Jump to content

På rulle till Italien - en bandspelartråd


Bebop

Recommended Posts

Här står lite om vad han gjorde:

Quote

Tim de Paravicini modifies classic tape machines. He reworks them from the ground up, adding new tape heads, tweaking the transport, and replacing the electronics with his own custom tube designs. He also upgrades stereo microphones with special circuitry. And the results are worth it. His customers rave about the beautiful new sound, better than they can get with digital tape recorders.

 

Link to comment
Share on other sites

Man modifierar frekvensgången vid inspelning av band, och måste därför korrigera den vid uppspelning, i likhet med riaa för vinylavspelning.

Det finns två förhärskande standarder, amerikanska NAB (IEC1) och europeiska IEC (CCIR, IEC2). NAB introducerades på 50-talet och har två tidskonstanter vid 3183 µs (50 Hz) för basen och 50 µs (3183 Hz) för diskanten definierade för 7,5 och 15 ips vid uppspelning. IEC kom senare för att bättre matcha de nya bandformler som utvecklats. Den har oändlig tidskonstant i basen (0 Hz) och 35µs (4547 Hz) i diskanten definierat vid 15 ips vid uppspelning. För 7,5 ips är den övre tidskonstanten höjd till 70 µs (2274 Hz).

Jag ritade upp kurvorna för 15 ips, och man ser att skillnaden är liten i praktiken. Jag har lagt in riaa-korrigering också som jämförelse;

eq.jpg

 

För att få korrekt frekvensgång måste man spela upp bandet med en bandspelare som är kalibrerad efter samma standard som banden är inspelade i, då är skillnaden mellan NAB och IEC mycket liten. Om man spelar in ett band med 15 ips NAB och spelar upp det med IEC-kalibrerad maskin så kan det låta lite tamt i diskanten, och även i djupbasen. Ett band som spelas in med IEC och spelas upp med NAB kommer ge något boostad bas och diskant.

Skillnaden är 1 - 1,5 dB, mycket måttlig alltså även om man blandar standarderna. Ett band som är inspelat i NAB kan såklart kopieras till IEC och vice versa för att få eq korrekt efter sin egen uppspelningsmaskin. En del maskiner har valbar eq.

 
Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, MatsT said:

Fattas det ett komma i dB-skalan då kanske?

Nej, men detta är ju överföringsfunktioner. Det är klart, om man studerar över 10kHz och max utstyrning så kan det bli uppåt 3dB skillnad.
Bra att du poängterade det, för i praktiken blir skillnaden mindre än vad diagrammet anger.

Link to comment
Share on other sites

On ‎2017‎-‎08‎-‎07 at 15:28, Double A said:

Har vi fått reda på vilken maskin som fick följa med herr Bebop hem? Du kan ju inte bara ta semester så där utan att berätta!!!

Kan jag väl ... :closedeyes: 

Hemma igen och täckelsen kan falla. Det blev en B67 MkII av lite olika skäl. 

  • Ljudet mellan A807 och B67 MkII skiljer något men det är inget som kändes avgörande. Båda låter lika bra fast något annorlunda.
  • A807 kostar mer men inte så pass mycket att det var avgörande
  • Jag inbillar mig att det är enklare att få service lokalt med B67 MkII, åtminstone en av de bästa här i syd (Jens-Otto Villadsen i Nyköbing, Danmark). A807 kräver lite annan serviceutrustning än de traditionella. Å andra sidan kan man skicka kretskort till Fabio som fixar dem. 
  • A807 har många finesser som jag inte känner behov av.
  • Känslan stannade vid B67 MkII som dessutom var i väldigt gott skick. Så när som på ett litet märke i ena kanten ser den helt ny ut (men det gjorde även A807).

Här en bild från höger som visar bandtransporten/-sträckningen. Den lilla rullen till vänster trycker bandet mot en liten snurrande axel som kallas kapstanaxel. Det är de båda komponenterna som driver fram bandet. Volymknappen i övre vänster kant är för medhörning från en liten monitorhögtalare i bandspelaren. Den är mer för editering, inte lyssning. Den mörkgrå knappen nedanför till höger är för att kapa bandet. Band är dyrt och många gånger blir en sådär 10 minuter band över. Tre sådana slattar så har man ett helt band. Går utmärkt att skarva ihop, vilket man inte på något sätt påverkar ljudet i skarven. En skarv med ett gap på. säg 0,1 mm skall jämföras 380 mm som bandet rullar på en sekund. Det hörs inte.

