Jump to content

Fina lack och records 2die4


calle_jr

Recommended Posts

Det är i sådana miljöer nya bolag typ Harmonia Mundi, Hyperion, Chandos med flera växer fram. Kvar står elefanterna med en diger portfölj av klenoder som dammas av med ny story och förpackning var femte år eller då kompositörer eller artister fyller jämt. Lägg därtill några nu levande superstjärnor som Lang Lang, Kaufman, Dudamel och några till som garnerar tillställningen med lite nya kassapjäser.

I detta avseende har utvecklingen gått baklänges. Hoppet är småbolagen och en gigantisk global hårddiskkrasch som hindrar oss att gå in i ett kulturellt fosterstadie.

:):app:

Under tiden vill jag berätta om en liten pärla.

Pretenders skapade i början av 80-talet mästerverket "Learning To Crawl".

Detta album har musikaliskt genom åren stått högt i kurs i min skivsamling. Rak och rättfram men originell rock'n'roll, kaxig och medryckande.

Tyvärr har de utgåvor jag tidigare lyssnat på varit nära katastrofala ljudmässigt, typiska 80-talsmixar.

I somras hittade jag en utgåva Quiex II Limited Edition, dessutom promo :mm:

Vilken skillnad!

The Pretenders - Learning To Crawl. 1984 Sire ‎– 1-23980

Quiex 2 LTD ED Pressing, promo

DSC_6370.JPG

DSC_6371.JPG

DSC_6373.JPG

Time The Avenger:

Back On The Chain Gang:

Andy Kaufman: http://www.youtube.com/watch?v=URxc8TZyzFE

Är det någon här som har mfsl-utgåvan vinyl/sacd och kan uttala sig om hur de lyckats jämfört med originalet?

Link to comment
Share on other sites

Billie Holiday Sings - Mercury Records MGC-118, 10", 1953

http://img.photobucket.com/albums/v53/elio...zpsf0200b7a.jpg

Djupare än såhär kan man väl inte leta sig fram i rotsystemet vad gäller Billie Holiday. Eller hur är det med 10-tummare på Columbia?

Inte ofta man ser album med Clef konvolut och grafik, men Mercury etikett.

Det finns ju en anledning att det kom en miljon återutgåvor av detta på 60-, 70- och 80-talen!

Ps. "Very Strong VG+ condition" - ännu en svårtolkad beskrivning.

http://img822.imageshack.us/img822/620/n9sn.jpg

WE SOLD OUR SOUL FOR ROCK 'N' ROLL (2LP 180-gram)

This is a super high quality and absolutely beautiful vinyl collector's edition re-issue of the 1975 Greatest Hits collection from the original forefathers of heavy metal, Black Sabbath. We Sold Our Soul for Rock 'n' Roll features the original lineup including Ozzy Osbourne on vocals and the songs are selected from the band's recordings up through 1975. While relying heavily on material from Black Sabbath, Paranoid, and Vol. 4, it also includes four tracks from Sabotage, Sabbath Bloody Sabbath and Master of Reality.

Den här är klart intressant!

Originalet rafsades ihop illa kvickt av Nems så fort de fick rättigheterna till Sabbath.

Urvalet är enastående, men pressningen sisådär.

Så det är intressant att se hur man har gått till väga med denna återutgåva.

Värt att kolla upp, speciellt om man har tagit med bassolot i NIB och Dunbars Warning.

Eller har man bara pressat vinyl från en sen cd master :?:

Link to comment
Share on other sites

Djupare än såhär kan man väl inte leta sig fram i rotsystemet vad gäller Billie Holiday. Eller hur är det med 10-tummare på Columbia?

Inte ofta man ser album med Clef konvolut och grafik, men Mercury etikett.

Det finns ju en anledning att det kom en miljon återutgåvor av detta på 60-, 70- och 80-talen!

Originalet har Mercury konvolut och när den lite senare släpptes på Clef (dvs Clef skivetikett med samma nummer) så tejpade man över Mercury på konvolutet med en CLEF RECORDS klisterlapp.

