Recommended Posts

Årets sommar är en av de sämsta på länge, åtminstone om man bor i Blekinge och tycker om att vara på sjön. Lite kallare väder kan jag leva med och t o m lite regn, men när vindens står på mellan 12-17 m/s dag efter dag blir det bekymmersamt. I fjol hade vi tillbringat ett 15-tal nätter på sjön vid det här laget. I år har det bara blivit 4 nätter...:45:

Energin har istället lagts på hifi och botanisering på icke förverkligade drömmar ... det ledde till ett par kontakter i nordvästra Italien. Fru Bebop och jag satte oss i bilen och tog en tur genom alplandskap i Schweiz via Lugano och sedan några mil ytterligare till Varese i Italien. Där hittade vi sommaren också med dagstemperaturer kring 34 och på kvällarna ca 30.

Det skulle visa sig bli en mycket givande resa.

 

ZiPldE.jpg

P-pan, JWE, calle_jr and 2 others like this

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det går ju inte undvika att få i sig lite mat heller och det Italienska köket håller som ni vet världsklass. Första kvällen bestämde vi för oss att leta efter stans bästa pasta. Om vi lyckades vet jag inte men vi snappade upp en fantastisk ravioli på denna lilla innegårdskrog.

mdOaNF.jpg

Neontermometerna visade 31 grader vid pass 21:30 så vi blev sittande på denna gatukrog fram på småtimmarna. Vi mådde riktigt gott...

oV86ek.jpg

Men det började dra i ögonen. Efter 1800 km på två dagar var det dags att krypa ner i bädden. Vi hade ett viktigt möte kl 08.00 påföljande dag..

calle_jr, eliot, Nik and 1 other like this

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det handlar naturligtvis om rullbandspelare. Min första rullbandspelare fick jag på min 12-årsdag 1964. Det var en begagnad Philips som jag i huvudsak använde för att banda pop o rock från Klas Burlings popprogram där han presenterade ny musik. Kvällstoppen varje tisdagkväll kl 19.00 med Kerstin Adams-Ray och Tio-i-topp var lördag kl 15.00 med Carl Eiwar var andra höjdpunkter. Detta var heliga graler och när dessa program gick var det rätt tomt på stan, åtminstone av inspelande ungdom och de var många. En bandspelare (då sa man inte rullbandspelare; det begreppet kom först efter att Philips lansera sina kassetter) skulle man bara ha.

Så här såg min första bandspelare ut. Max bandstorlek var 5 tum och med hastigheten 9,5 cm/sekund varade ett sk LP-band 45 minuter. Det var en monospelare.

yOhzzv.jpg
Bild via Google search

Jag vet inte exakt när stereobandspelarna kom men för min del skaffade jag min första stereomaskin 1970. Drömmarna kretsade kring Tandberg och ReVox men det var ouppnåliga önskemål för en 18 årig Bebop. Det fick bli en begagnad Luxor som även fungerade som stereoförstärkare med linjeingång till min skivspelare med kristallpickup (som inte var beroende av särskilt riaa-steg, ett begrepp som för mig var obekant vid denna tid. Lyckan var fullständig och vi samlades ofta hemma och diggade till tusen. Luxor-spelaren tog 7-tumsband och hade 3 hastigheter. Den högsta, 19 cm/sec använde jag aldrig, det var 9,5 cm/sec som var standard. Förstärkaren tror jag hade en effekt på mellan 5 och 10 watt och var rörbaserad.

uUlxPd.jpg
Bild via Google search

Det blev flera rullbandare innan jag till slut gav upp till förmån för kassettbandspelarnas framfart i början av 80-talet. Men under senare år i samband med att s k masterband kommit i ropet har det blivit högaktuellt. Inte minst för att få tillgång till det fantastiska njutningen att lyssna på studioband innan de "förvanskats" för att kunna graveras på vinyl eller sönderkomprimerats för CD-utgivning. På 80-talet lät många CD av återutgiven musik illa pga av hetsen att få ut så mycket musik så fort som möjligt. Många slarvade eller var inte mogna för uppgiften. På senare år har kunskapen kommit ikapp men istället för att använda den till bra utgåvor används den för att komprimera sönder musik för maximal anpassning till streaming och mobillyssning. Därav mitt fullständiga ointresse och nästan hatiska inställning till bl a Spotify där musikåtergivning har bytts ut till ett distributionsprojekt.

