Jump to content

Mästarmöte har en vinnare!


Apexorca

Recommended Posts

1 hour ago, Bebop said:

En fråga jag ställer allt oftare är hur mycket olika "oönskade" effekter faktiskt påverkar. Jag följer en del diskussione på Audiogon som kan bli rätt så infekterade i den här typen av frågor. Antingen är det väl för att utslagen kan bli så olika beroende på hos vem prylarna sätts in. Om skillnaderna hade varit betydande så borde det inte ge så olika erfarenheter. Knepigt, tycker jag.

Förr diskuterades svaj och rumble i skivspelare där typiska värden för rumble låg på mellan 65 och 80 dB om jag minns rätt. Svaj (vägt) på mellan 0,15 - 0,03 % där det lägre värdet alltid var direktdrivna verk. Det är en skillnad på 400 % :shocked:, men vilken betydelse har det?

Peo mätte THD, förimpedans och lite till på mitt nät före och efter nätrenare, med och utan. Det fanns skillnader som i procent kan förefalla betydande men långt under vad han ansåg ge hörbara effekter. Jag kan heller inte höra några skillnader med eller utan nätfilter så den har fått sitta kvar och agerar som åskskydd. Men det kanske finns något därute som även kan få mig att få gåshud, men vad. :39:

 

Kul att höra dina funderingar Bebop. Jag är inne på samma spår i Calle's Atlas-tråd. Det finns som sagt ohyggligt mycket data att ta till sig - men vilka har störst påverkan på vår musikaliska, välmående upplevelse? Här finns det inte ett enkelt svar då det är så ohyggligt många kombinationer som vi talar om. Med förstärkare A så har värdet Y stor betydelse pga T. Men för förstärkare B så har det ingen betydelse pga att den är byggd på Z sättet...

Link to comment
Share on other sites

17 minutes ago, Apexorca said:

Ja det där är intressant och jag funderar mycket över detta också.

Frågan är också vad som är oönskad effekt. Är det ljudet eller resultatet av en mätning man är intresserad av eller olika mix av bägge. Har man ett mätmässigt mål och inte når det så är det en oönskad effekt, men låter det bra är det en önskad effekt för de flesta tror jag... Detta kan ju vara synnerligen individuellt hur man värderar det hela. 

Jag har hört otaliga prylar som konstruktörer hävdar mäter bäst pga den och den orsaken, men jag har trots detta inte upplevt att det låter lika bra som det enligt konstruktören mäter. 

Den svåra frågan som jag inte fått någon att kunna svara på är: - Vad är det i all teknik mm som gör att det låter bra från vissa anläggningar och inte lika bra från andra? Lite av detta vet vi nog men, men.  Det finns uppenbarligen en massa effekter av tekniken som vi inte kan mäta bra eller ens vet vad det är. Tills dess får vi treva oss fram och lita på våra öron i samspel med den teknik vi har hygglig koll på. Det är där hantverket kommer in och skiljer agnarna från vetet.

Men utvecklingen går framåt här och var och vi lär oss mer och mer. 

Här har jag ett personligt exempel från München. När vi stod i Dynaudio rummet så spelade de på de små Audience 40 högtalarna. Minns att vi talade med Dynaudio reppen, med ryggen mot högtalarna, 10 meter från sweespot. Men ändå så tog det bara några sekunder att höra att detta var helt i min smak. Vad är det för ingredienser i den "kakan" som gör att man går igång direkt, samtidigt som förutsättningarna är långt från optimala? Det är ju knappast några fullregister värstings-högtalare vi talar om. Ändå kan hjärnan sortera bort detta och sorlet i rummet och komma fram till att det IMO låter bra. Nu var detta min personliga reflektion för just denna högtalare och min smak. Men jag är säker på att de flesta av oss har haft samma upplevelser på sina håll. Vad är den "hemliga ingrediensen" som tilltalar respektive lyssnare?

Link to comment
Share on other sites

Det är inga större mätbara värden av magnetism från Extension LE. Inte heller runt kontakterna. Apex kan lugnt ha sin EAR stående som den gör (även om det i en hifi-nerv inte känns som den ideala lösningen!).

Elaka bovar i dramat när det gäller magnetism är transformatorer. Jag mätte med min TriMeter på min dac som jag numer har stående på ett eget hyllplan på golvet framför mitt rack. Tri-Meter'n har två skalor, 0-3 milligauss (jag antar en känsligare inställning) och 0-100 milligauss. Vad milligauss exakt står för är långt över min lönegrad, jag kan bara rapportera mätvärdena. När jag lägger TriMeter'n på DAC'en (inställning 0-100) rusar nålen upp till 100 milligauss. Jag får lyfta instrumentet 80 cm rakt upp i luften för att nålen skall närma sig 0. Vid sidorna av DAC'en rör sig knappt nålen, det är alltså uppåt det strömmar.

