Jump to content

Varför mono-picup?


string

Recommended Posts

I min skivsamling så har jag faktiskt bara en mono-inspelning: 

monica.jpg

 

Och den låter helt fantastiskt, även avspelad med en stereo-puppa. Det här fick mig att börja fundera, har jag missat något? :unsure:

 

Att blanda signalerna är ju ingen konst - så vad är grejen med att införskaffa en separat mono-picup? Man förstör väl knappast nålen på stereo-puppan genom att lyssna av Monica Z?

Det finns säkert massor av teorier runt detta och dessutom massor av duktigt folk här på forumet som kan förklara……..

Link to comment
Share on other sites

Jag har verkligen inte längst eller mest erfarenhet av mono-pickuper på detta forum, men jag har hört en del i alla fall. Dessutom i jämförelse med stereo pickuper.

Min uppfattning är denna: 

För det första är mono-pickupen dedikerat i sin uppbyggnad och rörligheten är anpassad för monoplattor. En stereo-puppa har ju 2 kanaler att tolka samtidigt i ett spå!!! Med mono-pickup blir precisionen i avläsningen bättre från monoskiva.

Det man hör är ungefär samma sak. det blir en ruggigt precision och anslag i hela registret. På något sätt blir tak, anslag och tajming mer precis. dessutom målas trots mono, en scen upp både i djup bredd och höjd. Akustiken i inspelningen gör att vi ändå hör varifrån ljuden kommer, men på ett annat sätt en stereo.Torra moderna studioinspelningar gör sig nog inte på mono.

Det kan var att jäkla drag i gamla monoinspelngar och det blir än bättre men dedikerad mono-pickup.

 

Jag skall nog försöka få tag i något bra sätt att lira mono på framöver. Det är det nog värt. Arm/puppa eller en helt dedikerad spelare. Vi får se.

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Genom att begränsa musiken till stereo och inspelningar som bara låter bra i stereo, tror jag att man missar en hel del mycket trevliga intryck i lyssnandet. Det skulle vara fel om man skulle beröva sig chansen att lyssna på klassiskt, 50-tals jazz med Billie Holliday, Miles Davis, och andra musikanter eller annan skön musik som tyvärr delvis glömts bort.

Monoinspelningar låter bättre på en mono-rigg än de gör på en stereo med sina två högtalare, två kanaler med förstärkning, två uppsättningar kablar och högtalare på två ställen, som reproducerar identiskt innehåll men på något annorlunda sätt.. 
Faktum är att "ljudbilden" i stereo kommer oundvikligen att överlappa på grund av olikheten hos de två kanalerna som faktiskt tar bort en del från ljudets kvalitet.
Det finns en förklaring varför den intryckta ”monoknappen” för att lyssna på mono via en stereo, inte alltid är rätt väg att gå. Poängen är, att för att lyssna på mono bäst, så avspelas mono bäst på mono-rigg med en högtalare, förhoppningsvis med ett brett spridningsmönster. Observera att ljudet är utformat för att fylla rummet, istället för att producera ett enda ljudplan som komplementeras av sin kanalkompis för att skapa en tvådimensionell ljudbild som sker i stereoläget.
Varför skapar akustiska grammofoner en sådan härlig känsla? Jag är inte säker, men tror att det kan ha att göra med den fullständiga frånvaron av någon som helst elektrisk förstärkning i inspelnings- och reproduktionskedjan. Det här är väldigt viktigt för just mono.

Min rekommendation är att och ge mono-riggen en chans. 
Det värsta som kan hända är att du får njuta av musiken!

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calle_jr said:

Syftar du då på Emile Berliners mycket tidiga fonogram i etsad zink? Elektriska inspelningar introducerades på 20-talet.

 nej, men det finns en stor skatt av monoinspelningar som bara väntar på att bli spelade och då helst på en dedikerad monorigg. Har man inte fått tillfälle att lyssna på hur det var förr så går man miste om detta. Jag minns den stora Grundigradion placerad centralt i vardagsrummet med alla rattar och knappar för att ändra klangfärgen. Rörradion vat bestyckad med en stor oval riktad framåt och två mindre runda högtalare, en på varje gavel som spred ett maffigt ljud i hela rummet. Monofonisk musik är klart underskattat.