Nedan till höger är hastigheten uttryckt i tum per sekund eller inch per second vilket vanligen förkortas IPS. Räkneverket räknar rätt tid oavsett vald hastighet.

KrrKgW.jpg

Här detalj från vänster med lite olika funktionsknappar. En skillnad som ofta skiljer proffsmaskiner från halvprofessionella hembandspelare är att här består bandföringen av rullar som snurrar med bandet. På enklare maskiner, typ min Tandberg, så är det fasta styrpinnar vilket är mer känsligt för bandslitage då de sliter på magnetlagret något mer, framför allt den första styrpinnen där magnetlagret ligger an. Här rullar hjulen med.

fgBxw0.jpg

VU-panelen består av VU-mätare i mitten plus två identiska sidor för kanal 1 respektive 2. Dessa paneler kan ha lite olika utseende beroende på maskin men också pga av kundönskemål. Enligt Fabio finns det 6 olika paneler som använts för B67. Just denna har lite speciella funktioner för synkronisering med bild/film.

yJJShT.jpg

Rejäla pjäser kräver ordentliga handtag. Spelaren väger nästan 40 kg...

fBxYqF.jpg

Spelaren är helt igenom balanserad, från tonhuvud till utgång (vilket inte småsyskonen från Revox är). Här finns m a o enbart balanserade ut- och ingångar.

pth611.jpg

Link to comment
Share on other sites

Och här är den nu på plats. Men innan dess behövdes lite småfix...

i38QnI.jpg

Den är som sagt tung. I avvaktan och funderingar på en mer varaktig uppställning limmade jag ihop ett par 18 mm furuhyllor och satte på hjul à la mjölkpall.

HQEF7n.jpg

En neutral aluminiumtomspole beställde jag från DarkLab i Tyskland. Den är nytillverkad och det är viktigt med att ha en välbalanserad tomspole som inte bandet skär in i, inte minst under snabbspolning. Två-kanalsband kan bara spela åt ett håll. Det band man vill spela av sätter man till höger och börja med att spola tillbaka det till upptagningsspolen till vänster, vilket tar ungefär 1,5 minut. Sedan spelar man bandet och när det är klart lägger man tillbaka det i sin låda.

ZzFhtY.jpg

Det behövs också kabel. Jag är lite kabelskeptiker som jag uttryckt lite då och då, framför allt när det gäller balanserade kablar som är fallet här och i min övriga setup (dock inte från tuner och Tandbergsspelaren som enbart har RCA-kontakter). Fram med lödkolven och lite andra verktyg. På bilden syns inte min ohmmeter och "tredje hand" som är oumbärliga verktyg om man gör sina egna kablar. Eventuella kortslutningar, polaritetsfel eller ledningsbrott vill man hitta och åtgärda innan man kopplar in några apparater.

fEdKUd.jpg

Kontakterna kommer från Neutrik, samma som sitter i spelaren.

2U6Qci.jpg

Jag köpte en ganska vanlig kabel som används i studiosammanhang till mikrofoner, gitarrer, mixerbord, mellan mixerbord och bandspelare osv. Den fungerar utmärkt även här. Det är en tålig kabel med bra skärming och i övrigt byggd för att hantera musik.

tMwci5.jpg

För uppkoppling mellan Studer och Tandberg behövs en "kvasibalanserad" kabel. Det innebär att "+" (hot), "-" (cold) och skärm löds i de tre pinnarna på XLR-kontakten men på RCA-sidan löder man enbart "+" och "-" och låter skärmen vara utan anslutning. Alla kablar fungerade utmärkt, inte en tillstymmelse till brum eller andra oljud.