Dessbättre finns det en publik som fortfarande strävar efter högsta kvalitet på musikåtergivning och det är i ljuset av det jag tror man skall se vinylens återkomst och nu även rullbandspelarna. Kvalitet före volym helt enkelt. I det sammanhanget vill jag även framhålla "seriösa" utgåvor på CD. Det är ett media som rätt hanterat låter alldeles utmärkt när hantverket gjorts ordentligt. DR-kod är ett sätt att skilja agnarna från vetet men inte enbart.

 

 

 

UffeZ, MatsT, eliot and 1 other like this

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kul reportage och fina bilder!

Får mig att längta till Italien igen och inte minst den goda maten, vinerna och den historiska atmosfären i varje stad och gata.

Blir spännande och se hur kopplingen till bandspelare kommer att ske?

Calm

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

På 70-talet hade varje välsorterad hifi-handlare en eller två hyllor av rullbandspelare som tog maxspolar på 7 tum. Akai, Teac, Tandberg, Philips/Dux och Sony dominerade konsumentmarknaden. På proffsidan var det framför allt Ampex och Studer som användes. Det fanns även en del andra typ Otari, Nagra, Tascam (Teac) och Fostex men hade inte på långt när samma dominans. Det var med dessa "all" musik spelades in och mastrades med. De inspirerade till en helt ny nivå av spelare som man kallade "semi-professional" och de flesta gick på även detta tåget, även ovanstående. Till dessa anslöt sig även märken som Pioneer och Technics. Den maskin som satte nivån och som blev en oerhörd succé var ReVox och deras modell A77. Här i Norden var Tandberg också framgångsrika och deras sista modeller TD20 A och SE rankades mycket högt. Jag läste någonstans att just TD20 SE är den enda rullbandspelaren som fått "A-rating" i Stereophile...

LYCD16.jpg

Willi Studer var en schweizisk företagare som på 40-talet importerade amerikanska bandspelare som han byggde om och såldes med namnet Dynavox. Det blev grunden till företaget Studer som snabbt kom att bli världsledande på professionella studiobandspelare. Jag går inte in på hela historien. För den intresserade finns massor att läsa på bl a Wikipedia. Företaget startade också ett sub-brand som fick namnet ReVox som är mer känt för de flesta som någon gång sysslat med bandspelare. ReVox var ett märke för framför allt halvprofessionella bandspelare. De gjorde även förstärkare och radiodelar. Många av ReVox-modellerna baserades på Studers på något sätt. Det kunde vara gemensamt chassi eller bandföringsmekanism. De hade också mikrofoningång, sound-on-sound och tillbehör som hade en mer konsumentinriktad profil. Men elektronik och tonhuvud var inte alls de samma. Studers modeller är alla balanserade konstruktioner från tonhuvud till utgång. Som exempel har ReVox A700 samma grundchassi som Studer B67 och samma bandföringsmekanism, samma funktionsknappar men i övrigt finns inte många likheter vilket inte minst märks på vikten. En B67 väger ca 10 kg mer än en A700

Den förmodligen mest kända studiobandaren från Studer hette A80. Den är fortfarande i drift i många studiosammanhang. Av alla skivor inspelade under 70-talet så är det högst sannolikt att i en majoritet av dessa så har en A80-version på något sätt varit inblandad. Om inte så har det säkert varit en Ampex ATR 100.

4NO4Do.jpg
Studer A80 - bild från nätet

1975 lanserade Studer en nerbantad A80 som fick modellnummer A67 som senare följdes av B67 och B67 Mk II. Det fanns många varianter av dessa modeller baserat på kundönskemål. Läste t ex följande på nätet:

Im Jahr 1981 gab es von der STUDER B67 MKII nicht weniger als 18 verschiedene Versionen

Det är i många stycken en A80 men har inte samma bandföring och en del andra finesser  och moduluppbyggnad/flexibilitet som värdesätts i en studio. Man kan säga att det är en mer mobil A80. Om jag inte minns fel använde Sveriges Radio B67 i inspelningsbussen då de bandade Jazzfestivalen i Kristianstad.