Link to comment
Share on other sites

14 minutes ago, Gigas said:

 nej, men det finns en stor skatt av monoinspelningar som bara väntar på att bli spelade och då helst på en dedikerad monorigg. Har man inte fått tillfälle att lyssna på hur det var förr så går man miste om detta. Jag minns den stora Grundigradion placerad centralt i vardagsrummet med alla rattar och knappar för att ändra klangfärgen. Rörradion vat bestyckad med en stor oval riktad framåt och två mindre runda högtalare, en på varje gavel som spred ett maffigt ljud i hela rummet. Monofonisk musik är klart underskattat.

Pratar vi 78-varvare i schellack eller mono LP från 1948 och framåt?:unsure:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calm said:

Pratar vi 78-varvare i schellack eller mono LP från 1948 och framåt?:unsure:

 

Calm

 Jag har inte taget klivet in i 78-varvare ännu men det kanske kommer. Här är några tänkvärda tankar kring lyssnandet i mono!

 

I stereo har vi ljud som kommer ut från högtalarna till vänster och vi har ljud som kommer ut ur högtalarna till höger, men det finns inte mycket korrelation mellan de två.
Blanda nu samma spår, men i mono (normaliserad till 0 dBFS).

Plötsligt kommer du att upptäcka att mixen, som spelas upp på högtalarna, är 3 dB högre.

Det beror på att när två signaler som är lika i nivå men utan att en korrelation läggs till, är summan av de två 3 dB större än signalen ensam.

Men när de är helt korrelerade, som i mono, stiger summan med 6 dB. Det är tre decibel gratis! 
 

Man kan njuta av bra stereo genom att sitta exakt mellan ett par stereohögtalare, ordentligt placerade.

Men bjud in några fler människor till lyssningen och bara några av dem kommer att vara väl placerade för att höra stereo som det ska höras.

Bjud in några fler och många av dem kommer inte att få stereoupplevelsen alls.
Det finns många exempel på inspelningar som låter underbart i mono.

 

Kanske är mono inte så dåligt trots allt!

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Gigas said:

Kanske är mono inte så dåligt trots allt!

 

Absolut inte! Jag lyssnar på en hel del monoskivor med god behållning. Visserligen med stereopuppa och stereorigg i övrigt. Jag vet att det kan lyfta en nivå med en riktig monopuppa, så det är möjligt att det blir en sådan någon gång. Du tappar dock bort mig när det gäller en högtalare. Om inte signalen i v och h är identisk kan jag förstå att man kan få oönskade fenomen, men om den är identisk ser jag inte riktigt problemet med två högtalare. Jag är inte heller med på ”vinsten” med 3 eller 6 dB extra. Starkare är ju inte per definition bättre, eller missar jag något i ditt resonemang? :39:

Link to comment
Share on other sites

23 minutes ago, Taxmannen said:

 

Absolut inte! Jag lyssnar på en hel del monoskivor med god behållning. Visserligen med stereopuppa och stereorigg i övrigt. Jag vet att det kan lyfta en nivå med en riktig monopuppa, så det är möjligt att det blir en sådan någon gång. Du tappar dock bort mig när det gäller en högtalare. Om inte signalen i v och h är identisk kan jag förstå att man kan få oönskade fenomen, men om den är identisk ser jag inte riktigt problemet med två högtalare. Jag är inte heller med på ”vinsten” med 3 eller 6 dB extra. Starkare är ju inte per definition bättre, eller missar jag något i ditt resonemang? :39:

Nej jag tror inte det och starkare är inte en garanti på att ljudet blir bättre men mer kraftfullt kanske. Upplevelsen att ljudet strömmar ut från en källa är mer naturligt om man ser till en konsertsal där musikerna är placerade som i ETT horn och träffar lyssnaren monofoniskt, i varje fall längre bak. Pröva med en högtalare så kan du jämföra hur dina öron reagerar.