Ett exempel:

CLEF-MGC509_zpsca5ee70f.jpg

Clef MGC-509 Charlie Parker With Strings, #2 Förstautgåva på Clef från 1954 (Reissue of Mercury MGC-109 från 1950)

Mercury MGC-118 utgåvan är så tidig och så sällsynt att den inte ens finns med i Goldmine - utan där finns bara Clef MGC-118 :o

Link to comment
Share on other sites

Andwella - World's End. 1970 ABC/Dunhill Records DS-50095

Gatefold, WLP

DSC_6465.JPG

DSC_6466.JPG

DSC_6467.JPG

Andwella hade en ganska kort, stökig och omvälvande tid som band i Nordirland.

Duktiga musiker for ut och in i bandet, de bytte namn flera gånger och testade alla grepp för att få ett break.

Musiken är välgrundad i irländsk folk, och deras tre album är bra folk/psyk allihop.

Debutalbumet "Love & Poetry" spelar jag inte så ofta som detta deras andra "World's End", för att inte tala om "People's People" som jag anser som bäst trots min us-press på Dunhill sett sina bästa dagar.

Men även World's End är mycket bra, och denna wlp fick jag slita för att få tag på.

I uk gavs de ut på Reflection, och i Tyskland på Bellaphon.

Utöver dessa tre album kämpade frontmannen Dave Lewis på med en solokarriär som resulterat i ytterligare tre album. Alla tre står på önskelistan, och allra mest det första som jag bara sett som privatpress.

David Lewis var hängiven.

Dave Lewis has enchanted audiences all over the world with his extraordinary vocal, piano, guitar and composing skills. He held the coveted residency for “Smollensky’s on the Strand”, a premier music venue in London’s West End, where he played to packed audiences for over 14 years, mastering the full gamut of popular music: R&B, Jazz, Soul and the Standards whilst never forgetting his distinctive rock register. Dave then moved onto the International Piano Bar Circuit performing regular spots in Tokyo, the Caribbean, Sweden, Egypt and Morocco to name but a few.

Lady Love: http://youtu.be/3j1bdAtz1JA

I Got A Woman:

Reason For Living: http://youtu.be/aSCuestjq58

Link to comment
Share on other sites

Sam Cooke - Night Beat. 2009 Analogue Productions APP-2709-45

US-press 2×LP 45 RPM

DSC_6461.JPG

DSC_6462.JPG

DSC_6463.JPG

RCA Victor spelade in denna stillsamma soul-platta i sitt music center i Hollywood 1963 (LPM-2709 resp LSP-2709).

Den står sig mycket väl än idag och mastringen är enastående. Högst troligt har George Marino arbetat mer med denna remaster än de tre dagar det tog att spela in albumet.

Sången är spöklikt intim, bandet är tight och mickningen och atmosfären drar en till småtimmarnas jazzklubb. Eller Night Beat...

I Trouble Blues nedan får man höra en mycket ung Billy Preston på orgel.

Kan man spela blues när man är 16? :unsure: Billy Preston kunde.

Get Yourself Another Fool:

Lost And Lookin:

Trouble Blues:

Link to comment
Share on other sites

Its a long long way from Canada, a long way from snow chains...

Joni Mitchell- Don Juan's Reckless Daughter

IMG-2413-2-2.jpg

IMG-2415-2-2.jpg

IMG-2420-2-2.jpg

Den sista riktigt riktigt bra studioplattan från Joni Mitchell och jag slog till på en Promo-Copy för inte så längesen. :app:

Albumet släpptes i december -77 och musikerlistan kallar jag rejält betryggande, här medverkar bl.a. Jaco Pastorius, Wayne Shorter, Chaka Khan, Larry Carlton, Glenn Frey m.fl. :mm:

Link to comment
Share on other sites

Den sista riktigt riktigt bra studioplattan från Joni Mitchell och jag slog till på en Promo-Copy för inte så längesen. :app:

Albumet släpptes i december -77 och musikerlistan kallar jag rejält betryggande, här medverkar bl.a. Jaco Pastorius, Wayne Shorter, Chaka Khan, Larry Carlton, Glenn Frey m.fl. :mm:

Hurra, jag är inte ensam om att tycka om Joni. Ibland har jag undrat. Min vänskapskrets är lite svårflirtad med Joni Mitchell. Senast det begav sig försökte jag med liveplattan Shadows And Light (1979) med delvis samma gäng. De tyckte den var kanon ända till Joni tog ton. Jag gillar henne skarpt, framför allt kring denna tid. Hennes Mingus-platta med samma gäng som släpptes 1978 håller jag också högt liksom hennes senaste från Shine från 2007t. Kanske hennes sista?