Det var en fullständigt genomrenoverad Studer B67 Mk II som jag hade fått nys om. Nya lager, samtliga kondensatorer utbytta "och annat som riskerar att fallera de närmsta åren". Det var dessutom gjort av en av den mest framstående Studer-kännaren som är ett begrepp i studiosvängen... 

Där har ni bakgrunden till varför en Studer är det mest åtråvärda bland rullbandare för mig. För mig är Studer det ultimata som går att få för högsta ljudkvalitet.

0DXdfl.jpg
Studer B67 MkII - bild från nätet

Fosse and eliot like this

Share this post


Link to post
Share on other sites
26 minutes ago, bfjohansson said:

"DR-kod"?

DR-kod står för Dynamic Range som är ett sätt att mäta komprimeringsgrad på digitala inspelningar eller kvaliteten på överföring av analoga inspelning till digitalt media. Under de senaste 10-15 åren har det skett en dramatisk försämring mot allt mer sönderkomprimerade filer. Om man rippar sina filer i t ex JRiver eller använder Roon så analyseras varje album och då får svart på vitt. Ett annat sätt är att gå in och kika i följande fil som är sorterat på år. Om du bläddrar neråt så är det mycket rött i närtid.

DR-kod - databas

Här kan du sortera bl a per år och går du tillbaka till 80-talet så hittar du även där låga DR-koder men inte på långt när så illa som idag. Jag köpte Robert Crays senaste album där låtarna ligger på en DR-kod mellan 4-5 och ungefär 2,5 dB's omfång i musiken. Klassisk musik och jazz brukar fortfarande ligga rätt OK på omkring 12-13 men pop och rock är katastrofalt dåligt. Det mesta låter rent ut sagt för djävligt på en bra anläggning (musiken kan ju vara helt ok men ljudkvaliteten är rent skandalöst dålig i de flesta fall. Det finns de som kämpar emot detta och det går under benämningen The loudness war

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tack för att vi får följa med på denna resa! Som alltid, välskrivet, informativt och illustrerat med fina bilder :thumbsup:

---------------

5 minutes ago, Bebop said:

Ett annat sätt är att gå in och kika i följande fil som är sorterat på år. Om du bläddrar neråt så är det mycket rött i närtid.

Det jag inte riktigt köper är att det alltid skulle vara dåligt med ett lågt värde. Jag har fått för mig att man egentligen inte kan jämföra två olika stycken eftersom det handlar så mycket om musikens innehåll. Att däremot jämföra två olika mastringar av samma låt ger en bra bild av kompressionsgrad.

Ber om ursäkt om det blev lite OT, men eftersom frågan om DR kom på tal...:blush

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
6 minutes ago, Taxmannen said:

Det jag inte riktigt köper är att det alltid skulle vara dåligt med ett lågt värde.

Det är ju en poäng i det. Varje fördelningskurva har sina 7 % i ytterkanterna vilket är mindre intressant, tycker jag. Det finns ju musik som saknar dynamik. Men om man t ex söker en inspelning av Beethovens 9:a där den ena har DR 8 och den andra DR 15 så är hörs det med besked även om det är olika orkestrar och tolkningar. Och i fallet Robert Cray så låter det förskräckligt. Det är trots allt dynamisk musik. Aaron Nevills senaste är inte mycket bättre. Jag orkar inte lyssna på den. Dels pga att det låter så illa och en del pga att jag blir så upprörd över den likgiltighet som tycks finnas hos en del bolag. 

Artikeln i Wikipedia beskriver utvecklingen från 1980-talet till nu och det råder inga tvivel om att det gått åt helvete. DR-kod är ett sätt att verifiera detta.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kul att höra om detta Bebop och tack för lektionen. 

 

Det finns mycket att säg som detta med dynamik och det är en fråga jag brinner lite extra för i musikåtergivning. 