Link to comment
Share on other sites

Finns både bra mono och dålig mono. Har lyssnat på dedikerade monoanläggningar och tycker att ljudet är annorlunda men inte sämre. Jämfört med mina stereopickuper så låter en monopuppa betydligt bättre och fylligare i ljudet på en monoskiva. Om man lyssnar på en välmixad monoplatta kan man nästan uppleva en djupdimension och den rumsliga närvaron i inspelningsrummet, men förutsätter att det inte är bara är avdämpat utan innehåller rumsinformation också. Bra musik är alltid bra musik oavsett mono eller stereo, men får jag välja gillar jag en väl balanserad stereo som får en 3-dimensionerad effekt och utbredning i bredd och djup. Gamla inspelningar gillar jag för att fånga tidsandan och inspelningstekniken vid den tiden, men inte före 1925 då den elektriska eran vidtog och dynamiken och frekvensomfånget ökade. Innan dess var det som att spela i en tratt vilket man precis gjorde. Lät instängt och brusigt till tusen. Men med lite fantasi kan nog även Caruso låta bra.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, Gigas said:

Nej jag tror inte det och starkare är inte en garanti på att ljudet blir bättre men mer kraftfullt kanske. Upplevelsen att ljudet strömmar ut från en källa är mer naturligt om man ser till en konsertsal där musikerna är placerade som i ETT horn och träffar lyssnaren monofoniskt, i varje fall längre bak. Pröva med en högtalare så kan du jämföra hur dina öron reagerar.

 

Jag har hört att de gamla goa Radiolagretgubbarna ibland satte ihop stereo-högtalarna precis invid varandra och att det lät fantastiskt bra. Skulle man prova någon gång, men inte med mina högtalare...

Link to comment
Share on other sites

17 hours ago, Gigas said:

Kanske är mono inte så dåligt trots allt!

Jag håller med dig och vad gäller nivåer så händer det ju saker redan i avläsningen. 5cm/s lateralt är 3dB mer än 5cm/s 45 grader :)

 

När man mickar ett inspelningsrum så skapar man redan där en illusion av rummet.

Men vid uppspelning är både stereo och multikanal mer av en illusion än mono.

Om inspelningen är mono och graveringen är lateral så är allt anpassat för en kanal mitt mellan öronen. Det är faktiskt en anledning att jag inte riktigt greppar monoriggar med två högtalare.

Vi har haft en tendens att bunka ihop allt vad mono heter. Exvis finns det fler dual mono-LP i omlopp än äkta mono-LP (skivan i förstainlägget tex). Samma sak med dual mono-pickuper. Och även med äkta monoinspelning, mono-LP och mono-pickup så spelas de mest med en stereorigg...

 

Man undviker en hel massa felkällor med äkta mono :D Frekvensomfånget är mindre, kanalseparation existerar inte. Om man dessutom använder bredbandare så har man eliminerat filter och allt vad fasfel heter. Dessutom borde det vara nästan halva priset :)

 

Tack för att du lyfte dessa aspekter @Gigas!

 

Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, calle_jr said:

Jag håller med dig och vad gäller nivåer så händer det ju saker redan i avläsningen. 5cm/s lateralt är 3dB mer än 5cm/s 45 grader :)

 

När man mickar ett inspelningsrum så skapar man redan där en illusion av rummet.

Men vid uppspelning är både stereo och multikanal mer av en illusion än mono.

Om inspelningen är mono och graveringen är lateral så är allt anpassat för en kanal mitt mellan öronen. Det är faktiskt en anledning att jag inte riktigt greppar monoriggar med två högtalare.

Vi har haft en tendens att bunka ihop allt vad mono heter. Exvis finns det fler dual mono-LP i omlopp än äkta mono-LP (skivan i förstainlägget tex). Samma sak med dual mono-pickuper. Och även med äkta monoinspelning, mono-LP och mono-pickup så spelas de mest med en stereorigg...

 

Man undviker en hel massa felkällor med äkta mono :D Frekvensomfånget är mindre, kanalseparation existerar inte. Om man dessutom använder bredbandare så har man eliminerat filter och allt vad fasfel heter. Dessutom borde det vara nästan halva priset :)

 

Tack för att du lyfte dessa aspekter @Gigas!

 

Tycker att det finns mer att upptäcka än det man kanske slentrianmässigt väljer. Tack för din uppskattning av mina tankar och mono kan sammanfattas kanske med följande ord: Hälften så dyrt och dubbelt så roligt!