Just nu bråkar hon med sin födelsestad Saskatoon, som inte gett henne den uppmärksamhet hon tycker sig förtjäna. Läs här.

Link to comment
Share on other sites

Hurra, jag är inte ensam om att tycka om Joni. Ibland har jag undrat. Min vänskapskrets är lite svårflirtad med Joni Mitchell. Senast det begav sig försökte jag med liveplattan Shadows And Light (1979) med delvis samma gäng. De tyckte den var kanon ända till Joni tog ton. Jag gillar henne skarpt, framför allt kring denna tid. Hennes Mingus-platta med samma gäng som släpptes 1978 håller jag också högt liksom hennes senaste från Shine från 2007t. Kanske hennes sista?

Just nu bråkar hon med sin födelsestad Saskatoon, som inte gett henne den uppmärksamhet hon tycker sig förtjäna. Läs här.

Jag fastnade först riktigt hårt på Heijra och lite senare kom Don Juan's och Shadows And Light in i bilden. Kanonplattor allihop. :mm:

Link to comment
Share on other sites

Enligt JAZZDISCO är det en skiva med inspelningar från 1937-41 - när det gäller så gamla inspelningar så köper jag lika gärna CD ;)

- Men jag kan ha fel - så du får gärna berätta hur den låter :shy:

Mitt sista Billie Holiday inköp är

bodysoul1_zpsa3826670.jpg

BILLIE HOLIDAY "BODY AND SOUL"1957 VERVE/CLEF MGV-8197 >NM VINYL 'DG' >NM JACKET

bodysoul2_zps2f64d802.jpg

Detta är förstautgåvan av inspelningen som är från 1957

bodysoul3_zps177da205.jpg

Man brukar säga att Trumpet-etiketten är på de tidigaste Verve-skivorna men det finns olika varianter av Trumpet-etiketten

som bilden på denna (senare) utgåva visar

bodysoul5_zps93ef6138.jpg

PS. Jag har stenkakor med Billie Holliday på amerikanska Decca ;)

bholiday1.jpg

bholiday2.jpg

Decca (USA) grundades av Jack Kapp 1934 som dotterbolag till engelska Decca som också finansierade det men det blev senare självständigt.

Här finns den bästa diskografin med bilder av skivor med Billie Holiday: http://billieholiday.info

- men det saknas CLEF MGC-118 (10"), CLEF MGC-144 (10"), CLEF MGC-686 och CLEF MGC-690 som jag har :app:

Link to comment
Share on other sites

Enligt JAZZDISCO är det en skiva med inspelningar från 1937-41 - när det gäller så gamla inspelningar så köper jag lika gärna CD ;)

- Men jag kan ha fel - så du får gärna berätta hur den låter :shy:

Det går inte ta miste på att det är en mycket tidig inspelning.

Trots begränsningar i inspelningsteknik så tycker jag hon låter väldigt mycket Billie Holiday :)

Den låter mycket trevligare än många sena återutgåvor med hennes alster.

Det måste vara denna förlaga som Madeleine Peyroux har riktat in sig på.

Jag antog att detta var samma inspelning som Mercury-utgåvan eftersom den har samma titel.

Diskografin du länkade till var allt annat än överskådlig. Undrar vem som kan ha glädje av en uppställning på det sättet.

Link to comment
Share on other sites

Jag antog att detta var samma inspelning som Mercury-utgåvan eftersom den har samma titel.

Diskografin du länkade till var allt annat än överskådlig. Undrar vem som kan ha glädje av en uppställning på det sättet.

Det är inte alls samma inspelning :Shame On You:

Jazzdisco är enligt mitt förmenande mycket mer användbart än discogs när det gäller Jazz och jag använder det ofta som komplement till Goldmine. :app:

Jazzdisco, The Jazz Discography Project, innehåller en komplett discografi av många Jazz-etiketter och valda musiker, se länk.