Kenneth

Edited by kenneth
Link to comment
Share on other sites

För mig har egentligen bara hörbara skillnader betydelser. Det kan handla om brus, brum, svaj, distorsion eller andra parametrar som på något sätt gör att framställningen inte "stämmer". Även akustiska problem kan få den effekten på lyssningsintrycket. Ofta kan jag i efterhand få verifierat vad jag hört genom mätning. Men många gånger kan frågan vara obesvarad om varför man hört på visst sätt. Men min devis är nog ändå "låter det bra är det bra" och lyssningsupplevelser är en subjektiv övning. Och hörseln kan tränas att höra på ett bättre och på ett mer sofistikerat sätt.  Så länge man inte kan gå in i hjärnan och "mäta på plats" där hörselcentrum sitter kan man aldrig hävda att en upplevelse är objektiv. Men visst är det den gamla trätofrågan mätning eller hörselintryck. :D Goda öron eller goda mätinstrument?:icon_smile_cool:

Calm

Edited by calm
Det här f-b ordförslagssystemet.
Link to comment
Share on other sites

Tänkte blanda in lite musik i denna tråd. Jag offrade ju en dag från Münchenmässan till att kika lite bland backarna i en av Münchens alla vinylbutiker. Träffade en Kille på mässan som tyckte jag skulle åka dit. - Varför? Sa jag. - Därför att vi är överlägset bäst i München, sa han utan en min. - Visst, tänkte jag... Men han verkade inte som en skitsnackare, så jag gjorde lite reklam för polarna om butiken och vi beslutade att åka dit.

Det var faktiskt bland det bästa butiker jag varit i. Mkt fina plattor i enorma mängder, inte billigaste priser, men skicket generellt var grymt och utbudet var minst som bland de bästa i Greenwich Village på Manhattan.

Jag blev hög av alla plattor så det blev en så stor hög att jag inte orkade bära på dem. De skulle skicka hem dem nästa vardag, sa det. Så blev det  iofs inte och lite fjärilar i magen hade jag, men väl nästa månad kom de, i alla fall väl förpackade och i utmärkt skick.

_49U6400.jpg

 

Jag har ett långsiktigt mål att studera och ta mig igenom Richard Wagners "Der ring des Niebelungen", som jag bara hört brottstycken av. Det är ett fullständigt enormt verk, som kräver studier för att ens börja ta sig an det om man vill förstå hela verket och hur det hänger ihop. Det är med viss vånda jag ger sig in i det. Omdömen varierar från att folk är saliga och tycker detta nästan är övermänskligt fantastiskt till de som inte fattar storheten. Tänk om man satsar och upptäcker att man tycker det är kass? Det är värt chansningen, för det är hur som helst stor musikhistoria.

Jag skall ge det en chans och senast om ca 10 år tänker jag vara klar och ta mig igenom en veckolång live konsert i Wien. Då skall jag verkligen kunna verket och fatta handling och allt så att man kan uppskatta det. 

Jag bestämmer mig för detta när jag köpte DECCAs och Soltis version från -60-talet på CD för några år sedan.

Nu sprang jag på en specialversion från 60-talet på DECCA original med Solti i Mint Condition. Det finns fler liknande boxar men denna är något coolare och sades vara originalet av "Ringen"-Boxar av DECCA, jag kan inte riktigt bedöma detta, men något slags original är det. Häfte och plattor ser helt obegagnade ut även om det yttersta riktigt feta fodralet har någon enstaka fläck. Skivorna och fodralen inne i boxen ser inte ens rörda ut. Denna inspelning skall vara unikt välgjord och det kommer med en inbunden bok om verket och om uppsättningen och inspelningen. Det finns ett häfte per del med all text, bilder och översättning till engelska också. Hela verket är på 19 vinylskivor.

Det finns med en extra del med 3 skivor som man kan ha som hjälpmedel för att fatta verket...

Här kommer bilder på denna superbox. Och ja... inspelningen och ljudet är jättebra.

Delar sitter inte i rätt ordning såg jag efter att jag tog bilderna...

 

_49U6402.jpg

_49U6401.jpg

 

Bilder från den inbundna boken.

_49U6403.jpg

 

Kontrollrummet...

 

_49U6404.jpg

Ser ni Birgit Nilsson... coolt va?