Link to comment
Share on other sites

18 minutes ago, Bebop said:

VU-panelen består av VU-mätare i mitten plus två identiska sidor för kanal 1 respektive 2. Dessa paneler kan ha lite olika utseende beroende på maskin men också pga av kundönskemål. Enligt Fabio finns det 6 olika paneler som använts för B67. Just denna har lite speciella funktioner för synkronisering med bild/film.

yJJShT.jpg

Jag har också en B67 Mk. II men just VU-panelen skiljer sig lite från ditt ex. Mitt exempel har jag låtit revidera i Danmark av Jens-Otto Villadsen och han monterade också nya Butterfly huvuden :thumbsup:

Link to comment
Share on other sites

Den ser ut att vara i mycket bra skick och det är bra att ha handtag  :mm:

Min har använts i en studio och jag fick den tillsammans med vagn, en vagn som jag sökt till min B67 Mk. I men inte hittat - nu har jag vardagsrummet fullt med rullbandspelare :blush

Link to comment
Share on other sites

Därmed har jag kommit till slutet av detta reportage. Det har varit en resa på säkert ett par år då jag började fundera på om jag skulle gå in i masterband-världen och skaffa en Studer och ha en spelare av samma kaliber som används när musiken en gång bandades. Det har varit mycket lärorikt. Kontakten med Fabio, "The Recorderman" har varit ovärderlig i sammanhanget. Han är värd en bild till "in action".

j849VE.jpg

Fabio skriver också en hel del i fackpressen och jag fick ett magasin där han på 5 uppslag berättar om rullbandare och går igenom de viktigaste rullbandarna från Studer plus ett par andra från Nagra och Ampex. Det är på italienska men jag skall översätta dem, tänkte jag. Google translate fungerar rätt hyggligt för att förstå, framför allt till engelska.

tP5isT.jpg

Lite värdefull information om just den spelare jag köpt fick jag också med mig. Dels en fullständig servicemanual på CD plus mätprotokoll i både tabellform och grafer. Ser mycket bra ut.

6nvj5p.jpg

Funderar på om jag skall skaffa en Studer till... Kan vara bra att ha...:o:closedeyes::65::Thinking: Eller som en bekant sa till mig "- En riktig man har två Studer-bandspelare" ;)

 

Link to comment
Share on other sites

10 minutes ago, eliot said:

han monterade också nya Butterfly huvuden :thumbsup:

Även denna spelare har Butterfly-huvud som vi diskuterade. Fabio sa att det aldrig varit en stor grej inom studiovärlden. Han får inga frågor om detta i studiosvängen. Däremot har det blivit en diskussion om dessa på en del forum om att de skulle låta bättre. Det är en diskussion som Fabio menar är rent nonsens då det är så många parametrar som påverkar. Det kan ha varit olika typer av huvud inblandad i studioprocessen. Det är inget som någon noterar i den professionella världen. 

Jag har läst någon gång att det skulle vara en fördel när man kopierade mono-band eller något ditåt. Viktigare är nog att de är i bra kondition oavsett huvud. Fabio uppskattar att mina huvud har ca 85% kvar. Han sa också att till skillnad från pickuper så låter tonhuvud bättre ju mer de använts och när man slitit igenom "slitytan" så lär man höra det med en gång. Men just innan man gjort det, låter de som bäst, enligt honom. 

Link to comment
Share on other sites

On 2017-08-07 at 10:47, Bebop said:

Det som kallas "masterband" kanske behöver klargöras i sammanhanget.

....

  1. Av detta band gör man sedan en eller flera kopior av på 1/4-band av ren säkerhet. 
  2. Från dessa kopior gjorde man sedan skivmastrar som skickades ut till skivpresserierna. Det innebar att man justerade frekvenskurvan och dynamiken så att det gick gravera skivspåren. Dessa band har mao inte samma dynamik och frekvenskurva som steget innan (4).

Verkligen spännande och lärorikt detta även om jag personligen verkligen "inte är där än" hur lockande det än framstår :mm:. Några följdfrågor:

1. För att spinna vidare på Bebops 60-70% för vinyl, och följaktligen 100% för ett bra masterband (4), hur mycket tappar man per generation, eller hur bra blir en "optimal" kopia som man gör av ett masterband? 

2. De s k "masterband" som säljs idag nya hos Elusivedisc och Acoustic sounds med flera, skall man tolka det som att dessa är kopior på 4. eller 5, eller kan det handla om något helt annat?