- Är man intresserad av Verve, Clef och Norgran så finner man här alla utgåvorna med detaljerad angivelse av inspelningar :o

Under Clef MGC 100-serien, 10", finns all information om de tidigaste inspelningarna av Billie Holiday av Norman Granz och där finner vi MGC 118 Billie Holiday Sings,

inspelning: Radio Recorders, Hollywood, CA, March 26, 1952 - vad mer kan man begära :mm:

bh-sings-mercury_zpsf0200b7a.jpg

Billie Holiday Sings - förstautgåva Mercury MGC-118 från 1952

Link to comment
Share on other sites

Jag vet att det inte är samma, men vid köptillfället slog mig inte tanken att man ger ut två titlar med samma namn men helt olika innehåll.

"Xxx Yyyy Sings" är förvisso något i stil med "Best Of" eller "Greatest Hits".

Discogs har fyra olika inspelningar som heter "Billie Holiday Sings".

Jag tyckte Jazzdisco var väldigt svåröverskådlig, men det kanske är en vanesak. De verkar vara mer inriktade på respektive spår hellre än album. Jag får kolla upp den lite närmare.

Link to comment
Share on other sites

Jag har kollat lite på Jazzdisco. Imponerande arbete!

vad mer kan man begära :mm:

  • Finns det bild på omslag och etikett?
  • Finns det engelska, tyska, japanska utgåvor?
  • Skillnader mellan pressar?
  • Matriser och stämplar?
  • Möjlighet att kommentera, ställa frågor och komplettera/redigera?
  • Är det någon i världen som har aktuellt album som man kan kontakta?
  • Vad är det för typ av musik (smooth, soul, bop, modal, swing, latin...)?
  • Historik om bandet (nuvarande/tidigare medlemmar)?
  • Koppling till andra band och förgreningar?
  • Har jag aktuellt album?
  • Skulle jag kunna få ett mejl om någon har aktuellt album till salu?

Link to comment
Share on other sites

Jag ser det mer som en referens där jag vet att allt stämmer :app:

- Det skulle vara bra om man i discogs tog med information från jazzdisco. ;)

Jag ser att du har kommenterat Billie Holiday ‎– Billie Holiday Sings och som vanligt har de gjort ett fel (skivnumret är fel) :black:

Man skulle lämpligtvis ta med informationen på jazzdisco när man lägger in bild och kan då komplettera med inspelningsdatum, vem som spelar etc.

Clef MGC-144 finns med på discogs men utan bild men med artister

- inspelningsdatum saknas bara ;)

För någon vecka sedan vann jag CLEF MGC-144 (10") från 1954

mgc144_zps50244748.jpg

Record is in Mint Minus condition / Cover is in Very Strong VG+ condition

PS. Prestige PRLP-119 - New Sounds from SWEDEN Vol. 1 använder sig av Jazzdisco och har lagt in bild på skivan och stamper info :app:

- Jag har precis köpt prlp 145 - new sounds from sweden volume 6 - och den finns inte med på discogs (bara esquire-utgåvan)

- kanske jag skall vara lika duktig som calle_jr och lägga in mina bilder :blush

Link to comment
Share on other sites

- Det skulle vara bra om man i discogs tog med information från jazzdisco. ;)

Ja, precis. Det är din och min uppgift :D

Det är inte "de" (discogs), det är en specifik medlem som blandat ihop skivnummer. Det är lätt hänt om man har lagt in 3.800 album, och speciellt om man inte är inriktad på tidig jazz.

Många väljer att göra 70% rätt när de lägger in, eftersom det är oerhört tidskrävande att göra allt 100% komplett och rätt. Ofta får man gissa. Sedan hjälps man åt att få det helt rätt.

Link to comment
Share on other sites

Griegs Pianokonsert går ju att dö för, speciellt med Clifford Curzon/Fjeldstad/LSO, London CS6157. :mm:

http://www5.picturepush.com/photo/a/137134.../IMG-2499-2.jpg

http://www2.picturepush.com/photo/a/137134...MG-2504-2-2.jpg

På mitt ex säger stampern 4D/2D för den som är intresserad. ;);)

Grattis :mm:

- Jag har exakt samma utgåva med samma stamper :app:

Jag har också Decca SXL2173 NB (70-tal!) stamper 9W/13W samt återutgåvan av Speakers Corner :blush

Link to comment
Share on other sites

General...