_49U6405.jpg

 

_49U6406.jpg

Innerfodralen ser på riktigt helt orörda ut.

_49U6407.jpg

 

_49U6408.jpg

 

_49U6413.jpg

 

Exempel från häftet.

 

_49U6412.jpg

 

_49U6409.jpg

 

Lite damm syns. De flög på när jag tog ut skivan.

_49U6410.jpg

 

_49U6411.jpg

 

 

 

 

Nu återstår bara om jag kommer studera det som jag tänkt mig.

 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

De första boxutgåvorna tror jag kom 1967 på London i USA och Decca i England (se Discogs). Men inspelningarna är tidigare under 60-talet. Med tanke på etikettens utseende så tror jag ditt ex är från 1969-70, men jag är inte helt hundra... Hursom helst så ser du ut att fått tag i ett praktex.

Link to comment
Share on other sites

Tack Bebop!

Ja inspelningen är från tidigt 60-tal. -63 står det på skivan. Slutet på 60-talet och kanske 1970 kan boxen vara ifrån. Frågan är om det finns vinyl från när det spelades in. Eller om vinylplattorna först kom i slutet av 60-talet?? Fyll gärna på med info om denna inspelning, den som vet. Jag skall läsa lite i boken och se om det står något om det.

Link to comment
Share on other sites

1 minute ago, Apexorca said:

Frågan är om det finns vinyl från när det spelades in.

Jovisst fanns det vinyl. Tänk bara på alla fina Blue Note och Prestige från mitten av 50-talet. Första sterepressningarna kom ca 1957-58. 

Link to comment
Share on other sites

9 minutes ago, Bebop said:

Jovisst fanns det vinyl. Tänk bara på alla fina Blue Note och Prestige från mitten av 50-talet. Första sterepressningarna kom ca 1957-58. 

Haha. Självklart!!! Underbar missuppfattning, som jag naturlitgtvis själv får ta på mig skulden till. Jag uttryckte mig säkert otydligt. Tänka så det kan gå när man själv är inne i ett tankespår, ser logiken och inte har en aning om hur det kan missuppfattas. Jag har själv många vinyl i orginalpress från 50-talet. 

Jag menar om denna specifika inspelning gjordes på vinyl i nära anslutning i tid till inspelningen? Jag får känslan av att den pressades på vinyl först flera år efter inspelningen.

Link to comment
Share on other sites

Jo, de är utgivna innan. Här är ett exempel https://www.discogs.com/Wagner-Nilsson-Windgassen-Vienna-Philharmonic-Orchestra-The-Solti-Siegfried-Forging-Scene-Final-Duet/release/5330434 Om du går in på Discogs och söker på Georg Solti så kommer alla hans inspelningar upp. Där kan du scrolla till t ex 1963 och leta efter de Wagnerinspelningar han gjorde då. Använd det årtalet som står på skivan så bör du hitta dem på det året eller 1-2 år senare. 

Den röda etiketten med detta utseende användes ofta till boxar. I original var de svarta med tryckt "Original recordin..." kl 10 eller "Made in England"

Link to comment
Share on other sites

18 minutes ago, Bebop said:

@eliot är en fena på klassiska etiketter och har en del littertur om det också. Han kanske kan hjälpa till och reda ut det hela. 

Denna bok är skriven om denna inspelning, som är bland de största och mest omfattande arbeten av en inspelning och verk som gjorts. Inspelningen startade 24 september 1958 och avslutades 19 November 1965. Då hade varenda not spelats in av Wagners enorma verk. Beslutet av Decca togs året innan, 1957, av Sir Edward Lewis, som var Deccas ordförande då och Mr. M.A Rosengarten som hade hand om den klassiska delen. Det var ett projekt som de flesta tyckte var helt galet och spåddes ekonomisk ruin eftersom det krävdes oerhörda resurser. 

Alltså kan det hända att delar givits ut innan från de tidiga inspelningarna men som ett verk i en box bör de först kommit ut i slutet av 1960-talet.

Men jag skall läsa klart boken och återkommer.

Link to comment
Share on other sites

31 minutes ago, Bebop said:

 

Den röda etiketten med detta utseende användes ofta till boxar. I original var de svarta med tryckt "Original recordin..." kl 10 eller "Made in England"

Varje del av ringen har sin egen färg. Siegfried är tex röd. 

Link to comment
Share on other sites

Kul! Hittade boxen i orört skick i Stockholm för ca 10 år sedan. Betalade 250 riksdaler för den. Gav den till vår vän Karl. Han förtjänade den helt enkelt. :-)

Letar fortfarande efter en till mig. Fick hålla till godo med DG och Karajan i guldbox istället. 

