer svängigt och kanske det vi menar med musikaliskt. Musikenlåter mer omslutande från bra HiFi, den svämmar ut och fyller ut musik mer runt dig på gott och ont. Det är balansen i akustiken måste hantera så att det inte blir för mycket som stör i olika akustiska effekter. Det måste bli ett tillräckligt lugn för hjärnan att hänga med, men samtidigt inte avsaknad av akustiska effekter. Det är miljöer vi inte vistas i och då hänger inte hjärnan med heller och det låter torrt och jag får i alla fall en konstig känsla i öronen. Det blir ett hantverk att trimmat in detta och visst mått av tycke och smak finns det nog också i det slutliga resultatet.

Det som förvånade mig lite var studiokillens första reaktioner på mitt system. Att det var otroligt upplöst. Vi spelade bara vinyl den gången och jag ser inte mitt systems mest framträdande egenskaper som högupplöst. Jag har inte tänkt så. Jag har lyssnar mer på helheten. Men så klart är det sådant han sätter igång at lyssna efter eftersom det är hans yrkesmässiga sätt at lyssna. Han går in i detaljer och försöker göra en analys. han vinklade händerna bakom öronen och framför för att analysera akustiska effekter från rummet. Med jämna mellanrum sa han "höj" var rätt nöjd. Just hur upplöst ljudet är tycker jag annars att jag upplever som starkast i Martens finaste HiFi-system. Även hos olika TAD-system har jag reagerat på upplevelsen av den mycket goda upplösningen. Det finns egentligen inga problem med detta tycker jag om man samtidigt får till det svängiga och musikaliteten. 

 

Ja det blir lite tankar som kommer i och med dessa övningar jag gjort det senaste. De kommer säkert att falla mer och mer på plats i skallen och jag får se om analysen blir samma om ett tag. 

Återkommer säker till detta i omgångar framöver. 

Varför jag gör mig detta besvär är att jag tror det är något att lära av det och att det är mycket intressant. Det är ett sätt till att komma framåt i denna hobby och till bättre musikupplevelser. :D

 

 

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, Bebop said:

Jag tänker i system/koncept när det gäller kablar och har ett och samma märke överallt utom till högralarna. Jag har m a o samma nätkablar med lika längd i hela systemet men jag har inte tänkt i impedanstermer. Argumenten låter ju logiska och kanske har en hörbart positiv inverkan. Om IsoTek har stjärnjord eller inte, vet jag inte.

 

 

Där är du nog rätt på det. Skulle tro att din IsoTek har stjärnjord av vad jag läst om olika av de stora strömprodukt producenterna.

 

 

11 hours ago, Bebop said:

 

 

I min "sweetspot" är det nästa en liksidig triangel. Om den är helt liksidig tycker jag mig tappa lite djup.  Det är mycket av en smaksak.  

 

Jag håller med om den analysen. Jag har det likadant och kommit fram till det efter mycket lyssnande och trixande. Min studiokille lutade sig mycket framåt när han lyssnade för att hamna så att han kände igen sig, som när han lyssna i studion. 

Hos mig sitter jag några decimeter längre bak än avståndet mellan högtalarna och ljudet skär några decimeter framför öronen. Rätt eller fel men jag tycker det låter bra så. Nar man lutar sig framåt blir ljudet mera "på" och lite plattare ljudbild, men också känslan av ökad upplösning och direkthet. Kanske är det så att direktljudet tar över mer av det ljud som flaxar omkring i rummet och påverkas av akustiken Men jag skall fundera lite över det också och testa lite igen. Man kanske kan se det med andra "öron" när man funderat lite på det. Svårt.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Åter till rullbandsspåret och jämförelsen mellan lite olika rullbandare. Jag kan inte låta bli att jämföra för att få en favorit och ta mig framåt till det ljud jag gillar bäst. 

 

Har nu fått fart på Lyrec Frida och hon är i god form vad gäller elektroniken ( dock kan den kalibreras lite bättre säger min servicetekniker). jag har kört henne mot min Studer B67 som låter bäst av de jag har att tillgå och som renoverats mest med nya kondingar mm. Detta med mina bästa masterbandskopior. 

Med Lyrec Frida får jag den bästa åtegivningen jag någonsin haft. Det är verklige en betydande skillnad.