Filmmusiken till Gladiator går sannerligen också att dö för. :mm: Här är utgåvan från Original Recordings Group, Dubbel LP, 45 varv, ORG 050.

ORG håller generellt fanan mycket högt när det handlar om ljudkvalitet, några snäpp över Analouge Productions när det gäller återutgåvor kan jag tycka. ;)

Men nu är det här ingen återutgåva då den mig veterligen inte släppts på vinyl tidigare. Jag har provspelat mitt ex en gång. ;)

IMG-2511-2.jpg

IMG-2513-2.jpg

IMG-2526-2.jpg

IMG-2530-2-2.jpg

Mitt ex har nummer 1505

IMG-2532-2-2.jpg

Link to comment
Share on other sites

Black Jazz Records - född 1971 - död 1976

9vbq.jpg

Jag gillar att spela lite teman och i helgen har det fallit på amerikanska etiketten Black Jazz som poppade upp på Ebay vilket inspirerade. Black Jazz har blivit lite av kult och säljs ibland till relativt höga priser. Kring 500-lappen är ganska vanligt. På Discogs varierar priserna från strax under en hundring upp till ca tusenlappen.

Etiketten skapades 1971 av pianisten Gene Russell som ville ha något annat än den välkammade jazzen som de stora bolagen stod för; a more political and spiritual tone som det uttrycks i Wikipedia.

Idag finns plattorna tillgängliga i CD-format som går att hitta här. Det finns även en Black Jazz Radio som drivs av fantasten Gilles Peterson (enligt uppgift en välkänd BBC-radioman). Hans Black Jazz favoriter kan du lyssna på här.

21 titlar gavs ut 1971-1976 och åtta av dem hamnade i min skivhylla i samband med en skivrea på Bokman, Väla Centrum, Helsingborg 1977. De såldes för 5:- styck.

l49n.jpg

c6nu.jpg

Link to comment
Share on other sites

I början/mitten av 70-talet gjordes försök till att skapa en 4-kanalsstandard för LP skivor. Man de två kanalerna högt upp i frekvensregistret som sedan transponerades ner till hörbara signaler som sedan skickades ut till ett andra högtalarpar. För detta krävdes pickuper som kunde läsa av upp till ca 50-60,000 Hz om jag minns rätt. Problemet då som nu var att de fanns ett par olika standarder. Det blev en flopp. Som väl är går plattorna att spela av även i vanlig 2-kanals stereo.

Black Jazz köpte emellertid konceptet. Samtliga de jag har så när som på en är pressade i Sansuis QS-system. Att konceptet var rätt nytt kan man se på hur logon utvecklades. 1972 skrev man i klartext vad det rörde sig om med en vanlig överskrift.

1z2o.jpg

1973 hade man hittat på en logotype och kallade det för QS Regular Matrix

jcp7.jpg

1975 kallades det QS Vario Matrix. Snabba puckar...

6npj.jpg

På konvulutens framsida märktes det så här:

i9q5.jpg

... och vanliga stereoplattor märktes:

m1k7.jpg

Tre olika utseende på etiketterna har jag på mina 8 plattor. Två olika för QS plattorna plus en typografi för stereoplattan.

e99j.jpg

4cp8.jpg

nhez.jpg

Etiketten på stereoplattan är helt slät och vinylen är också lättare. Samtliga låter dock utmärkt och musiken är sådär lagom uppkäftig. En liten rar samling i skivhyllan.