3. Hur är det med tillgången på band idag? Tillverkas det nytt eller handlar det om gamla lager? Jag tittade på en video där Michael Fremer intervjuade någon på Analog Productions och där nämndes siffran $100 bara i bandkostnad för deras återutgivning per titel. Är det det man får räkna med för tomma band av god kvalitet, eller hur ser prisbilden ut?

Link to comment
Share on other sites

19 minutes ago, Taxmannen said:

2. De s k "masterband" som säljs idag nya hos Elusivedisc och Acoustic sounds med flera, skall man tolka det som att dessa är kopior på 4. eller 5, eller kan det handla om något helt annat?

Jag har Groove Note Jacintha: "Here's To Ben" och på Elusive Disc kan/kunde man läsa:

Quote

Each Groove Note Reel-To-Reel Tape is made upon order and is ready to ship in approximately 21 Days!

Limited Production Run of only 15 Copies Worldwide!

Master Quality Reel To Reel Tape of Jacintha's Here’s To Ben

Exceptional Audiophile Sound as close to the Original Master Reference Quality as possible!

Original Direct-To 2-Track Recording made at Oceanway Studios in Hollywood by Joe Harley and Mike Ross.

Dubs are made by Bernie Grundman using the Original 30 ips 1/4" 2-Track Masters.

The masters are played back off of Bernie's customised and rebuilt Studer A80, then run through his EQ board, and straight into a series of Ampex ATR102 tape machines. These Groove Note Master Quality Reel To Reel Tapes are made at 15 ips and EQ are NAB. Included are 2 Reels, a 1kHz alignment tone along with repros of the original cover art. Since the actual session masters are run to make these copies, there is a limit to the number of times this can be done. Production limited to only 15 total copies!

Bandet kostar $599.99

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Taxmannen said:

Några följdfrågor:

Fråga 1:
Jag kan inte verifiera eller kvantifierar hur mycket, men väldigt lite om ens något. Ursprungliga masterband finns ofta som halvtummare och spelas av med 76 cm/sec över till en kvartstums masterbandkopia som har 38 cm/sec. Jag har svårt att tänka mig att där blir någon försämring överhuvudtaget. Sedan görs det kopior av mastern och ibland kopior av den. På den "goda" vinyltiden var det inte ovanligt att den "vinylmastring" som skickades för att göra matriser var 4:e eller 5:e generation och de band som florerar på marknaden nu varierar från 3:e till 6:e generation skulle jag tro. En del är tydliga med vilken generation det är, t ex MPS som garanterar 3:e generation men då från 1/2-tumsmastrar och inte från moddade vinylmastrar. Samma sak med Opus 3

Fråga 2:
Se ovan. Jag ser inte 4:e eller 5:e generation som något problem. Det som är mest intressant är om ursprunget är moddade band för vinylpressning eller kopior från originalmastern, alltså innan den komprimeras för andra media. Återigen, här kommer kontakter in i bilden. Alla känner alla och rykten sprids snabbt, både goda och dåliga.

Fråga 3:
Jag var inne på prisbilden i det inlägg du refererar till. The Tape Project och Sounds tar mellan 450-600 USD beroende på titel och hur många spolar. En LP består av två spolar och om du skall köpa två oinspelade band och spolar kostar det drygt SEK 1,100 så materialkostnaden är ca 20-25 % De band Acoustic Sounds och Tape Project erbjuder ligger på den övre prisskalan med slutpris uppemot 5,500 SEK inklusive frakt o moms men det går också hitta band för kring 3-4,000 SEK.

Det finns gamla band ute i världen som kommer från radiostationer och skivpresserier. De kan ha varierande kvalitet, men de som säljer brukar informera rätt bra. Men ännu en gång, den här världen är liten och rykten om skojare sprids snabbt. Sedan finns det studiokopior som oftast lagrats digitalt som kan kopieras i det oändliga. 

Det går inte jämföra denna handel med "vanlig" handel. Det är en entusiast-verksamhet ungefär som gamla sportbilar. Spelarna är 20-50 år gamla. Musiken i huvudsak från 50-60-tal och oftast jazz eller klassisk musik. Det är ingen business som man kan använda samma måttstock som för vanlig hifi och musik. 