För mig är dynamiken alltid en ytterst viktig faktor när jag bedömer produkter och en av de faktorer som skiljer mest mellan HiFi och tex livemusik i alla dess former. Jag har märkt att jag alltid gillar inspelningar och system lite extra om de har en bra dynamik. En av musikens viktigaste beståndsdelar är just dynamiken. Musikens karaktär bygger i de flesta fall på variationer i dynamik. Skillnader på starkt och svagt. Det är med dynamiken musikerna och instrumenten ger en viktig karaktär och känsla i musiken. Utan detta blir musiken i mina öron inte lika njutbar, man kan känna igen stycken och melodier så klart, men det blir platt och utan känsla. Det är svårt att förstå att detta blivit något många producentar av både produkter och inspelningar tagit lätt på detta. Jag tror det är därför många vill ha "mer bas" och det används som ett argument på många konsumentprodukter för att sälja. Då får man en slags artificiell dynamik i basområdet, men den stämma inte riktigt. Men egentligen är det bara nivåskillnader mellan frekvenser. Hela registret behöver en jämn dynamikkurva såväl i micro- som macro-dynamik. Först då låter systemet homogent och riktigt i mina öron. Det djupt tragiska är när man inte ens från inspelning och lagring av musiken tar hand detta. Man förminskar därmed musikernas insats och fömåga och dessutom kommer begåvningens hela register inte fram.

Som du beskriver Bebop så blir bra musik betydligt mer ointressant om det saknas dynamik. 

 

Ursäkta risken för OT.

Share this post


Link to post
Share on other sites
12 hours ago, Bebop said:

leta efter stans bästa pasta.

:mm:

 

2 hours ago, Bebop said:

Den förmodligen mest kända studiobandaren från Studer hette A80. Den är fortfarande i drift i många studiosammanhang. Av alla skivor inspelade under 70-talet så är det högst sannolikt att i en majoritet av dessa så har en A80-version på något sätt varit inblandad. Om inte så har det säkert varit en Ampex ATR 100.

Nu menar du liveinspelning i två kanaler?
För studiobruk var det väl vanligare med mångkanalare med 2"-band och 30ips?
 

Share this post


Link to post
Share on other sites
On ‎2017‎-‎08‎-‎06 at 12:53, Apexorca said:

Ursäkta risken för OT.

Det är inte OT. Det blir mer dynamikprat i tråden. Det är en av de saker som står ut med masterband.

Tisdag 1 augusti. Klockan är 07:45 och vi kör iväg mot spända förväntningar i ett vackert villaområde strax intill sjön Logo di Varese med alperna som bakrundsvinjett. Det här är en mycket vacker del av Italien inte långt från Schweiz och de kanske mer kända Luganosjön och Comosjön

YGvBi8.jpg
Källa: Wikipedia

Vi har bestämt möte med Fabio Liberatore, mer känd i studio- och hifivärlden som The Recorder Man. Mer om honom lite senare...

Mina ögon fäster omedelbart blicken på möbeln rakt fram där ett par Otari-spelare står uppställda längts till vänster och till höger om dessa står föremålen för dagens besök som jag haft reserverade fram till dagens visit. Längst till höger en helt genomrenoverad Studer B67 MkII som inte tillverkades i så många exemplar. Enligt Fabio fanns ett ökat tryck från branschen att anpassa produkterna till ny teknik inom studiovärlden, inte minst inom video och det digitala området. B67 ersattes då av A810 använder moderna programerbara chips, sk eproms. A810 följdes upp av A807 1986 och är den sista modellen från Studer. 1995 tog det slut. Det är den som står vid sidan om B67

Jag var alltså intresserad av antingen A807 eller B67 MkII

M7rUSg.jpg

Framför Otari-spelaren ligger en bok som jag gärna skulle vilja ha i mitt bibliotek. Jag har sett ex på mellan 5-7,000 SEK om man ens hittar den.