Link to comment
Share on other sites

Jag har slagit till på några Speakers Corner återutgåvor av Decca-upptagningar och finns det egentligen någon vackrare syn än de här omslagen. :105:

Det blev:

Beethoven-Piano Concerto No.5 "Emperor" med Clifford Curzon, Hans Knappertsbusch och VPO, Decca SXL 2002

Berlioz-Symphonie Fantastique med Ataulfo Argenta och The Paris Conservatoire Orchestra, Decca SXL 2009

Grieg-Per Gynt, Øivin Fjeldstad, LSO, Decca SXL 2012

Rachmaninov-Piano Concerto No.2, Julius Katchen, Solti och LSO, Decca SXL 2076

Bizet/Sarasate-Carmen Fantaisie, Sarasate-Zigeunerweisen, Saint-Saëns-Havanaise och Introduction & Rondo Capriccioso, Ruggiero Ricci, Pierino Gamba och LSO, Decca SXL 2197

Falla-The Three Cornered Hat, Ansermet och L'orchestre De La Suisse Romande, Decca SXL 2296

En av dom har jag sedan tidigare i original och med lite tur får jag tag resten innan det är över. ;)

IMG-2561-2.jpg

Link to comment
Share on other sites

Genesis - Selling England By The Pound

Plattan som satte progen på världskartan här i huset och med magiska rim och musik fanns ingen återvändo. :mm:

Genesis mest helgjutna platta. :app:

Bilden är på en återutgåva från 2008 vilken spelades för inte så länge sedan. Återgivningskvaliteten nockade direkt vilket jag inte räknat med. :o

IMG-2569-2-2.jpg

IMG-2583-2-2.jpg

Här en Promo-utgåva. :mm: :mm:

IMG-7817-2.jpg

IMG-2586-2-2.jpg

IMG-7817-1.jpg

Classic Records 200gr utgåva, än så länge olyssnad. :mm:

IMG-2578-2-2.jpg

Link to comment
Share on other sites

Det slog mej efter att jag gjort inlägget att det inte står någonstans på etiketten att det är en promoutgåva

och jag börjar fundera på om vinylen verkligen hör ihop med konvolutet. :Thinking:

Jag hittar heller ingen info någonstans om att någon promo-version ska existera.

Annars är det lite kul med Firth Of Fifth som Suggested Air Play, 9,36 minuter lång. :D

Link to comment
Share on other sites

Det slog mej efter att jag gjort inlägget att det inte står någonstans på etiketten att det är en promoutgåva

Det var inte alltid som det producerades speciella etiketter. Vi pratade om detta för många år sedan i en skivbutik då en EMI-representant var i butiken. Ibland fick de vanliga ex som de satte på en promoetikett antingen på etiketten eller på albumet. Ibland fick de skivor utan omslag till promo.

Link to comment
Share on other sites

Ibland fick de skivor utan omslag till promo.

:diss:

WLP is da shit! :mm:

Brian Eno - Here Come The Warm Jets. 1973 Editions EG - ENO 1

DSC_5851.JPG

DSC_5854.JPG

DSC_5852.JPG

Brian Eno är en enastående musiker. Han är för Englands rockscen som Lennon var för Beatles.

Utan honom hade Roxy Music inte fungerat, och Bowie hade varit halv. Eno gör musiken intressant.

Ofta blir det dock att han inte kan bära ett album ensam.

Here Come The Warm Jets är ett av de där han gör det mycket bra.

Driving Me Backwards: http://www.youtube.com/watch?v=JdgUbrzpxN8

On Some Faraway Beach: http://www.youtube.com/watch?v=xNbzAG5Tk2Y

Blank Frank: http://www.youtube.com/watch?v=6gYyLmBr5nk

Link to comment
Share on other sites

General...

Filmmusiken till Gladiator går sannerligen också att dö för. :mm: Här är utgåvan från Original Recordings Group, Dubbel LP, 45 varv, ORG 050.

ORG håller generellt fanan mycket högt när det handlar om ljudkvalitet, några snäpp över Analouge Productions när det gäller återutgåvor kan jag tycka. ;)

Men nu är det här ingen återutgåva då den mig veterligen inte släppts på vinyl tidigare. Jag har provspelat mitt ex en gång. ;)

http://www3.picturepush.com/photo/a/137137.../IMG-2511-2.jpg

http://www3.picturepush.com/photo/a/137137.../IMG-2513-2.jpg

http://www4.picturepush.com/photo/a/137137.../IMG-2526-2.jpg

http://www1.picturepush.com/photo/a/137137...MG-2530-2-2.jpg

Mitt ex har nummer 1505

http://www5.picturepush.com/photo/a/137137...MG-2532-2-2.jpg

Den där får du spela för mig vid tillfälle! :mm: :mm:

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...