 

Link to comment
Share on other sites

16 minutes ago, Bebop said:

Fråga 1:
Jag kan inte verifiera eller kvantifierar hur mycket, men väldigt lite om ens något. Ursprungliga masterband finns ofta som halvtummare och spelas av med 76 cm/sec över till en kvartstums masterbandkopia som har 38 cm/sec. Jag har svårt att tänka mig att där blir någon försämring överhuvudtaget. Sedan görs det kopior av mastern och ibland kopior av den. På den "goda" vinyltiden var det inte ovanligt att den "vinylmastring" som skickades för att göra matriser var 4:e eller 5:e generation och de band som florerar på marknaden nu varierar från 3:e till 6:e generation skulle jag tro. En del är tydliga med vilken generation det är, t ex MPS som garanterar 3:e generation men då från 1/2-tumsmastrar och inte från moddade vinylmastrar. Samma sak med Opus 3

Fråga 2:
Se ovan. Jag ser inte 4:e eller 5:e generation som något problem. Det som är mest intressant är om ursprunget är moddade band för vinylpressning eller kopior från originalmastern, alltså innan den komprimeras för andra media. Återigen, här kommer kontakter in i bilden. Alla känner alla och rykten sprids snabbt, både goda och dåliga.

Fråga 3:
Jag var inne på prisbilden i det inlägg du refererar till. The Tape Project och Sounds tar mellan 450-600 USD beroende på titel och hur många spolar. En LP består av två spolar och om du skall köpa två oinspelade band och spolar kostar det drygt SEK 1,100 så materialkostnaden är ca 20-25 % De band Acoustic Sounds och Tape Project erbjuder ligger på den övre prisskalan med slutpris uppemot 5,500 SEK inklusive frakt o moms men det går också hitta band för kring 3-4,000 SEK.

Det finns gamla band ute i världen som kommer från radiostationer och skivpresserier. De kan ha varierande kvalitet, men de som säljer brukar informera rätt bra. Men ännu en gång, den här världen är liten och rykten om skojare sprids snabbt. Sedan finns det studiokopior som oftast lagrats digitalt som kan kopieras i det oändliga. 

Det går inte jämföra denna handel med "vanlig" handel. Det är en entusiast-verksamhet ungefär som gamla sportbilar. Spelarna är 20-50 år gamla. Musiken i huvudsak från 50-60-tal och oftast jazz eller klassisk musik. Det är ingen business som man kan använda samma måttstock som för vanlig hifi och musik. 

 

Kanon - tack :thumbsup:

Jag var nog lite otydlig när det gällde fråga 3. Den handlade i första hand om tillgången på tomma/oinspelade band, kostnad m m. Du skrev i tidigare inlägg att du spelade över en del LP (45-varvare)  till band för att minska springet, men det blir ju rätt kostsamt om man får ge ett lakan per platta för att undvika lite motion :o

Link to comment
Share on other sites

Just now, Taxmannen said:

Prislappen avskräcker såklart, men ändå lite förvånande att inte efterfrågan överstiger tillgången. Det verkar ju fortfarande finnas exemplar av dessa rara utgåvor att tillgå!? 

Inte av Here's to Ben - den sålde ut snabbt :mm:

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker också att vi måste särskilja de band som släpps av de skivbolaget som ursprungligen producerade skivan och de övriga där man inte i samma grad vet varifrån bandet kom. Några som ger ut band av sina inspelningar:

Opus3, Groove Note, Premonition Records (Patricia Barber- Café Blue), Ito Ema - Goldberg Variations, MA Recordings, International Phonograph Inc, där den senare säljer band som production copy ($150) eller Direct Copy Of Master ($250) och det var också han som förde över Patricia Barber - Café Blue till de rullband som man kunde köpa. Detta är bara några exempel....