_49U9260.jpg.73631b5288a856a705f0c7ec4399d3ad.jpg

_49U8531.thumb.jpg.bc0108ea0d83441c252e32441e22cd9a.jpg

 

Jag brukar skriva något som gäller även nu. Rullband är i sig en så hög nivå att den inte kan jämföras med annat, men inom denna nivå finns så klart skillnader också och de är verkligen inte obetydliga. Det slår mig igen hur hög nivå prylarna efter och runt signalkällan kan prestera och hur stor begränsning själva källan och inspelningen egentligen är. 

Lyrec Frida har bättre dynamik, bättre upplösning, bättre definition, djupare bas, klapp och klang som jag aldrig hört innan. Bättre kontroll i kraften i mellanregister och diskan som "sticker iväg" mindre och även om man spelar svinhögt med skriande saxofoner och annat bleckbås så skriar det som det skall, men det tröttar inte öronen, vilket det ibland gör. Det är en fantastisk kontroll och naturlighet i hela registret och det känns som om mitt slutsteg orkar med mer på något konstigt vis, som som det fått några Watt till??? Jag gissar att detta kan bero på att signalen är bättre och då blir allt renare även några db över det som annars låter illa. 

Visst kan rörbestyckade rullbandspelare jag hört få ett annat sound som har sin charm och jag giller det också, men denna kontroll tror jag inte de mäktar med. Det gäller att hitta sin egna perfekta balans i återgivningen, den som gör en mest glad. Färgning är ett ord som Lyrec inte kan stava till tror jag. Det står i så fall annat i för min anläggning. Men för mig är nu denna balans i ljudet det bästa jag hört i mitt system hittills. Det är inte en skillnad som avgörs med hårklyverier.  

Jag säger inte att Lyrec Frida är den bästa rullbandspelaren av alla, bara att jag i mitt system inte haft en bättre signalkälla och att den är en bra bit bättre än min bästa B67a. Studier A807an har några kondingar kvar att byta innan den skall få testas också.

Jag har full respekt för om andra tycker olikt mig om detta, det finns för mig ingen universell sanning. Jag jobbar med mitt system för att få det ljud som passar mig bäst. Där är jag nu.

Jag har inte blivit mindre rullbandsgalen efter detta....

 

 

 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Uppgraderad "limited edition" The Sonus faber till The Sonus faber SE17. Samma form, samma spec vad jag kan se,  men trimmade komponenter och material ffa i delningsfilter och drivers. Ingen Ringradiator utan 30mm Beryllium Dome... hmmm. Mellanregister är samma som i Lilium.

 

De gör en uppgraderad version pga att efterfrågan finns. Citat från hemsidan.

"A MASTERPIECE REVISED

“the Sonus faber SE2017” is a limited edition rendition of this masterpiece available only by special request from premier clientele. This new ‘off the menu’ revision features a full overhaul with our latest developments in driver and crossover technologies.
It benefits from the most current knowledge and the very best components available in the world.

Mycket floskler... men den låter säkert toppen. Lite undrar jag på karaktären på diskanten dock, men det vet man ju inte förrän man hört den.

 

(Bilder från hemsidan)

02-9.jpg.9cb9745568ea029f5c18c4dbf18efafc.jpg

 

Exteriört är den annars mycket lik The Sonus faber "Orginal"

 

img_approfondimenti-25.thumb.jpg.b042e67da96c4fa36b45c27c5839fc22.jpg

Link to comment
Share on other sites

Kul! Tror du att SF kommer att erbjuda en uppgraderingsmöjlighet till existerande par? Borde väl inte vara omöjligt om uppgraderingen begränsar sig till element/elektronik? 

Jag vet inte hur andrahandsmarknaden ser ut för the SF, men tyvärr brukar det ju bli rätt kostsamt att byta upp sig när det kommer uppdaterade modeller i o m högt pris för den nya och kasst andrahandsvärde på det man vill byta ut...

Link to comment
Share on other sites

Mest intressant är väl hur diskanten förändrats, antar att beryllium för ljudet ytterligare ett snäpp vidare i upplösning och transparens? Det tycks i vart fall som de flesta modeller går åt det hållet med undantag för Cremonese som var lite som det gamla soundet. Den gillade jag skarpt när jag har lyssnat på den i olika sammanhang.

 

Calm

 

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Tack för en grym Mini-München-Mässa @Apexorca

En skön afton med 23 grader på en solig altan, ädla drycker och goda hifi-vänner.

Detta i kombination med grymt bra musik, lärorika samtal och god mat gjorde att i alla fall inte jag saknade den tyska mässan lika mycket. 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...