Sign in to follow this  
Taxmannen

Maktens Musik

Recommended Posts

Det här med kulturbidrag och vad stat och kommun skall vara med och finansiera eller stödja är alltid intressant att diskutera. I samband med Way Out West i morgon kommer Svensk Live att presentera en rapport om hur man fördelar medel mellan olika genrer, och föga överraskande visar det sig att en övervägande del går till den så kallade konstmusiken, medan en klart mindre del går till populärmusiken. Det är också en klart ojämn fördelning mellan storstad och småstad/landsbygd, och en generellt styvmoderlig behandling av populärmusiken.

Quote

Västra Götalandsregionen betalade år 2016 ut 531 miljoner kronor till det regionala musiklivet. 502 (!) miljoner gick till Göteborgsoperan och Göteborgssymfonikerna, som får nära en miljon per spelning i stöd. Samtidigt får musikföreningen Beardmen i Skövde ett stöd på endast 1000 kronor per konsert.

Det är lätt att avfärda detta med att populärmusiken ändå är så kommersiell och drar in stora pengar, men det är väl ungefär som inom idrotten - det är de högst betalda procenten som drar in de stora pengarna, medan den stora massan får kämpa på bäst dom kan. Till syvende och sist handlar det om vad vi skall finansiera och stödja med offentliga medel.

http://www.svensklive.se/nyheter/ny-rapport-visar-svensk-popmusik-lever-farligt/ 

Rapporten i sin helhet kommer att finnas tillgänglig på www.svensklive.se i morgon 09.00.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det är för väl att den smalare musiken får det stöd den behöver. Även en del företag går in och sponsrar. Den s k konstmusiken är viktigt ur många skäl, inte enbart för musiken som sådan utan även för utbildning av andra musiker, utveckling av instrument, arrangemang osv. De musiker som syns i bakgrunden i många underhållningsprogram har minst 7 år på musikkonservatorier och lever av rätt knappa medel medan de som kompas med betydligt skralare meriter tar hem pengarna. Men vad vore de utan kompetenta musiker?

Även dansband typ Lasse Stefantz är tacksamma för dessa superproffs. De sätter musiken i studion på några timmar där hela gruppen hade behövt ett par dagar plus omtagningar.

Ett samhälle som inte har råd med ett rikt kulturliv är ingen trevlig plats att bo på. Nya Malmö Live är ett bra exempel på hur hela stan levt upp. Lokalen används för flera evenemang, restauranger har blommat upp runt omkring och tillhörande konferenshotell är i stort sett fullbokat... Kvaltietskultur ger många spinoff-effekter. 

Bäst hade det naturligtvis varit om det kom in mer pengar från konsumtionsledet men den kanalen har ju täppts till genom de nya distributionskanalernas vägran att ta betalt av de som konsumerar och artistskråets oförmåga att organisera sig. 

Skulle det råda vanlig demokratiskt process kring kulturverksamhet hade väl våra institutioner översvämmats av fiskargubbar och gråtande barn på väggarna och schlagermusik. En liknelse jag drar är när Mao bestämde att sparvarna var ett gissel för folket. Han beordrade varje by att mer eller mindre utrota alla sparvar eftersom de åt mängder av ris som var ägnat till folket. Det blev en baksmälla med enorma insektsangrepp som förstörde än mer. Idag hyllas sparvarna för sitt arbete med årliga fester i många kinesiska byar.

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

All musik behövs. (nästan...)

Det viktiga är att folk hittar det som de vill lyssna på och njuter av det. Spelar egentligen ingen roll om man gillar den enkla skvalmusiken man hör överallt som engagerar brett och är lätt att ta till sig utan att lyssna så värst noga, eller tex Sveriges nationalorkester, Göteborgssymfonikerna . Dock kan jag tycka att den enkla skvalmusiken får för stort utrymme i media och det tränger undan förutsättningarna för folk att kunna ta tills sig den andra sidan av musiklivet. Jag har märkt på ungdomar, men även många många vuxna, att de missat mycket musik som de i själva verket tycker mycket om att lyssna till. Utbudet i media som vänder sig till ofta yngre publik är alldeles för snävt och ängsligt i sina val av vad som spelas. Detta är dessutom något som Sverige är unikt dåligt på om jag går efter mina erfarenheter. Utomlands spelas ofta annan musik från media, barer, butiker och kaféer och på andra offentliga platser, än den musik man hör i Sverige. I Sveriges media, som spelar musik, verkar det vara så att det faktum att musiken är ny är något bra och att det är ett självändamål. Det finns ju så mycket gamal musik som aldrig spelas och som i många fall har bättre kvalitet i hantverket kring musiken än mycket annat jag hör. Visst är det inte alltid så här, men alldeles för ofta. 

Därför behöver den andra "ekonomiskt fattiga" musiksidan lite extra sponsring på olika sätt för att kunna verka och utvecklas och berika de som inte bara vill lyssna på skvalmusik.  Därför tycker jag det är ok att den fattiga sidan får mer av bidragen. Någon kunnig måste dock var bra nog på att bedöma vilka som skall ha av kakan.

Bebop likes this

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, Apexorca said:

Därför behöver den andra "ekonomiskt fattiga" musiksidan lite extra sponsring på olika sätt för att kunna verka och utvecklas och berika de som inte bara vill lyssna på skvalmusik.  Därför tycker jag det är ok att den fattiga sidan får mer av bidragen.