Tar man som exempel Tape Project så är jag inte helt säker på varifrån banden kommer och när det gäller Sonny Rollins: Saxophone Colossus så föredrar jag mitt vinyl original, Prestige PRLP 7079 (446 W. 50th ST.) - men det blir ofta väl så dyrt  :redface2:

PS. Popsike talar om vad en skiva skiva sålts för och när det gäller Saxophone Colossus är det höga priser :app:

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Taxmannen said:

Du skrev i tidigare inlägg att du spelade över en del LP (45-varvare)  till band för att minska springet, men det blir ju rätt kostsamt om man får ge ett lakan per platta för att undvika lite motion :o

Det är en annan pilsner. Då använder jag ett band som heter LPR35 som har samma trimning som SM911 men är tunnare och därmed längre, 1100 m istället för 762 m. Dessutom spelar jag in på halva hastigheten 19 cm/sec plus att jag använder NAB-spolar i plast (sådana med stort hål). Speltiden på dessa blir då 1,5 timme istället för 30 minuter och bandet kostar ungefär detsamma som proffsbandet. Så när man tar hänsyn till speltid, billigare spole så blir bandkostnaden här ungefär 25% mot proffsbanden. Jag använder dessa även när jag spelar in från radio.

Det finns ingen anledning att dra på med de dyra banden här och den högre hastigheten. Skivor och radio har inte tillräcklig dynamik för att få några fördelar av det.

Link to comment
Share on other sites

On 2017-08-07 at 10:47, Bebop said:

Vill jag ha ett par Valhalla signalkablar för 73,000 eller 20 masterbandkopior? För mig är frågan lätt att besvara. Music first!!!

 

 

Både och så klart. :thumbsup: Man kan inte kompromissa med det perfekta ljudet. Music first! :icon_smile_cool: 

Link to comment
Share on other sites

En värld jag mest troligt aldrig kommer sätta mig in i, men det var roligt att få följa med och höra dina (och er andras) tankar om rullband och allt omkring. 
Bra reportage och grattis till era maskiner!

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, Bebop said:

Band är dyrt och många gånger blir en sådär 10 minuter band över. Tre sådana slattar så har man ett helt band. Går utmärkt att skarva ihop, vilket man inte på något sätt påverkar ljudet i skarven. En skarv med ett gap på. säg 0,1 mm skall jämföras 380 mm som bandet rullar på en sekund. Det hörs inte.

Jag köper det, men det går ju också att spara slattarna till album som är sådär 40-45 min långa, vilket är ganska vanligt. Ett gäng 7"-spolar är inte så dumt att ha.

Link to comment
Share on other sites

En bandares värsta fiende är damm, fett, bandpartiklar och magnetism där det inte skall vara magnetiskt.

En huv är inte fel att ha. Fru Bebop skall sy sådan till mig. Band bör förvaras i plastpåse i sin låda. Tonhuvud och övriga delar i bandbanan rengörs vid behov med t ex isopropanol och tops. Finns bättre små specialborstar att köpa då tops inte är optimala, bommul kan lossna från pinnen. "Vid behov" varierar men efteren så där 6-10 band. Proffsband har tjockare järnoxidlager och de sker viss avsättning mot alla ytor bandat rör sig över, ungefär som avsättningar från bilens bromsskivor på aluminiumfälgar. Undvik köpa gamla band från 60-, -70, -80-tal. Risken är för stor att oxidskiktet smulas av med avsättningar i bandbanan. En del klibbar dessutom. Det är detta skivbolag brottas med. Man "bakar" gamla band och sedan har man någon vecka på sig att göra kopior eller föra över till digitalt media och det är band som i de flesta fall förvarats rätt så optimalt.  Man har ingen aning om hur gamla band förvarats. Håll dig till nya band.

Tonhuvudet och delarna runt om blir med tiden lite magnetiska. För mycket av den varan ger en form av "magnetisk rundgång" vilket resulterar i högre brus. Det avlägsnas med avmagnetiserare, även kallad defluxer. En del gör detta en gång per år, andra aldrig. För egen del vet jag inte ännu. På kassettspelartiden ungefär vartannat, vart tredje år.

Link to comment
Share on other sites

Trevligt reportage med massa nyttiga tips för en som funderar på hur man kan gå vidare i systemutveckling. Detta lockar mig mycket mer än att utveckla den digitala delen nu när vinylen har blivit förhärskande spelmässigt hos mig. Håller med om att det är mer intressant att fördjupa favoriter än att ständigt jaga nytt och att istället satsa på en gedigen grundkvalitet i signalkällan och mjukvaran.

Calm 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...