Pzyo4u.jpg

Vi övergick nu i ett par timmars provlyssning av de båda spelarna med samma material plus kopiering mellan spelarna. Jag och fru Bebop leddes in i ett rum vid sidan om där vi fick ta plats och lyssnade på fantastiska upptagningar. Här spelades med Avalon (som är en av mina favoriter). Jag tror det var deras näst största  modell Time. Som framgår är rummet akustikbehandlat som också är en del av Fabios verksamhet. Jag fördjupade mig inte så mycket kring detta. Mitt intresse var hur det lät och båda spelarna lät magiskt. 

aTZjWB.jpg

Här en bild på elektronik och spelare. Jag vill minna att bandaren är en A820.

EiWQ3M.jpg

eliot and Fosse like this

Share this post


Link to post
Share on other sites
33 minutes ago, calle_jr said:

Nu menar du liveinspelning i två kanaler?

Nej, jag menar inspelning och/eller mastering. A80 finns i flera skepnader inklusive multitrack med andra tonhuvud med tillhörande multikanalpaneler och bredare band. 

Share this post


Link to post
Share on other sites
18 minutes ago, Bebop said:

Framför Otari-spelaren ligger en bok som jag gärna skulle vilja ha i mitt bibliotek. Jag har sett ex på mellan 5-7,000 SEK om man ens hittar den.

Pzyo4u.jpg

Den boken har jag och den kostade en hel del men inte de fantasisummor som de flesta vill ha :app:

- Kul att få följa med på resan :mm:

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, Double A said:

Fantastiskt läckra bandare!

Utan att behöva en känner jag ett visst ha begär :)

Akta dig - det är så det börjar. 👍

- Vi var några som inte tänkte köpa rullbandspelare och jag var den förste att ge efter och resultatet ser vi nu 😘

Share this post


Link to post
Share on other sites
6 minutes ago, eliot said:

Akta dig - det är så det börjar. 👍

- Vi var några som inte tänkte köpa rullbandspelare och jag var den förste att ge efter och resultatet ser vi nu 😘

Usch ja... ;) Det är t o m så att när jag bodde i Kanada så funderade jag på att köpa en bandare när det s k The Tape Project i USA startade. Eliot varnade mig eller kanske rättare sagt, rådde mig att inte gå in i det med tanke på priset på masterbanden. Men han föll på egen tuva. Jag och calle_jr snavade också till...:black:

 

eliot likes this

Share this post


Link to post
Share on other sites

Om nu någon har ännu högre ambitioner finns det mycket annat att välja på hos The Recorderman. Här finns mängder av Studer-spelare från den klassiska C37 till den sista A807. Här fanns en del andra märken också. Vad som var till salu respektive inne för reparation/renovering vet jag inte. Vad sägs om dessa... (där fru Bebop fått en alldeles egen kaffehörna.

YA75nR.jpg

FEaDbc.jpg

rSMbib.jpg

Här hade också en Technics RS1500 hittat en plats i skymundan...

ICkIuR.jpg

 

 

Nik, eliot and Fosse like this

Share this post


Link to post
Share on other sites
21 minutes ago, Bebop said:

Men han föll på egen tuva. Jag och calle_jr snavade också till...:black:

Det är det som vänner är till för :icon_smile_clown:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Naturligtvis fångade jag The Recorderman "himself" på bild. En mycket trevlig och kunnig man som arbetat hos Studer i över 20 år. Han har besökt "alla" betydande inspelningsstudios i Europa och hade mycket att berätta om kända inspelningar, val av lokaler för liveinspelningar och hur industrin resonerar för inspelningar respektive mastringar. Det var mycket lärorikt. Han har kontakter i hela världen från Asien till USA. Jag fick höra många intressanta anekdoter om kända inspelningar och orkesterledare, inte minst från Deutsche Grammophone och om varför de ofta låter sämre än till t ex Decca. När det gäller masterband, så är dock de från Deutsche Grammophon bland de bästa. Gäller bara att få tag på dem.

Ehbrko.jpg

Fortfarande används många Studer-spelare professionellt men Fabio tycker det är extra roligt att riktiga bandspelare har nått audiofilmarknaden. Att få tag i masterband-kopior är inte så enkelt men Fabio menar att det börjar lossna lite. Det finns alltid folk som vill ha det bästa och den andelen ökar år från år vilket naturligtvis är positivt för eldsjälar som The Recorderman. En mycket positiv kontakt som jag gärna träffar igen. Det kan faktiskt bli av redan nu i augusti...