Jag håller med om mycket av vad ni båda skriver, men poängen är ju att den "ekonomiskt fattiga"  musiksidan inte bara handlar om klassiskt, jazz, visa, opera o s v, utan det finns mängder av artister som verkar inom andra genrer som inte åtnjuter något som helst ekonomiskt stöd. Ytterst är självklart kulturministarn ansvarig, men även på det kommunala planet tycker jag att man ser en styvmoderlig behandling av rock. och popscenen - hanteringen av Debaser Medis i samband med ombyggnaden av Medborgarhuset där man fortfarande inte har någon ersättningslokal är ett exempel. Kulturdepartementets syn på Svenskt Rockarkiv är ett annat.

AlfaGTV likes this

Share this post


Link to post
Share on other sites
14 minutes ago, Taxmannen said:

Jag håller med om mycket av vad ni båda skriver, men poängen är ju att den "ekonomiskt fattiga"  musiksidan inte bara handlar om klassiskt, jazz, visa, opera o s v, utan det finns mängder av artister som verkar inom andra genrer som inte åtnjuter något som helst ekonomiskt stöd. Ytterst är självklart kulturministarn ansvarig, men även på det kommunala planet tycker jag att man ser en styvmoderlig behandling av rock. och popscenen - hanteringen av Debaser Medis i samband med ombyggnaden av Medborgarhuset där man fortfarande inte har någon ersättningslokal är ett exempel. Kulturdepartementets syn på Svenskt Rockarkiv är ett annat.

Ja så är det nog. Det är inget 100%-igt system. 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kultur är jätteknepigt. Jag jobbade på 80-talet på Bra Böcker. Då fanns motsvarande diskussion kring bl a diktare och konstnärer. Ägaren till Bra Böcker ansåg att bokförlag hade ett ansvar att stötta smal litteratur typ diktare då de tillförde genren sådant som inte gav direkt avkastning men som påverkade annat skrivande och tänkande. Så var det förr även inom musikförlag. "Övervinsterna" från hitmusiken användes för att bekosta smalare utgivning. De medlen finns inte längre. Det fanns också en massa skiv- och musikaffärer som också arrangerade konserter eller på ett eller annat sätt sponsrade lokala evenemang med t ex instrument. Jazzfestivalen i Kristianstad/Åhus var ett sådant evenemang som fick stöd från lokala musikaffärer och skivbolag. Vi satte en ära att stötta lokala grupper. 

Idag är de flesta av dessa butiker borta och med dem också alla eldsjälar som hade musikaffärerna som samlingspunkt. I Blekinge finns inte en enda musikaffär längre. Jag tycker det är tråkigt och ett misslyckande av politiken, musiker och distributörer att hitta vettiga ersättningsformer som säkerställer rimliga ersättningsnivåer. Det konsumeras ju trots allt en hel del musik. Den som förr köpte typ 20-30 Lp-skivor, dvs 2-3,000 kronor, bidrog till ersättning av de artister och upphovsmän som låg bakom albumen. Idag skall samma belopp från var och en fördelas till miljontals artister. Det går inte ihop utom för ett fåtal. Det påverkar även utbudet av duktiga scoutjägare, producenter, studios osv. 

Det är inget fel med den digitala utvecklingen i sig eller de nya distributionsformerna. Det är de ekonomiska premisserna som kört i diket. Pris och efterfrågan har ett starkt samband. Att förvänta sig att musiker, kompositörer, författare skall skapa mästerverk utan att få rimligt betalt håller inte i längden; i vart fall inte om man förväntar sig kvalitet. På så vis finns många likheter med grundforskning. Theodor Maiman konstruerade den första lasern på 60-talet av forskningsmedel. Men han uppfann inte laserskrivare och CD-spelare. Jaco Pastorius gjorde revolution om hur man kan spela elbas och utvecklade både teknik och instrumentet. Idag kan man höra hans påverkan i nära nog all musik. Om man skär av topparna faller influenserna glesare.

Apexorca har en stor poäng med utbudet. När jag har folk hemma brukar jag alltid köra en liten "musikshow". Den vanligaste kommentaren är "fan va bra musik - var hittar du all denna fantastiska musik och hur får du nys om den?" 

Den smala musiken är heller inte så smal som det ofta sägs. Jazzfestivalen i Montreal har mer än 2 miljoner besökare under 10 dagar. Nya konserthuset i Hamburg är utsålt hela året, operafestivalen i Verona är utsålt varje kväll, samma sak med Mozartfestivalen i Saltzburg, Wagnerfestivalerna i Beyruth osv. Det går heller ingen nöd på dem. Men alla de som inte har finansiella möjligheter har också behov av ett kulturutbud. Dessvärre känner mångs av dagens aktörer inget sådant ansvar. Musikbranschen som förr var en kulturinrättning har idag kidnappats av distributionsbranscher.

shifts and Richard like this

Share this post


Link to post
Share on other sites

Du har säkert en poäng, Taxmannen. Svårt.

Vad jag reagerat mest på de senaste 10 åren är hur medias bevakning har utvecklats. Vad media rapporterar om har stor genomslagskraft, och jag tycker det är mer sällan man får höra riktiga musikrecensioner. Rapporter handlar om antingen feminism, integration eller sexualitet. Politiska ämnen som förvisso har en plats i musik och konst, men som inte är den allena anledningen att jag lyssnar på musik. Alla kulturnyheter handlar om något av dessa tre ämnen, och har man hittat en enarmad transsexuell kvinna från Syrien så är det full pott. Om inte så är det underhållning alá Idol o likn som gäller.

Så för min del säger jag tack och lov att konstmusiken finns för att balansera upp en gnutta.
 

JWE and UffeZ like this

Share this post


Link to post
Share on other sites

Please sign in to comment

You will be able to leave a comment after signing in



Sign In Now
Sign in to follow this