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, shaft said:

Hmmmm intressant i sammanhanget är att trådstartaren Monica Zetterlundsplatta är inspelad i stereo men förstasläppet är endast i mono på Philips. Om de gjort en "fold down" vet jag inte. Vill man lyssna på den i stereo så får man gå till andrapressen på vinyl eller CD/fil utgåva.

Observera att min utgåva inte är original 1.a pressen utan en "Limited Edition, Reissue, Remastered, Mono, 180 Gram". Att hitta en 1:a press som är MINT går nog inte. Jag brukar vara lite skeptisk mot "Remaster", men jag har goda erfarenheter av japanerna, de brukar inte ratta så mycket på mixerbordet, när de gör nyutgåvan. Dessutom gör de grundligt jobb vid skivpressen.

 

Jag vet inte om det bara är nått jag har fått för mig - men japanpressad vinyl brukar hålla hög klass.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker inte att man ska skaffa sig en speciell mono puppa. Jag har själv jämfört monoslipning (25µ) med en stereo puppa. Det är ingen som helst skillnad mellan dessa två.

Det är vanligen inte heller någon skillnad i nivå mellan mono och stereo. Däremot kan man uppleva skillnad i nivå på vissa äldre stereoinspelningar där man panorerat kanalern

fullt L>R. Det görs sällan idag eftersom man vill att musiken ska låta lika starkt i båda formaten. I min egen anläggning blir en monoinspelning spikad i mitten precis vad man kan

med hjälp av min goniometer eller ett stereokorrelations instrument. Med hjälp av instrumentet har jag finkalibrerat min skivavspelning så att alla mono skivor ligger spikade i mitten

mellan högtalarna. En sak till som jag kan nämna är att äldre graveringar av vinylskivor oftast har ett mindre frekvensomfång jämfört med nya graveringar. Det beror på att den

tidens bandspelare var utrustade med tonhuvuden som hade grövre spalt. Jag slutar här, men jag skulle kunna berätta mer om det här en annan gång.

Link to comment
Share on other sites

15 hours ago, string said:

Observera att min utgåva inte är original 1.a pressen utan en "Limited Edition, Reissue, Remastered, Mono, 180 Gram". Att hitta en 1:a press som är MINT går nog inte. Jag brukar vara lite skeptisk mot "Remaster", men jag har goda erfarenheter av japanerna, de brukar inte ratta så mycket på mixerbordet, när de gör nyutgåvan. Dessutom gör de grundligt jobb vid skivpressen.

 

Jag vet inte om det bara är nått jag har fått för mig - men japanpressad vinyl brukar hålla hög klass.

Fanns ju en svensk utgåva för ett par år sedan. Vet inte hur den låter. Japanska vinyl brukar alltid vara helt OK, men ibland lite "tama" i ljudet i brist på bättre beskrivning. Just Waltz for Debbie har jag en japansk Mini LP CD som låter fantastiskt bra! 1:a pressen låter också bra, men jag föredrar nog andrapressens stereo ;-)

Link to comment
Share on other sites

22 hours ago, gcs said:

Jag tycker inte att man ska skaffa sig en speciell mono puppa. Jag har själv jämfört monoslipning (25µ) med en stereo puppa. Det är ingen som helst skillnad mellan dessa två.

Det är vanligen inte heller någon skillnad i nivå mellan mono och stereo. Däremot kan man uppleva skillnad i nivå på vissa äldre stereoinspelningar där man panorerat kanalern

fullt L>R. Det görs sällan idag eftersom man vill att musiken ska låta lika starkt i båda formaten. I min egen anläggning blir en monoinspelning spikad i mitten precis vad man kan

med hjälp av min goniometer eller ett stereokorrelations instrument. Med hjälp av instrumentet har jag finkalibrerat min skivavspelning så att alla mono skivor ligger spikade i mitten

mellan högtalarna. En sak till som jag kan nämna är att äldre graveringar av vinylskivor oftast har ett mindre frekvensomfång jämfört med nya graveringar. Det beror på att den

tidens bandspelare var utrustade med tonhuvuden som hade grövre spalt. Jag slutar här, men jag skulle kunna berätta mer om det här en annan gång.