Det går att hitta billiga spelare på Ebay och det inkluderar även Studer. Men inget är nu gratis här i världen. Det här maskinerna är ofta mellan 30-40 år gamla. Kondensatorer åldras, lager tar slut, tonhuvud slits, kontakter kärvar, bromsband tar slut osv. Det går naturligtvis lämna in dessa spelare och åtgärda dem efterhand. Ett annat sätt är att kontakta killar som Fabio och få en spelare som är helt renoverad och i stort sett i skick som nya. De är dessutom kalibrerade i alla ledder och mätprotokoll medföljer. Det kostar lite extra men inte på något sätt skrämmande om man jämför med t ex esoteriska kablar och stora slutsteg. Uttrycket man får vad man betalar för är inte tillämpligt i detta sammanhang. Jag tycker man får mer än vad det kostar.

För den som är intresserad av The Recordermans utbud och vill kontakta honom så hittar ni honom på följande länk: The Recorderman

 

eliot likes this

Share this post


Link to post
Share on other sites

När jag satt och lyssnade som mest ringde min mobil. Det var @calle_jr som var angelägen att prata med mig. Han fick dock vänta. Jag visste då inte att jag skulle bli kvar ytterligare några timmar. Efter 4 timmar hade jag affären klar och det var dags att lämna. Jag återkommer till vad det var i paketet vi lyfte in i bilen. Calle_jr ringde igen...

När jag letade efter en Studer kom jag även i kontakt med en annan italienare som sysslar med studiobandspelare. Han hade inget hemma som passade mig. Däremot hade han en annan maskin jag, calle_jr och eliot diskuterat lite. När jag var på väg ner hade tydligen calle_jr tagit över den kontakten och fortsatt...

Jag fick frågan om jag kunde tänka mig förflytta mig ytterligare ca 100 km söderut och hämta ett nytt paket. Jag swishar över pengar till ditt konto...

No problem, tyckte jag. Jag besökte 7 banker för att försöka göra ett kontantuttag på mitt kort. Ingen erbjöd denna tjänst. Den finansiella världen har ett öppet system för att sätta in pengar (låt vara att man kan få lite frågor om varifrån de kommer för att motverka pengatvätt). Däremot har man uppenbarligen synpunkter på hur mycket cash man skall få röra sig med. Jag hänvisades till uttagsautomater men de gränser som gäller där täcker inte de belopp jag behövde ta ut. Det är tydligen för min säkerhet...:45: OK, upp till hotellet och hämta bilen och vi körde till Malpensa flygplats ca 50 km från Varese. Där fanns ett växlingskontor där jag kunde göra kontantuttag på mitt kort. Där är tydligen inte min säkerhet så intressant.

Det var inte så enkelt i Sverige heller. Det finns en gräns för hur stora kontantuttag man får göra över disk på kort. För min bank ligger det på 30,000:- Det tycker jag är OK. Jag behövde lite mer vilket banken fixade genom att höga gränsen temporärt. Jag beställde då den valuta och summa jag ville ha med mig. "Nej, det går inte, det här är en bank..." Så fattade jag svaret. OK, då sa jag. Jag trodde det berodde på att min bank endast har ett mindre kontor. Frågade om jag kunde köra till Kristianstad (40 km) och hämta pengarna där. Nej, det gick inte heller. Jag blev hänvisad till ett växlingskontor typ Forex som löste problemet på ett mycket serviceinriktat sätt. Men det kostade nästan 100 kms körning istället för att få servicen från sin egen bank.

Det är ju ytterst märkligt att man förvägras ta ut sina pengar i sin egen bank. Man använder "min säkerhet" som ursäkt för att jag inte skall kunna ta ut kontanter. Kontanter är ju fortfarande ett godkänt betalningsmedel och i vissa sammanhang fungerar de alldeles utmärkt. Banken erbjöd sig istället att föra över pengar till företaget. Då gäller inte min säkerhet längre. Den här typen av produkter vill jag se, känna på och höra innan jag betalar något. Då är kontanter ett bra betalningsmedel.