Link to comment
Share on other sites

Fin box!

@eliot kanske är i full färd med att uppdatera subben, så att han inte har tid att svara.

18 hours ago, Bebop said:

Den röda etiketten med detta utseende användes ofta till boxar. I original var de svarta med tryckt "Original recordin..." kl 10 eller "Made in England"

Precis. Och det borde vara röd WBG unboxed Decca isf. Det är mycket ovanligt med fonografisk copyright (p) flera år innan originalutgåva. Men i detta fall kan det bero på att de enskilda delarna getts ut tidigare.

Link to comment
Share on other sites

Jag vet inte varför ni pratar om den röda färgen på etiketten i detta sammanhang varje del har olika färg.

Götterdämmerung lila.

_49U6420.jpg

 

Das Rheingold grön

_49U6415.jpg

 

Die Walküre blå

_49U6419.jpg

 

Introduktionen vit

 

_49U6421.jpg

 

Lite osäker skärpa visade det sig, Ursäkta! Men jag lät det vara eftersom det bara var färgen jag tänkte visa.

 

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Apexorca said:

Jag vet inte varför ni pratar om den röda färgen på etiketten i detta sammanhang varje del har olika färg.

Jo, du berättade det men i normalfallet användes röd etikett för boxversioner (för klassisk musik) medan singlealbum i stereo var svarta och mono oranga för de årtal det gäller. Jag tänker då inte på den röda monolabeln som användes på 60-talet för pop o rock i mono där stereversionerna var mörkblå. I ditt fall är det nog så enkelt att man inte följt deras gängse system utan gjort en box med fri färgsättning. Av de förstautgåvor jag hittade lite snabbt är etiketten svart, som t ex i den länk jag tidigare hänvisade till.

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Apexorca said:

Jag vet inte varför ni pratar om den röda färgen på etiketten i detta sammanhang varje del har olika färg.

Jag får skylla på att jag bara läste i telefonen.

Nu ser jag denna i all sin prakt.

Väldigt fin bok :mm:

Link to comment
Share on other sites

On 2017-06-13 at 20:48, Apexorca said:

_49U6411.jpg

 

 

Jag pratade med P-pan och han nämnde denna tråden och här kommer lite förklaringar ;)

Denna boxen är relativt vanlig och jag köpte min, som också i princip var orörd, för £149.99 . Boxen är från 70-talet och skivorna har blivit remastrade som du kan se på bilden ovan som har stamper -7GR dvs den är remastrad för boxen. Min utgåva är ännu yngre med stamper -9GR (R=Remastered).

Tittar vi på bilden av "An introduction to the....", med vit etikett, så kan vi se att den har stamper -1G, vilket är logiskt då den gjordes för boxen.

Link to comment
Share on other sites

Min london-variant har på den sida som Apexorca  visar (den heter OS.25772) visar -8GR - så 7 till 9 har våra utgåvor....

PS. Decca heter London i USA eftersom Decca startade tidigt ett dotterbolag i USA, som senare går att finna som Decca Inc., och när Decca senare på 50-talet ville ge ut skivor i USA så gav man ut skivorna under märket London. Det finns också skivor som gavs ut i England med London etikett men det är då license-pressningar av USA inspelningar....

Se vidare London Jazz Collector: London

Link to comment
Share on other sites

Det har förekommit lite märkvärdig information om boxar och förstautgåvor som jag tänkte att jag skulle rätta till!

Das Rheingold, inspelad 1958,  ZAL 4260-5, förstautgåva: Decca SXL 2101/2/3, 1959, label ED1, repress SET 382-4, 1968, label ED3

Siegfried, inspelad 1963, ZAL 5742-52, förstautgåva Decca SET 242/6, 1963, label ED1

Götterdämmerung, inspelad 1965, ZAL 6673-6684, förstautgåva Decca SET 292-7, 1965, label  ED2

Die Walküre, inspelad 1966, ZAL 7131–7140, förstautgåva Decca SET 312-6, 1966, label ED2

Siffrorna efter ZAL anger masterband-numret

Förstautgåvorna har alla wideband-etiketter och skivorna i träboxen skulle egentligen ha Narrow Band etiketter som kom 1969/70

ED1: WBg med "Original Recording", (WBg=Wide Band groove) ED betyder ursprungligen "England Dark" men jag brukar tyda det som edition 1

ED2: WBg med "Made In England"

ED3: Samma som ED2 men utan groove

När det gäller rock/pop används beteckningen boxed Decca och detta motsvarar då NB (Narrow Band) som är ED4 eller högre

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...