Att inte skaffa en bra mono pickup är för mig samma som att inte göra det man kan för ljudupplevelsen. Det finns många bra mono varianter till skäliga priser och visst blir det skillnad. Jag har en ganska enkel Miyajima Kotetu Mono som tar fram musiken på ett trevligt och lättsamt sätt. Det finns bar mycket dyrare mono pickuper hos t.ex. Veteran HiFi än den jag har men vill man vara lite seriös med sin monorigg så lönar det sig! Försöker jag spela en stereoskiva men monopuppan låter det hemskt och blir outhärdligt. Ett mycket bra exempel är Janos Starker som framför Kodálys Sonata for solo cello OP. 8, Columbia 33CX 1595. Den låter helt ok på min stereorigg med Shelter 501 Mk2, men blir så närvarande, full av liv och griper tag om mig med Kotetu Mono med en bredbandshögtalare.

 

_DSF2440z

 

Edited by Gigas
Link to comment
Share on other sites

Quote

stereoskiva men monopuppan låter det hemskt och blir outhärdligt.

Quote

 

Man ska inte spela av en stereogravering med en monopuppa. Det stod tidigare alltid på konvolut på den tiden då skivar oftast gavs ut i två exemplar, ett för mono och ett för stereo. En riktig pickup för mono var alltid ganska vertikalt styv. En sak till är att när man spelar av en monoskiva så bör man kunna spela av endast den ena sidan av ett skivspår.

Därmed slipper man skivbrus från den andra sidan av spåret. Med andra ord så får man då onödigt mycket brus när hälften kan vara nog.

Link to comment
Share on other sites

2 minutes ago, gcs said:

Man ska inte spela av en stereogravering med en monopuppa. Det stod tidigare alltid på konvolut på den tiden då skivar oftast gavs ut i två exemplar, ett för mono och ett för stereo. En riktig pickup för mono var alltid ganska vertikalt styv. En sak till är att när man spelar av en monoskiva så bör man kunna spela av endast den ena sidan av ett skivspår.

Därmed slipper man skivbrus från den andra sidan av spåret. Med andra ord så får man då onödigt mycket brus när hälften kan vara nog.

Jag tänker på de skivor som är inspelade i mono men på konstlat sätt  är spelbara i stereo enligt informationen på konvolutet.

Link to comment
Share on other sites

Det är ju klart att det går att spela av en monoskiva med stereopickup. Vad som är viktigt då är att balansen mellan kanalerna är exakt kalibrerade. Men det är väl inte så kul

om det knastrar och brusar olika mellan kanalerna. Själv kan jag välja bästa kanalen på en skiva.

Link to comment
Share on other sites

Aha! Jag har inte tänkt på att det kan vara bra att bara köra ena kanalen vid spelande av mono-skivor och det är kanske därför 60- och 70-talsförstärkare av bättre kvalitet hade kanalväljare med L, R och mono förutom stereo.

Link to comment
Share on other sites

Det är en intressant aspekt att bruset ökar jämfört med signalen. Tack @gcs.

Men man har ju än större glädje av att inte introducera fasfel i onödan. Om man bara kopplar ena kanalen undviker man fasfel både pga geometriska fel i pickupmontaget och pga kanalöverhörning i generatorn.

Thöress mono-ingångar är konfigurerade för att koppla så till stereohögtalare, men jag tror inte det var så på de gamla förstärkarna @MatsT. Vi borde kolla.

Link to comment
Share on other sites

Mina vintage-förstärkare från Luxman kopplar om så önskas en kanal (L eller R) till båda kanalerna. Jag tror att det fungerar så även på Sansui AU-999 men jag har faktiskt aldrig provat den funktionen på mitt exemplar. Jag lånar en bild från ReHiFi som illustration.

 

Sansui-AU-999-44854.JPG

 

Link to comment
Share on other sites

Om man nu avspelar mono med en stereo puppa så finns en vinst med att fasa ut all info som inte är mono dvs ta bort alla missljud som inte  lika mellan väster och höger. Knäppar och knaster ligger ju ofta till höger eller vänster i ljudbilden.

 

Snygg Sansui förresten!

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...