Jag nämner denna historia så att de/den av er som är intresserad av den här typ av affärer vet vad som gäller och vad som bör förberedas. Banker är idag inte en serviceinrättning som jag vant mig sedan tidigare. Det är mössan i handen som gäller... och att hitta kreativa lösningar på att få ut sina pengar som banken utan protester lovat att förvalta.

new order and eliot like this

Share this post


Link to post
Share on other sites
17 minutes ago, Vox said:

Vet du om det bara är avhämtning som gäller om han kan skicka till Sverige?

Han skickar till hela världen. Det är inga problem. Men det finns många säljare på nätet och jag är försiktig med vem jag handlar med. Men i Fabios fall kan jag varmt rekommendera honom. Skulle jag köpa en till eller byta upp mig kan jag mycket väl låta honom skicka den. Köper du riktig fin maskin levererar han den personligen och ser till att den kommer igång.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Mumsigt!!! Vilken läcker butik. Håller med tidigare kommentarer om att detta väckte ett svårt begär. Vilken prishärad pratar vi om för en renoverad apparat. Kommer man någon vart med 50 tkr?

Hur skulle du vilja beskriva skillnaderna mellan de apparater som du lyssnade på? Var det som att lyssna på olika PU från samma tillverkare?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Du kan hitta chansobjekt på Ebay för blygsamma siffror, säg 10'-15' för en B67 med VU-meterpanel men om du vill ha en helt igenom renoverad maskin pratar vi om ca 30-35. Lite mer för en Mk II och lite mindre för en tidig modell. Sen beror det lite på allmänna skicket och vilken typ av tonhuvud det är. S k "butterfly"-huvud är lite dyrare än "vanliga". En orenoverad A807 kan du hitta för ca 25'-30' men en fullt renoverad ligger på över 50'. Jag har sett ex uppemot 75'.

Beträffande skillnad i ljud citerar jag Fabio som jag tycker uttrycker det bra och jag håller med honom fullt ut. 

Recorders followed their sound evolution of its time, so B67 is more "romantic", "majestic", "sensual", while A807 is more "dynamic", "clear", "carved" in the soundstage, using these terms just to be dramatically synthetic.
As you see, I am using a point of view based on aesthetic evaluations of the sound, so these are almost 90% dependent by a subjective taste.  Fortunately, in the era of B67 the whole measurable performances of professional recorders, were already so high and, believe in me, the real big and true difference is the quality of recording and the chance to listen its authentic master tape copy, not the recorders used (if they have been properly refurbished and perfectly calibrated).

Om vi jämför med pickuper så skulle jag vilja säga att alla dessa spelare kan jämföras med den bästa pickup du kan hitta typ Lyra Atlas. En sådan kanske når 60-70 % av vad en B62, B67 eller A807 klarar med bra band. Ta den som är snyggast och som känns vettigast. 

 

 


 

Share this post


Link to post
Share on other sites
4 hours ago, Bebop said:

Calle_jr ringde igen...

4 hours ago, Bebop said:

Däremot hade han en annan maskin jag, calle_jr och eliot diskuterat lite. När jag var på väg ner hade tydligen calle_jr tagit över den kontakten och fortsatt...

Ja, det har varit en del turer, så jag minns knappt hur det började. Men jag var intresserad av en Studer utan en massa blingbling som jag inte använder, och @eliot hade köpt en maskin i Schweiz som jag föll pladask för, osedd och ohörd. Bara specarna passade mig perfekt. När @Bebop fick kontakt med Mjölnaren i Bereguardo så visade det sig att han hade en. Jag ringde honom. Den var klar och komplett genomgången och jag fick omgående svar på de tekniska spörsmål jag ville kontrollera. Han skulle bara kalibrera den efter mina önskemål. Och så var det det här med betalningen. Inte jätteenkelt. Det enda betalningsmedel Mjölnaren känner till är cash, och ekonomichefen (hans fru?) var bortrest...

eliot likes this

Share this post


Link to post
Share on other sites

Please sign in to comment

You will be able to leave a comment after signing in



Sign In Now